28 juni 2010 möttes Brasilien och Chile i VM-åttondelsfinal med Howard Webb som domare.
28 juni 2014 möts Brasilien och Chile i VM-åttondelsfinal med Howard Webb som domare.
Ska vi säga 3-0 igen?

Som kringresande reporter på långa mästerskap händer ofta märkliga saker.
Häromdagen vaknade jag upp efter en välbehövlig natts sömn, placerade mig i hängmattan när fotograf Orre knackade på axeln:
– Har du packat?
Packat? Vi åker i morgon?
– Nej, vi åker i dag.
Nej, vi åker på torsdag!
– Ja, det är torsdag i dag, sa fotograf Orre vilket han hade helt rätt i.

En dag ur mitt liv hade försvunnit, oklart hur.

Ett annat exempel: Kollegan Niva hade glömt att skriva dateline till en tyckare (ortsangivelsen) och när nattchefen undrade var han befann sig svarade Niva ärligt:
– Jag vet inte, jag måste kolla upp det.

Natten till i går drömde jag länge och väl (kändes det som) om en DVD-kväll med en stor skål lösgodis framdukad. Den innehöll sega råttor och geléhallon – normalt inget jag väljer när jag blandar en bättre påse – men ändå väldigt förknippat med svenskt godis.

Förhoppningsvis fortsätter den här VM-resan ett tag till medan Brasilien, kan man säga, redan har kommit hem.

Belo Horizonte, femmiljonersstaden i östra Brasilien, 40 mil från Rio de Janeiro, är ett ställe alla spelare pratar varmt om. Stan är känd för sina passionerade fotbollsfans och delas av supportrarna till regerande ligamästarna Cruzeiro och Copa Libertadores-vinnarna Atlético Mineiro. Här blev Ronaldo stjärna för Cruzeiro och Ronaldinho spelar just nu för rivalen Atlético Mineiro.

I dagens trupp har vi Fred som kommer härifrån och Jó som fortfarande spelar här. Innan förbundskapten Felipão ledde  Brasilien till VM-guld 2002 tränade han just Cruzeiro 2000/2001.

Men Belo Horizontes fotbollspublik är krävande: När Brasilien mötte just Chile här i april i fjol och spelade 2-2 buade publiken och sjöng i stället ”Olé” när Chile höll bollen inom laget.

Det är ändå inte konstigt att spelschemat är lagt så att brassarna återvänder hit för en eventuell semifinal (mot Tyskland?). Det var här de besegrade Uruguay i semin i Confederations Cup i fjol.

Sådana detaljer gillar de vidskepliga brasilianska fansen och medierna, medan chilenarna sparkar bakut. Till och med Chiles förbundspresident Sergio Jadue menar att allt är uppgjort för att värdnationen ska stanna kvar i VM. Nog för att Howard Webb dömde åttondelsfinalen mellan Chile och Brasilien 2010 och att den matchen spelades just 28 juni, och att Brasilien vann med 3-0, men det saknar självklart betydelse nu.

Eller?

Det pågår en samba mellan A Seleção och brassedrevet där medierna är övertygade om att det är mer eller mindre omöjligt att förlora mot ”lillebror” Chile, medan Felipão och lagkaptenen Thiago Silva gång på gång försökte vända på diskussionen under gårdagens ”pre game press conference”:
– Statistik betyder inget för oss. Chile är ett av de bästa lagen i VM. Vi måste vara försiktiga, sa Felipão.
– I fotboll kan du aldrig säga vem som kommer att vinna. Det enda jag kan säga är att jag respekterar hela det chilenska laget, fyllde Thiago Silva i.

Men Chile besväras av skador på mittbacken Gary Medel (tveksamt om han kommer till start) och innermittfältaren Arturo Vidal (ingen 90-minutersspelare enligt förbundskapten Sampaoli) medan David Luiz ryggproblem inte ska vara allvarliga enligt den senaste rapporten inifrån brasilianska landslaget.

Förbundskapten Scolari startar med Fernandinho centralt (Paulinho ut) vilket är ett lyft för Brasilien och även om jag tror att det blir jämnare än 2010, inga 3-0 alltså, så håller jag med brassedrevet om att detta är en match de ska vinna.

Ska vi säga med 3-2?

’

DAGENS PLAYBOY
Storyn om Neymar och Playboymodellen nådde presskonferensen. Felipão avdramatiserade snabbt det hela: ”Playboy? Jag är för gammal för Playboy. När det gäller Playboy får ni fråga honom”, sa Felipão och pekade på lagkaptenen Thiago Silva som satt bredvid och såg förvånad ut.

DAGBOKEN
Avspark redan klockan 13.00 lokal tid (18.00 i Sverige) vilket har varit ett stort samtalsämne här. För tidigt, tycker spelarna. Bland annat har Brasilien ändrat sina måltider så att det serveras pasta och kyckling till frukost. När anfallaren Fred fick frågan vem som äter mest i laget gjorde han det enkelt för sig: ”Hulk”.

Med långsamma steg gick han över planen, delade ut väst efter väst till utespelare efter utespelare.
Men bara nio stycken, sedan satte sig Luiz Felipe Scolari på bänken.
Innan han skrattandes reste på sig och gav den tionde till – Hulk.
Nu återstår bara frågan: Var det en maktdemonstration eller ett försök till kroppsfint?

Allt skedde inför öppen ridå, bevittnat av hundratals journalister och minst lika många tv-kameror och radiomikrofoner.

Samma startelva som i premiären mot Kroatien alltså. Målvakten Júlio César behövde ingen väst, Hulk tillbaka efter lårproblemen.

Den kollektiva sucken bland brassedrevet fick pressläktaren att gunga till.

Här har det spekulerats i dygn om alla ändringar som Felipão verkligen  m å s t e  göra nu – och så blir det samma jävla elva igen!?

Vår vän Termosen, radioreportern från Globo, måste ha kokat inombords medan hans konkurrent Räven febrilt sökt efter något bakom öronen utan framgång. Scolari hade idiotförklarat alla spekulationer igen.

Termosen höll ju ett brandtal häromdagen där han menade att åtminstone halva laget hade underpresterat. Räven föreslog samtidigt inte mindre än fyra ändringar bara i anfallet.

Fotomodellen tog det hela med större ro.
– Jag är inte säker på att det blir den här elvan, funderade han.

Fotomodellen som har bra insyn i det mesta var ganska säker på att Fred blir kvar från start men lurade på att mittfältaren Paulinho kan sitta löst.
– Ramires där kanske. Vi får se, träningen i morgon (läs; i dag) är stängd, det kan se annorlunda ut då.

Den som kan sin Felipão vet att han inte ändrar i onödan men kanske har Paulinho bränt sina broar efter två diskutabla insatser.

Tidigare under dagen, på presskonferensen, hade Dani Alves satt ord på hela förhållandet mellan fotbollslaget Brasilien, de brasilianska medierna och de brasilianska fansen.
Alves ringade in debatten som rasat sedan 0-0 mot Mexiko med ett par raka meningar:
– Supportrarna vill att vi ska göra fem-sex mål varje match. Men det är baserat på känslor. I laget måste vi förhålla oss till fakta. När ni sedan analyserar resultaten måste ni göra det på ett balanserat sätt, tyckte högerbacken.

Det är högst tvekamt om uppmaningen hörsammas. I Brasilien är det för många tidningssidor, tv-timmar och radioinslag att fylla för att kunna landa i slutsatsen att kontinuitet är en dygd.

Själv satt jag och viftade för att få ställa en helt annan fråga till Alves, nämligen hur han ser på VM-domarna i allmänhet och Jonas Eriksson i synnerhet som ska döma Brasilien-Kamerun i morgon.
Men att ställa frågor på en brasiliansk presskonferens är ett mindre projekt.
Framme vid podiet – på en alldeles egen upphöjnad – står den allsmäktige presschefen Rodrigo Paiva och pekar och styr vilka hans underhuggare ska lämna över micken till.

När jag vinkat och viftat ett tag smög en av underhuggarna fram och viskade att jag hade ställt så många frågor under de här dagarna att det är dags att släppa fram andra också. Ett tveksamt argument då jag ställt fem frågor på två veckor.

I stället satte jag örat mot drevet för att lyssna hur de ser på Eriksson som domare.
– Han är väl bra? undrade dem.
Ja, sa jag.
– Då så. Inga problem.
Här i Brasilien tycks man ha en mer avslappnad attityd till domare och domslut än i Sverige och England där det gnälls och konspireras över minsta lilla misstag.
Kanske något att lära av?

DAGENS BILD
Ett stenkast från vårt hus blev vi tillfrågade att lära några brassar hur man slår en tunnel. Tyvärr hade vi en presskonferens att rusa vidare till. Next time! Foto: Pontus Orre.

’

’

’

’

’

’

’

’

’

’

DAGENS MISS

Inspirerad av Lua, en liten grabb som hänger utanför träningen i sin nya Neymar-frilla, fick jag för mig att klippa mig på samma sätt på mediecentrets egen (sponsrade) salong. Det skulle jag aldrig ha gjort. Inte ens frisören såg särskilt nöjd ut efteråt.

’

’

’

’

’

DAGENS JUBEL

En människa lyfte från marken i presscentrat när vi följde Argentina-Iran och Messi gjorde mål. Jag misstänker att det var en argentinsk journalist. Kolla in fotograf Orres sköna filmklipp på Sportbladets Instagram-sida.

’

DAGENS JUBEL 2

När Miroslav Klose skickade in sitt femtonde VM-mål och tangerade brasse-Ronaldos rekord jublades det åtminstone i ett vardagsrum i Brasilien – nämligen det där jag och papp-Zlatan följde matchen. Klose!

’

’

’

’

’

’

’

’

’

’

’

’

’

’

’

DAGENS SPANING

Jag har visserligen noterat det tidigare men nu kan jag slå fast det med kraft: Alla brasilianska spelare tränar alltid med benskydd. Något för Erik Hamrén att våga införa i Sverige för att undvika onödiga skador?

’

DAGENS SPANING 2

Jag har visserligen noterat det tidigare men nu kan jag slå fast det med kraft: Varje gång reservhögerbacken Maicon får en passning som han måste anstränga sig för att hinna upp utstöter han ett läte som för tankarna till en besvärad älg.

’

DAGENS KAMERUN-ELVA

Júlio César

Dani Alves, Thiago Silva, David Luiz, Marcelo

Paulinho (Ramires), Luiz Gustavo

Hulk, Neymar, Oscar

Fred

’

DAGBOKEN

I dag reser vi till huvudstaden Brasilia för morgondagens match mot Kamerun. Presskonferens och (stängd) träning framåt midnatt svensk tid.

Jaså, lite mosiga i skallen efter gårdagens midsommarfirande?
Ni ska veta att det pågår en ganska snurrig dans runt det brasilianska landslaget också.
Inte ens David Luiz lyckades styra upp det hela.

Allt började med förbundskapten Scolaris presskonferens i Fortaleza i tisdags. Eller, egentligen började det med 0-0-resultatet mot Mexiko men presskonferensen efteråt blev Felipãos tillfälle att sätta dagordningen då han visste att resultatet skulle bli hårt kritiserat.

Genom att anklaga brassedrevet för att inte lita på A Seleção och att ha piskat upp en stämning som gjorde att domaren inte blåste straff för Marcelo skapade han den ”vi-mot-dem”-känslan han ville åt.

I stället för att svara på konkreta frågor om det som inte fungerar i Brasiliens spel har relevanta funderingar därefter viftats undan med ”Ni vill oss illa, ni klagar och hittar på”.

Därmed hoppas Felipão att kritiken också ska flyga över spelarnas huvuden, att de inte ska ta åt sig allt för mycket av den massiva rapporteringen från 1500 ackrediterade journalister, åtta live-sändande tv-bolag och jag vet inte hur många radiokanaler och tidningar och webbsajter.

Ett av de äldsta tricken i boken men också ett av de mest framgångsrika: Laget-mot-medierna.

Ingenting sker nämligen av en slump kring det här landslaget.

Den förste spelaren efter Mexiko-debaclet som mötte drevet här i Teresópolis var Júlio César. Och det är ju svårt att ställa en målvakt till svars för ett 0-0-resultat. Ändå ska ni veta att vissa försökte: Júlio César ifrågasattes för att han inte slog tillräckligt många långa utsparkar mot Fred och Neymar.

I går då – medan ni firade midsommar i Pontiac Silverdome eller nån annanstans – fortsatte den ystra dansen i vår stora bergsby norr om Rio de Janeiro. När drevet hoppades på hårt nedsablade anfallaren Fred eller fixstjärnan Neymar skickade Felipão fram två försvarsspelare i stället – Marcelo och David Luiz.

Presskonferensen inleddes med något av det mest bisarra jag har varit med om i liknande sammanhang. Presschefen Rodrigo Paiva – som är värd ett eget kapitel framöver –informerade om den stora mängd beundrarbrev som postats till landslaget.

Det handlade inte om mejl eller inlägg på sociala medier utan hederliga gamla brev i kuvert gjorda av papper lagda i låda. 6000 stycken närmare bestämt. Upp på scenen kom en brevbärare som hette Roberío med två buntar: En till David Luiz och en till Marcelo.

Att postverket råkar vara en av det brasilianska fotbollsförbundets sponsorer är föga förvånande i ett presscenter där du kan bli friserad av Gillette, få dina kläder tvättade av Ariel och där tolkarna som översätter presskonferensen till engelska sitter i en glasbur dekorerad med språkskolan Englishtowns logga.

I alla fall: ”Beundrabrevstricket” såg nog bra ut framför den församlade världspressen.

Medan Marcelo gav goddag yxskaft-svar på de flesta frågor var det intressant att ta del av David Luiz sätt att hantera kritiken. Jag förstod ganska snabbt varför han beskrivs som den informella ledaren i det här landslaget: Han ger ett smart, vältaligt och kraftfullt intryck och då ska ni veta att han fick frågor om precis allt som överhuvudtaget går att kritisera.

Det tränas för lite, är ledigt för ofta, fysiken är för dålig, spelet utvecklas inte, bara Neymar som levererar, laget störs av öppna träningar, Fred gör inga mål och det saknas konstruktiva spelare på mittfältet.

David Luiz, iförd en bandana som täckte hans väldiga hårsvall, satt på podiet i 55 minuter (jämför med en medelmåttig svensk landslagsspelare som Lasse Richt släpar i väg efter max tio) utan att ducka en fråga, utan att sakna svar en enda gång.

Efteråt sprang jag på TV4:s Patrick Ekwall och vi sade i kör: ”Vilken ledare”.

Brassedrevet såg också nöjda ut. De tycktes ha fått svar på de flesta av sina frågor och funderingar.

Men det återstod ett träningspass innan dagen var slut. Felipão placerade försvarsspelarna på ena planhalvan i en ganska tuff övning som gick ut på att rensa undan så många inlägg som möjligt under en minut i ett flertal repetitioner.

Anfallare och mittfältare drillades i en ändlös avslutningsövning där varje spelare måste skjutit över hundra skott på mål.

Därefter var det tvåmålsspel, elva mot elva på en planhalva, tätt och tajt. Passet klockade in på en timme och 45 minuter.

Ett perfekt träningsupplägg att kicka igång truppen med efter match och vilodagar, tänkte jag. Men efteråt suckade Termosen från Radio Globo:
– En bedrövlig träning. Inte seriöst alls. Felipão blandade lagen, startelvan jobbade inte tillsammans, vad ska det här ge?

Fotomodellen, som jobbar på en tv-kanal och har god insyn i det mesta, hade redan konspirationsteorin klar:

– Parriera (teknisk chef för landslaget) lyssnar på presskonferensen. Han hör att många frågor handlar om träningsupplägget. Sedan genomför de en sådan här träning som inte ger nånting. Det är en reaktion på de frågor som ställs. Det är för att hålla i den här ”vi-mot-dem”-känslan. Nu blir det ny kritik, menade Fotomodellen.

Ibland undrar jag om de brasilianska journalisterna överhuvudtaget begriper fotboll samtidigt som jag beundrar en annan kvalitet: De vet hur man engagerar läsare och lyssnare.

DAGENS BILD

Ni som hängt med ett tag vet att det kan vara ont om nyheter för de tusentals journalister som följer cirkus Brasil. Så när den här mannen kom gåendes med sin förvisso välvuxna hund utanför träningsanläggningen var tv-kanalerna inte sena att hitta en story (FOTO: Pontus Orre)…

DAGENS HUND

Apropå hundar: Vi slog följe till dagens träning med två brasilianskor på promenad med sin hund, en blandning av golden retriever och labrador. Exakt en sådan blandras hade jag själv hade som liten och som jag döpte till Zico efter…ja ni vet vem. Den här jycken heter Manuel.

DAGENS TIPS

Frisparkssprayen har blivit en förbannelse, av över 70 mål har inte ett enda gjorts på frispark. I frisparkarnas förlovade land Brasilien är detta inte okej. Jag frågade Marcelo på presskonferensen vem som gör det första och föga förvånande blev svaret Neymar.

DAGENS HYLLNING

Hulk har haft ett skakigt VM hittills. Men utanför träningsanläggningen har det nu rests en gigantisk staty till hans ära…

DAGENS ZLATAN

När tv-kanalen Fox Sports rapporterade att Zlatan Ibrahimovic var på plats på England-Uruguay gjordes det med tillägget: ”Tidigare har han bara setts som pappdocka utanför Brasiliens träningsanläggning”. Du borde pröjsa oss för den marknadsföring jag ger dig, Ibra!

DAGENS TRÄNING

Under tvåmålsspelet hade spelarna bytt positioner, David Luiz och Thiago Silva lirade forwards för laget utan västar. Underbart att se Luiz stora glädje att göra mål då han efteråt rusade fram till närmsta lagkamrat och kastade sig på honom med bröstkorgen före.

DAGENS TOLK

Den svårt sågade tolken som direktöversatt presskonferenserna har tydligen fått kicken. Ingen har sett röken av honom på flera dagar, och i går var två nya förmågor på plats. Inte oss emot, de här kunde nämligen engelska.

DAGENS KAMERUN-ELVA

Högst oklart. Drevet vågar inte ens spekulera, bara gissa. Men de hoppas på att Felipão – som tidigare varit öppen med det mesta – ska ge en hint på dagens träning. Många vill se Neymar som anfallsspets, Bernard och Willian på kanterna och Oscar centralt. Ingen Fred och ingen Hulk, alltså.

DAGBOKEN

För första gången sedan vi kom hit (tror jag) levererades allt på utsatt tid. Det är dock ingen garanti för att det blir presskonferens 17.45 och träning 20.00 i dag. Man kan ju hoppas. Annars rycker vi på axlarna och är glada ändå.

DAGENS DANS

Glad midsommar från Teresópolis önskar papp-Zlatan och jag.

Gick luften ur den brasilianska guldbubblan i går?
Ja, direkt efter 0-0 mot Mexiko var det faktiskt känslan.
Det blir nog inte så mycket med det här.

Inget är ju kört, det räcker med en poäng mot Kamerun för att nå åttondelsefinal men här och nu – när dessa rader skrivs – är det som att luften gått ur hela den brasilianska guldsatsningen.

Mästerskapet flyter på bra, läktarna är fulla och trycket på Estádio Castelão var ännu jävla mäktigare än under premiären i São Paulo. Nationalsången dånade ännu högre och jag förstår att spelarna med Neymar i spetsen blev känslomässigt berörda.

Men succén kommer inte att krönas av ett hemmaguld. Så lyder den allmänna uppfattningen just nu.

Jag vet att det svänger fort, jag vet att allt kommer att pumpas upp igen till nästa match men känslan av tvivel lär inte helt gå att skaka av sig helt.
Bäst uttryckte sig journalisten vi kallar Fotomodellen, en initierad tv-reporter med god insyn i landslaget. Stilig som en soluppgång är han också.
– Vi har bara Neymar. Lyssna, bara Neymar. De andra, Oscar, Fred, Hulk…nä. Vi har bara Neymar. Och Neymar är inte Romário. Inte ännu, sa Fotomodellen och skakade på huvudet innan han skyndade vidare med mikrofonen i högsta hugg och en kameraman släpandes efter i en lång sladd.

Spelarbetygen i brasilianska medier är låga. Luiz Gustavo (som jag själv tyckte var helt okej), Paulinho, Ramires och förbundskapten Luiz Felipe Scolari får fyror på en tiogradig skala. Lägst betyg av alla får Fred, en synnerligen välförtjänt trea.

Det betyget kunde gott varit ännu lägre, anfallaren var direkt oduglig enligt min mening och Brasiliens bästa period i matchen – ja till och med deras bästa period i VM – sammanföll med att Jó ersatte just Fred.
”Det finns det inget rimligt skäl för Fred att behålla sina rättigheter”, skriver inflytelserike fotbollsbloggaren Milton Neves och det går att läsa som han börjar på bänken nästa match.

Förbundskapten Scolari är en rutinerad herre och använde presskonferensen till att skapa rubriker för att flytta fokus från spelarnas insatser. Det lyckades han bra med. ”Attacken” mot brasilianska medier (se artikel intill) blev en ”snackis” och refererades världen över.
Men inte ens Felipão kan skaka av sig den grundläggande frågan: Har han valt rätt väg?
Laget är byggt runt en spelare, på att Neymar ska lyckas, att övriga ska underordna sig och ta ett större defensivt ansvar. Men om målvakterna räddar Neymars avslut, om motståndarna dubblar bevakningen och om frisparkarna går utanför – vad återstår av Brasiliens offensiv då?

Neymar var bra mot Mexiko också men stod inför en övermäktig motståndare i målvakten Guillermo Ochoa. En annan match hade en av Neymars två chanser resulterat i mål.
Men, och det är där skon klämmer: När det inte går Neymars väg finns inget bakom. I alla fall har Brasilien inte visat det hittills.

Defensivt ser laget däremot starkt ut. David Luiz och framför allt Thiago Silvas mittbacksspel (bortsett varningen) var en njutning att studera på plats. Mexikos bästa chanser var skott utifrån där alla av någon anledning gick en halv meter över.

Är det försvarsspelet som till slut tar Brasilien långt i hemma-VM? Tanken hade inte inte slagit det brasilianska drevet i går kväll i alla fall.

Det verkar bli ett galet fantastiskt VM rent fotbollsmässigt. Kanske inte tränarnas VM, kanske inte taktiknördarnas VM (dit räknar jag mig själv) men den öppna fotbollens VM. Jag tycker att det i varenda match hittills har varit fullt pådrag framåt, öppet spel, målchanser i varje anfall och många mål.

Själv kan jag fascineras lika mycket av en tät, välspelad 0-0-match men så funkar inte alla och jag är inte dummare än att jag uppskattar när det är action i straffområdena också.

Det är möjligt att min känsla är fel, att jag rycks med av sambafesten och fotbollsstämningen här i Brasilien. Hemifrån hör jag mest gnäll om korrupta domare och uppgjorda turneringar men så går inte  snacket ute i världen, kan jag meddela.

En höjdpunkt var Costa Ricas knock mot Uruguay med en allsvensk spelare i central roll (AIK:s Celso Borges) och kanske kan SVT:s Erik Hamrén lära något av det. För om Costa Rica kan bygga laget (nåja) runt en allsvensk spelare, kan väl Hamrén ge några av våra allsvenska talanger chansen i en landslagstrupp åtminstone? Men den matchen kanske gick på TV4. Synd i så fall.

En annan höjdpunkt var Andrea Pirlos insats mot England. Visst, det är sedan gammalt men det innebär inte att man inte kan njuta av honom fortfarande. Pirlos passningsspel är fotbollens svar på sex, flest passningar av alla i matchen, 105 stycke varav 95 procent till rätt adress, nästan bara svåra passningar och då räknades inte överhoppningen till 1-0 eftersom han aldrig rörde bollen. På slutet var Pirlo en decimeter från ett klassiskt frisparksmål.

Andrea(s) Alm skrev en bok om att spelförståelse för några år sedan, det handlar inte om att kunna se in i framtiden (för det är omöjligt konstaterade Alm) utan det handlar om en kombination av ren intelligens och iakttagelseförmåga. ”Always mind your surroundings” som Liam Neeson säger i Batman Begins (50 sekunder in i klippet). Vrid på huvudet, var befinner sig resten av spelarna? Det ska du veta innan du får bollen. Alltid. Andrea Pirlo är bäst i världen på det, fan vet om han inte är världens bästa spelare just nu.

Chile var en jäkla upplevelse att se. De ser ut som ett gäng härdade gruvarbetare, tatuerade till tänderna, sedan spelar de inte bara en energifotboll som saknar motstycke utan är ett taktiskt intressant experiment där de skickar ut två av tre backar till sidlinjen, använder målvakten som i five-a-side, lämnar en ocean av ytor men ger också en ocean av ytor att täcka för motståndare och de vågar spela sig framåt. Otroligt spännande försök av förbundskapten Jorge Sampaoli som tagit över där Marcelo Bielsa slutade.

Vi har ett Colombia med stor potential och enorm kraft, tyvärr missade jag när de körde över Grekland men jag måste jobba lite också.

Vi har Hollands femetta mot Spanien som går in på listan över VM-historiens hundra största händelser, vi har Arien Robben som gav förnedringsmålet ett ansikte, vi har Robin van Persie vars flygande holländarnick är turneringens mål så här långt och vi bevittnade det tunga fallet för en av fotbollshistoriens mest framgångsrika målvakter på bästa sändningstid (just det var förstås mindre roligt).

Då har jag inte ens nämnt Brasilien med Neymar som jag följer på nära håll på plats eller att Argentina med Messi går in i turneringen i kväll. Eller Portugal och Ronaldo eller att Tysklands Klose kan bli historisk målkung (självklart ska en tysk inneha den typen av rekord).

Just nu pågår Elfenbenskusten-Japan och Honda dunkade precis upp en boll i nättaket. Inget i världen kan få mig att missa den matchen. Jag älskar fotbolls-VM. Jag är givetvis medveten om att det finns en större diskussion runt det här mästerskapet som inte går att blunda för och som vi inte ska blunda för. Men de texterna skrivs också, de berättelserna berättas och på det måste Fifa och nationsförbunden och pamparna lyssna, lära och förändra. Det borde de ha gjort för länge sedan.

Men här och nu, efter tre VM-dagar, mitt i matchrejset framför TV:n, känns det som att vara liten igen. En månadslång lycka.

Inför premiären skrevs många och långa texter om en 22-årig grabb från Brasilien som skulle bära en hel fotbollsnation på sina axlar under VM på hemmaplan.
Sedan sprang Neymar in på Itaquerâo, la upp Brasilien på sina axlar och bar dem till seger direkt.

När Brasiliens målvakter och målvaktstränare kom ut på innerplanen för att värma upp en timme före avspark insåg jag att detta kommer slå allt annat jag tidigare upplevt.
Redan där var jubelorkanen öronbedövande.
Trycket ökade ju närmre avspark vi kom.
– Tänk om Neymar gör mål också, skrek jag till Erik Niva som satt en halv meter till vänster om mig under nationalsången.
Jag tror inte att han hörde.

Om inramningen gav mig och 62 000 andra en arenaupplevelse vi kanske aldrig får uppleva igen lyfte inte det brasilianska spelet på samma sätt.
Men vilken premiär det blev.
Den går till historien genom ett brasilianskt självmål – efter elva minuter.
Marcelo stötte Ivica Olics inlägg i eget nät och jag ska inte säga att det blev tyst på Itaquerâo för det vore att ljuga – men jag har aldrig upplevt en stämning dämpas så snabbt och totalt.

Vad händer nu? Tänk om Brasilien förlorar VM-premiären på hemmaplan? Är det ens möjligt? Tillåter de naturlagar som styr världsordningen sådant?

Förbundskapten Luiz Felipe Scolari påstod efteråt, på presskonferensen, att han aldrig varit särskilt orolig.
– Jag såg ganska snabbt efter deras mål att vi skulle göra mål, sa Felipâo.

Jag vet inte exakt vilken situation han syftade på men jag fick samma känsla när mittfältaren Paulinho trampade i väg i djupled, tog med bollen in i straffområdet och kom till Brasiliens första avslut på mål. Där väcktes något i det brasilianska lag där svaga matchinledningar är regel snarare än undantag.

Så länge Kroatien höll organisationen kom Brasilien ingenstans. Men varje gång kroaterna halkade ur positionerna minsta lilla blev det farligt. Som när Oscar vann en duell centralt och fick fram bollen till Neymar. Skottet måste vara ett av de lösaste som rullat i mål i en VM-premiär men bollen gick in via stolpen.

Neymar lyfte handen, pekade med fingret mot skyn och sprang över planen medan fyrverkerierna i staden São Paulo exploderande i bakgrunden.
Det är omöjligt att föreställa sig känslan.
Här har en hel fotbollsvärld i år, månader och dagar pratat om pressen på denne 22-åring. Här kräver ett land med 200 miljoner invånare att just Neymar ska leda dem till guld. Här går självaste Diego Maradona ut och säger att Neymar är för ung, för oerfaren, att han inte pallar trycket.

Svaret?

En mästerlig första halvlek individuellt avslutades med att han placerade in kvitteringen som tog Brasilien tillbaka in i VM.
I Brasilien är Neymar den självklara superstjärnan, målgöraren, frisparksläggaren och straffskytten.
Så när Brasilien fick straff var det Neymar som klev fram. Halva hans liv är förberett för just den situationen, straffen var inte märkvärdig men gick i mål via Stipe Pletikosas utsträckta händer och det är det som räknas.

Vad säger Diego nu?

När Neymar mötte medierna på presskonferensen svarade han endast på två frågor, hyllade sina lagkamrater och tyckte att laget visade styrka som kunde vända matchen.
Den omdiskuterade straffsituationen lämnade Neymar åt andra att diskutera.
Jag säger: Det är Fred som ska ha kritiken snarare än domare Yuichi Nishimura. Dejan Lovren har handen på Freds axel, Fred faller ihop som ett korthus men där och då är det svårt för domaren att se hur hårt Lovren drar.

Kroatiens förbundskapten Niko Kovac var med all rätt upprörd och beskrev det hela som ”en cirkus” medan Felipão tog saken med ro:
– Jag kan inte kommentera vad Kroatiens förbundskapten säger. Vi har fem guld, vi har vunnit VM fem gånger, har vi sett fem VM-cirkusar arrangeras till vår fördel i så fall? Har vi aldrig haft spelare som Pelé, Garrincha, Tostão eller Carlos Alberto? Och Ronaldo, Rivaldo, Ronaldinho och Romario har inte heller spelat för Brasilien? Kom igen, vilka fler ska jag nämna. Har vi inte någon Neymar heller?

Scolari var för övrigt på strålande humör och berättade om en ordväxling med Oscar:
– Innan matchen sa jag till honom att ”Du är skyldig mig ett mål, det är dags att göra det nu”. Efter kom Oscar fram till mig och frågade ”Är vi kvitt?”.

Oscar har visat tveksamt form men efter en svag inledning växte han till Brasiliens bäste efter Neymar. Kroatien skulle nog haft frispark innan Oscars 3-1-mål men avslutet går inte att klaga på.
– Det var ni som tvivlade, flinade Scolari i riktning brassedrevet apropå den diskussion föregick premiären att Willian kanske borde starta i stället.

Brasilien reser nu tillbaka till anläggningen i Teresópolis men med nya träningstider: För att spelarna ska hinna följa övriga VM-matcher har Felipão lovat att lägga träningarna på förmiddagen i stället för eftermiddagen.
Själv har han en del att fundera på. Niko Kovac pekade på Brasiliens problem att hinna täcka ytor vid spelvändningar och Scolari tillstod att det måste Brasilien täppa till även om alla lag inte gör detta lika skickligt som Kroatien.
Men längre fram i turneringen finns lag som gör det ännu bättre.

Vad kommer vi egentligen att se för Brasilien i detta fotbolls-VM?
När dimman lättat och sikten klarnat stod han kvar i regnet och nötte frisparkar över en plastmur.
Spelaren som inte bara bär en fotbollsnation på sina axlar – utan har ett helt lands närmaste framtid för sina fötter:
Neymar.

Under gårdagskvällen svepte ösregn och tjock dimma in över Brasiliens sista träning i Teresópolis, bergsstaden tio mil norr om Rio de Janeiro där laget förbereder sig för VM-premiären i São Paulo i morgon.
I detta soliga och vidskepliga land där 13 är ett lyckonummer (finalen spelas 13:e juli) undrade jag hur regn och dimma påverkar folks tankegångar. Speciellt då just Teresópolis drabbades av en regnkatastrof 2011 och nästan 400 människor omkom i rasmassorna.

Men dåligt väder är inget man höjer på ögonbrynen över.

– Däremot riskerar vägen till flygplatsen stängas av, fick jag veta av radioreportern jag döpt till ”Termosen” eftersom han brukar ha en termos kaffe stående vid sitt mixerbord i presscentret (till skillnad från oss andra som använder den sponsrade automaten).

Brasiliens största sporttidning, rikstäckande Lance!, ägnade förstasidan åt en teckning av Neymar med VM-pokalen inom räckhåll och rubriken ”Lá vamos nos” (here we go, nu kör vi).
Det är nära nu.
Men vart ska vi?

Värdskapet delar och splittrar befolkningen och de sportsliga resultaten avgör vilket håll det blir slagsida åt. Om seleção får framgångar lär protesterna dämpas men om Brasilien floppar – ja då kan enorma krafter sättas i rörelse på gatorna.
Därför är det ingen överdrift att hävda att Neymar avgör själva riktningen för hela det enorma landets närmaste framtid.

Med det konstaterat är det kanske på sin plats att förtydliga hur laget fungerar på planen, och varför just Neymar blir denna nyckel.
Barcelona-backen Dani Alves fick i veckan frågan vem som är mest betydelsefull – Messi för Argentina eller Neymar för Brasilien?
Dani Alves svarade klokt och tydligt:
– Alla lag som är beroende av en Messi eller en Neymar ska vara lyckliga. Men min åsikt är att Neymar inte är skillnaden utan det är laget, gruppen. Det är vi som kan hjälpa Neymar att bli skillnaden, och det tror jag att vi kommer att göra.

Det ligger mycket i det.

Den här brasilianska upplagan kommer växla mellan stort bollinnehav och snabba attacker, de behärskar båda discipliner till perfektion. Då Brasiliens VM-motståndare väntas ställa upp med lågt stående lag, åtminstone i gruppspelet, lär vi i första hand få se ett Brasilien som rullar runt, rullar runt och nöter ner motståndet i jakt på öppningar.

Brasiliens ”vanligaste” mål – 20 av 59 under Luiz Felipe Scolari – är just kombinationsspel förbi en samlad motståndare. Endast åtta av 59 har kommit på omställningar.

Defensivt finns en kritiserad målvakt i Júlio César bakom en av VM:s bästa fyrbackslinjer plus två sittande mittfältare i Luiz Gustavo och Paulinho.
Att förbundskapten Scolari valt mer försvarsinriktade spelartyper centralt på mitten ställer ännu större krav på Neymars kreativitet.

Forwarden Fred är inte anfallstypen som ”gör det på egen hand” utan har som huvuduppgift att röra sig rätt, trycka bak motståndarens backlinje, öppna upp ytor för den offensiva mittfältstrean.

Med den begränsade men hårt slitande Hulk till höger och den formsvage men kloke Scolari-favoriten Oscar i mitten är det ofrånkomligen på Neymar störst ansvar vilar.

Det är Neymar som tar sig in från vänster och tvingar motståndaren att fatta beslut. Det är Neymar som löser ”en-mot-en”-situationer och fixar frisparkar som han själv kan skruva in. Det är Neymar som är lagets uttalade straffskytt.

Mot Kroatien gör Neymar sin 50:e landskamp. Han har gjort 31 mål varav 14 under Scolari vilket är fyra fler än strikern Fred under samma period.

Brasiliens offensiva mittfältstrio är inte låsta i positionerna utan flyttar runt även om du sällan ser Neymar på högerkanten. Däremot gör Brasilien många mål från höger och snett-inåt-bakåt längs marken när Dani Alves är på det humöret.

Under den vecka jag följt förberedelserna har många hemifrån undrat vilken historisk upplaga dagens Brasilien påminner om. Är det mer åt Dungas fysiska 2010-lag som åkte ur i kvartsfinal – eller något av de klassiska VM -70- och -82-lagen? De stjärntyngda -02- och -06-trupperna? Eller -94:a-vinnarna?

Jag insåg snart att få är särskilt pigga på att jämföra olika årgångar. På gårdagens presskonferens ställde jag frågan till Chelseas Ramires, avbytaren som var med även 2010.
– Det är två fantastiska lag men det går inte att jämföra vilket som är bäst, svarade han.

Inte ens Dadá Maravilha, expertkommentatorn och världsmästaren från 1970, som glider runt på mediecentret och sprider klokheter till alla som vill lyssna, vågade jämföra.
– Fotbollen förändras så mycket över tid att det är ingen idé, tyckte Dadá.

Det är förstås sant, därför skulle jag säga att det här laget påminner mest om Dungas 2010-lag men är mer bollskickligt, och med högre fart i spelet.
Plus Neymar då.
Det är faktiskt inte illa.

DAGENS BILD
Om det regnade i Teresópolis i går? Fråga damen som tog med ett parasoll till träningen för att skydda sig mot vätan.

DAGENS BESÖK
TV4:s Patrick Ekwall dök upp på Brasiliens träning tillsammans med Paulinho Guará, brassen som lirat för Öis och Hammarby och nu jobbar för svensk tv. Ekwall slängde lystna blickar efter Paulinhos Dolce & Gabana-skor med tillhörande Gucci-väska innan han bokade tid hos mediecentrets barberare för att bli av med flygskägget.

Cirkus ena dagen, kaos den andra.
En snurrig tolk höll på att stoppa svenska folket från att ta del av Dani Alves hyllning till Zlatan Ibrahimovic.

Enda sättet att hantera reporterlivet runt Brasiliens landslag utan magsår och hjärtinfarkt är att göra som de inhemska journalisterna: Ta allt som det kommer, ryck på axlarna, hoppas att det löser sig.
Det innebär mer konkret att texter och inslag levereras när de levereras, varken förr eller senare.
En ganska behaglig arbetsmiljö när man väl kommit in i lunken.

I mediecentret serveras kaffe och mangojuice. Där kan du titta på journalister som intervjuar journalister eller spela Fifa -14. När dessa rader skrivs kramar en ensam fotograf kontrollen samtidigt som han kommenterar sin egen match ljudligt (”Tubsockan” kallar jag honom då han av någon anledning har jeansen instoppade i strumporna).

Men det är klart, vissa problem ställer det till.

I går åkte vi ut till träningsanläggningen i god tid före 09.30. Då fick vi veta att träningen skjutis fram en halvtimme. Andra beskedet var att den skulle börja klockan 16.00. Tredje beskedet 14.00 eller möjligen 15.00. Samt en presskonferens innan eller efter.
– Det beror helt på Felipão, var det tydligaste beskedet vi fick.

Vi promenerade till Teresópolis centrum, köpte en glass, träffade ett svenskt grabbgäng som är här på semester och besökte en designaffär innan vi knallade tillbaka.

Där fick vi veta att presskonferensen blivit framflyttad till 12.45. Vi hann in på sekunden men kunde lika gärna missat allt. I så fall sådant som händer. Ryck på axlarna. Nya tag.

Den här gången var det Dani Alves tur att möta pressen. Barcelonastjärnan väntas skriva på för PSG snart, och jag frågade hur han ser på att kanske bli lagkompis med Zlatan Ibrahimovic igen.
– Översättningen fungerar inte, sa Alves och pekade på hörlurarna.

Jag frågade om han vet om Zlatan kommer till premiären på torsdag, Alves var ju med i den så kallade kampanj som skulle ”locka” Ibrahimovic till Brasilien-VM. Inte heller det förstod högerbacken:
– Mannen här talar också engelska, sa Alves och pekade på hörlurarna igen.

Till slut fick en brasiliansk kollega översätta min fråga och då sken Alves äntligen upp:
– Jag gjorde en kampanj för att ”Ibra” skulle komma till Brasilien. För att han skulle se matcherna. Det är en speciell och annorlunda person, en person jag gillar väldigt mycket. Jag är glad om jag får dela upplevelser med honom. Jag har en speciell känsla för honom. Tyvärr kommer inte hans landslag till VM men han är inbjuden. Han är välkommen att uppleva det här supermegaeventet som alla som gillar fotboll vill uppleva, svarade Alves.

Innan presskonferensen var slut hade Alves kallat en kinesisk journalist för ”japan” på grund av översättningen i hörlurarna, och efteråt blev jag intervjuad av brasiliansk tv om jag tyckte att tolken skötte sitt jobb.
– Låt oss ge honom en chans i morgon också, svarade jag medlidsamt.

Det enda rimliga vore förstås att kräva hans omedelbara avgång men jag stod med ryggen mot väggen: Tolken hade konfronterat mig direkt efter presskonferensen och vänligt undrat om jag förstått allt. Det var långt från sanningen men jag hade inte hjärta att svara honom annat än ”Keep up the good work”.

Till slut löste ju sig allt ändå.

DAGENS BILD
David Luiz må vara en berömd fotbollsstjärna men hans krulliga hår kan tydligen skrämma barn till tårar, enligt fotograf Orres roliga bild.

ANTAL DOSOR KVAR
33 av 45.

DAGENS TWEET(S)
I princip allt arbete görs från webbredaktionen nu för tiden. Till och med det som händer på Brasiliens träningar. På gott och ont. I går fick Neymar en liten smäll, hade ont en kort stund men tränade vidare hela passet utan problem. Om det funnits minsta oro kring Neymar hade han givetvis plockats av träningen direkt.
Sportbladet.se rapporterade att incidenten ”skrämt slag på hela Brasilien” och om ”panik på Twitter” vilket är två vitt skilda saker. På pressläktaren var det knappt någon som reagerade. I artikeln citerades förbundskapten Scolari att det är ”100 procent att Neymar spelar premiären” men citatet kom ut på Twitter under tiden träningen pågick och var alltså ingen kommentar Scolari gjort i anslutning till Neymars påstådda skada.

DAGENS TRÄNING
Fascinerande att se hur spelare på den här nivån använder sig av tempoväxlingar i träning som du i princip aldrig ens ser när ett svenskt landslag spelar tävlingsmatch. En brasiliansk spelövning kan mala på i makligt tempo, sedan. Smäller. Det. Bara. Till.

DAGENS FRISPARK
Vid varje fast situation låter Felipão frisparken eller hörnan slås tre-fyra gånger för att få in det mer naturligt och mindre statiskt.
Neymar gavs fyra försök: Första gick högt över, andra i mål, tredje i ribban och fjärde en lurig variant till Thiago Silva (som Scolari hade beordrat). Om den var tänkt att användas mot Kroatien får vi för Brasiliens skull hoppas att det inte var några spioner på Granya Comary i går.

DAGENS MEDIA
Dadá Maravilha, expertkommentatorn och världsmästaren från 1970 som jag berättade om i går, har ett speciellt sätt att lägga fram sina frågor. I går tog han mikrofonen och riktade sig till Dani Alves: ”Gud gav dig en uppgift, och den är att skjuta från distans”. Alves nickade och sa att det brukar Scolari också säga till honom: ”Om det är någons fel att jag skjuter för lite är det mitt eget”, menade Alves. Återstår att se om han tar Dadá på orden på torsdag.

DAGENS PREMIÄRELVA
Det är bara två dagar kvar till premiären och förbundskapten Scolari hymlar inte med startelvan. Under hela gårdagens träningspass nöttes ”A-laget” mot ”B-laget” och elvan mot Kroatien blir därmed den förväntade:
Júlio Cesar
Dani Alves, Thiago Silva, David Luiz, Marcelo
Luiz Gustavo, Paulinho
Hulk, Oscar, Neymar
Fred

DAGBOKEN
I dag är det träning och presskonferens på basen i Teresópolis, sedan flyger Brasilien till Sao Paulo på kvällen. Sportbladets team följer hack i häl och hoppas vara framme i 12-miljonersstaden framåt onsdag morgon. Där pågår t-banestrejken för fulla muggar. Den här VM-premiären blir ett äventyr och en utmaning på alla tänkbara sätt.

Vi börjar med den dåliga nyheten: Papp-Zlatan konfiskerades av brasilianska fotbollförbundet efter 20 minuter på träningsanläggningen.
Den goda nyheten?
Ni slipper läsa mer om honom, nu har nämligen den riktiga cirkusen börjat.

Cheferna ville som bekant att jag skulle ta med en pappdocka föreställandes Zlatan Ibrahimovic till VM. Efter att papp-Zlatan gjort Rio i fredags, vilat ut i hängmattan i lördags var det nu dags att besöka Brasiliens träning i Teresopolis, tio mil norrut. Väl där blev vi intervjuade av varenda brasiliansk tidning och tv-kanal med näsa för nyheter.

Plötsligt knackade en representant för brasilianska fotbollsförbundet CBF mig på axeln och meddelade att nu var det slut på det roliga. Papp-Zlatan drog till sig för mycket uppmärksamhet, dessutom är den svenska landslagströjan av märket Adidas och Brasilien sponsras av Nike.

Dockan låstes in i en skrubb, det var kravet för att jag överhuvudtaget skulle få stanna kvar för att se Brasiliens träning.

Den ville jag faktiskt inte missa, det börjar dra ihop sig nu.

Många självsäkra journalister vacklar en aning efter det svaga 1-0-genrepet mot Serbien. Ämnet tycks så känsligt att man knappt får skoja om det. När jag i en tv-intervju förklarade att Brasilien hade behövt Zlatan som nummer nio i stället för Fred ryckte reportern till och ställde om frågan. För den goda stämningens skull bjöd jag på en mer optimistisk analys och reportern tackade glatt och önskade mig välkommen till landet.

Senare, på presskonferensen, fick just Fred frågor från journalisterna hur det skulle påverka Brasilien om de blev utbuade i premiärmatchen mot Kroatien precis som de blev i genrepet mot Serbien?
– Jag tror inte det kommer att hända. Det kommer att vara en annan atmosfär. Jag tror att São Paulo-publiken är på vår sida, sa Fred.

Dessutom grymtas det här och var om att PSG:s Lucas Moura borde ha varit med i truppen. Laget hade behövt hans öppnande dribblingar.

Man ska dock veta att i Brasilien är ingen spelartyp så uppskattad som just dribblern, varför till exempel Garrincha anses mer populär än självaste Pelé.

Apropå Pelé som kom det in en äldre man i röd tröja i mediecentret där vi väntade på träningen och skrek ”Brazil” så det ekade. Stämningen var tydligen för låg.

Det visade sig vara Dario Santos, expertkommentator på tv-kanalen SBT – eller Dadá Maravilha som han kallades på fotbollsplanen, bland annat under VM 1970 där Brasilien vann guld.
När jag kontrade med ”Suécia!” sträckte han fram kardan och klippte av diskussionen:
– Jag är kompis med Pelé.
Vad svarar du på det?

Det är inte helt lätt att få grepp om det brasilianska drevet. 1500 journalister är ackrediterade bara för att följa lagets träningar. På presscentret går det både att tvätta kläder och få håret klippt. Inne på en toalett mötte jag en murvel som borstade tänderna. Fan vet om folk inte sover här också. Överallt länkbussar och kameror, tv-reportrar som smattrar.

Om Dadá Maravilha är en man du ska hålla dig väl med har vår nyvunne vän ”Datanörden” inte lika hög svansföring. ”Datanörden” jobbar för en mindre websajt men ska åka på samtliga Brasiliens matcher. ”Datanörden” är en av få som pratar hjälplig engelska och sådana vänner ska du hålla hårt i här.

Engelska pratar också den reporter som gick till botten med papp-Zlatan och drog loss nyheten till sin sajt UOL att det var sponsorskäl bakom stoppade dockan. Hon heter för övrigt Luiza Soares så det var inte konstigt att hon gick i mål med storyn.

En annan filur i brassedrevet som gjort avtryck är ”Ståupparen”. I lördags höll han på att bli påkörd mitt under en inlevelsefull ”ståuppa” på en trafikerad väg. ”Ståupparen” är ständigt i rörelse, med en blick som flackar efter lämpliga ytor där han kan avlägga rapport om stort som smått framför kameran.

Som sagt, den här cirkusen har bara börjat.

DAGENS RÄTT
–
Mottot under ett mästerskap lyder: ”Ät när du kan, du vet aldrig när du får äta nästa gång”. I går fanns helt enkelt inte tid att äta. Träningen sköts upp från 11.00 till 16.30, sedan var det presskonferens och sedan var det dags att skicka den här texten. På fastande mage.

ANTAL SNUSDOSOR
35 av 45.

DAGENS ORD
TROPISKA MINUTER
”Han kommer om 20 tropiska minuter”. Det visade sig vara en timme och tio minuter. Här gäller det att inte stressa upp sig om saker och ting drar ut på tiden. Presskonferensen i dag var till exempel sex timmar försenad. Just det var möjligen ett utslag av felaktig information men tider flyttas och saker ändras precis hela tiden.

DAGENS TRÄNING
Förbundskapten Scolari ledde truppen under ett pass som handlade om att komma i gång efter lördagsledigheten. Det var spel med max två tillslag på små ytor vilket också är en förberedelse för de täta matchbilder som Brasilien väntas få mot lågt sjunkande motståndare. Sedan klev ”A-laget” av medan ”B-laget” fortsatte med ett intensivare smålagsspel.

DAGENS PRESSKONFERENS
Yttern Bernard och anfallaren Fred tog plats på podiet. Innan presskonferensen började var vår vän Dadá Maravilha uppe och kramade om båda två. Sedan gick han ner, vinkade åt sig en mikrofon och undrade om Bernard verkligen var redo? ”Jag är redo om Felipão behöver mig”, svarade Bernard som mest väntas användas som inhoppare.

DAGENS PREMIÄRELVA
Det finns som bekant bara ett frågetecken: Nummer tio-rollen. Men fler och fler blir övertygade om att det är Oscar som kommer att få startplatsen, inte Willian, och att Scolari redan har bestämt sig för detta. Det ger denna elva på torsdag:
Júlio Cesar
Dani Alves, Thiago Silva, David Luiz, Marcelo
Luiz Gustavo, Paulinho
Hulk, Oscar, Neymar
Fred

DAGBOKEN
Det är sagt att dagens träning ska börja 09.30 lokal tid (14.30 i Sverige). Nåja, vi får väl se. Det sägs att den i så fall ska ha ett mer taktiskt fokus. Det kan bli intressant. Det är en av Brasiliens sista träningar innan det smäller på torsdag. Självklart är Sportbladet på plats.