Ju mer jag lär mig om lyckoforskning och ju mer välbefinnande jag skapar i mitt liv, desto tydligare blir det att lycka inte är slutmålet utan startpunkten där det roliga börjar.

På en dålig dag har jag knappt lust att gå upp ur sängen, vill bara kolla på tv-serier och äta choklad, grubblar mycket och tappar tron på mig själv.

När jag mår bra däremot är jag full av energi och självförtroende, får massor av bra idéer, är trevlig mot alla jag möter, äter och tränar bra, säger kloka saker och håller hjärnspökena på avstånd.

Att det känns skönt att må bra ser jag som en väldigt trevlig bonus till det faktum att lyckokänslorna boostar min kreativitet, gör mig till en bättre medmänniska, gör det lättare att ta hand om min hälsa, höjer mina förutsättningar för att göra skillnad i världen och hjälper mig att tänka klarare och göra ett bra jobb.

Lyckoforskningen visar att det inte bara är jag som fungerar såhär utan att vi alla gör det. Sambanden är solklara; välbefinnande, lycka och positiva känslor är ett effektivt (och väldigt trevligt) sätt att uppnå andra saker i livet.

Med den insikten blir lyckan ett steg på vägen istället för själva meningen med livet, vilket jag tycker gör den lättare att uppnå eftersom det blir mindre laddat och pressen minskar.

Ingenting av det som finns skulle ha funnits om inte någon vågade se bortom det som redan fanns och förställa sig något mer.

Därför blir jag förvånad när människor som kallar sig realister bara förhåller sig till det som redan finns och ignorerar det som skulle kunna vara möjligt, så kallat optimistiskt tänkande.

För hur realistiskt är det att du kan sätta dig i en plåtburk och flyga genom himlen till andra sidan av jorden på bara några timmar?

Hur realistiskt är det att du kan trycka på en knapp i ett mörkt rum och plötsligt göra det ljust?

Hur realistiskt är det att du har tillgång till så gott som världens samlade information i en liten dosa i fickan, som du dessutom kan använda till att prata med i princip vem som helst i hela världen?

Det är extremt orelaistiskt alltihop skulle jag säga. Men någon vågade tro på idén ändå och nu är det självklara vardagsgrejer att flyga, tända lampan och ha en mobil.

När jag tänker på det blir jag alltid så nyfiken på vilka andra ”orealistiska” saker som också är helt realistiska.

Trådlöst internet. Gick knappt ens att föreställa sig för 15 år sen.

Efter att ha pluggat neurovetenskap i tre år börjar man se världen med nya ögon. En helt vardaglig sak som jag numera stör mig oerhört på är budskap och skyltar som talar om för mig vad jag inte ska göra. Hjärnan är nämligen väldigt dålig på att förstå ”inte”. Det blir som att först rita något och sedan sudda ut det, vilket skapar extrajobb och förvirring för hjärnan.

Jämför dessa två exempel! När jag läser ”Kemikalier i avloppet” skapas en inre bild av hur jag häller kemikalier i avloppet. Därefter kommer tillägget ”Nej tack!” så att jag för min inre syn behöver plocka upp kemikalierna ur avloppet igen. Lite dubbelarbete alltså, och när jag väl står där med min målarburk är det svårare att komma ihåg om jag fick slänga färgen i avloppet eller inte eftersom jag har dubbla bilder i huvudet.

Även om jag skulle komma ihåg att inte slänga färg i avloppet så framgår det inte vad jag ska göra istället. Det blir som att fråga efter vägen till tågstationen och få svaret ”du ska inte gå åt det där hållet”. Nähä, men vad ska jag göra då??

Jämför med uppmaningen på bilden till höger. ”Kom ihåg att ladda ner vår app!” Tydligt och enkelt, omöjligt att missförstå, och din inre bild föreställer hur du laddar ner appen!

Använd detta när du skapar nya vanor för dig själv. ”Ät inte godis” ger dig en inre bild av godisätande medan ”ät nyttigt” skapar en bild som du förmodligen är mer intresserad av att påminna dig om.

”Klaga inte på småsaker” påminner mig om att det finns småsaker man kan klaga på medan motsatsen ”var tacksam” påminner mig om att det finns saker att vara tacksam för.

Tänker du ”glöm inte nycklarna” får du en inre bild av att vara utlåst medan ”kom ihåg nycklarna” ger dig bilden av att låsa dörren och lägga dem i fickan, vilket är precis vad du vill göra.

Kom ihåg det! 😉

”Människorna som är galna nog att tro att de kan förändra världen är de som gör det” sa Steve Jobs.

Och optimismforskningen håller med. Tror du inte att du kan göra skillnad kommer du inte försöka och därmed inte heller lyckas. Tror du att du kan kommer du anstränga dig betydligt mer och därmed öka dina chanser att lyckas.

Varje stor förändring har börjat med att en person fick nog och bestämde sig för att skapa den förändringen. I början sa alla ”men tror du att DU kan förändra det där stora med din tramsiga PK-idé, lägg ner!” Men den envisa personen la inte ner. Och plötsligt började några få att lyssna, hålla med och hoppas. Deras omgivning sa också ”men  tror du att DU kan förändra det där med din tramsiga PK-idé, lägg ner!” Men de la inte heller ner. Istället blev de fler och fler och fler en vacker dag förändrades världen.

Det var så det gick till när kvinnor fick rösträtt. När det blev förbjudet att slå sina barn. När det blev förbjudet att slå sin fru. När svarta inte längre fick säljas som slavar. När homosexuella fick gifta sig.

Någon fick nog och skapade förändring.

All förändring börjar med att en person tror att det går att göra skillnad och vägrar lägga ner. Det gäller dina idéer om en rättvisare värld likaväl som Jimmie Åkessons idéer.

Tänk aldrig att du inte kan göra skillnad. Om inte du gör verklighet av dina idéer kommer någon annan göra verklighet av sina. På gott och ont.

Att inte göra skillnad får också konsekvenser.

Visst låter det rimligt att man skulle bli mer lockad att göra något ansträngande när man får något för det? Men motivationsforskningen visar att det ofta faktiskt är precis tvärtom – yttre motivation dödar den naturliga inre motivationen.

Jag ska ge ett exempel. Låt säga att en vän till dig ska flytta och vill ha bärhjälp på flyttdagen. Hen ber dig hjälpa till och du är ledig så du säger ja eftersom du tycker om att hjälpa dina vänner.

Föreställ dig nu att din vän ber dig att hjälpa till med flytten och erbjuder dig 200 kr i ersättning.

Hur känns det?

Forskning visar att när vi börjar blanda in pengar i det som tidigare var naturligt lustfyllt minskar lusten att vara hjälpsam och vi börjar räkna och värdera istället. ”Vadå, får jag bara 200 spänn för att bära flyttkartonger en hel eftermiddag, det är ju jättelite!”

Vi tappar plötsligt motivationen till något som vi alldeles nyss sa ja till att göra utan ersättning eftersom vårt fokus fokus och vi börjar tänka helt annorlunda. Istället för att värdesätta gemenskap och hjälpsamhet och njuta av att det känns bra att ställa upp, börjar vi räkna på om det är värt det.

Pengarna har dödat den inre motivationen som fanns där från början, och dessutom sabbat din lust att vara hjälpsam. Och detta gäller på många olika områden!

Studier visar att konstnärer som målar på beställning målar sämre än när de målar fritt, att barn som belönas för att rita i skolan slutar att rita så när de inte längre får en belöning och att studenter som drivs av en önskan om att få bra betyg presterar sämre än studenter som pluggar för att de tycker det är kul att lära sig.

Förvalta din inre motivation och fortsätt njuta av allt du gör utan någon annan belöning än att det känns bra.

Jag tipsade om en dokumentär på SVTPlay för några veckor sedan där en pessimistisk och stressad läkare testade olika metoder för att höja sitt välbefinnande med väldigt fina resultat.

En av övningarna han gjorde finns på nätet så du också kan testa! Klicka på bilden nedan så kommer du till en sida där du på tid får leta efter ett glatt ansikte bland 15 arga nyllen.

Såhär säger forskarna bakom övningen om den:

Each time you drag your attention away from one of the frowning faces in the game in order to find a smiling, accepting face, this helps to build a mental habit.

After a hundred trials or more the habit can become automatic: Next time you are reminded of a rejection or criticism from someone else, rather than dwelling on it and getting caught up by it – which happens so easily – you may be better able to automatically ”let it go” and move on to think about other topics that are important to you.

Jag pratar ofta om bekvämlighetszonen med mina coachingklienter. Om att all utveckling och allt spännande sker utanför den. Om vikten av att våga kliva ur, och att man alltid kan kliva in igen om det känns för läskigt.

Häromdagen började jag tänka på att det inte finns något namn på allt det som ligger utanför bekvämlighetszonen och att det är väldigt synd. För om jag ska välja mellan bekvämt och obekvämt känns det förstås mest lockande att välja bekvämt. Men det är ju inte så utvecklande…

Så jag bestämde mig för att hitta på ett namn. Äventyrszonen! Så kallar jag från och med nu allting som ligger utanför bekvämlighetszonen. Det du väljer mellan är alltså bekvämlighet och äventyr.

Visst blev det mer lockande?! 🙂

Det är modigt att dejta. Du kan aldrig förutse hur det kommer gå eller vad ni kommer tycka om varandra. Risken finns att du inte är intresserad och behöver tala om det. Därför avslutas veckans dejtingtema med tre saker att tänka på om det blir dags att säga tack och hej och gå vidare.

Var ärlig
Det schysstaste du kan göra är att vara helt uppriktig så snart som möjligt. Många försöker slingra sig och låta saker rinna ut i sanden, hinta eller göra slut på andra ”mildare” sätt. Men det är inte milt, det är jättetaskigt! Hen kommer inte förstå att det du egentligen menade var att du inte är intesserad förrän långt senare, och då känna sig betydligt mer kränkt och lurad än om du sagt som det var från början. Ett enkelt ”det var jättetrevligt att träffas men kändes inte helt rätt så jag tackar för mig och önskar dig lycka till med dejtandet” i funkar utmärkt.

Det är okej att säga nej
En sak som gör många obekväma med att säga nej  är att man inte vill göra den andra personen ledsen. Men du har ingen skyldighet att vara intresserad tillbaka. Det finns ingen som går på dejt utan att vara medveten om risken för att bli nobbad. Personen du dejtar vet om att du skulle kunna säga nej och har accepterat den risken genom att träffa dig. Du behöver sätta dina känslor först (det är ditt liv!) och kan förstås inte fortsätta träffa någon för att vara ”snäll”. Det är respektlöst mot dig själv och det är verkligen inte snällt mot den andra, som skulle kunna dejta nån som faktiskt vill istället.

Ge och ta ansvar
När du är rädd för att såra den andra personen förutsätter du att hen är för klen för att kunna hantera ett nej. Vilken förolämpning, och vem är du att avgöra det? Den andra personen är helt och hållet ansvarig för sina val, handlingar och känslor. Och du för dina. På samma sätt som att risken finns att man bli nobbad när man går på dejt finns risken att man måste nobba någon. Do what you gotta do.

* * *

När du varit på en trevlig dejt som gjort dig lite pirrig är det väldigt väldigt lätt att pirret i magen bubblar upp även i huvudet och gör att du börjar tänka lite annorlunda än du brukar. Tex bara på den där personen hela tiden, och gå igenom varje moment av dejten i huvudet om och om igen, eller fantisera ihop hur ert liv tillsammans skulle se ut, trots att ni bara tillbringat typ tre timmar ihop.

Så länge du mår bra av det är det förstås helt lugnt att fantisera lite och återuppleva mysiga stunder i tanken men om du märker att det upptar all din vakna tid, att du plötsligt börjar tycka att det är en jättebra idé att skicka 10 sms på raken, ägnar arbetstid åt att facebookstalka eller bokar av allt du hade inplanerat OM hen skulle höra av sig och vilja hitta på något, då behöver du svalka ner hjärnan lite och komma ner på jorden.

Först och främst: Du kan aldrig aldrig aldrig räkna ut vad någon vill, tycker eller känner genom att grubbla på det. Du kan inte läsa tankar så det är bara slöseri på energi att försöka. 

För det andra, det är personen du detjar som ska passa in i ditt liv, inte tvärtom! Det blir helt fel om du låter en person som du bara träffat en eller ett par gånger bli centrum för hela din värld. Då finns risk för alla möjliga former av needyness och dålig självbild som aldrig leder till något bra. (Läs om det här blogginlägget om du märker att du fokuserar massor på den andra personen och glömmer bort hur awesome du är!)

Den enkla lösningen ligger i att fortsätta leva ditt liv som vanligt och göra saker. Håll dig sysselsatt! Ensamhet och brist på saker att göra är optimala förutsättningar för att grubbla ihjäl sig. Undvik det! Gå till gymmet istället, dra med några vänner på bio, laga matlådor för hela veckan, hjälp en kompis att möblera om eller gör något annat som håller händerna och tankarna i styr.

Har du varit med om det där märkliga som händer när man förvandlas till en lite socialt missanpassad version av sig själv så fort man blir intresserad av någon?

Plötsligt kan du för ditt liv inte komma ihåg var man gör av fötterna när man står, vad som ingår i en helt normal konversation eller hur man ser någon i ögonen. Saker som du aldrig reflekterar över annars (hur blinkar man normalt?) känns som enorma utmaningar och plötsligt står du mittemot din crush och stampar onaturligt med fötterna samtidigt som du säger konstiga saker med en stirrig blick. Och ju mer du anstränger dig för att verka kul och charmig, desto weirdare blir du. Men så fort personen lämnat rummet blir du dig själv igen och undrar vad i hela friden det var som hände…

Alla som känner igen sig räcker upp en hand!

Hur gör man då för att slippa ägna hela dejten åt att försöka hålla ordning på sig själv så man inte gör bort sig? Jo det ska jag tala om!

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG!