Arkiv för tagg peter dolving

- Sida 1 av 1

Varsågoda: Här är det nya The Haunted

av Mattias Kling
The Haunted i sitt nygamla utförande är Patrik Jensen, Ola Englund, Marco Aro, Jonas Björler och Adrian Erlandsson.
The Haunted i sitt nygamla utförande är Patrik Jensen, Ola Englund, Marco Aro, Jonas Björler och Adrian Erlandsson. Foto: Daniel Falk/Framed Noise

Ut med det gamla – och in med det ännu äldre.

När de svenska dödsthrasharna relanserar sig med en ny lineup har de återstiftat bekantskapen med tidigare medlemmar, på såväl frontmansplats som trumposition.

Det innebär att den nya upplagan av The Haunted är en riktig retrobonanza, som gräver sig tillbaka till gruppens själva formation under det sena 1990-talet. I den fräscha uppställningen ingår nämligen inga mindre än Adrian Erlandsson (som höll i taktpinnen i gruppen under dess formationsår och dessutom spelade på den självbetitlade debuten från 1998) och sångaren Marco Aro som stod för det vokala på ”The Haunted made me do it” (2000) och ”One kill wonder” (2003). Som andregitarrist kliver även Ola Englund (Six Feet Under/Scarpoint) som därmed gör kvarstannarna Patrik Jensen och Jonas Björler sällskap i sättningen.

– Vi är supertaggade över att ha fått ordning på The Haunted igen och vi är supertaggade att ge oss ut på vägarna igen och spela för våra tålmodiga fans, säger Jensen i ett pressmeddelande.

Enligt samma bulletin avslöjas det även att den nylanserade gruppen jobbar på en ny skiva. När denna kan tänkas nå marknaden sägs det dock inget om.

2012 var ett väldigt turbulent år för The Haunted. Under våren meddelade frontmannen Peter Dolving att han hoppade av gruppen för andra gången, enligt uppgift till viss del beroende på tvillingarna Björlers sidoknäck med At The Gates, medan Anders Björler och trummisen Per Møller Jensen aviserade sina avgångar från truppen under hösten.

Om värvningen av exmedlemmarna Erlandsson och Aro innebär en återgång till den stilbildande dödsthrash som präglade ensemblens tidiga skivor är så klart för tidigt att säga något bergsäkert om. Men tankarna går ju ändå åt det hållet. Speciellt då The Haunteds tre senare skivor – de emotionellt utmanande men inte helt beundraromfamnade ”The dead eye”, ”Versus” och ”Unseen” – har visat på en viss velighet när det gäller vilken utveckling bandets sound egentligen ska ta.

Med detta konstaterat, dags att lämna över ordet till medlemmarna själva. Som i klippet nedan får presentera sig själva för nytillkomna intressenter.

Earachebossen: Dolving pratar innan han tänker

av Mattias Kling

Hör ni hur det plaskar en smula i den där berömda ankdammen igen?

Jomenvisst, så är det.

Den här gången är det den inflytelserike Digby Pearson, grundaren bakom det en gång så stolta mangelbolaget Earache, som tar bladet från munnen och luftar sina åsikter om de artister som han har jobbat med under sina 27 år i branschen.

Skivmogulen gör det i bloggform på ettikettens hemsida. Ett rakt igenom underhållande inlägg som bör läsas i sin helhet, men som innehåller en del godbitar som går att svenskvinkla utan att må dåligt på kuppen.

Som hans åsikter om Peter Dolving (nu soloartist samt medlem i bland andra Rosvo). De båda parterna drabbade samman under 1990-talets senare hälft när frontmannens dåvarande grupp The Haunted släppte sin debutskiva på bolaget. Med ett mindre lyckat personkemiskt resultat, om man får tro Earachegrundaren.

I översatt form skriver han så här, i en passage som följer på en magsur attack på Napalm Deaths Mark ”Barney” Greenway:

”Jag kom aldrig riktigt överens med Peter Dolving (The Haunted) heller. Han är en galen person, som snackar först och tänker efter sen. Ännu en gång, orsaken till upprördheten beror på att Earache aldrig aktivt valde att signa snubben, och han valde heller aldrig att jobba med oss – tvärtom var han starkt emot det. Precis som i fallet med Barney fick Peter ärva At The Gates kontrakt efter att de hade splittrats och återuppstått som The Haunted. Således, eftersom vi aldrig aktivt valde att jobba med varandra drog vi heller aldrig jämt.

Under Dovlings första sejour i gruppen uppmanade han publiken att spöa mig på ett gig med The Haunted som jag besökte i London. Som tur var lydde ingen hans påstötning. När jag senare konfronterade honom angående hoten vägrade han be om ursäkt och fick i stället sin manager att anmäla mig till svensk polis för olaga hot. Det blev även lite hallå i svenska tidningar om det hela, så det var väl ett bra sätt att få lite publicitet under några veckor, antar jag.”

Pearson svingar även mot Entombed i ett stycke där han hävdar att gruppen utsåg sin merchförsäljare till manager och vägrade att kommunicera med bolaget på annat sätt än genom honom eller advokater.

”Det är ett löjligt sätt att göra affärer på och det ledde till att vår relation blev rejält frostig. Han (merchkillen/managern) trodde att han hade vunnit högsta vinsten på Lotto. En snubbe vars tidigare uppgift var att stå i ett mörkt hörn och kränga t-shirts krävde ett förskott på 2 000 000 dollar för Entombeds kommande skivor. Det här hände verkligen.”

Allt är emellertid inte urin och vinäger när det kommer till svenskar och Earache. Pearson passar på att hylla Tompa Lindberg (ex-At The Gates med flera) och Johannes Persson (Cult Of Luna/Khoma) som ett par av de trevligaste musikanterna han har haft nöjet att jobba med.

”De är väldigt smarta, tillmötesgående och sansade personer. Från bolagets synvinkel orsakade de aldrig någon huvudvärk eller något drama. Om några problem uppstod tog de upp dem på ett moget sätt och var empatiska nog att ta bolagets inställning i beaktning så att vi kunde arbeta tillsammans för att hitta en lösning som passade alla parter, utan stress eller svårigheter. De var, och fortsätter att vara, ett rent nöje att jobba med.”

Som sagt. Läs hela inlägget. Det är öppenhjärtigt på ett underhållande sätt, måhända aningen magsurt på sina ställen. Men ändå en värdefull insikt i huvudet på en av den extrema metallens mest betydelsefulla personer.

Entombed anno 1991.

Entombed tidigt 1990-tal.

Johannes Persson (Cult Of Luna/Khoma)

Johannes Persson (Cult Of Luna/Khoma)

Tompa Lindberg (At The Gates, med flera)

Därför är det för tidigt att begrava The Haunted

av Mattias Kling

”Byt namn!” ”Lägg ner!” ”Avgå alla!”

Upprördheten i scenen har varit stor sedan det i veckan bekräftades att The Haunted tappar ytterligare två medlemmar – Anders Björler och Per Møller Jensen – och därmed står utan såväl sångare och gitarrist som trummis.

En rimlig slutsats: Det torde vara kris och panik. Ett väl serverat tillfälle att omvärdera karriären och måhända göra det rakryggat korrekta och omgruppera styrkorna under annan flagg.

Om detta händer är så klart för tidigt att sia om, det enda de kvarvarande medlemmarna Patrik Jensen och Jonas Björler har aviserat är att de önskar att fansen visar tålamod medan duon utvärderar hur framtiden ska se ut.

Hur mycket det än kan tyckas vara så behöver emellertid inte svängdörrarna i truppen (även sångaren Peter Dolving lämnade skeppet tidigare i år) innebära dödsstöten för ett av Sveriges stoltaste thrash metalskepp.

Låt mig förklara varför.

När det gäller att definiera en grupps kärna begår många misstaget att likställa dess största offentliga profiler med själva förutsättningen för dess existens. I många fall är dessa förvisso synonyma med varandra, men det behöver inte nödvändigtvis vara så – vilket The Haunted bevisar.

Rent historiskt är nämligen den nu kvarvarande duon gruppens enda konstant. Även om tvillingbroder Björler har varit närvarande på alla skivorna har han under det tidiga 2000-talet tagit en paus från den, Møller Jensen kom med först 1999 efter att originalbatteristen Adrian Erlandsson hoppat av för att ta värvning i Cradle Of Filth och Dolving har vid det här laget hunnit med sitt andra avhopp.

Under dessa förhållanden har Jensen och basist-Björler alltid stått kvar. Gjutit lugn i all oro och sett till att The Haunted åter har rest sig, om inte på tio så i alla fall just när dess skötebarn har stått och hängt på repen.

Med andra ord finns det inget som säger att det inte skulle kunna bli så ännu en gång. Att den kris som bandet nu uppenbarligen tvingas genomgå innebär en nystart och nytändning för den combo som under 1990-talets mest metalfientliga år gjorde det hett att spela tvåtaktsthrash igen.

På något sätt är det dit jag önskar att ett nyuppväckt The Haunted återvänder. Till sin själva kärnkompetens och historiska grundförutsättningar.

Att lägga ner är som jag ser det verkligen inget alternativ.

Chockchockchock: Anders Björler lämnar The Haunted

av Mattias Kling

…och så var de bara två. Helt plötsligt. En femtioprocentig decimering av truppen, på bara en eftermiddag.

Nu går gitarristen Patrik Jensen nämligen ut via gruppens hemsida och meddelar att även gitarristen Anders Björler har hoppat av det hyllade bandet.

Vilket innebär att The Haunted just i dag, den 16 oktober 2012, i alla fall officiellt blott består av två medlemmar, förutom nämnde sexsträngare även basisten Jonas Björler.

Det är så klart en utveckling som väcker vissa frågetecken. Att Peter Dolving hoppade av tidigare i våras kan inte ses som någon supersensation. Det har han gjort tidigare (det gjorde han även strax efter att det självbetitlade debutalbumet släppts 1998) och att Per Møller Jensen söker nya utmaningar är inte heller så förvånande, räknat till den jazzälskande trummisens kompetens.

Och ska man vara riktigt petig så har faktiskt även gitarrist-Björler tidigare begärt avsked ur truppen, för att satsa på filmstuder 2001–2002. Men att 39-åringen nu ännu en gång väljer att lämna det band han var med och grundlade efter At The Gates implosion, och detta i ett läge som bara kan betäcknas som aningen kritiskt känns ganska illavarslande.

Samtidigt är det ingen större hemlighet att The Haunted länge har kämpat med interna stridigheter angående den musikaliska riktningen. Dels har det funnits en falang som har kämpat för att den ska behålla de thrash-rötter som präglade karriärens fyra första skivor, medan den andra sidan har gjort att senare års diskografi har präglats av såväl den introvert becksvarta ”The dead eye” som den sounddifferentierade ”Unseen”.

Vilken falang som nu återstår? Ja, det kan ni ju fundera på.

Så här skriver Patrik Jensen i alla fall bland annat i det officiella meddelandet:

”Ingen fientlighet ligger bakom det inträffade, och inte heller några andra känslor än att de (Anders och Per) kommer att bli väldigt saknade. Vi önskar dem all lycka i vad de än må göra.”

Han tillägger också att han och Jonas ämnar fortsätta bandet och ber om tålmodighet från fansen när det gäller mer konkreta framtidsplaner.

Anders Björler:

”Det känns som att jag har nått vägs ände när det kommer till The Haunted. Det är vare sig ett förhastat eller plötsligt infall, utan något jag har övervägt de senaste åren.

Peters avhopp tidigare i år stärkte bara min förvissning om att jag hade uppnått mina personliga mål med The Haunted och att det var hög tid att lägga av.”

Chockchock: Per Møller Jensen hoppar av The Haunted

av Mattias Kling

Situationen i den tidigare så stolta thrashgruppen börjar mer och mer likna den i en viss Agatha Christie-roman (som stolt representant för PK-media använder jag så klart inte n-ordet).

Först lämnade frontmannen Peter Dolving skeppet, väldigt missnöjd med att tvillingarna Anders och Jonas Björler valde att prioritera reunionturnéer med At The Gates framför sin egna grupp – och nu väljer även danske trummisen Per Møller Jensen att packa stockarna och dra vidare.

I ett uttalande till Blabbermouth.net (läs i sin helhet här) uppger batteristen att beslutet är något han har funderat på länge.

– Det har varit en bra 13-årsperiod. Jag ångrar ingenting, skriver han och tillägger att musikaliska motsättningar med de andra i gruppen ligger bakom beslutet.

– Jag är framme vid min station nu. Här hoppar jag av tåget och jagar nya utmaningar.

Per Møller Jensen värvades till gruppen när dåvarande trummisen Adrian Erlandsson hoppade av för att söka värvning i Cradle Of Filth. Han har därefter medverkat på skivorna ”The Haunted made me do it” (2000), ”One kill wonder” (2003), ”rEVOLVEr” (2004), ”The dead eye” (2006), ”Versus” (2008) samt förraårsgiven ”Unseen”.

De kvarvarande medlemmarna i The Haunted – gitarristerna Patrik Jensen och Anders Björler samt basisten Jonas Björler – har ännu inte kommenterat skilsmässan.

Veckans recensioner

av Mattias Kling
The Haunted

:++++:

The Haunted

Unseen

Century Media/EMI

METAL Om den introverta ”The dead eye” var en utmanande blinkning åt det okända är ”Unseen” en vansinnesblick som kan få den mest förståndige att tappa fotfästet.

För likt sin omdiskuterade syskonskiva (den kompromissartade ”Versus” framstår mest som en evolutionär reträtt i diskografin) är The Haunteds sjunde studioalster en utgåva som gräver djupa vallgravar mellan bandet och dess mer långlivade lyssnarskara.

Som bortblåsta är de ivriga thrashsmockorna som så förtjusande radades upp på 1998 års självbetitlade debut. Och lika bortgallrad är den prunkande dödsmetallaggression som fick spira fritt på ”One kill wonder”.

I stället möts åhöraren av ett band som känns lika distanserat från sin egen historia som det är från referenser till den svenska metalscenen. Att sångaren Peter Dolving i intervjuer sturskt har proklamerat att kvintetten börjat spela pop ska dock tas med en nypa salt. Materialet på ”Unseen” är lika påträngande intensivt som man vill ha det, även om ilskan inte längre är ett bärande fundament utan snarare kan skönjas i marginalerna.

I en helhet som lyckas förena progrock med dystopimetal och smäckra bolsterharmonier är det därför en skiva som känns. Som kryper in under huden. Som byter ut dina multivitaminer mot psykospiller.

Och du gör helt rätt i att tappa all eventuell reservationsbalans.

Bästa spår: ”Disappear”.

Rise Against

:+++:

Rise Against

Endgame

Interscope/Universal

POPPUNK I en samtida amerikansk scen där det mesta tycks handla om att tonsätta löst formulerade tonårstankar är Chicagoensemblen ett välkommet inslag. Liksom sina ideologiska förebilder Bad Religion skriver gruppen låtar som betyder något. Som lyckas förena tåga med harmoni och som inte räds en agenda som både ifrågasätter och irriterar. 

På så sätt spelar ”Endgame” också med väldigt säkra insatser. 

Skillnaden mot ”Appeal to reason” – skivan som lyfte combon till rollen som arenafyllare även i Sverige – är ytterst marginell och märks mest i att refrängerna har vässats ytterligare ett snäpp och att angreppet är aningen sturskare. Annars är det här ett Rise Against som gör vad de ska och som gör det på ett sätt som väcker få invändningar. Men som säkrar sin branschledarstatus mer beroende på den bleka konkurrensen än på sin egen förträfflighet.

Bästa spår: ”Disparity by design”.

Sida 1 av 1
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Linn Elmervik
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB