”The gruesome twosome”, som de kallade sig på den gemensamma turnén i USA i höstas splittras inte riktigt över sommaren. De väljer bara olika festivaler att spela på.

För medan Rob Zombie har aviserat hellbilly deluxe på Sweden Rock i början av juni vill hans kamrat, och ideologiske förebild, inte vara sämre.

Grattis, Sverige. Och grattis, Gävle. Kabarérockens överstepräst Alice Cooper har packat giljotinen och står redo att låta huvuden rulla under festivalhelgen den 7–9 juli.

Andra band, som presenteras officiellt i dag, är Mudwayne/Pantera/Nothingface-legeringen Hellyeah, återupplivade Corrosion Of Conformity samt svenska kritikergunstlingarna Graveyard. Dessa gör alltså bland andra Immortal, Death Angel, Youth Of Today och Entombed sällskap på scenerna vid området Gasklockorna i Gästriklands pärla.

Mer info om det där grundläggande som biljetter och annat finns på hemsidan.

En nyhet för många: även hårdrockare skaffar barn. Till och med om de råkar vara musiker.

På grund av nedkomst i familjen (grattis i förväg, så klart) tvingas Sabatons gitarrist Rikard Sundén stanna hemma från den planerade Europasvängen i mars.

Men nämnda runda, som bland annat inkluderar spelningar i Frankrike, Spanien och Tyskland, kommer ändå bli av. Och det kan vi tacka Dragonforce för.

In i Rikards ställe träder nämligen de brittiska snabbspelarkungarnas franskbördige basist Frédéric Leclercq.

Men, som bandet poängterar i ett pressmeddelande, så är medlemsbytet högst tillfälligt.

”Frédéric är fortfarande medlem i Dragonforce, likväl som att Rikard ännu är gitarrist i Sabaton. Till USA-turnén i april (som uppvärmare till Accept, red.anm.) kommer Rikard att vara tillbaka på scenen”.

Nytt år – då ligger Tumbas råbarkade vikingadödsensemble och lurpassar på en intet ont anande metalpublik.

Första attacken kommer i och med albumet ”Suturs rising”, som släpps via Metal Blade den 23 mars.

Men inte nog med detta angrepp. Mindre än två månader senare blir det dunkardags på scen i Sverige också.

Två framträdanden är bokade, Tyrol i Stockholm den 14 maj och Trädgårn i Göteborg dagen efter. Uppvärmare på Stockholmsspelningen blir utmärkta amerikanska death metal-truppen The Black Dahlia Murder.

Vid Odens skägg – det blir en högtidsstund för alla drägg.

Sådär ja, då gör vi oss redo att lägga ännu ett år till handlingarna.

Tänkte inte raljerna något ytterligare om detta, och inte heller försöka simulera någon spåkula inför 2011. Det är det så många andra som gör. Och säkert mycket bättre än vad jag skulle kunna.

Men – i kväll är det fest. Årets sista, icke desto mindre.

Och bara för att jag kan och vill så har jag därför satt ihop lite partymusik som räcker ända till den 1 januari (såvida man inte tjuvstartar lyssningen innan kvällens fördrink).

Två Spotifylistor finns att botanisera bland – en vågad och en säker.

Som namnen antyder är den förstnämnda rena festen för allätaren inom hård musik, medan den mer sansade kollektionen mer vänder sig till den som aldrig skulle få för sig att blanda Rainbow med Hatebreed eller The Gaslight Anthem med Morbid Angel.

I kväll är valet ditt. Oavsett vilket det blir hoppas jag att du får ett riktigt pangslut på 2010.

Vi ses på andra sidan krutdimmorna.

Jag får då säga en sak – trots att det är julhelg och Sverige i stort befinner sig i någon slags skinkkoma så finns det sug efter lite tuff veteranthrash.

Således var gensvaret på jultävlingen – där tre exemplar av Slayers senaste album ”World painted blood” sökte nya ägare – överraskande stort. Och om jag hade fått råda hade alla fått varsitt exemplar.

Men, tre var antalet. Vilket ger tre vinnare.

Och dessa är:

• Albin Lund, Storvreta.

• Johan Wiik, Umeå.

• Emmelie Reilander, Östhammar.

Ond fortsättning på er, alla tre. Och om posten sköter sig uppdrag rätt kan ni skåla in det nya året till tonerna av ”Hate worldwide”, ”Psychopathy red”, ”Not of this God” och de andra godbitarna på denna cd.

I dag kan vara en av årets segaste dagar. Ja, har man den inställning jag har till julen så blir det så.

Men, det går att göra denna så kallade högtid aningen mer uthärdlig. Som att lyssna på lite cool musik.

Så, just därför. Och kanske också för att jag ändå var tvungen att göra en Ladda ner-spalt med fem favoriter som publiceras i Aftonbladet i dag. Vilken anledningen än må vara har jag satt ihop en väldigt utökad lyssningsvariant av just nämnda spalt med lite julmusik som garanterat är tuffare än Carola och Elvis.

Ni hittar den på Spotify här. 

Men, ta mig tusan. Nu gör vi det bästa av dagen, va? 

God jul, vänner och fiender.

Kom ihåg att jag älskar er alla.

Att en hårdrockskryssning kan bli en snurrig upplevelse känner nog många till.

Men, oavsett sjögång och ogenerat intag av taxfreevaror lär februariupplagan av Close-Up Båten bli ett hisnande evenemang.

I dag står det nämligen klart att brittiska Napalm Death ansluter sig till repertoaren på Silja Line-skutan, som avgår från Stockholm den 10 februari med hamngång ett dygn senare.

Virvelvindsveteranerna gör därmed redan bokade Raised Fist, Bullet, Adept, Black City och Engel sällskap på böljan den blå. Mer info om hur du bokar och liknande hittar du här.

Och när vi ändå är inne på bandbokningar till evenemang nästa år så hälsar House Of Metal (Umeå 4–5 mars) att man har kontrakterat Bullet, Ram, Trident och Celtic Frost-avläggaren Triptykon till sin uppställning. Sedan tidigare är bland andra TNT, Ghost, Dark Tranquillity, Impaled Nazarene och U.D.O. bokade.

Mer info om denna tilldragelse lämnas här.

Ja, vänner. Jag firar inte den nu kommande högtiden med någon större inlevelse. Man kanske till och med kan påstå att jag försöker ignorera den så gott det går.

Men, det innebär inte att jag skiter i de hårda klapparna till er. Jag är glad som fan för att ni har följt mig ännu ett år. I med- och motgångar. Från spridda inlägg om ingenting. Via några bonusrecensioner som har en tendens att dyka upp med en oregelbundhet som skulle kunna göra SJ nöjda. Till inläggsattackerna från Sweden Rock, Getaway Rock och Metaltown.

Vissa har varit glada över att jag gör det här. Andra har varit en smula sura. Några få fullkomligt rosenrasande.

Som sagt. Jag är stolt och hedrad över att ni i alla fall läser. Och på något sätt berörs.

Därför är min julklapp till er – en Spotifylista med 99 låtar som gav mig något extra detta år.

Ni hittar den här. Lyssna, njut och inse. 2010 var nog inte så tokigt i alla fall.

I dag publiceras den årligen återkommande topplistan över fräcka och bra skivor i Aftonbladet. Och det är samma sak varje år – för mycket som egentligen bör vara med och korrektioner som kan göras i evinnerlighet. För det är så, en dylik sammanställning är aldrig för evigt gällande. Rangordning av musikaliska prestationer är sällan hugget i sten, och lika säkert som att jag inte tänkte köpa en Ipad så går det att flytta skivor upp och ner och in och ut från listan tills skägget når till naveln.

Nåväl. Så är det varje år. 

Nedan följer i alla fall en utökad årsrekapitulation. Med ett utförligt komplement över skivor som inte riktigt slår sig in på topp 20, men som ändå är lyssningsvärda. 

Läs, njut och bli upprörda. 

1. Watain ”Lawless darkness”

BLACK METAL När det otyglade mörkret kommer krypande uppenbarar det sig likt en isande dödsdans innan den stora tystnaden. På sitt fjärde album utmanar den Uppsalabördiga ensemblen en hel genres förutsättningar, hårdfistar dess konventioner och begränsningar och pånyttföds med en pregnans som ger lyssnaren rivsår i ansiktet. Skeptisk? Headbanga nacken akutstel till ”Reaping death”. Fortfarande inte övertygad? All misstroende sköljs då bort i den avrundande störtfloden ”Waters of Ain”.

2. Khoma ”A final storm”

ROCK Det här är en prognos du kan lita på. Som garanterar att ditt hjärta ständigt är varmt och rofyllt, även om gitarrbyarna ofta når kulingstyrka och melodierna kryper likt dagg utmed ryggraden. 

3. Avenged Sevenfold ”Nightmare”

METAL Lika mycket en tribut till avlidne trummisen Jimmy ”The Rev” Sullivan som ett strålande bevis på att modern amerikansk metal vare sig behöver vara korkad eller konstlat intellektuell.

4. Ghost ”Opus eponymous”

METAL Årets mest febriga scenhype döljer sina identiteter, men lägger desto större vikt vid att profilera sin förvånansvärt lättsmälta blandning av Mercyful Fate, Witchfynder General och Roky Erickson.

5. High On Fire ”Snakes for the divine”

METAL Om Celtic Frost hade snortat laboratoriemodifierad pcp i stället för schweiziskt alpdamm hade det kanske kunnat låta så här. High On Fire slingrar sig inte försiktigt runt lyssnaren. De slår in dess pannben.

6. Alkaline Trio ”This addiction”

PUNK/ROCK När kärleken har förvandlats till ett knarkigt helvete fungerar dessa kajalsminkade dödspopstycken bättre än subutex. Knappast ofarligt, men också ett beroende du inte behöver slå dig fri från.

7. Deathspell Omega ”Paracletus”

BLACK METAL Det här är musik som gjord för att vara ett diskussionsunderlag i en baskerklädd konstcirkel. Analysera andemeningen bakom ”Apokatastasis Pantôn” eller offra en get? Välj själv.

8. Deftones ”Diamond eyes” 

METAL Medan basisten Chi Cheng alltjämt befinner sig i ett komaliknande tillstånd hittar hans bandkamrater tillbaka till livs- och skaparglädjen. Melodierna gnistrar likt snö i vinternatten.

9. Grand Magus ”Hammer of the north”

METAL Tidigare den här månaden aviserade Judas Priest att de kastar in handduken nästa år. Trist så klart. Men så länge dess ideologiska småbröder i Grand Magus fyller i luckorna blir tomheten inte lika stor.

10. Iron Maiden ”The final frontier”

METAL Giganterna gör en ”Star Trek” och siktar bortom det redan upptäckta. Det ger en skiva som trilskas och som trotsar förväntningarna – men som också tar dig med på ditt livs resa.

11. Kylesa ”Spiral shadow”

12. Volbeat ”Beyond hell/Above heaven”

13. Misery Index ”Hiers to thievery”

14. Dark Tranquillity ”We are the void”

15. Desultory ”Counting our scars”

16. Nevermore ”The obsidian conspiracy”

17. Alter Bridge ”AB III”

18. Triptykon ”Eparistera daimones”

19. Madball ”Empire”

20. Accept ”Blood of the nations”

Annat nämnvärt, men ändå inte topplistedugligt: Bad Religion ”The dissent of man”, Necronaut ”S/t”, Terror ”Keepers of the faith”, Bombs Of Hades ”Chambers of abomination”, Bleeding Through ”S/t”, Hail Of Bullets ”On divine winds”, Your demise ”The kids we used to be…” Dillinger Escape Plan ”Option paralysis”, Bring Me The Horizon ”There is a hell, believe me I’ve seen it. There is a heaven, let’s keep it a secret”, Treat ”Coup de grace”, Witchery ”Witchkrieg”, Eminem ”Recovery”, The Gaslight Anthem ”American slang”, Heat ”Freedom rock”, Hardcore Superstar ”Split your lip”, Sick Of It All ”Based on a true story”, Ratt ”Infestation”, Overkill ”Ironbound”, Alcest ”Écailles de lune”, Forbidden ”Omega wave”, CrashDïet ”Generation wild”, Exodus ”Exhibit B: The human condition”, Sargeist ”Let the devil in”, Trident ”S/t”, Throwdown ”Deathless”, Christian Kjellvander ”The rough and the rye”, Crucifyre ”Infernal earthly divinity”, Carnifex ”Hell chose me”, Black Anvil ”Triumvirate”, Against Me! ”White crosses”, Torture Division ”Evighetens dårar I–III”, Crazy Lixx ”New religion”, Black Breath ”Heavy breathing”, All That Remains ”For we are many”, Killing Joke ”Absolute dissent”.

Motörhead

The wörld is yours

Motörhead Music/EMI

HÅRDROCK Att ondgöra sig över bristen på förnyelse är lite som att klaga på att vattnet är för blött, natten för mörk eller att luften är för lätt att andas. 

Det finns liksom vissa givna naturlagar som styr vår vardag. Och till dessa hör att Ian ”Lemmy” Kilmister och hans musketörduo sturskt presenterar sin rock ’n’ roll med samtliga volymreglage i botten, en hälsovådlig promillehalt i blodet och med båda långfingrarna resta som hälsningsfras. 

Men med detta följer också en tillförlitlig garanti som sträcker sig längre än stormarknadernas erbjudanden. En programförklaring som förkunnades redan under den senare halvan av 1970-talet och som därefter mer eller mindre styvnackat har upprepats och bearbetats på över tjogtalet studioalbum. 

Motörhead behöver nämligen ingen inspiration för att göra en skiva som den här. Det räcker bra med transpiration, perception och kanske en och annan erektion.

Därför är det också väldigt naturligt att gruppen lyckas få mer styvhet i en stolt ”Orgasmatron”-ejakulation som ”Brotherhood of man” än att den får till något slags brunstsväng i en häpnadsväckande orörlig och irriterande Chuck Berry-piruett som ”Rock ’n’ roll music”. 

Några små avsteg som ovannämnda till trots bjuder ”The wörld is yours” en kvalitetskonsekvens som du känner igen. Det är en försäkran som går förlita sig på även om morgondagens tipsrad inte slår väl ut eller om den nyss skottade garageuppfarten helt plötsligt åter är igensnöad.

Vissa kallar det hederlighet. Vi andra kan likna det vid en vän som aldrig sviker. Ibland är bristen på ombytlighet helt enkelt detsamma som trygghet.

Bästa spår: ”Brotherhood of man”.

The Damned Things

Ironiclast

Mercury/Universal

ROCK Se där, ja – dags för lite kändisdopp i grytan. För det är vad du får om du reder av två delar Anthrax med samma mängd Fall Out Boy och låter Everytime I Dies Keith Buckley stå för mikrofonvispning. Nu ger kanske medlemmarnas heltidsjobb inte många ledtrådar när det gäller soundet. För snarare än ett möte mellan blodig biffthrash och luftig dessertemo är ”Ironiclast” ett alternativrockigt hopkok som hellre för tankarna åt Foo Fighters och Queens Of The Stone Ages mest flamberade stunder. Gott som sådant. Men också ytterligare ett bevis på att dylika kändisprojekt sällan ger några stjärnor i Guide Michelin.

Bästa spår: ”Blues having the blues”.