Arkiv för kategori Foodie travel

- Sida 1 av 3

Hur illa kan flygplansmat smaka?

av Anna Norström
En tallrik av den famösa kubanska hummern med gummikonsistens.
En del av matryktet. Portion av den famösa kubanska hummern med galen gummikonsistens.

Jag boardade mot Havanna. Redan på planet, under Air Europas flagg, får man smak för det dåliga matrykte som omger Kuba. Som krydda på moset är servicen är under all kritik och ransonen på rödvinet är reducerat till ETT glas per person.

Maten är alltid densamma enligt flygvärdinnan, och ja, det flesta flygbolag verkar dela receptbank med varandra, kyckling eller pasta. Vi är sist på vår rad och när vagnen äntligen rullas fram vid oss så finns det bara överkokta pastaskruvar med en ketchupliknande sås. Desperat spärrar jag ögonen i flygvärdinnan: ”Finns det verkligen ingen kyckling kvar?” och hon ler ursäktande men som en skänk från ovan kommer en kollega med tre kvarvarande foliebehållare vars innehåll är bortom ljumna. 

Några timmar senare serveras tre blöta pizzahattar fyllda med innehåll som fastnar i locket när man öppnar behållaren: tärningar av burkskinka, ost ur tub och något som kunde ha varit tonfisk. 

Det är lustigt med hunger ombord flygplan. Tristessen bygger upp den i samma takt som smaklökarna domnar bort. Att Bloody Mary är en sådan mile high-favorit ska bero på detta. 

Hursom. Det här med maten verkar inte bekomma flera av passagerarna som påbörjat festen i planets bakre del där det säljs burköl, chips och limpor med cigg. Stämningen är högre än en sommarkväll på en nattklubb under någon Södermalms-bro och minglet avslappnat. Någon spelar till och med musik från sin mobiltelefon. Man delar ölslattar med varandra, delar ut tuggummin och tjattrar med folk ur toakön.

Jag svälter mig hela vägen till Havanna, och på när det vankas hemfärd har vi lärt oss läxan och åker till en kubansk restaurang och äter pizza för typ 50 öre styck innan vi drar till flygplatsen. 

Lärdom: Man ska inte vara knusslig med flygmat. Den är vad den är. Annars: flyg business class! (Om det ens är värt det?).

För mer koll lite på Kubas, checka in mitt och Pär Olsson reportage HÄR.

Ljuvlig Michelinmat och sunkiga toaletter

av Anna Norström
image

LONDON. Det var säkert två år sedan sist – och för mig är det alltid som att komma hem. Min inre britt får fritt spelrum och jag blir – till språket – mer English är londonborna själva. Det är tio år sedan jag flyttade hem, men det känns som igår. Fem dagar i föredetta ruffa och numer toktrendiga kvarter i East End och jag ångrar mitt move bittert.

image

Varför? Till exempel: Shoreditchs galet vackra street art. Beroendeframkallande.

image

Spontaniteten. Tillgängligheten. Det är så lätt att bara trilla en på ett för dagen nyöppnat galleri. Här, ett sådant där vemsomhelst som känner sig som en konstnär, får hänga. En konsthimmel öppen för alla.

Men sedan har jag ju självklart ägnat mig åt ännu högre estetisk verksamhet.

MATKONST. 

image

Ovan vackra lägg från enstjärniga peruanen Lima i Fitzrovia – en av mina absoluta bästa middagar denna gången. Bläckfisk med olivkräm. Biffcarpaccio med pulvriserad majs, späd koriander och kräm på gul chili. Inte konstigt alls att det köket är världsledande just nu – med kocken Gaston Acurio som global matpresident.

Det är en fantastisk stad att äta ute i, London. Stan har blivit en kulinarisk hotspot, ljusår från fishn’chips-kiosker och söndagsstek med halvfabrikats-gravy och pösig Yorkshire-pudding. Utbudet av krogar är en jordenrunt-resa i sig: Från Brick Lanes utmärkta Bangla-streetfood, indiska curries och sri lankesiska-risrätter. Till gastropubar, lyxpizzor, tapashak … you name it.

Jag märker att flera av ställena anammar den avskalade trenden. Enkla menyer, ingen inredningsdesigner som gått på speed, mer detaljarbete och färre tvångströjor från leverantörsjättar i bakgrunden. Jag har suttit på rangliga trästolar som någon funnit i en köpenhamnsk container och beställt rätter från menyer inte längre än tio olika val från snacks till dessert. Fokus på råvaran. Köket tar tillvara på allt. Det är sånt som Fergus Henderson, krögargurun bakom nose-to-tail-trenden var tidig med. (Självklart blev det en middag på hans Bread & Wine och även en lunch hos hans fru Margots ställe Rochelle Canteen som Niklas Ekstedt hälsar på i det här avsnittet av Niklas mat).

Ett helt bord fyllt av smårätter på Bread & Wine.

Jag älskar att man till Rochelle Canteen får ta med eget vin (de har inget alkoholtillstånd) för en korkavgift på fem pund. Och det finns på urmysiga butiken Leila’s, med ett kafé vägg-i-vägg, som behändigt nog ligger bara 1 minut bort över Arnold Circus.

En liten skylt är enda ledtråden. Sedan får man ringa på dörren för att komma in på krogen Rochelle.
En liten skylt är enda ledtråden. Sedan får man ringa på dörren för att komma in på krogen Rochelle.

En annan sak som märks tydligt är servicepersonalen. Med lägre arbetsgivaravgifter går det att anställa fler. Det är på både gott och ont. Jag hamnar på ett litet kafé på Red Church Street där 7 servitriser backar upp oss knappt dubbelt så många gäster. Allt det där arbetet i kulisserna, typ putsa bestick och städa kaffemaskinen, har annan personal redan tagit hand om. Kafétjejerna står handfallna och vrider på sig, lystrar till minsta rörelse. Men i alla andra fall är det en bra grej.

Barmässigt finns numer ett bredare utbud. Hantverkscocktails med snygg-is kontra Kopparbergs cider (ja, den har säkert bättre spridning här numer än hemma) på kvarterspuben. Men än finns också gamla skolans-pubar som inte serverar ”hot drinks” trots att det är iskallt ute och de flesta hade huggit av ett lillfinger för en Irish Coffee – eller bara en vanlig kaffe för all del.

Något som de brittiska krögarna dock sällan verkar prioritera är dock toaletterna. Bås byggda av tunna väggar, sunkigt, dåligt städat och med rossliga handtorksmaskiner (!) på lågvarv. Jag har varit på Michelinkrogar där en McDonaldstoalett i Sverige är tio gånger lyxigare.

Men på det stora hela taget så är East End fantastiskt. Shoreditch, you had me at hello.

En matnörds dygn i Madrid

av Anna Norström
imageimageimageimageimageimage

TRANSIT. Att slå ihjäl ett dygn i Madrid som matnörd är ingen match. Härom veckan fastnade jag i den spanska huvudstaden som aldrig vill gå och lägga sig och som sedan förlamas av kollektiv sovmorgon. Underbart. (Mindre underbart är väl dock att fönstret på flyget som skulle ta mig till Havanna på Kuba gått sönder. Jag har sedan dess ägnat många tankar om vad som kan hända om ett flygplansfönster går sönder…)

Jag checkade in på fina boutiqehotellet Hospes vid Alcala-monumnetet och med stadsparken Retiro som granne. Sist när jag var i stan träffade jag argentinaren Estanis Carenzo, en duktig kock med förkärlek för streetfood och det som vi förr snackade om som fusion – men som idag är en naturlig smältdegel av olika köks influenser hos varandra. Det blev middag på hans krog Sudestada där Spanien och Asien möts på tallrikarna.

Namnet på krogen är spanska för ett väderfenomen i Sydamerika, när kalla sydvästvindar blåser upp. Det finns även en restaurangförlaga med samma namn i Buenos Aires.

Jag åt avsmakning om 9 rätter med bland annat dumplings fyllda med ibericogris och räka. En soppa med spanska bönan ”pockas” var god – både het och syrlig. Genomgående stod maten för stora smaker. Extra hetta på sidan om, om man så ville, i form av olika chilidippar. Till maten serverades uteslutande sherry och det hela toppades med en magisk – och ovanlig sort – Palo Cortado.

Det är sherry som framställts för att bli sorterna Fino eller Amontillado men som istället av sig självt blir något helt unikt, en Oloroso. (Detta händer med bara 1-2% av sherry. En sommelier kan säkert förklara detta på ett mycket bättre sätt. Men gott är det i alla fall.)

Dagen därpå stod varuhuset El Corte Ingles på schemat. Dess matmarknad högst upp på våning sju är en våt foodie-dröm. Här har Estanis andra krog, Chifa – en fusion av Peru och Kina med en dask Spanien, just öppnat upp. De ersätter 3-stjärniga DiverXO, som lagat snabb stjärnmat för en spottstyver under namnet StreetXO och som nu flyttar till ett annat El Corte Inglés. Dess kock David Munoz är landets hetaste just nu och känns igen på sin mohikanfrisyr, piercings och tatueringar.

Han får även sällskap av andra stjärnkrögare på sin nya adress: Roberto Ruiz från Punto MX och Jordi Roca från El Celler de Can Roca öppnar också upp små minirestauranger med mexikanska tacos och gourmetglass. Så, det behöver inte vara snordyrt att Michelinkockars mat!

Själv gick jag loss på tacos och en margarita, muy bien.

Notera: Gourmet Experience är namnet på respektive foodcourt högst upp på varuhusen Corte Inglés, Serrano, 52 Street och El Corte Inglés på Plaza de Callao.

 

Ny krog – bara namnet kommer ge dig en chock!

av Anna Norström

 

Bild lånad från restaurangens hemsida.
*host* Vad sa du att restaurangen hette? Bild lånad från restaurangens FB-sida.

Det blåser nya krogvindar på andra sidan Östersjön. Invid Kaserntorget i Helsingfors öppnar krögarduon Ville Relander och Richard McCormick upp en lyxig kvarterskrog efter att anrika Kellarikrouvi stängt igen.

Det är bara ett krux.

Namnet.

Jag tänker på hur man ska svara i bokningstelefonen.

Så här: ”Välkommen till The Cock, vad får jag lov att hjälpa till med?”.

Ja, krogen heter alltså The Cock.

– Det kändes väldigt naturligt. De flesta ler när de hör namnet. Det ska bli en glad restaurang, som samtidigt satsar på mat av god kvalitet, säger Ville Relander till Hufvudstadsbladet.

Och så lägger han till att de ska ju även ha ett rotisserie med helgrillad tupp eller kyckling. Jag är, namnet till trots, peppad på nya stället som öppnar i mars. Paret bakom stället är sanna matnördar. McCormick var med och startade hajpade restaurangen Sandro. Och Ville Relander kommer närmast från (dröm-)jobbet som matkulturstrateg för Helsingfors stad.

The Cock blir ett välkommet inslag i en stad där det hänt en hel del på krogfronten de senaste åren. Som till exempel utmärkta pyttelilla Chef & Sommelier och krögaren Antto Melasniemis ställen. Den sistnämnda gjorde för övrigt en finsk poppuppkrog, Tënu, i London under december.

Jag sätter upp Helsingfors på årets reslista härmed.

Krogtestat i Köpenhamn – missa inte detta!

av Anna Norström
Lillebror - ett småsyskon att räkna med.
Lillebror – ett småsyskon att räkna med.

Jag var i Köpenhamn i mitten av december. Igen! Jamen, det är ju svårt att hinna med för att det öppnar så mycket nya coola ställen. Att Köpenhamn har flera renodlade naturvinsbarer men noll kändisviner i butikerna säger allt. Här tar man gastronomin på allvar. Eller så är det precis det man inte gör, mer avslappnad och prisvärd dining sammantaget går inte att hitta i andra skandinaviska storstäder.

Restaurang Bror ägs av svensken Victor Wågman och britten Sam Nutter. De jobbade båda på Noma förut där Victor var kökschef  innan de för drygt ett år sedan slog upp portarna till krogen Bror. Där har man jobbat mycket med udda detaljer på menyn, så som torskkinder, och råvaror i säsong.

Nu har stället fått ett syskon som öppnat ett halvt kvarter bort. Lillebror är ett kafé och bageri där man kan slinka in på ett glas vin och ett wienerbröd. Här är ljudnivån hög och rutorna så immiga att det rinner fukt när konstfacksklädda köpenhamnare tar långlunch. Toppentrevlig service och inte särskilt dyrt. Vi åt soppa, drack vin, tog ett bakverk och en kaffe för en dryg dansk hundring.

Råbiff enligt lillasysterkrogen No2
Råbiff enligt lillasysterkrogen No2.

Vi testade fler nya ställen av kulinarisk syskonkkärlek. Finkrogen AOC med en stjärna i Guide Michelin har fått sällskap av No2, en bättre lillasysterkrog med höga ambitioner i köket. Här delade vi på ett gäng mellanrätter, varav råbiffen ovan var en, och längtade lite till sommaren då stället ska ha en fin uteservering och grym utsikt. En slätvar med svamp och musselsås var outstanding. Salladen med havskräfta och rökt potatis överraskade. Picklat päron med timjanglass och vit choklad till dessert hade härliga smaker (mitt middagssällskap höll hårt i sin cheesecake så jag antar att den rockade den med).

Servicen var något tafatt även om allt var förlåtet när den bildsköne bartendern istället för ett glas calvados på desserten erbjöd en provning av danska päron- och äppeldestillat. Jag ville fria lagom till att jags skulle fylla i dricksen. I övrigt var maten oerhört prisvärd, totalnotan landade på knappa 1400 danska för mat och dryck.

För er som ska åka till Köpenhamn 2015 och vill äta gott – här är några andra bra (nyöppnade) ställen:

U-formel: Krögarna bakom Michelinprisade Formel B:s nya ställe. Danska, bondska smaker i eleganta upplägg. Alla rätter kostar 110 kronor. (Personligen föredrar jag Formel B, även om det är ett lugnare ställe med mer andaktsfull service).

Baest: Italienskt-danskt ställe som jag tokhyllade i detta inlägg. 

Amass: Innan stället ens hade öppnat 2013 var hajpen total. Ta en kock från The Fat Duck (3-stjärnig krog på engelska landsbygden som drivs av Heston Blumenthaal) och släng in en naturskön avskild plats i Köpenhamn samt stora tankar om odling. Den här finkrogen har knockat de flesta av de jag känner som varit där.

Så får du bord på de bästa krogarna

av Anna Norström
Lilla Ego. Kärlek på en tallrik.
Lilla Ego. Kärlek på en tallrik.
Löjroms-love vid bardisken.
Löjroms-love vid bardisken.

Att gå ut och äta är ett konststycke i sig om ett ställe blir hajpat. Ta Lilla Ego  i Stockholm, till exempel. Det har snackats om dem i ett år nu – hur svårt det är att få bord – ”flera månaders väntetid”. Men, det gäller bara att kunna de rätta knepen.

1. Testa både att boka på nätet och telefon.

Platserna brukar spridas kvotenligt på dessa två sätt, då det ena behöver faktiskt inte utesluta det andra. I Sverieg är krogarna ängsligare med förbokningar. Ta en världsstad som New York till exempel, de flesta krogarna där har majoriteten av sina platser vikta för dropin-gäster.

2. Gå en vardag.

Torsdag, fredag och lördag är det högre tryck på restaurangerna. Välj en tisdag istället och du har garanterat större chans att få bord.

3. Spontana in på en barstol

Bilderna ovan är från min kväll på Lilla Ego i lördags. Jag hade ingen bokning utan gick förbi, förhörde mig om hur det såg ut på drop-in i baren och fick en tid då de gissade sig ha plats för mig. För övrigt har nästan alla ställen några drop-inplatser. Lilla Ego har 8, Oaxen Slip och Shibumi likaså. Alla tre är det knivigt att få bord på men om man kommer vid öppning och köar upp – eller checkar läget efter halva kvällen gått så är det oftast inga problem.

4. Less is more

Större sällskap är svårare att få in i en matsalplanering. Men en ensam person går i 99% av fallen att klämma in. Två personer kan också funka fint, men då gäller det att man …

5. … är flexibel med tiden

Om du kan tänka dig att på ett kosmopolitiskt vis äta efter 21.00 så finns det mycket mer ofta bord. Svensken är nämligen väldigt inrutad på att äta tidigt, speciellt på vardagarna. Utomlands kan det vara tvärtom. Restaurangen är tom innan tio i Buenos Aires, Belgrad och Rio, så bruka där omvänd taktik.

6. Get listed

Be att få stå på väntelista. Det händer faktiskt att gäster blir sjuka, för fulla på förfesten eller sätter igång skilsmässan en kvart innan bordet skulle ha stått redo. Hovmästaren vill ju självklart fylla luckorna och dyker då ner i sina väntelistor och börjar ringa runt.

7. Stalka – i sociala medier

I den mån krogen inte har väntelista – eller fått en så kallad ”no show” så att bordet står tomt utan varsel så använder många numer Twitter eller Instagram för att basunera ut att ett bord finns ledigt. På så vis kan man faktiskt landa en middag på Noma i Köpenhamn utan att ha planerat det i månader i förväg.

 

Krogkoll: 5 x favoriter i Prag

av Anna Norström
Pluggar stadskartan
Pluggar stadskartan på trendiga kvarterskrogen Lokal.
Anrik fika.
Anrik fika.
Lyxig handtvätt
Lyxig handtvätt på selfie-vis.
Michelinkrog á la Prag.
Michelinkrog á la Prag: la Degustation Bohême Bourgeoise.
Proffsigt drinkhantverk.
Proffsigt drinkhantverk på hemliga Bugsy’s Bar.

Jag måste erkänna att jag var motvilligt inställd till Prag… Det var lite för många öldrickande-män-på-svensexa och busslaster med julmarknadsbesökare för min smak. Därför prioriterade jag aldrig att åka dit. Stackars mig.

För två år sen blev första resan av, och det är inget jag ångrar. För Prag är överkomligt i pris – både i resväg och på plats – och trots att det är lika turistklyschigt som Venedig så gillar jag stan. Innan hade jag sett framför mig stop av skummande öl, men tji fick jag när det visade sig finnas utmärkta cocktailbarer och horder av vinnördar. Och Tjeckien har till och med inhemsk vinproduktion, som de liksom Schweiz, bara har för husbehovet – det vill säga noll export.

Så, till dig som haft fördomar liknande mina, hit ska du gå:

1. Michelin-mat: En av stans två 1-stjärniga krogar. Litet ställe med avsmakningsmeny, många internationella travellers och foodies bland borden samt riktigt proffsiga sommelierer. http://www.ladegustation.cz/en/

2. En av världens bästa cocktailbarer: Jag bloggade om Hemingway Bar här för inte så länge sedan då stället landade på plats nummer 24 på en barlista med dignitet. Här har jag druckit absinth, cocktails i blommig teservis med tillhörande kakfat och deras signaturdrink som göms i en bok. Litet ställe, men ha tålamod och vänta på bord – det är värt det. http://www.hemingwaybar.cz/bar-prague/

3. En hemlig bar – undangömt i en källare. Hit är det svårt att hitta utan att behöva fråga om vägen. Väl inne är det skumögt av cigarettrök och dov belysning. En dj står inklämd vid baren och här är ingen söker på när stället kommer att stänga för natten/ morgonen. http://www.bugsysbar.cz/

4. Lyxfika på det där gamla viset, som Prag-borna älskar. Café Imperial har en häftig historia, kaféet har lyckats överleva sig självt trots svåra tider. Först stans lyxigaste hotell i början av 1900-talet, sedan stammishak bland tyska soldater under andra världskriget (vilket fick tjeckerna att överge stället) och sedan kontor med den tjusiga inredningen igenspikad under kommunisttiden. Idag är det renoverat och i all sin prakt – komplett med galen badrumsinredning. http://www.cafeimperial.cz/en/

5. Kvarterskrog deluxe: En stereotypisk lokalpub i modern tappning är Lokal. Det finns två i stan, den på Dlouhá 33 är den största med barer bygga ovanpå enorma öltankar. Bra mat, härlig stämning och aldrig en kväll utan allsång. http://lokal.ambi.cz/cz/

Här finns världens 50 bästa barer

av Anna Norström
Jag hittade till en av världens bästa barer, Floreria Atlantico i Buenos Aires, i våras.

Nästan alla mina resor börjar vid en bardisk. Det går att googla och läsa guideböcker i all evighet men det är här jag skaffar mig den riktiga kollen om dit jag rest. Bartenders är mina bästa reseledare. De har superkoll på området, har kunskap om andra ställens konkurrensvärde och vet var de bästa efterfesterna sker. Till att börja med.

I våras i Buenos Aires blev jag golvad. Av baren på bilden ovan. På Floreria Atlantico hängde jag och mitt resesällskap jämnt och jag förstår varför nu när jag ser att stället, som brygger sin egen gin på örtteet maté, landar på plats nummer 39 på nypublicerade listan över världens 50 bästa barer. Etta blev hajpade The Artesian i London, för tredje året i rad.

Drink på Artesian.
Drink på Artesian.
Världens bästa bar har pippi på ananas.
Världens bästa bar har pippi på ananas.

Och ljuvliga bar Nomad, så som jag tjatat om det där hotellet i New York – också listat! Men lite förvånande, på ett positivt sätt: Hemingway Bar i Prag landar på plats nummer 24. Baren där jag trillade in och förtrollades av de galna serveringarna; drinkar kom i thékoppar, gömda i gamla böcker och flödade genom absinthfontäner. Det blev sent, det blev glatt och det vinglades på kullerstenen hemåt.

World’s 50 best bars listas årligen. Svenska barer har lyst med sin frånvaro de senaste åren, men förra året fanns köpenhamnska Ruby med på plats nummer 22.

Så. Vem har varit på någon av världens bästa barer? Läs listan nedan!

/Den törstiga resenären

1. The Artesian (London)

2. Dead Rabbit (New York)

3. Nightjar (London)

4. Attaboy (New York)

5. Employees Only (New York)

6. Canon (Seattle)

7. Baxter Inn (Sydney)

8. American Bar, Savoy (London)

9. High Five (Tokyo)

10. 28 Hong Kong Street (Singapore)

11. Connaught Bar (London)

12. Happiness Forgets (London)

13. The Aviary (Chicago)

14. Nomad Bar, Nomad Hotel (New York)

15. Nottingham Forrest (Milan)

16. Smuggler’s Cove (San Francisco)

17. Candelaria (Paris)

18. PDT (New York)

19. Bulletin Place (Sydney)

20. White Lyan (London)

21. Buck & Breck (Berlin)

22. Broken Shaker (Miami)

23. 69 Colebrooke Row (London)

24. Hemingway Bar (Prague)

25. Le Lion Bar de Paris (Hamburg)

26. Door 74 (Amsterdam)

27. Three Dots and a Dash (Chicago)

28. The Jerry Thomas Speakeasy (Rome)

29. Chainaya Tea & Cocktails (Moscow)

30. Everleigh (Melbourne)

31. Eau de Vie (Sydney)

32. Bramble (Edinburgh)

33. Trick Dog (San Francisco)

34. Dry Martini (Barcelona)

35. Clover Club (New York)

36. Drink (Boston)

37. Black Pearl (Australia)

38. Schumann’s (Munich)

39. Floreria Atlantico (Buenos Aires)

40. Star Bar, Ginza (Tokyo)

41. Delicatessen (Moscow)

42. Quinary (Hong Kong)

43. Cure (New Orleans)

44. Tales and Spirits (Amsterdam)

45. Maison Premiere (New York)

46. La Capilla (Mexico)

47. Limantour (Mexico City)

48. Shady Pines (Sydney)

49. Callooh Callay (London)

50. Williams and Graham (Denver)

 

Krogsafari på Ibiza – öns 10 bästa ställen

av Anna Norström
Strandmiddag hos Blue Marlin. Missa inte salt- and pepper squid.
Strandmiddag hos Blue Marlin. Missa inte salt- and pepper squid.
Sa Trinxa rekommenderas för 77:e gången i denna blogg. SÅ bra!
Sa Trinxa rekommenderas för 77:e gången i denna blogg. SÅ bra!
bild 1-7

Jag älskar Balearernas kärlek till råvaror: mycket grönt, fisk, skaljdur och så den gräddiga hemmagjorda mozzarella burratan. Här är 10 restaurangfavoriter på ön.

Pastis. Öns bästa krog. Pyttelitet ställe, fransk mat med finess. Ägs av dansösen Gisele och hennes man. Carrer d’Avicenna 2.

Bambuddha Bar. Asiatisk mat av svajig kvalité. Hit går du snarare för drinkarna och för att dansa på bordet under högsäsong. Carretera de San Juan, km8. 5

Sa Trinxa, på stranden Ses Salines. Anspråkslös strandrestaurang med tillhörande house-dj. Missa inte marulkscevichen!

La Paloma. I byn San Lorenc ligger ljuvliga stället som drivs av en italiensk familj. Du äter i trädgården. Tokfullt kafé dagtid, men middag är att föredra. C/ Can Pou 4.

Can Guimo. Är Paloma fullt åk tre kilometer söderut och hamna på vegovänliga fiket med egen trädgård.

Gran Hotel Ibiza. Öns mesta lyxhotell och den bästa frukostbuffén som håller öppet till sen på eftermiddagen. Säkert 6 olika färskpressade juicer! Passeig de Joan Carles I, 17.

Sands. En av stranden Playa den Bossa bättre ställen med bra sallader och trevlig service. Missa inte egna klädbutiken som fångar alla lyxhippies shoppinghjärtan.

Sansara. Vällagad lite enklare mat med texmex-vibb över disk eller bordservering med lokala rätter. Ofta lajvkonserter. Carretera Santa Eulalia-San Carlos km 9,3.

La Bodega. Enkel tapaskrog med härlig stämning och överkomliga priser. Öppet till runt 03 . Carrer Bisbe Torres Mayans, 2

Juan y Andrea. Lill-ön Formenteras bästa restaurang. Meny med fokus på fisk och skaldjur. Ligger på Playa Illetas.

10 skäl till att välja Sverige i sommar

av Anna Norström
Det blekrosa franska roséet smakar som godast när solen skiner hemma.
Det blekrosa franska roséet smakar som godast när solen skiner hemma.
Gotländsk solnedgång - efter kanelbulle-safari på Fårö.
Gotländsk solnedgång – efter kanelbulle-safari på Fårö.
Löjroms-dröm från lilla hamnkrogen i Barsebäcks hamn.
Löjroms-blini (jamen det är lika gott som Toast Skagen).
Folk blir provocerade över att jag inte åker utomlands i sommar. Men hallå, minnes ni vintern? Jag spenderar hela den årstiden med att längta härifrån. Inklusive slutet av hösten och början av våren. Någon gång måste jag vara kompis med Sverige. Och det är nu när det är som vackrast och allt smakar som godast,  som jag väljer att stanna. Här är fem orsaker:
1. Frasig nygräddad kanelbulle från Sylvis Döttrar på Fårö. Perfekt i picknickkorgen på Sudersand.
2. Glaset med hemgjord fläderblomssaft efter en bilpromenad på den loppistäta sörmländska landsbygden.
3. En Toast Skagen i lilla badorten Barsebäcks hamn där jag går runt i morgonrock på byn fram tills lunch.
4. Ett glas blekrosa rosé till en sen middag på några stockholmsvänners innergård.
5. En näve nyrökta räkor från fiskboden på Fjällbacka.
Till er som funderar på att åka bort:
1. Venedig på sommaren – varför då? Det är trångt och hett. Hela stan blir till en kokkittel av svettande turister som liksom flyter fram millimeter för millimeter på Sankt Markus-platsen, fylld till bredden av folk.
2. Och varför välja Thailand när deras väderlek är lika ambivalent som en tonårings humör? Juli till augusti stavas regnperiod.
3. Berlin är en trevlig stad. Men. Det tycker alldeles för många andra också. En sommardag köade jag i fyra och en halv timme för att se en utställning på konstmuseet Martin-Gropius-Bau. Åk dit och besök sevärdheter, bara om du har ett tålamod av guld.
4. Det är samma lika med Paris – världens mest besökta stad. Det betyder monsterkö till Lovren, upptrissade krognotor i Notre-Dame-kvarteren och folkstockningar i Montmartre.
5. Naturliv deluxe på Nya Zeeland. Tja, det kommer att vara så mycket härligare när de inte har vinter. Vilket de ju har när vi har sommar.
Sida 1 av 3
  • Tjänstgörande redaktör: Ellinor Brenning & Erik Melin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB