Arkiv för November 2014

- Sida 1 av 1

Så får du bord på de bästa krogarna

av Anna Norström
Lilla Ego. Kärlek på en tallrik.
Lilla Ego. Kärlek på en tallrik.
Löjroms-love vid bardisken.
Löjroms-love vid bardisken.

Att gå ut och äta är ett konststycke i sig om ett ställe blir hajpat. Ta Lilla Ego  i Stockholm, till exempel. Det har snackats om dem i ett år nu – hur svårt det är att få bord – ”flera månaders väntetid”. Men, det gäller bara att kunna de rätta knepen.

1. Testa både att boka på nätet och telefon.

Platserna brukar spridas kvotenligt på dessa två sätt, då det ena behöver faktiskt inte utesluta det andra. I Sverieg är krogarna ängsligare med förbokningar. Ta en världsstad som New York till exempel, de flesta krogarna där har majoriteten av sina platser vikta för dropin-gäster.

2. Gå en vardag.

Torsdag, fredag och lördag är det högre tryck på restaurangerna. Välj en tisdag istället och du har garanterat större chans att få bord.

3. Spontana in på en barstol

Bilderna ovan är från min kväll på Lilla Ego i lördags. Jag hade ingen bokning utan gick förbi, förhörde mig om hur det såg ut på drop-in i baren och fick en tid då de gissade sig ha plats för mig. För övrigt har nästan alla ställen några drop-inplatser. Lilla Ego har 8, Oaxen Slip och Shibumi likaså. Alla tre är det knivigt att få bord på men om man kommer vid öppning och köar upp – eller checkar läget efter halva kvällen gått så är det oftast inga problem.

4. Less is more

Större sällskap är svårare att få in i en matsalplanering. Men en ensam person går i 99% av fallen att klämma in. Två personer kan också funka fint, men då gäller det att man …

5. … är flexibel med tiden

Om du kan tänka dig att på ett kosmopolitiskt vis äta efter 21.00 så finns det mycket mer ofta bord. Svensken är nämligen väldigt inrutad på att äta tidigt, speciellt på vardagarna. Utomlands kan det vara tvärtom. Restaurangen är tom innan tio i Buenos Aires, Belgrad och Rio, så bruka där omvänd taktik.

6. Get listed

Be att få stå på väntelista. Det händer faktiskt att gäster blir sjuka, för fulla på förfesten eller sätter igång skilsmässan en kvart innan bordet skulle ha stått redo. Hovmästaren vill ju självklart fylla luckorna och dyker då ner i sina väntelistor och börjar ringa runt.

7. Stalka – i sociala medier

I den mån krogen inte har väntelista – eller fått en så kallad ”no show” så att bordet står tomt utan varsel så använder många numer Twitter eller Instagram för att basunera ut att ett bord finns ledigt. På så vis kan man faktiskt landa en middag på Noma i Köpenhamn utan att ha planerat det i månader i förväg.

 

Krogkoll: 5 x favoriter i Prag

av Anna Norström
Pluggar stadskartan
Pluggar stadskartan på trendiga kvarterskrogen Lokal.
Anrik fika.
Anrik fika.
Lyxig handtvätt
Lyxig handtvätt på selfie-vis.
Michelinkrog á la Prag.
Michelinkrog á la Prag: la Degustation Bohême Bourgeoise.
Proffsigt drinkhantverk.
Proffsigt drinkhantverk på hemliga Bugsy’s Bar.

Jag måste erkänna att jag var motvilligt inställd till Prag… Det var lite för många öldrickande-män-på-svensexa och busslaster med julmarknadsbesökare för min smak. Därför prioriterade jag aldrig att åka dit. Stackars mig.

För två år sen blev första resan av, och det är inget jag ångrar. För Prag är överkomligt i pris – både i resväg och på plats – och trots att det är lika turistklyschigt som Venedig så gillar jag stan. Innan hade jag sett framför mig stop av skummande öl, men tji fick jag när det visade sig finnas utmärkta cocktailbarer och horder av vinnördar. Och Tjeckien har till och med inhemsk vinproduktion, som de liksom Schweiz, bara har för husbehovet – det vill säga noll export.

Så, till dig som haft fördomar liknande mina, hit ska du gå:

1. Michelin-mat: En av stans två 1-stjärniga krogar. Litet ställe med avsmakningsmeny, många internationella travellers och foodies bland borden samt riktigt proffsiga sommelierer. http://www.ladegustation.cz/en/

2. En av världens bästa cocktailbarer: Jag bloggade om Hemingway Bar här för inte så länge sedan då stället landade på plats nummer 24 på en barlista med dignitet. Här har jag druckit absinth, cocktails i blommig teservis med tillhörande kakfat och deras signaturdrink som göms i en bok. Litet ställe, men ha tålamod och vänta på bord – det är värt det. http://www.hemingwaybar.cz/bar-prague/

3. En hemlig bar – undangömt i en källare. Hit är det svårt att hitta utan att behöva fråga om vägen. Väl inne är det skumögt av cigarettrök och dov belysning. En dj står inklämd vid baren och här är ingen söker på när stället kommer att stänga för natten/ morgonen. http://www.bugsysbar.cz/

4. Lyxfika på det där gamla viset, som Prag-borna älskar. Café Imperial har en häftig historia, kaféet har lyckats överleva sig självt trots svåra tider. Först stans lyxigaste hotell i början av 1900-talet, sedan stammishak bland tyska soldater under andra världskriget (vilket fick tjeckerna att överge stället) och sedan kontor med den tjusiga inredningen igenspikad under kommunisttiden. Idag är det renoverat och i all sin prakt – komplett med galen badrumsinredning. http://www.cafeimperial.cz/en/

5. Kvarterskrog deluxe: En stereotypisk lokalpub i modern tappning är Lokal. Det finns två i stan, den på Dlouhá 33 är den största med barer bygga ovanpå enorma öltankar. Bra mat, härlig stämning och aldrig en kväll utan allsång. http://lokal.ambi.cz/cz/

Sparkade reseledare = charterns död?

av Anna Norström
Svenskens älskade resupptäcker - på väg in i en ny fas?
Svenskens älskade resupptäcker – på väg in i en ny fas?

Jag läser idag om hur Apollo gett en tredjedel av sina reseledare kicken – på stående fot. Säkert mestadels unga säsongare som fått sitt avsked strax efter att de åkt iväg till platsen för sitt drömjobb. Som packat väskan med det mest nödvändigaste för säsongsorten, sagt hejdå till sina nära och kära och ställt in sig på ett nytt liv på Kanarieöarna, i Turkiet eller på en grekisk ö.

Själv drömde jag om reseledarjobb när jag var yngre. Kom som närmast att bli platspersonal för ett språkreseföretag en säsong. Där var det alltid lokala jobbregler som gällde, och på så vis kunde folk flyttas på lite hursomhelst. Jag vet inte hur Apollo har det, men det företag jag jobbade för var ytterst strategiska i sina projekterade anställningar.

Men vad betyder detta i längden? Har svensken helt gett upp på charterdrömmen och istället siktat in sig på ett mer eget, skräddarsytt resande?

– Vi kommer till exempel inte att finnas på hotellen som tidigare, på bestämda tider. Istället kommer den som vill nå oss att kunna göra det genom ny teknik – telefon, sms, chatt säger Apollos Kajsa Moström i artikeln.

Men vänta nu, är det inte just den personliga kontakten på plats resenärer söker efter när de reser? Från någon med den där lokalkollen deluxe i bakfickan, som kan hjälpa folk att få till just de där upplevelserna som känns extra personliga? Apollo hänvisar till den nya tekniken. Personligen  tror jag att när det kommer till resande så kommer den mänskliga kontakten alltid att ringa högst. För min del är det lokalbefolkningen som är mina superkontakter. Så borde charterbolagen också tänka! Tänk att dra nytta av de med mest koll som redan finns på plats. Kanske kommer charterresorna i framtiden jobba på det sätt som undersökningarna visar att svenskar vill resa: bortom turiststråken med känslan av att de upptäck något eget? En slags småskalig gruppresa.

För, let’s face it, världen blir bara mindre och mindre. Knäckebröd och köttbullar kan vi äta hemma. Chartern är inte var den var under Sällskapsresan-filmerna. Den är i en bransch, som liksom min egen mediebransch har haft det tufft, och måste hitta nya mål. Det är synd bara att ett stort gäng reseledare som hade kunnat ta med detta in i framtiden nu får åka hem.

 

(För övrigt reste jag på min första charter någonsin till en grekisk ö, med Apollo 1999, och hade de mest luttrade reseledarna ever! Vi snackar tzatsiki i knäet, barrundor och bussutflykter. Det var då.)

Så dyrt är det på Bromma flygplats

av Anna Norström
Bromma är ingen billig flygplats - den heller.
Bromma är ingen billig flygplats – den heller.

Jag har riktat hård kritik mot den dyra och dåliga maten innanför Arlandas gater. Ondgjort mig över hur man tvingas äta frukost för 200 spänn, dricka Europas näst dyraste kaffe på Starbucks och koncentratjuice förklädd som färsk för en femtiolapp.

Till exempel: Sist på väg mot Madrid köpte jag en wrap i kiosken för 90 spänn. För en wrap med blött bröd, iskallt innehåll fullproppad av diverse nummer så den ska stå sig i några dagar. Ett innehåll som det sedan visade sig inte ens överensstämde med etiketten. Nåväl, jag har börjat se fram emot flygmaten – så illa är det.

Jag flyger ibland från Bromma men det är alltid en snabb affär. För övrigt är det en flygplats som jag verkligen hoppar att politikerna tänker behålla (framförallt för en levande landsbygd). Något som är trivsamt med Bromma: Jag väntar max en kvart på att få gå ombord Gotlandsflygs plan till Visby, sällan måste det dödas tid eller ätas något här. (Gotlandsflyg har dessutom mycket generös prissättning – samtidigt som de helst kränger fika gjort på ön, hatten av!).

Innanför säkerhetskontrollen på Bromma finns bara ett kafé . Härom veckan  hade jag några minuter extra, var vrålhungrig och bestämde mig för att scouta där i disken. Och, voilá! Här erbjöds jag 20 cl champagne för hisnande 325 kronor (!), tio bitars sushi för 140 kronor eller en ost- och skinktoast för 79 kronor som ingendera hade gjort en normalbyggd person mätt. Knappt bättre än Arlanda.

Drömmer om att de på den lilla flygplatsen Bromma åtminstone skulle våga ta in en småskalig, målinriktad entreprenör som brann för sitt lilla ställe. Som bakade surdegsbröd, gjorde egna smoothies på färska råvaror och mackor med pastrami och surkål. För kvalité, det hade jag och säkert fler medresenärer med mig betalat för!

(Det enda goda med detta är väl att den Hungriga Resenären allt som oftast landar just – hungrig.)

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktörer: Love Isakson Svensén, Frida Westergård och Fred Balke
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB