Under en vecka där allt handlat om Zlatan, trots att han inte ens spelat fotboll är det till slut dags för ett fyspass på Parc des princes igen, och PSG har ett trepoängsavstånd upp till Lyon att täppa igen.

OL är ett mindre mysterium i år. Efter det herravälde man hade i Ligue 1 under nästan hela 00-talet fick man till sist se sig utanför Champions League i år och som en följd av det krympa budgeten rejält i somras.
Gamla trotjänare som Kim Källström och Hugo Lloris försvann och klubben kommunicerade ödmjukt ut att man var tvungen att vara realist och sänka ambitionerna en aning, inte minst i takt med att konkurrenterna från huvudstaden kapprustade rejält.
Men tydligen glömde Jean-Michel Aulas och de andra att upplysa a-laget om att man hade försämrat förutsättningarna inför säsongen 12/13 och just nu springer Lyon fram som potentiellt vinnarmaterial på de franska arenorna.

Blir det helt enkelt i matchen mellan OL och PSG på Stade Gerland senare i vår som Ligue 1 avgörs? frågade jag Carlo Ancelotti i går.
– Nej, jag tycker det är för tidigt att prata om det. Jag tror att ligan kommer att avgöras några omgångar innan den är slut och visst kan det mycket väl stå mellan oss och dem, matchen i Lyon blir otroligt viktigt, kanske helt avgörande, svarade Carletto i ett klassiskt ”jag säger emot dig, men jag håller med dig”-resonemang som många i fotbollsvärlden anammar gentemot journalister som någon form av ryggradsreaktion och som jag finner en smula underhållande.

Ancelotti är ju i övrigt en gentleman som jobbar väldigt lite med rökridåer och desto mer med raka puckar och när vi pratade anfallsöverflödets förbannelse var italienaren öppen med att en spelare som Kevin Gameiro, som alltså är mer måleffektiv än Zlatan Ibrahimovic, nog borde fått chansen oftare.

Jag tror ändå på en startduo med Zlatan och Lucas plus Ezequiel Lavezzi och Javier Pastore på kanterna, förutsatt att Carlo Ancelotti bestämt sig för att Jérémy Ménez är förste bänkvärmare, men bara den som lever och tar sig till Parc des princes (eller slår på tv:n klockan 21 i kväll) får se.

Ancelotti fick också frågan från en italiensk kollega i går om han skickat något grattis-sms till José Mourinho på 50-årsdagen.
– Nej.
Vill du hälsa något då?
– Grattis på födelsedagen. Hm, han är ju lite yngre än mig, muttrade Ancelotti om mannen som under hösten ryktades vara hans tänkta ersättare i Paris.

Det har varit mycket Zlatan i veckan, men helgens absolut viktigaste läsning, i alla fall enligt mig och världens alla 17-åriga killar, står l’Équipes veckomagasin för, som gjort den efterlängtade och mycket journalistiskt motiverade kartläggningen av hela PSG-truppens bilar.

Och, som Simon le Bank från Nice konstaterade: Plötsligt blir det så uppenbart varför Zlatan snodde Claude Makeleles parkeringsplats på träningsanläggningen tidigare i höstas.

Jag konstaterar att Kevin Gameiro är på frammarsch även på klubbens spelarparkering. Svart, klassisk, smidig, halvdyr. Fem plus.

Om ni någon gång skulle höra Jerry Ménez gnälla på den ofrivilliga och jobbiga uppmärksamheten man tvingas leva med som fotbollsspelare kan ni väl säga till honom att det inte är hos mig han ska gråta ut.

Då så. Då ses vi på matchen i kväll.

En lite trist, men verkligen inte oväntad, silly season-nyhet trillade in i kväll när Rennes bekräftade att man accepterat Rubin Kazans bud på Yann M’Vila.
Och så spontant: är M’Vila, som en gång tog taxi från Le Havre till Paris för att gå på lokal, underrättad om att från Tatarstan måste han ta concorde för att hinna ut innan han måste hem igen?

Yann, jag vill inte paja festen, men fattar du vad du gett dig in på?

Å andra sidan kan det ha varit ett bra disciplinval av Rennes-mittfältaren att inte falla för grupptrycket och gå som paketlösning (ni får den billigaste på köpet) till Newcastle.

PSG flöt fram fint på Parc des princes i kväll och har verkligen hanterat den här krisen efter Nick Broads tragiska död magnifikt, precis som i helgen.
Zlatan Ibrahimovic var avstängd och syntes inte till på arenan och där befann sig inte undertecknad heller.
Kanske för att vi hade annat för oss (kanske funkar inte länken i Sverige och ni får gå och lägga er och försöka sova ändå).

Ajaccio hade ett bra läge att lämna bottenträsket i Ligue 1 i går, men Adrian Mutu fick inte korsikanernas straff vid ställningen 1–1 i mål, och efteråt kände sig rumänen nödd att be om ursäkt.
Inte för att han i ett kritiskt läge i matchen hade provat en Panenka dock.
– Jag har satt många straffar på det sättet och jag tycker att jag tog mitt ansvar. Jag är ledsen att jag missade straffen, men inte för sättet jag missade den på.

Missade gjorde däremot inte André-Pierre Gignac, när han fick chansen att plocka hem tre mycket intressanta poäng för Marseille mot Montpellier (3–2) efter gott och väl dryga 90 minuter på Stade Velodrôme i går (och det här klippet kan väl aldrig vara rättighetsskyddat ändån).
Imponerande, inte minst eftersom polisen i Provence ägnat veckan åt att göra studiebesök hos OM i jakt på bevis på att delar av klubbens styra sitter i knät på den lokala maffian, och att en dryg miljon euro i just Gignacs övergång till klubben från Toulouse häromåret möjligen hamnat i ”banditernas händer” (plus det gissningsvis ännu tyngre slaget när Joey Barton totalt dömde ut hans musiksmak).
Och pratar vi ändå Zlatan Ibrahimovic och franska verbifieringar, så måste vi öppna en liten lucka för Marseille-anfallaren också.
Efter matchen mellan just OM och PSG i höstas stod ju de två nämnda herrarna för två mål var och efteråt konstaterade Gignacs lagkamrat Benoît Cheyrou att PSG minsann blivit André-Pierreiserade.

Jag har svårt att tro att det kommer fastna i det franska medvetandet på samma sätt som ”zlatanera” men om ni och jag börjar så kanske det kan få fäste ändå. Ska vi säga så? Att vi varje gång någon blir ”ägd” insisterar på att hen blivit ”andré-pierreiserad”.
Peppen jag känner.

Mindre peppat lär PSG vara i kväll, bara två dagar efter att den mycket uppskattade hjälptränaren Nicholas Broad avlidit efter en bilolycka.
Jag vet inte om man kan ta något positivt med sig ut på planen, jag vill hävda att det beror på vilken typ av grupp man är, men en sak PSG måste göra något åt är den aldrig sinande kavalkaden av gula och röda kort, som varit en besvärande faktor under hösten.

En besvärande faktor för undertecknad är det franska snövädret, som varje år kommer som en total överraskning för landets människor, myndigheter och järnvägar, och just nu sinkar min resa till Bordeaux med ganska exakt fyra timmar. Och av matchdagens marginaler blev till slut intet.
Jag siktar på att trilla in på Chaban-Delmas-stadion någon minut efter avspark, inch’Allah.

Och ja, ni i läsekretsen som bor i järnvägsknuten Poitiers, kom ner till tågstationen så hänger vi loss i ett par timmar.
Jag är hon som gömmer nunan bakom dagens l’Équipe.

Få saker gör mig så glad i fotbollssammanhang som när smålag spelar bra i cuperna.
För att det är roligt och rättvist, förstås, men mest för att jag uppskattar en riktigt bra planstormning.
Så här såg det ut (två minuter in i klippet och jag vet, killen borde tagit av hela linsskyddet på sin kamera) när Rennes kickade ut regerande franska mästarna ur ligacupen och fick kollektivt glädjefnatt, och där Yann M’vila gick på moln (möjligen gick han ut också) och där tränaren Frédéric Antonetti inte nog kunde poängtera hur mycket han gillar sitt Rennes:
– Jag har sagt det redan, det här är den klubb jag njutit mest av att träna. Jag är nöjd med alla, från planskötare till aktieägare.

Nu får man möta Saint Etienne i ligacupfinal efter att Sainté slog ut Lille i ett sanslöst spännande straffavgörande (7–6 till hemmalaget) i tisdags och publiken gjorde lidandet kort med sina gröna hjältar precis efter avgörandet (minns att man först slog ut PSG här på straffar i turneringen för nån månad sedan).
Bloggkompisen Pierre-Emerick Aubameyang gjorde ett av målen och vägrade släppa matchbollen efteråt. Senast han tog med sig en boll hem var efter sitt första hattrick i klubben förra året.
– Den här gången är det bara för att det är så fin…den är knallorange, myste  Aubame efter matchen, och vet man något alls om PEA vet man att det inte är några som helst konstigheter.

Den 20 april möts de två lagen på Stade de France, där Saint Etienne har chans på sin första titel på 32 år medan Rennes till dags dato gått 42 år utan att vinna något.

I dag har jag fört en alldeles fantastisk twitterdiskussion med mina följare om fotbollströjor och nummerestetik, efter att det står klart att Zlatan Ibrahimovic får ärva nummer tio av Nenê i PSG.
Om jag är sen att svara på kommentarer på bloggen, finns jag nästan alltid på twitter. Även på franska om ni känner er mer lagda åt det hållet.

En som är ganska dålig på franska men ganska bra på fotboll är Marseilles finest Joey Barton. Riktigt bra är han på tjuvnyp och så här lät det när Joey Boy höll hov (presskonferens) och fick en fråga om lagkamraten André-Pierre Gignac i dag:
– Jag tror att han är lite knäpp, men hans musiksmak är värdelös…Senast fick han mig att lyssna på nån korsikansk musik som han sa var jättebra. Som engelsman kunde jag inte hålla med. Kanske att det är bra musik på Korsika, eller i Gignacs husvagn, men inte hos mig. Häromdagen var det Katy Perry. En stor kille som han som lyssnar på Katy Perry….jag har inget mer att tillägg.

Ja, nej, vem har nåt mer att tillägga?
Kanske i hans husvagn.
Det är lite för jävla briljant ändå.

Så här såg det ut live.

Det har gått på dagen en månad sedan den här bloggen var vid liv senast och hur firar man det bättre än med att hosta igång igen?
Just det.
Zlatan Ibrahimovic och hans vänner i PSG firade in det nya året i Qatar,
där svensken själv gjorde en entré värdig en rockstjärna när han dök upp två dagar senare än övriga spelare och eskorterades in i landet som en ”haut personnage”, vilket innebär att man glider förbi alla vanliga kontrollinstanser, något som normalt sett är förbehållet diplomater och kungligheter.
Synd, kan man tycka, när Zlatan ändå lokaliserat sitt pass igen.

Livet i Qatar var annars något som gav Nenê klar mersmak.
Han är höstsäsongens klaraste offer för Paris stenhårda satsning framåt, men inte det enda. Även Guillaume Hoarau städade ur sitt skåp i omklädningsrummet, gav nyckeln till Lucas Moura och drog till Kina.
Nu är frågan om Jérémy Ménez blir nästa offer för den parisiska offensiven. Som tränare hade jag gärna haft Ménez som gubbe nummer tre, fyra någonting efter Zlatan, Moura och möjligen Ezequiel Lavezzi, men det gäller ju att Jerry själv är med på de premisserna.

I’m thinking no.

Nu var det ju långt ifrån den stora islossningen Ménez fick se från bänken när PSG bara klarade 0–0 mot Ajaccio på hemmaplan.

Det slås ofta på den stora kristrumman i Sverige när Paris Saint-Germain inte tar tre poäng, men man ska komma ihåg att de fick spela hela andra halvlek med en man mindre och ändå var klart närmast segern i fredags.
Jag förstår att ni är många där hemma som vill att Zlatan Ibrahimovic ska vinna Ligue 1, men själv (och detta kan bero på att jag tillbringat tre år med att följa en av världens mest ojämna fotbollsligor) tycker jag att det absolut bästa med franska ligan är att den halvvägs fortfarande inte har några tendenser att vara oavgjord.

Vad mer? Ja, vi firade ju in 2013 med att få in ordet ”zlatanera” i de svenska ordlistorna, och man hade ju kunnat tänka sig att det var mitt bidrag till nysvenskan, men jag ligger faktiskt bakom ett annat ord med på listan. Om ni orkar kan ni gissa vilket.

Zlatanera är ju annars ett importerat ord från franskan, eftersom det var fransoserna som först gjorde ett verb av saken, och bli inte förvånade om vi snart har en hel zlatan-flora i de franska ordböckerna.
Under nyåret blev jag kontaktad av franska vänner och kollegor som förutom att hoppas att jag skulle ”zlatanera vidare 2013” också önskade mig ”ett år fyllt av zlatanerier” (”une année pleine des zlataneries”) och ”att 2013 blir ett zlataniskt år” (”une année zlatanesque”).

Ni hör själva. Det har bara börjat.
Det har jag också. Nu kör vi. Ett, två tre.

Det är en riktig stormatch vi har framför oss i Paris i kväll och hela tre personer från den rosa redaktionen finns, på ett eller annat sätt på plats på Parc des princes, Petra Thorén på läktaren med nästa generations sportmurvlar, Simon le Bank på pressläktaren för att ”hämta kaffe och ge fotmassage” till undertecknad, som gör sin sista match för höstsäsongen.
Sista match någonsin kan man ju ana, med tanke på att jorden uppenbarligen ska gå under på fredag.
Vilket ger mig ett bra tillfälle att tipsa de av er som pratar franska om en av de roligaste Zlatan-sajterna jag har hittat på the world wide web.
Le Zlatanisme samlar påhittade Zlatan-citat, och är det något fransmännen är bra på så är det att sätta fyndiga ord i svenskens mun.
”Jorden kommer inte gå under 2012. Zlatan har skrivit kontrakt till 2015” hävdar zlatanisterna, som fått 150 000 följare på sin sajt.

I kväll kan möjligen Lyons herravälde ta slut, det är det, om ni vill, det nya och det gamla Ligue 1 som möts, och det ska bli ett nöje att se vem som tar tag i taktpinnen på Parc des princes.

Carlo Ancelotti var i fin form i går och då har jag ändå utelämnat det roligaste från hans presskonferens, som han inledde en kvart efter utsatt tid med orden: ”Ledsen. Sen. Trafik.”
Det måste ändå vara ens mål i livet att kunna kommunicera så kärnfullt på franska och ändå få hela världen att lyssna.

En av mina italienska kolleger ville fiska fram lite Marco Verratti-info till sin hemmapublik och frågade Ancelotti om kvällens match inte är idealisk för en mittfältsspringare som Verratti.
Carlo Ancelotti:
Ja.
Italiensk kollega:
Är han i startelvan?
Carlo:
Nej.
Fransk kollega på l’Équipe:
Kanske inte är en så idealisk match för honom då?
Carlo Ancelotti, (ägd):
Han kommer att vara med i matchen.

I övrigt fick Carlo frågan om hans relation med sportchef Leonardo var densamma nu som för ett år sedan, eller om den ändrats.
– Den är inte densamma. Han är skyldig mig en middag sedan förra året och vår relation kommer inte bli vad den var innan han bjuder tillbaka.

Carletto ändå. En kool katt.

Mindre koola är PSG:s supportrar sedan bilder på PSG:s nya tänkta logga läckt ut. Qatar-styret vill uppenbarligen flytta fokus från rötterna i Saint-Germain-en-Laye och flytta in klubben till Paris och skrota Ludvig XIV:s vagga i klubbmärket och det vore väl okej, så länge man inte skrotat den klassiska parisiska mörkblå färgen mot en ljusare variant.

Eller som en fransman i min absoluta närhet uttryckte saken:

– Det är ju Marseilles färger för i helvete!
Story to be continued. Trevlig match och trevliga fester och trevlig sista vecka på jorden om nu Zlatans kontrakt inte räddar oss.
It’s been a ball.

Okej, nu kan jag komma att låta lite konspiratorisk, men det är mycket som går Paris Saint-Germains väg just nu. Eller hela Ligue 1:s, om ni så vill.
Lyon hade bara ett joggingpass mot Nancy att uträtta i kväll på Stade Gerland innan det var dags att ställa om kompassen till söndagens jättedrabbning i Paris.
Dessvärre hade spelarna tydligen redan börjat blicka framåt och trots att Michel Bastos räddade poäng i grevens tid fick ett reservbetonat OL se två av tre poäng flyga sin väg i kväll (tränaren Remi Garde la en del av skulden på domaren efteråt) och den som tittar på tabellen och inte är blind eller gravt dyslektisk inser vad det betyder:
Vi har toppstrid igen och, bättre upp, vi har en seriefinal framför oss på söndag som är så het att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Zlatan Ibrahimovic hade alla rätt i Valenciennes i går (utom att han pinnade iväg utan att prata i intervjuzonen, det börjar bli lite tröttsamt) och så här glada var lagkamraterna över det och så här tyckte jag om saken och så här bredde franska tidningar på imorse.
(Correction: Zlatan pinnade inte iväg. Han pinnar inte.)
Observera gärna att Zlatan ”tokhissas” efter sitt hattrick. Det är han värd.

Annars konstaterar vi att Adrian ”jag ska fajtas med Ibra om skytteligan” Mutu stänkte in sitt tredje mål för säsongen för Ajaccio när de besegrade Reims hemma på Korsika i kväll.
Bara 15 kvar för att gå om svensken med andra ord.
You can do it.

Och har ni mycket fritid men saknar lite spiritualitet i vardagen rekommenderar jag varmt att ni hälsar på i Adrian Mutus parallella twitter-universum. Det är…speciellt.

Food for thought.

Och för er som inte hänger mig i hälarna på twitter men som undrar hur sportjournalistik egentligen funkar och vad vi som är in da bizniz vill uträtta med vårt värv, lyssna på Anders Cedhamres utmärkta initiativ Agendasättarna, där han intevjuar folk och fä och där yours truly satt vid mikrofonen förra veckan, och där avsnitten med Brollan, Reimers och Pavve är guld (övriga har jag inte hunnit med).

Varje gång det dyker upp ett nytt tränarrykte kring PSG tänker jag att jag ska skippa att kommentera det och varannan gång börjar det klia lite i bloggfingrarna och jag känner att jag måste.

Så Pep G och PSG?
Jag har sagt ”nja” från start och jag håller fast vid det så länge.
Visst tycktes Zlatan Ibrahimovics hat mot katalanen avta i takt med att tiden i Barcelona blev alltmer avlägsen, och till slut kunde svensken tänka sig att rösta på Guardiola som bäste tränare till Ballon d’Or. Men det ändrar ju inte på det faktum att Zlatans självbiografi börjar med två ord – ”Pep” och ”Guardiola”.
Och tro inte att Paris Saint-Germains viktigaste lirare inte blir tillfrågad om det skulle bli aktuellt med tränarbyte.

Jag sitter inte och trycker på Sports källor, men jag vet ungefär hur de brukar jobba och jag vill mena att vi i princip kan utesluta att Guardiola varit i Qatar och förhandlat. Däremot har klubben och Pep träffats, men enligt mina uppgifter skedde det i New York och mer eller mindre av en slump.
Pep satt och tog en kaffe eller åt kanske en bit mat på en uteservering när en av Qatar Sports Investments ledande figurer gled in och fick syn på Barcelonas förre tränare som är på sabbatsår i det amerikanska äpplet.
De två tog en pratstund och efteråt tydde inget på att Guardiola skulle vara mer tillgänglig för att träna ett lag i januari än tidigare.

Å andra sidan tycker jag det låter lite kallt att hänga på uteserveringar i slutet av november i New York. Jag kanske borde syna den här källan en aning, men i övrigt har jag aldrig haft några som helst anledningar att inte tro hen.

Nåväl. PSG gjorde en kanonmatch på Parc des princes i går och det var något förvånande att Zlatan Ibrahimovic stormade igenom mixade zonen med en mycket svart blick på närvarande journalister.
Javier Pastore var desto mer tillgänglig, och argentinaren, som bara brukar rusa igenom den mixade zonen, stannade i går (med goda skäl, han gjorde säsongens match) och pratade artigt och ärligt tills jag nästan fick köra hem honom.

Som om gårdagens kross av Evian inte räckte har Paris Saint-Germain kvitterat in alldeles fantastiska resultat under hela eftermiddagen från övriga konkurrenter i Ligue 1, något som kröntes av Marseilles oväntade 0–3-torsk på hemmaplan mot Lorient alldeles nyss.

Men kvällens riktiga kraftmätning, och Frankrikes hetaste derby, börjar om en liten stund i Saint-Etienne.
Inför mötet med lokalrivalen Lyon har hemmalagets Pierre-Emerick Aubameyang värmt upp på Geoffroy-guichard-stadion i de här älsklingarna. 3 000 euro för 5 000 Swarovski-kristaller har ”Aubame” pungat ut. Eller kanske någon i hans närhet.

Om ni inte diggar Pierre-Emerick Aubameyang så är det nog här våra vägar måste skiljas åt.

Lämnar man Ligue 1 utanför synfältet över en helg i november så gör man det på egen risk.
Sedan PSG åkte ur Ligacupen mot Saint Etienne i onsdags har Carlo Ancelotti fått ett bryt, José Mourinho kontaktats och Pep Guardiola möjligen också fått en förfrågan om man ska tro på l’Équipes uppgifter i dag.
Att något inte står rätt till i det parisiska lägret råder knappast något tvivel om. Efter Marseilles kämpaseger mot Brest i går skvalpar Paris Saint-Germain på en inte så imponerande fjärdeplats i tabellen, blott en poäng före giganter som Rennes och Valenciennes och det är så klart alldeles åt skogen för dåligt för en av världens mest offensivt satsande fotbollsklubbar.

Det är väldigt vanskligt att börja prata nästasäsongsrykten redan i november, nästan så vanskligt att jag vägrar, men jag har inga problem med att spekulera lite kring de senaste PSG-turerna eftersom det är ganska underhållande.
Jag tänkte göra det ur Zlatans perspektiv (även Ibrahimovic lär det ju börja ryckas i vad det lider, även om det är lite tidigt att placera honom i några nya klubbar än).

Så här nånting:
”Ring ring”
Zlatan Ibrahimovic:
– Hallå, du vet vem du ringt.
Nasser al-Khelaifi:
– Zlatan, Nasser al-Khelaifi här. Hur är läget Ibra? Mår familjen bra? Gör Maximilian sina läxor?
ZI:
– Allt är bra presidenten. Men vad händer egentligen i min klubb?
NaK:
– Jo, Ibra, jag har kickat Carletto. Det kommer en ny tränare i morgon. Till min klubb.

Och här går de två versionerna isär.
Vi kan börja med den soliga.

NaK:
– En portugis jag hittade i Madrid. José Mourinho, jag tror att du känner honom.
ZI:
– Känner? Jag skulle hoppa från Eiffeltornet för hans skull. Det är bra att han kommer hit. Det är normalt.

Och den lite mer problematiska.

NaK:
– Jo, det blev en katalan jag hittade i New York. Pep Guardiola, jag tror att du känner honom.
ZI:
– Känner? Jag skulle kunna putta ner honom från Eiffeltornet. Kommer han hit sticker jag. Det är normalt.

Jag tänker att Nasser al-Khelaifi kollar upp den här lilla detaljen innan han plockar fram bläck och fjäderpenna och ber Pep Guardiola krita på ett kontrakt i den franska huvudstaden.
Att José Mourinho är tillgänglig inför nästa säsong bekräftas (eller vad vi ska kalla det) av spanska Marca i dag.
Mou pratar dessutom felfri franska sedan tidigare och kanske skulle han kunna vara intresserad av att göra en avstickare till ännu en ny liga.

Men några saker innan vi kastar oss ut i transferland utan säkerhetsbälte:
* Det är bara november, ingen av ovanstående kommer att lämna klubb redan i januari (utom möjligen Carlo Ancelotti om kräftgången i ligan fortsätter)
* Samtliga ovanstående är fortfarande kvar i Champions League i år (utom Guardiola, men det är ju självvalt) och PSG har fortfarande alla möjligheter att ta hem franska ligan
* Det är väldigt sällan de rykten om tränar/klubb-byten som uppstår på hösten som slår igenom kommande sommar
* Men det kan bli en händelserik vår. Jag gissar på mycket snack och mindre hockey

Men det hindrar ju inte att ni måste ta ett span på Marcas fina illustration av sprickan mellan Mourinho och Real Madrids president Florentino Pérez.

Om ingen stund alls kliver OM och OL ut på Stade Vélodrome för att spela den sedan några veckor uppskjutna matchen lagen emellan och om cirkus två timmar kommer Ligue 1 ha en ny ledare. Återstår att se vilket av de två olympiska lagen det blir.
Lyon tappade tre poäng och lika måna baklängesmål i helgen mot Toulouse och nyförvärvet från PSG, Milan Bisevac, försöker inte snacka bort det resultatet direkt.
– Vi spelade inte ens. 0–0 i halvtid var ett mirakel för oss. Vi gav bort bollen direkt, vi var liksom inte där. Men jag är inte orolig, jag är förbannad, säger Bisevac till l’Équipe inför kvällens höjdarmöte.

Höjdarmöte fick vi oss i alla fall till livs i går på Geoffroy-Guichard-stadion i Saint Etienne i går i en match som aldrig ville ta slut.
Zlatan Ibrahimovic gjorde långt ifrån en höjdarmatch, men jag kan inte sluta imponeras lite av kylan att sätta sin straff, PSG:s första, när man blir så brutalt utbuad av publiken som Zlats blev i går.
Sista straffen satte hemmafavoriten Pierre-Emerick Aubameyang, som förutom att ha utvecklats till Saint Etiennes måltjuv också fick en särskild plats i supportrarnas hjärta när han målade om sin Aston Martin i klubbens färger häromsistens. Eller klubbens färg. Den knalligt gröna.

– Jag har alltid velat bli känd, så nu njuter jag allt jag kan, säger ”Aubame” som enligt hans pappa redan vid fem års ålder ”lekte både fotbollsspelare, publik och journalist”.

Vännen och lagkamraten Josuha Guilavogui gör en ganska bra analys av ”Aubames” garderob annars:
– Han är väldigt mycket för strass och paljetter. Väldigt bling-bling i sin stil, men hans verkliga skönhet ligger i hans generositet. Han har hjärtat i handen, säger Guilavogui till Le Parisien.

Det kallar jag en kärleksförklaring.

Ok, Lyon har redan tagit ledningen via Bafetimbi Gomis i Marseille.
Bäst att jag checkar ut här och in där.