Arkiv för April 2015

- Sida 1 av 1

Matsnackisar – råvaror och rätter du vill äta

av Anna Norström
Bakad rotselleri på Linje Tio. Oh my!
Bakad rotselleri på Linje Tio. Oh my!
Löjromspizzan från Brillo är ju briljant.
Löjromspizzan från Brillo är ju briljant.

Rökt löjrom. Som ett finmatsvärldens svar på smaksatt Kalles Kaviar. Fast gott då. Ekstedt har gjort det liksom Malin Söderström på Hjerta och härom veckan fanns ett recept med i DN.

Tunn krispig pizza. Lyxpizzans tid är ett faktum. Men hur äter vi brödrätten egentligen? Som vintilltugg att dela med ett gäng vänner såklart! Testa i kroglokal med stans största hjärta – Babette. Jag lyckades med konststycket att äta två pizzor på raken för ett tag sedan. Var imponerad även själv av mig. (Och vad sjutton Brillos löjromspizza är ju briljant med ett glas bubbel även om den kostar därefter. Helt klart värt det eftersom löjrom kan vara det bästa som finns!).

Sparris. Det är perfekt tajming – dags för primörfest, smörigt såstillbehör och friskt vitt vin till det. Klassisk vårtrendig rätt. Deville på Roslagsgatan gör en trevlig variant med vit sparris, lammbräss och toppmurkelhollandaise (och när du ändå är där: damma in ett glas La Bruja de Rozas till varmrätten – muy bien biodynamiskt och mineraligt rödvin!).

Ramslök. Å, vad dessa vilda blad doftar stort. Det är fint när ramslöken får spejsa till en liten soppa. Jag har gjort ljumna vichoisse-varianter, men tror att Paul Svensson och Fotografiskas variant i helgen är en fullträff: den kommer med pocherat ägg och krutonger. (Obs fredag, lördag only).

Murkla. Jag är barnsligt förtjust i gräddig murkelstuvning på toast. För några år sedan serverade Wasahof det och jag har tjatat på dem ever since. (Inte ätit någon murkla värd att minnas i år, har du krogtips på någon hållkäftenrätt, mejla mig: info@annanorstrom.com – nej, jag skämtar inte). Ser för övrigt att Ekstedt har en rätt, Brinnande Ek, med rödtunga, toppmurkla, mandel och ramslök. Yum.

Nudlar by Haan.
Nudlar by Haan.

Nudelsoppa. För de kvällar när man tror att vintern är på ingång igen. Adam & Albin har gett rätten en revival genom att göra sin egna tolkning på deras nudellunch. För övrigt gjorde Pop Up Stockholm ett fantastiskt gästspel i mars med nudelmästaren Haan från Kanada/Paris (se bild). Hiphop och välbalanserade thainudlar. Perfekt kombo. Ki Mama Ramen kan traditionellt nudlar sen gammalt. Surfers har också en sichuanbuljong med anka och krusiga nudlar.

För övrigt så är hetaste vegon just nu: Bakad rotselleri på Linje Tio. Åt förra helgen. Oh my! Kom med rostade gula ärter som gav en slags popcorneffekt, hasselnötter och pecorino.

 

 

Vårens bästa weekends – om magen får välja

av Anna Norström
From Lissabon with love.
From Lissabon with love.
New York, baby.
New York, baby.

DET VÅRAS FÖR WEEKENDS. I april blir jag otålig. Vår, sommar, please start! Så då ser jag till att skippa försäsongens snuva – och drar iväg över helgen istället.  Självklart väljer jag stad sett till tallrikens innehåll. Det blir total sommarfeeling och skaldjur med iskallt vitt vin i Nice. Det blir långa dagar med sött te, snacks och shopping på Grand Bazaar i Istanbul. Och så vill jag ändå till världens mesta krogpuls i New York. Nya bardiskar, foodtrucks och finedining – jag laddar upp med dricksdollars.

New York. En av världens mesta krogstäder. Dollarn rusar uppåt men restaurangnotorna har än inte nått svensk höjd.

Nice. På ytan elegant och tjusig – som gästerna på en riktig finmiddag. Efter några minuter är glamouren avdammad, det röks som bara den och krogkulturen är inte alls sådär stift som i Paris.

Lissabon. I skuggan av Spaniens kulinariska muskler – med potential att ta revansch på sin granne. Portugals huvudstad bjuder på skaldjurfest, portvin och sena drinknätter på gatan i Barrio Alto.

Istanbul. En eklektisk buffé av Europas fönster mot Asien. Vattenpipor, arrangerade diskar där man själv väljer sin råvara och

Köpenhamn. Vårt närmaste kontinenten. Där spriten och ölen flödar, där gastronomin tas på högsta allvar och där världens mest kända krog ligger. Min förälskelse med staden verkar svårbotad.

KÖPENHAMN/ LIMFJORD. Ostron som skulle vem som helst att bli snapphane.
KÖPENHAMN/ LIMFJORD. Ostron som skulle vem som helst att bli snapphane.
Portugisisk seafood går inte av för hackor.
LISSABON/ CASCAIS. Skaldjur från vatten där James Bonds pappa badat.
NEW YORK. Se men inte röra-hummer!
NEW YORK. Se men inte röra-hummer! Kan bli din i rulle.
Små friterade fiskar bland Rivierans börshajar.
NICE. Små friterade fiskar bland Rivierans börshajar.
ISTANBUL. Som en pekbok för vuxna - fast man får äta fisken sen.
ISTANBUL. Som en pekbok för vuxna – fast man får äta fisken sen.

Eftersmak från Sveriges bästa krog Frantzén

av Anna Norström
Björn Frantzén. Foto: Pressbild
Björn Frantzén. Foto: Pressbild

HUNGER. Folk vallfärdar till Gamla Stan och Björn Frantzéns finkrog med ett 20-tal platser. Sedan 2013 har han byggt sig ett mindre imperium och lagt till en gastropub, vinbar, cocktailbar och studiokök. Nu står han även för stora nysatsningen Bobergs Matsal på NK.

Häromdagen visades en dokumentär (SE DEN HÄR) om finkrogen som när den börjar är döpt efter de två krögarna Frantzén/ Lindeberg. Jag slukade den så fort SVT Play tillät.

Det är typ två år sedan som krögarna med två stjärnor i Guide Michelin gjorde slut. Då vägrade Björn Frantzén att yppa ett ord om splittringen med konditorkollegan Daniel Lindeberg.

Det kan jag förstå. Uppbrott är skitjobbiga – speciellt om det handlar om någon som varit ens bästa vän och affärspartner.

Jag jobbade som reporter på Aftonbladets Allt om Stockholm med restaurang som mitt bevakningsområde och var ändå tvungen att ställa frågan varför de gått skilda vägar. Björn Frantzén hänvisade återkommande till en dokumentär som skulle förklara ALLT. Utöver den skulle de två inte säga ett ord mer.

Mina förväntningar på dokun var höga. Men jag undrar verkligen om filmen ger det svar som stjärnkocken Frantzén själv trodde.

För han framstår  som en okänslig, hårdbarkad mobbare med sur min och korslagda armar. Som pratar i ett och samma arga tonläge utan att röra en min.

Av personalen beskrivs han  som ett smakgeni. Men som kräver allt av alla runtomkring honom.

Jag fattar att för att nå eliten så måste man jobba hårt. Man får offra en massa på vägen: kvalitetstid med ens barn, kompisar, fritid – saker som får en att le. Det är för övrigt det sista man gör när Daniel Lindeberg börjar gråta framför filmarna efter att han, mer eller mindre, tvingats till sitt eget avhopp. Han säger att han aldrig kommer känna glädje inför de åren han redan lagt på att bygga upp Frantzén/ Lindeberg. Det skär i hjärtat.

Då blir jag  inte särskilt sugen på att äta hos Frantzén.

Tyvärr befäster han bilden om (den manliga) machokocken. En gormande Gordon Ramsay-typ. Den förlegade stereotypen som restaurangbranschen så behöver göra upp med.  Jag hoppas inte Björn är sån på jobbet.

Kanske handlar det om hans egen osäkerhet.

Kanske behöver han bara en kram.

Jag vågar dock inte ge honom en – är alldeles för rädd att få en rak höger.

BONUS: Daniel Lindberg har idag öppnat eget i Orminge Centrum. Ett ljuvligt ställe med bröd, bakelser och lunch. Värt resan.

ÄNNU MER DOKU: Filmen Foodies har också släppts på SVT Play (SE DEN HÄR). Den bjuckar på ätbara kondomer och svindyr japansk frukt bland annat. Här kan man läsa vad jag skrev om den förra året.

 

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktörer: Ellinor Brenning och Emma Lindström
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB