Mattias Kling skriver om hårdrock och relaterat i Aftonbladet sedan 2002.
Här samlas tyckande, trams, tävlingar och textsjok i en skön blandning som uppdateras när andan faller på, men som aldrig står stilla.
Varje saga har sitt slut, det är då säkert. Det vet du, det vet jag – och det vet heavy metal-pionjärerna vi lärt känna som Judas Priest.
Nästa år tar veterangänget farväl av sin publik med den så kallade ”The epitaph tour” – en vända som når Sverige och Blekinge någon gång under veckoslutet 8–11 juni nästa år. Framträdandet på Sweden Rock sägs också bli gruppens sista på svensk mark någonsin.
Judas Priest är därmed headliner nummer två som har presenterats till nästa års hårdrocksfestivitet i Norje. Andra klara akter är bland andra Ozzy Osbourne, Joan Jett & The Blackhearts, Saxon, Ghost, Mustasch, Overkill och Rhapsody Of Fire.
2008 gjorde death metal-legendarerna från Göteborg ett framträdande på Sweden Rock som fick vanligtvis betygsparsamme kollegan Marcus Grahn att plocka fram den grovkalibriga pluskanonen på allvar.
”Vill inte använda andra beskrivningar än svordomar.
För det är fan så bra, det här.
Fan så privilegierat att få höra de stilbildande, de eviga riffen, att få se Tomas Lindbergs iver, tacksamhet och energi.
Det är sjuttio historiska minuter, om man hör till dem som blir entusiastiska av inräkningen bam, bam, bam, bam, bam … go!”, skrev Grahnen entusiastiskt men korrekt i tidningen fredagen den 6 juni om At The Gates livecomeback i Sverige efter en tolvårig träda.
Själv tog jag mig an bandet några månader senare på KB i Malmö med samma entusiasm, men med ett fyrplusbetyg som ändå kunde ha blivit en femma. Men som inte blev det.
”I ramadantider halalslaktar At The Gates sin gyllene kalv och serverar bitar till var och en som något förskrämt kysser det brinnande mörkret”, hette det i Aftonbladet den 4 september i samband med premiären på det som skulle bli bandets fyra sista spelningar i Sverige någonsin.
Men ibland blir det ju inte som det är tänkt. Och förbannat trevligt är ju det.
I dag presenterar Göteborgsfestivalen Metaltown att kvintetten, vars svanesång ”Slaughter of the soul” helt rättvist ses som en av de starkaste blågula metalskivorna genom tiderna, återuppstår ännu en gång nästa sommar. Framträdandet i hemstaden blir det enda på svensk mark under 2011. Vilket ju så klart inte gör peppen desto mindre.
Metaltown flyttar nästa år från den väl inkörda skådeplatsen i Frihamnen i Göteborg till galoppbanan nära Säve flygfält på Hisingen. Övriga hittills bokade band är System Of A Down, Raubtier, Cradle Of Filth samt Parkway Drive.
Den 17–18 juni nästa år är det… bam, bam, bam, bam, bam, go!
METAL Att bonusspåret är döpt till ”Arpeggios from hell” säger lika mycket som något annat. Knivsöders egen Fenderfantom jobbar sig med en dåres envishet mot ett klart definierat mål – att sätta sig själv och sina flinka fingrar i sådan fokus att allt annat blir underordnat. En naturlig konsekvens av detta: Åtta av skivans femton stycken är helt instrumentala drilltirader. En mycket bedrövligare slutsats: De spår som ändå liknar riktiga låtar är så trist formulerade att det likväl blir huvudpersonens strängövningar som erbjuder någon slags spänning. Och då är det illa.
Bästa spår: ”Shot across the bow”.
ÅTERBLICKEN: X-MAS PROJECT
Så här kan det låta när thrashnissarna slevar lite för djupt i glöggrytan.
När 1980-talet nyss hade passerat halvtid drog några tyska metaldignitärer på sig tomteskäggen – och släppte loss ett högljutt bjällerklang.
Eder vare X-mas Project fött.
NÄR? Augusti 1986.
VAR? Autobahnland.
VARFÖR? Vådligt högt uppskruvade förstärkare och familjemysigt dopp i grytan är kanske inte den mest uppenbara kombinationen.
Men våra östersjögrannar strax söder om Blekinge är inte för inte kända för sin lätt skeva inställning till muntrationer – vilket också kan sägas gälla dess mer prominenta metalmusiker.
Just kanske därför samlade skivbolaget Aaarrgh Records ett gäng hårdrocksskallar, gav dem obegränsade mängder glühwein och lät den brokiga samlingen gå loss på några traditionella helgfirarstycken.
”Jingle bells” med vansinnigt otajta körer och galopptempo? En ”Stille nacht, heilige nacht” som pryds av det mest sladdriga gitarrsolo Axel Rudi Pell troligtvis kan tänka sig? Musiker som har gjort sig kända i Living Death, Rage, Holy Moses, Running Wild och Mekong Delta?
Aber natürlich.
Allt detta hittar du på ”Bangin’ round the x-mas tree” (på cd återutgiven med uppföljarskivan som släpptes nio år senare).
Albumet finns på Spotify – man kan ju bli het på gröten för mindre.
Och någon stilla natt lär det ju knappast bli hädanefter.
Så säkert som att det i dag är den första december så presenteras det ännu en årssammanfattning.
Den här gången handlar det om metalmagazinet Close-Up som i nya numret viger ett försvarligt antal sidor (14) åt 2010 års tuffaste musik – och dessutom bjuder alla Spotifyanvändare på smakprov från de flesta skivorna på listan.
Nyfiken på hur det låter? Spotifylänken hittar du här.
Hur skribentlistorna från bland andra undertecknad, Robban Becirovic, Daniel Josefsson, Jonn Jeppson ser ut på papper går bra att läsa i tidningen som finns att köpa just nu.
Ja, det här blev ju lite konstigt. Genom mina källor fick jag reda på nedanstående tilldragelse redan i mitten av förra veckan, men lovade att hålla på det till tidningen i dag.
Ändå publicerade bland andra Blabbermouth.net nyheten i går. Och lurade mig på egosmörjelsen att få berätta det först.
Men, skit samma, egentligen. En god nyhet är en god nyhet, oavsett leverantören av densamma.
Därför är det så: System Of A Down återförenas – och spelar på Metaltown i Göteborg nästa år.
Danger days: The true lives of the fabulous killjoys
Reprise/Warner
ROCK Skrivkramp, avhopp och kreativ ångest har gett en slutsats som enklast beskrivs genom vad den inte är. Och det är en Queen-ambitiös uppföljare till omåttligt framgångsrika ”The black parade”. I stället rymmer skivan en relativt oborstad låtkollektion, med en spännvidd från muskelpop, via voluminös kaloriemo till energiskt The Hives-stök i ”Party poison”. En konceptuell transport åtta år in i framtiden till trots känns ”Danger days…” knappast som ljudet av en tankeväckande ”Mad Max”-dystopi. Utan mer som en betryggande förvissning om att My Chemical Romance står starka när snåla vindar blåser.
Bästa spår: ”Sing”.
Hardcore Superstar
Split your lip
Gain/Sony
HÅRDROCK Trummisen och bandmotorn Magnus ”Adde” Andreasson beskriver ambitionen med ett ord: partyröj. Det blir liksom så när spelningar med Mötley Crüe tillåts inspirera en grupp sponsrad av en (ö)känd bakfylleleverantör till sprittillverkare. Och visst. Det går bra att svampa i sig hälsovådliga mängder snurrdricka till tonerna av bland andra ”Guestlist”, ”Moonshine” eller ”Bully”. Men en halv återgång till den tidiga karriärens sleazegrund gör också att slutbrygden inte är fullt lika berusande som på de mer kärva ”Dreamin’ in a casket” och ”Beg for it”. Jag väljer lätt thrashdricka före Piña Colada vilken dag som helst.
Den 22 januari nästa år är det dags för allas vår favoritkanal när det kommer till public service att dela ut sina glimrande priser till artister som på något sätt har förtjänat det.
Som sig bör bjuds det på en rad framträdanden som den genomsnittlige bloggläsaren bryr sig föga om (Oskar Linnros, Tove Styrke och Säkert för att nämnda några redan presenterade) men just i detta nu blir det officiellt att arrangörerna även plockar fram det tunga artilleriet.
På scen i Lisebergshallen denna lördag står nämligen också inga mindre än hemmasönerna i The Haunted. Och nog kan de tänka sig att bjuda radiolyssnarna/galapubliken på något speciellt.
– Vi tänkte eventuellt spela en ny låt, avslöjar basisten Jonas Björler för bloggen.
Nämnda stycke blir då ett exklusivt smakprov från kvintettens sjunde studioalbum, som har fått en uppskjuten release till den 23 mars. Det ännu titellösa verket spelades in nu under senhösten tillsammans med Tue Madsen i hans Antfarm-studio i danska Århus.
– Skivan blir väldigt bred i soundet och kommer representera allt The Haunted står för, berättar Björler.
På grund av det senarelagda albumvsläppet tvingas gruppen också skjuta på de spelningar som var aviserade i Stockholm och Göteborg i mars. Nya datum är 14 april (Debaser Medis) och 15 april (Brewhouse).
Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Det gäller oss alla – och tydligen även sångerskor i Hollands största symfonimetalexport Within Temptation.
Utan att ha planerat det så går gruppens frontkvinna Sharon Den Adel och dess gitarrist Robert Westerholt i väntans tider med sitt tredje barn. Total familjelycka stundar med andra ord, men det får också konsekvensen att den planerade konserten på Arenan i Stockholm den 9 mars 2011 skjuts på framtiden.
Men fansen kan trösta sig med att nämnda gig i stället äger rum den 27 oktober i samma arena. Plus att gruppen lägger till ett framträdande i Sverige (Trädgårn i Göteborg kvällen före).
Redan köpta biljetter till spelningen på Arenan gäller även på oktobergiget, alternativt återlöses senast den 27 december. Plåtarna till giget i Göteborg släpps på måndag den 29 november via exempelvis Live Nations hemsida.
Här kommer en rapport om hur det går till när Sonic Syndicate tar oskulden på sin första riktiga headlineturné ute i Europa. Visserligen gjorde vi en coheadline förra året med våra buksvågrar och idoler i Deathstars (fyndigt nog döpt till Death Syndicate tour). Men nu är det Sonic Syndicate som ensamt stolt bär byxorna i brödraskapet och visar vart verktygsskåpet ska stå, samt spikar fast det ordentlig!
Sonic Syndicate We Rule the World tour 2010.
35 gig ska plöjas igenom från spaghettilandet i syd (Italien) till Skottland i Norr, och detta på strax över sex veckor. Med oss på hela karavanen har vi (förutom onödigt mycket smink och hårsprej) även släpat med Stockholmsbandet: Blowsight. De har fått den stora äran att svetta in scenen/publiken före oss varje kväll. Samt ladda in och ut våra grejer, bädda våra sängar, massera våra tår, slicka rent våra scenkläder, svepa multivitamindrinkar medans huvudbandet dricker gin och tonic med stödhjul. Med mera. Ja, sådant basic som ingår i regelboken för samtliga supportband ni vet. Been there, done that! Hittills har de sköt sig bra, men är det så att de börjar käfta så är det bara att hota med duschförbud, dra in soundcheck eller att stänga av strömmen i bussen. Nackdelen med det sistnämnda är att vi delar buss.. Men det ska kännas att vara på turné med Sveriges största västkustband sedan Stefan & Krister!
Alltiallograbbarna i Blowsight.
Mental och kroppslig spis i turnébussen.
Nu har vi kommit halvägs in i turnén och efter att de senaste dagarna betat av ett par helt galna slutsålda tyska spelningar (Berlin, Leipzig, Bochum och Hamburg) så har vi i dag en välförtjänt day-off. I Leipzig fick exempelvis en herre glasögonen demolerade samt en saftig blåtira, i Bochum bröt en tösasnutt foten – och inte nog med det så har jag själv fått lite blåsor på vänster axel av allt gitarrsvingande. Det är med andra ord inte helt smärtfritt att gå på Sonic Syndicate-spelning eller att spela i bandet.
Getvätten in Germany!
Som sagt så var vi lediga i dag (måndag) och den tillbringades flitigt på det lokala tvätteriet i Hamburg. Mamma kunde tyvärr inte följa med på denna turné. Så då fick man ta biffen i egna händer då saldot av strumpor och kalsonger legat på minus de senaste dagarna. Vända ut och in funkar ju, men när inte ens det är ett alternativ så snackar vi kris (”It’s a big shit!”, som vår franske vän Cricket skulle ha sagt). Men nu ligger det i alla fall tio par nytvättade filsingar på bunkhyllan och luktar apelsin som aldrig förr. Det är nästan så det tar emot att behöva använda dem efter all tid och jobb man lagt ner på detta. Nej jag får nog låna ett par bättre begagnade av John i stället.
Ene sångaren Nathan J Biggs poserar i Tyskland.
Utöver detta rafflande tvättäventyr så passade även jag och Fidde (gitarrtekniker/hangaround) på att besöka Grosse Freiheit 36 på Reeperbahn där våra BFFs (Best Friends Forever) i Heaven Shall Burn och As I Lay Dying skulle lira ikväll. Tyvärr kunde vi inte stanna och se giget då vårt ekipage ska blåsa i väg till Paris senare i eftermiddag, men vi fick i alla fall växlat några ord med våra vänner och bevittna soundcheck. Fräckt värre! I morgon lirar vi i Paris, hell yee!
Efter att ha erövrat stora delar av Europa ställer Falunkavalleriet in siktet på det stora landet i väster.
Hårdrocksbloggen kan i dag avslöja att Sabaton fått det ärofyllda erbjudandet att göra USA och Kanada med ett gäng tyska metalveteraner – ett anbud som självklart är för bra för att inte accept(era).
Därför gör dalkarlarna Accept (nyligen omformaterade med Mark Tornillo på sång och hyggligt aktuella med finfina metalmackan ”Blood of the nations”) sällskap på en turné som i april och maj nästa år omfattar inte mindre än 20 städer. Premiär är det i Orlando, Florida, den 9 april medan de sista bomberna briserar i Houston, Texas, den 7 maj.
– Detta känns som en dröm som går i uppfyllelse på många sätt. Accept är ett av de band som har influerat Sabaton mest och att få göra en turné med våra gamla idoler är magiskt, säger basisten Pär Sundström om uppdraget.
Sabaton befinner sig just nu på sluttampen av den europeiska delen av sin så kallade ”World war tour 2010”. I morgon spelar bandet i Lisebergshallen i Göteborg, på fredag väntar Club Ron i Ronneby innan Arenan i Stockholm får sig en laddning i ändalykten på lördag.
Mer info om dessa spelningar och övriga kommande evenemang – bland annat den egna just slutsålda Silja Line-kryssningen som avgår från huvudstaden den 2/12 – synas med fördel på bandets hemsida.
