”Atlas”.

Själva namnet kan tyckas obskyr för bredbandsgenerationen, men för oss över 30 minner dessa tre futtiga stavelser om svindlande upptäcksfärder i fjärran länder – utan att ens lämna pojkrummets trygga konfort.

Via en sådan tingest (en stenåldersversion av Google maps) lärde mig bland annat att Brasiliens huvudstad inte är Rio de Janeiro, utan i stället Brasilia. Att Sovjetunionens sönderfall 1991 resulterade i 15 ”nya” länder – och att Canberra, inte Sydney, är Australiens huvudstad.

Och därmed var det slut på pergamentkunskap à la Hedenhös, och i stället dags för det relevanta.

Nämligen att den ganska så populära metalcoreplutionen från just Australien, även känd som Parkway Drive, i slutet av oktober återvänder med album nummer fyra. Som är döpt till – ”Atlas”.

Skivan, som vanan trogen släpps via Epitaph, är inspelad i Los Angeles tillsammans med Matt Hyde (Hatebreed, Slayer med flera) och sägs stoltsera med en breddning av soundet. Pressreleasen talar om ”tunga, avancerade riff”, ”blixtsnabba blastbeats”, ”dödsgrowlande sång” och ”symfoniska melodier”.

Jo, jag tackar jag.

Av förstasingeln att döma (glutta in nedan) finns det i alla fall viss fog i denna presentation. Och därmed höjs väl spänningen inför den kompletta prestationen till en bit över medelnivå.

En ny vecka. Igen.

Fyra suckande ord som kan upprepas sisådär 52 gånger per år, eller 4160 under en livstid (om vi antar att medellivslängden är 80 år).

Så här när det går mot det mörkare och kyligare hållet krävs det dessutom ett psyke av platina för att inte känna sig lite off. Som om energin sakta puttrar bort, tänk kaffebryggarprincipen, droppe för droppe.

Trösten i allt det där deppiga? Det fortsätter ju fortfarande att släppas tuff musik.

Just den här måndagen rekommenderar jag en närmare koll på färskt Youtubegodis med The Acacia Strain (”Victims of the cave” från kommande albumet ”Death is the only mortal”, som släpps i början av oktober av Rise Records), Murder Constructs ”Red all over”, 3 Inches Of Blood ”Leather lord” samt Shinings Håkan Hemlin-gästade ”Tillsammans är vi allt”.

De härdar definitivt inför kommande, årstidsbundna, prövningar.

Den årliga metal- och fotbollstilldragelsen i Örebro har redan nu, hela nio månader före avspark, utökat repertoaren inför nästa år med tre nya akter.

Sedan tidigare är At The Gates, Bullet och Vomitory tillkännagivna, medan laguppställningen nu fylls på av värvningarna Hardcore Superstar, The Kristet Utseende, Nine och F.K.Ü..

Metallsvenskan 2013 arrangeras nästa år den 24–25 maj på Örnsro IP och festivalfixarna passar även på att hälsa att det finns specialrabatterade biljetter – 666 stycken till antalet – att tjacka redan nu för ett par hundralappar under ordinarie pris.

Sådana inhandlas förslagsvis här.

Fem fräcka låtar från kommande skivor

THOUGHTS LIKE HAMMERS (Enslaved)
En åra, ett bredsvärd – och en förkrossande träffsäker postblacksnyting som vare sig skyr sludge eller prog.

http://www.youtube.com/watch?v=fJ1TAuPHH7A

MISFORTUNE TELLER (Down)
Den så kallade violetta ep:n, först ut i en tänkt kvartett, är skramligt lo-fi. Oborstad likt en potatis direkt ur jorden, bombastiskt som en gryningsräd och lika åbäkig som en gaffeltruck.

BETWEEN BELIAL AND SATAN (Satan’s Wrath)
Metal Blades senaste fynd bjuder på arkeologmangel som förenar death, black och thrash på ett sätt som smakar Possessed. Satans gott, det.

LOVELESS (Vision Of Disorder)
En påminnelse om att antika moshmetalcoredogmer à la ”Imprint” låter minst lika studsvärdigt i återförenad prakt. Comebackalbumet släpps den 21/9. Väl värt att vänta på.

GONE SOVEREIGN (Stone Sour)
Noll postgrunge och i stället desto mer dubbelkaggesmatter. Corey Taylors/Jim Roots vänsterprassel tydliggör att en uppåtgående kvalitetskurva då rakt inte tycks brytas å det närmaste.

Bonusspår för bloggen:

VIKING DEATH MARCH (Billy Talent)
Så som det skulle te sig om Green Day fick för sig att tolka ett tidigt Manowar-stycke. Fast med en text som önskar förmedla något tankeväckande.

I samband med avrundningen av årets tillställning aviserade de nya arrangörerna FKP Scorpio en flytt av festivalen inför 2013.

Helgen den 1–3 augusti bedömdes som perfekt, med följande motivering från festivalgeneralen Gunnar Lagerman:

– Med flytten av datum så kommer det öppna upp och förenkla vårt bokningsarbete, och även rent logistiskt ligga mer lämpligt i tid för vår organisation som genomför flera andra festivaler runt om i Europa.

Det där med ”andra festivaler i Europa” skulle sedemera visa sig i stället vara en nackdel, eftersom metaltillställningen i Gävle därmed skulle krocka med tyska Wacken (som redan i detta nu har presenterat exempelvis Anthrax, Arch Enemy och Sabaton) – och protesterna lät därmed inte vänta på sig.

Därför har FKP Scorpio nu omvärderat det tidigare beslutet. Och flyttar evenemanget ännu en gång, en vecka framåt i tiden.

”Efter att ha analyserat vår genomförda publikundersökning ligger vi nu i startgroparna för arbetet med nästa års Getaway Rock Festival. Många kloka synpunkter har framförts från våra besökare, och vi är lyhörda inför dessa kommentarer och förslag.

Det var t.ex. många som reagerade kraftfullt på planen att flytta Getaway Rock Festival 2013 till datumen 1–3 augusti. Vi har därför diskuterat detta och beslutat att undvika den helgen, och kommer istället arrangera nästa års GRF mellan datumen 8–10 augusti”, skriver pressansvarige Ami Mörén i ett mejl.

Så kan det, så att säga, gå. Och med tanke på att arrangemanget inte heller i år blev någon dundersuccé (det talades om 12 000 besökare, oklart exakt vad denna siffra grundade sig på) gör ledningen säkert helt rätt i att lyssna på vad fansen verkligen tycker.

En lineup likt årets – toppad av Manowar (betyg: :+:), Yngwie Malmsteen (betyg: :+:) och därtill inte så mycket mer att hänga i dragplåstergranen – är ju inte riktigt tillräcklig.

Det vet du. Det vet jag. Och det vet FKP Scorpio. Därför ska det intressant att se vad de lyckas presentera till den kommande upplagan.

Har egentligen inte mycket att gnöla om i dag.

Det mesta rullar liksom bara på. Utan attför många farthinder som skumpar till det hela.

Därför – kolla i stället in några mer eller mindre nypresenterade videor på Youtube. En knippe försmaker från kommande utgåvor med bland andra Stone Sour, Enslaved, Vision Of Disorder, Evocation, Exodus-kände Steve ”Zetro” Souzas nya band Hatriot, Metallica, As I Lay Dying, Satan’s Wrath, The 69 Eyes, Hooded Menace, Antropomorphia, Danko Jones, Pig Destroyer och Down.

Sämre tisdagsunderhållning kan man ju hänge sig åt. Även med byxor och tröja på.

http://www.youtube.com/watch?v=mlDaxd_48zQ

Sommarmånaderna anses ofta vara rena öken när det gäller skivutgivning. Dels för att vettigt folk (det vill säga sådana som inte är som jag) helst tycks ägna lediga dagar åt att gräva efter ny musik i kvalmiga butiker, dels för att livemarknaden suger ut de flesta slantarna under denna årstid.

Men det ges ändå ut en hel del alster – som i sin tur sedermera offentliggörs även via Spotify.

Och då är jag framme. Ännu en gång. Och slänger in ett aktuellt stycke i min återkommande månadsplaylist.

Denna gång blev det inte mindre än 89 låtar och strax över 6 timmars musik. Med allt från dundermangel med Nile och Grave, via tradmetal med Kobra And The Lotus och Doro till redig rawk signerad Hellyeah och Biohazard/Hells Angels-anknytna Attika 7. Och därtill hela två smyglyssningar från Green Days kommande albumtrippel. Bland mycket annat.

Du hittar den här.

Trevlig rockhelg, vet jag.

På sätt och vis går kombinationen att se lite som den moderna metalcorescenens dream team.

Kanske fullt naturligt, då de väldigt välkolorerade frontmännen Brendan Schieppati (Bleeding Through) och Alex Varkatzas (Atreyu) gör gemensam sak under namnet I Am War.

Debutalbumet ”Outlive you all” (Razor & Tie/import) bottnar sig i något så osexigt som turnétristess, i alla fall om man får tro Varkatzas. Det var nämligen under en vända med sitt huvudband som idén föddes att sätta ihop ett nytt band som till fullo grävde sig tillbaka till sångarens hardcorerötter.

– Jag ville göra något som var pissförbannat och saknade begränsningar och förväntningar (på sig). Jag kände inte för att sjunga utan i stället skrika hela tiden, det är naturligt för mig, säger han.

– Jag insåg också att jag måste jobba med den mest aggressive snubben möjligt och Brendan var den första jag kom att tänka på. Vi har växt upp tillsammans och jag har sett honom lira typ en miljon gånger i diverse band. Så jag mejlade honom och lät frågan bero för stunden. Så fort turnén var avklarad träffades vi och testade mina idéer – och det funkade.

Den första frukten av Orange County-kollaborationen blev låten ”The poisoing”, som tillsammans med tolv andra stycken utgör fyllnadsmaterialet på ”Outlive you all”. Som är en relativt jättetrevlig metalcoresmocka av modernt snitt, producerad av Mick Kennedy (Anaal Nathrakh). Skulle jag recensera skulle betyget bli :+++:.

Lyssna på Spotify här.

Det finns ju många sätt att ladda upp inför en kommande spelning. Det går ju att diskutera på något väl valt nätforum, stretcha musklerna för att undvika en irriterande sträckning på dansgolvet – eller mysa framför datorn med en god dokumentär som underhållning.

Oavsett vilket sätt du anser vara bäst uppvärmning inför veckoslutets Sverigebesök (Göteborg i kväll och Stockholm i morgon) från Kaliforniengänget rekommenderar jag en närmare inspektion av nedan länkade film.

En hel timmes moshcorepepp. Webbexklusiv och inspirerande.

Snacka om praktuppvärmning.

För några inlägg sedan saglade jag tämligen ohejdat över att detta innovativa Massachusettskollektiv ämnar besöka Stockholm och vattenhålet Strand strax före jul (den hårdaste klapp någon kan önska sig i år).

Nu finns det dessutom fler anledningar att låta snålvattnet flöda fritt – tillkännagivandet av en konsert på Brewhouse i Göteborg den 5 december, samt ett videolevererat smakprov från det i oktober stundande albumet ”All we love we leave behind”.

Promotionklippet till högst utmärkta låten ”Aimless arrow”, som du kan se här nedan, är regisserat av Max Moore och är en historia i sig. Hotfull, suggestiv, stötande – precis rätt bildsättning av Converges genreförnekande hårdmangel. I approve.

Själva fullängdaren, vars cd-upplaga släpps via Epitaph medan Deathwish tar hand om vinylutgåvan, är vanan trogen inspelad av gitarristen Kurt Ballou i hans studio i Salem, Massachusetts, och består av hela 17 nya stycken inklusive bonusspår.

– Vi har verkligen tagit ett stort steg med den här skivan. Materialet innehåller en massa subtila nyanser och vi lyckades verkligen göra dem rättvisa, kommenterar frontmannen Jacob Bannon studioprestationen.

Låtlistan ser ut som följer:

1. Aimless arrow

2. Trespasses

3. Tender abuse

4. Sadness come home

5. Empty on the inside

6. Sparrow’s fall

7. Glacial place

8. No light escapes (bonus)

9. Vicious muse

10. Cens and veils

11. Coral blue

12. Shame in the way

13. On my shield (bonus)

14. Precipice

15. All we love we leave behind

16. Runaway (bonus)

17. Predatory glow

Den 8 oktober beräknas ”All we love we leave behind” finnas tillgänglig för allmän konsumtion.