Innebär en svensk storseger straffarbete för de nordkoreanska fotbollsspelarna?
Sveriges ambassadör i Pyongyang håller det för otroligt.
– Jag tror inte att landskampen har en sådan tyngd, säger Karl-Olof Andersson.

Rykten om att nordkoreanska idrottsmän som misslyckas skickas till arbetsläger har florerat kring enpartistaten på Koreahalvön sedan landet deltog i sitt första VM-slutspel 1966. Ryktena tog ny fart efter 7-0-förlusten mot Portugal i VM 2010.

Före detta förbundskaptenen Moon Ki-Nam – som 2004 flydde till Sydkorea – uttalades sig då i tyska tidningen Bild:
– Spelare och tränare belönas med stora hus när de vinner. Men de får också sona sina förluster i kolgruvorna, hävdade Moon Ki-Nam.
Dåvarande förbundskaptenen Kim-Jong Hun lät inte helt övertygande när han fick frågan om bestraffning kunde bli verklighet:
– Vi misslyckades med vårt mål och jag vill be om ursäkt till vårt folk. Men jag tror inte att vi kommer att bli straffade, sa Kim-Jong Hun.
Han backades upp av landets europeiske representant Karl Messerli som viftade bort det hela som ”sagor”:
– Kvalet till asiatiska mästerskapen börjar snart. Vi behöver alla våra spelare.

Senare förekom uppgifter att laget efter hemkomsten från Sydafrika fick inställa sig i Folkets Kulturplats för en sex timmar lång utskällning från landets idrottsminister och 400 andra nordkoreanska makthavare. Samt att förbundskapten Kim Jong Hun tvingades ta jobb på en byggarbetsplats med 14 timmar långa arbetspass.

I dag möts Sverige och Nordkorea i King’s Cup i Thailand och efter gårdagens träning fick förbundskapten Erik Hamrén svara på frågor om mötet med den kommunistiska diktaturen som anses vara världens mest slutna samhälle.
– Vi har tagit upp det med spelarna, det försöker vi göra inför alla landskamper, vad är det för land vi spelar mot? De får information både muntligt och skriftligt, dels för deras egen skull, dels för att vara förberedda om de får frågor om det.
Hur ser du på uppgifterna om straffarbete efter VM 2010?
– Jag har sett vad det har stått i medierna men jag vet inte om det är sant. Vet du det? Jag har ingen koll om det fungerar så. Jag har ingen koll hur det fungerar i det landet överhuvudtaget. Då är det svårt att ha någon kommentar om det eftersom vi inte vet hur det fungerar där, säger Erik Hamrén.

Sverige har diplomat- och handelsförbindelser med Nordkorea men både FN och EU – och därigenom Sverige – utövar sanktioner mot landet eftersom Nordkorea i strid med internationella överenskommelser har utvecklat kärnvapen och genomfört kärnsprängningar. Sanktionerna består i att vissa produkter inte får exporteras dit samt att vissa tillgångar fryses.

Den svenske ambassadören på plats i Pyongyang känner dock inte till att fotbollsspelare någon gång skulle ha skickats till straffarbete.
– Det kan jag inte tänka mig, säger Karl-Olof Andersson.
Han ser inte någon risk att det skulle ske vid en eventuell svensk storseger i dag heller:
– Jag tror inte att landskampen har en sådan tyngd.
Rapporteras det inför matchen i nordkoreanska medier?
– Inte vad jag har sett. Jag har frågat några lokalt anställda men de kände inte heller till något. Fotboll är populärt i Nordkorea men mötet med Sverige har inte fått någon uppmärksamhet ännu.
Hur går det, tror du?
– Jag hoppas givetvis att Sverige vinner. 3-1 kanske? säger Karl-Olof Andersson som säger att han brukar följa fotbollslandslaget och beskriver sig som allmänt sportintresserad.

Svenska Fotbollförbundets överledare på plats, styrelseledamoten Kenneth Håkansson, om varför Sverige väljer att möta Nordkorea:
– De är inte blockerade av fotbollssamfundet. FN har vissa sanktioner men Sverige har fulla diplomatiska förbindelser. Vi har en klar inställning när vi ska spela och inte spela. Vi följer hur Fifa och ytterst FN agerar, säger Kenneth Håkansson.

Efter tre dagars spekulerande traskade förbundskapten Erik Hamrén i dag fram efter träningen och bekräftade att om inga spelare insjuknar under natten startar Sverige så här i morgon mot Nordkorea:

Pär Hansson
Adam Johansson, Pontus Jansson, Daniel Majstorovic, Pierre Bengtsson
Anders Svensson, Jakob Johansson
Jiloan Hamad, Erton Fejzullahu, Simon Thern
Tobias Hysén

…precis som tidigare rapporterats alltså.

Synpunkter på startelvan? Jag hade hellre sett Viktor Claesson i stället för Simon Thern men Claesson har varit magsjuk.

Annars är det mesta logiskt.

Tar man med Daniel Majstorovic på en sådan här resa måste han förstås spela också. Både han själv och Hamrén vill ha svar på om det är någon mening att göra comeback även i det ”riktiga” landslaget. Ju förr de får svar, desto bättre.

Som vanligt protesterar några mot att Anders Svensson spelar men jag hade också startat med veteranen. Jag tror fortfarande att det är för tidigt för Robin Quaison, 19 (han själv håller inte med) och Ivo Pekalski ser inte ut att vara i toppform sett till träningsinsatserna. Svensson och Jakob Johansson är de innermittfältare som sett vassast ut i Chiang Mai. Dessutom går det inte att starta med enbart unga debutanter, då blir Sverige helt enkelt för svagt. I så fall hade jag hellre vilat Tobias Hysén.

…å andra sidan – om man tittar på forwardsalternativen till Hysén – så har Viktor Prodell också legat magsjuk och Christoffer Nyman sprider inte direkt skräck omkring sig.

Det om det.

En fin sak med att vara utomlands är att man kan testa matvarianter som inte finns där hemma…

…den här trippelcheeseburgaren har jag exempelvis aldrig sett på Donken i Sverige. Innehåller endast en saltgurka vilket är ett extra plus.

Klassisk tidningsgroda av Sportbladet i dag. Något har gått väldigt snett i kommunikationen eftersom kvällsredigerargänget fått för sig att Sverige-Nordkorea möts i dag tisdag…

…grejen är att eftersom matchen spelas så tidigt imorgon onsdag – 10.00 svensk tid – så valde vi att göra förhandsmaterialet i dagens tidning…

…men det framgår klart och tydligt i alla texter att matchen spelas i morgon. Så den där tidningsettan skulle vi naturligtvis aldrig ha gjort. Men shit happens, ingen gör ju fel med flit.

Vem är min hemliga vän som skickat in den här frågan till Quizkampen…

…gillar hur den är formulerad.

I dag var det dags för den internationella King’s Cup-presskonferensen på ett flådigt hotell i stan. Sverige skickade fram players manager Marcus Allbäck (han presenterades dock som ”assistant coach” vilket annars är ”förbjudet” att kalla honom då han saknar formell tränarutbildning och hur skulle det se ut om A-landslagets egen assisterande förbundskapten saknar den utbildning förbundet pådyvlar alla andra stackars tränare i allsvenskan och superettan…? Därför benämns Allbäck som players manager i alla landslagssammanhang)…

…jag messade landslagschefen Lasse Richt efteråt och frågade varför Sverige valde Allbäck medan övriga länder hade sina förbundskaptener? Det blev en rolig SMS-dialog…

…kort därpå ringde Richt upp och frågade om vi tänkte ”göra något” på detta men jag svarade att det har jag svårt att tro. Känslig fråga ändå…

Enligt landslagschef Richt hade Sverige aldrig fått klarhet i att de skulle medverka på presskonferensen, utan bara på ett internt turneringsmöte som hölls strax före pk:n, därför åkte Erik Hamren aldrig med.

Från dagens träning finns det framför allt två saker att rapportera: mattan på 700-årsstadion där Sverige spelar i morgon består inte av grässtrån utan av ruccola-sallad…

…skämt åsido, växten heter axonopus compressus och är ett vanligt förekommande underlag för fotboll och cricket i den här delen av världen.

Eller som en av mina Twitter-följare påpekade: ”Inte den första typen av märkligt gräs som svenskar har provat på i Sydostasien…”.

…själv undrar jag mest hur Elfsborg hade presterat på det?

Dagens andra träningssnackis blev den här profilen…

…mr Toru Takeda som rest från Osaka, Japan, till Chiang Mai i Thailand för att se Anders Svensson som han fastnade för under VM 2002. Knäck ute på sportbladet.se om en ekonomiansvarig på ett mindre japanskt företag som lägger sin semester på att följa Sverige och Svensson i King’s Cup i Thailand. Fascinerande.

(När jag ser bilden inser jag att det får bli gymmet i dag också, det behöver ni inte påpeka, tack).

Den här storyn, som Fitness och jag jobbat loss, handlar om Blåvitt vs landslaget med Jakob Johansson mittemellan och är spännande. Det finns en tyckare att skriva här, känner jag. Den kör vi nog till morgondagens tidning.

Pratade för övrigt med Sveriges ambassadör i Pyongyang, Nordkorea, Karl-Olof Andersson precis. Nordkorea är ett kontroversiell motståndare att möta i en träningslandskamp, den kommunistiska diktaturen eller världens mest slutna samhälle.

Sverige har diplomat- och handelsförbindelser med landet men både FN och EU – och därigenom Sverige – utövar sanktioner då Nordkorea, i strid med internationella överenskommelser, har utvecklat kärnvapen och genomfört kärnsprängningar. Sanktionerna består i att vissa produkter inte får exporteras dit samt att vissa tillgångar fryses.

…Sverige har tidigare, genom landslagschefen Lars Richt, hävdat att King’s Cup arrangeras av Thailands fotbollsförbund och så är det formellt. Men när jag pratade med svenska samarbetspartnern Kentaros representant här i Chiang Mai i dag hävdade hon att det är Kentaro som sett till så att det blev en King’s Cup i år (turneringen har spelats sedan 1968 med vissa uppehåll).

Varför bjöd ni då in Nordkorea? undrade jag.

Då backade Kentaro-representanten snabbt, då var det nog ändå så att Thailands fotbollsförbund kanske arrangerade turneringen i alla fall.

Känslig fråga, det också.

Själv tänkte jag nu ägna mig åt att undersöka sanningshalten i de uppgifter som gör gällande att Nordkoreas spelare straffades av regimen efter 0-7 mot Portugal i VM 2010. Det har aldrig helt klarlagts om det är sant eller inte. Ambassadör Andersson kände inte till att det skulle ha skett, hävdade han. Om det är sant finns en intressant vinkel att känna på:

SVENSK STORSEGER IDAG – DÅ HAMNAR NORDKOREAS SPELARE I ARBETSLÄGER

Japp, det verkar som att startelvan jag spekulerade kring i gårdagens blogginlägg är den förbundskapten Erik Hamrén väljer mot Nordkorea:

Pär Hansson
Adam Johansson, Pontus Jansson, Daniel Majstorovic, Pierre Bengtsson
Anders Svensson, Jakob Johansson
Jiloan Hamad, Erton Fejzullahu, Simon Thern
Tobias Hysén

Inget är ännu bekräftat så ta det för vad det är – en icke bekräftad startelva. Hamrén medgav dock att backlinjen gäller samt att Jakob Johansson startar.

…den stora frågan är förstås vilket lag som avslutar matchen men där har Hamrén inte bjudit på några ledtrådar ännu.

Jakob Johansson lämnar alltså truppen efter Nordkorea för att ansluta till IFK Göteborgs träningsläger på La Manga. Jag pratade med honom i dag, intervjun publiceras här på nätet vad det lider. Så länge får ni hålla till godo med detta underhållande snack med Erton Fejzullahu och Henrik Rydström. Ursäkta om jag erkänner det men jag älskar den typen av artiklar.

Under de här januariturnéerna brukar landslaget alltid göra en ”gemensam utflykt”. I fjol i Qatar reds det på kameler och kördes motofordon på sanddynor. I år var det tänkt att ridas på elefanter men det har ställts in. Landslaget vill inte riskera att någon spelare insjuknar i malaria eller denguefeber som man kan få om man rider elefant i djungeln, enligt överledaren Kenneth Håkansson. Så det blir golf i stället (vilket spelarna säkerligen inte har något emot om jag känner dem rätt).

På 700-årsstadion, där matcherna i King’s Cup spelas, håller vanligtvis Chiang Mai FC till. Laget spelar i den thailändska tredjedivisionen och att klubben har en del att jobba på blir smärtsamt tydligt om man klickar på länken till deras hemsida.

Arenan tar 25 000 åskådare men det brukar inte vara mer än 5000 på Chiang Mai FC:s matcher. Biljetterna till Sverige-Nordkorea i King’s Cup kostar runt 50 spänn och möjligen kan det komma en del folk eftersom Thailand-Finland möts direkt efteråt (19.00 lokal tid, Sverige-Nordkorea startar 17.00).

…fotbollsintresset i Thailand är stort, framför allt är Premier League gigantiskt, men landskamperna i Bangkok lockar också en hel del folk. Regeringen beslöt nyligen att satsa en miljard baht (motsvarande 250 miljoner kronor) på den inhemska fotbollen/landslaget vilket är en enorm summa med thailändska mått mätt.

Satsningen har sin förklaring: premiärminister Yingluck Shinawatra (hon kommer för övrigt från Chiang Mai) är syster till Thaksin Shinawatra, ni vet Sven-Göran ”Svennis” Erikssons polare från Manchester City-tiden som nu lever i landsflykt i Montenegro, anklagad för korruption och förskingring under tiden som premiärminister. Intresserad av fotboll lär han fortfarande vara, därav systerns satsning.

På väg till gårdagens träning såg vi två livsfarliga vildhundar, i dag såg vi en katt som tog sig en (tupp)lur…

…jag ber om ursäkt för den.

På träningen instruerade Hamrén spelarna i försvarsspel vid inlägg. Precis som i går, då han tog upp Shevchenkos hörnnick, exemplifierade förbundskaptenen med ett mål från EM-premiären mot Ukraina, nämligen Shevas 1-1-nick om ni minns den. Olof Mellberg hade nog inte blivit glad om han hörde vad Hamrén sa men det handlade om att när motståndaren bara har en-två spelare i straffområdet (som Ukraina hade) gäller det att ligga tätt på dem snarare än att stå rätt (skillnad om motståndaren har många spelare i offensivt straffområdet, då måste du som försvarsspelare tänka position).

…apropå närkamper är jag tveksam till om vår hotellvakt går att lita på vid skarpt läge…

…det är knappast hans kroppshydda som håller buset borta.

Simon Bank har semester på franska rivieran och då SMS:ar han bara om det är något väldigt viktigt. I dag kom ett SMS från Bank: ”Orginal-Batmobilen såld. 4,2 miljoner dollar. Prisvärt?”.

…tja, om jag haft pengarna hade jag inte tvekat.

TT-Skiöld som vi känner som en man som gärna funderar på livet och dess toppar och dalar slängde ur sig en fundering i taxin:
– Har era naglar också vuxit väldigt mycket sedan vi kom hit?

…enligt TT-Skiöld växer naglar bra i värmen. Eller så beror det på att vi äter frukt till frukost. Det kan också vara en kombination, enligt TT-Skiöld.

Själv tillhör jag den skara människor som lever mitt liv utan reflektera över om naglarna växer mycket eller lite. Vilken typ är du?

Viktor Prodell och Viktor Claesson är tillbaka efter magsjukan, Claesson tränade, Prodell joggade. Pontus Jansson klev av mot slutet med skavsår på båda hälarna och efter att jag twittrat ut den lilla nyheten hamnade jag i en seg diskussion med Blåvitts keeper John Alvbåge som antydde att Jansson fått skavsår för att han ”ville se het ut i nya fräscha dojor. Fåfänga före hälsan”.

Nej, jag köper inte det. Det är möjligt att MFF-backen slarvat med förberedelserna men jag har spelat fotboll i 30 år och skavsår får man ibland. Det klokaste är faktiskt, speciellt två dagar före match, att i så fall kliva av träningen innan det blir för djupt och jobbigt. Sedan får man jobba Compeed dagen efter.

Hetast på dagens träning var nog förbundskaptenen som instruerade med stor glöd. Vi fångade en sekvens rörligt som jag ska försöka visa upp i Bollklubben på fredag.

…om Hamrén gått in i diskussionerna med idrottsministern med samma frenesi hade han kanske fått mer gehör.

Rutinerna börjar sätta sig här i Chiang Mai: taxi ut till 700-årsstadion på morgonen, intervjuer med de beställda spelarna, följa landslagets träning, hem för att skriva av sig, steka vid poolen, äta en skål ris i någon gränd, steka lite till vid poolen för att slutligen steka ytterligare en stund vid poolen innan solen försvinner bakom en alldeles för hög mur.

…det är ett jävla slit, jag erkänner, men någon måste göra det.

Dagens pressträff rivstartade då Anders Svensson avslöjade att han vill förlänga kontraktet med Elfsborg och spela även över 2014. Han fortsätter också i landslaget vilket rent hypotetiskt kan innebära att Anders lirar ett eventuellt VM 2014 och att Thomas Ravellis landskamprekord definitivt ryker all världens väg.

Jag har inga direkta synpunkter på Svenssons beslut. Han är fortfarande bra nog för en svensk landslagsstartelva och jag tycker att han var allsvenskans bästa spelare 2012. Varför skulle han inte fortsätta?

Nog om det och grattis Elfsborg. Bättre besked kunde de inte få.

Hörde förresten att när Mellberg, Majstorovic och ”Chippen” inte varit med i Blågult under hösten har Zlatan Ibrahimovic hittat en ny landslagsbästis i…trumvirvel…Jonas Olsson. Ett lite oväntat radarpar, det får jag säga, men med stor potential: en streetsmart miljardär och en vänsterintellektuell tänkare – det kan bli något av de grabbarna efter karriären också.

Här i norra Thailand får du en bättre middag för 200 bhat (50 spänn) och du kan åka taxi i en halvtimme för 300 bhat (70 spänn). Om du däremot köper en glass med två kulor på Häagen-Dazs-cafét intill hotellet får du punga ut med 280 bhat (60 spänn). Känns som rena (glass)rånet.

Ni som känner mig förstår att sista frågan i den här artikeln var extra skön att ställa.

Jag följde dagens träningen särskilt noggrant och noterade att vi kan få se en backlinje mot Nordkorea som består av från höger Adam Johansson, Daniel Majstorovic, Pontus Jansson och Pierre Bengtsson. Ett mittfält med Jiloan Hamad, Anders Svensson, Jakob Johansson och Simon Thern. Ett anfallspar med Tobias Hysén och Erton Fejzullahu. En målvakt som heter Pär Hansson.

…detta är en mycket tidig spekulation så ta det för vad det är – en mycket tidig spekulation.

Den spelare som imponerar mest på mig är Pontus Jansson, ingen tvekan om det. Han är längst fram av de lovande mittbackarna som är på plats. Har han bollen vid fötterna skapar han tid och utrymme för ett vettigt uppspel. Passningarna är hårda men exakta. I luften är han en bjässe. Väljer Pontus rätt klubblag nu och får speltid då kan det där bli bra. Möcke, möcke bra till och med.

Jiloan Hamads snabba fötter ser också intressanta ut. Vinterträningen i Stockholm och Örebro verkar ha gett resultat. ”Jille” är på väg mot ett internationellt steg.

Övriga? Jag går igenom läget spelare för spelare nedanför artikeln om Anders här. Synpunkter mottages i kommentarsfältet så svarar jag efter förmåga.

Roligast på träningen var när Erik Hamrén gick igenom grunderna vid defensiva hörnor och visade hur spelaren vid första stolpen ska agera. Hamrén vill inte ha någon som står klistrad vid stolpen utan som är på tå ett halvt steg mot mitten:
– Sedan kan bollen smita in även om det är väldigt litet utrymme här emellan, sa Hamrén och pekade mot stolpen vilket gav en del garv.

…Hamren har förstås helt rätt. Sekvensen han syftade på, Mikael Lustig under EM, är sådant som händer en gång på tusen och visade egentligen bara på okunskapen om fotboll bland alla som engagerade sig i den löjliga ”håll-en-stolpe”-kampanjen på Twitter. Detta kan inte påpekas nog många gånger.

Planen landslaget tränar på är undermålig och landslagschefen Lasse Richt undersöker nu ett byte. Gräsmattan är gul och hård, bollarna studsar och far.

…alltså ett byte till en annan träningsplan, det är inte så att Richt tänker anlägga en ny matta.

Viktor Prodell och Viktor Claesson är fortsatt magsjuka, Claesson är på fötter medan Prodell är fortsatt svag. Tungt för killarna som tydligen tog med kräksjukan hemifrån.

På väg ut till arenan passerade vi två livsfarliga, thailändska vildhundar som stod stridsklara intill vägen…

…som tur var satt vi i en taxi.

Apropå stridsklara: i helgen var det arméns dag här i Thailand och på rikstäckande och engelsspråkiga tidningen The Nations förstasida poserar den här frontruppen bestående av kvinnliga elitagentsoldater…

…inget gäng du vill bli inkastad i piketen av.

Eller?

Så är januariturnén i gång i norra Thailand, i Chiang Mai som betyder ”ny stad”.

Särskilt ny är den dock inte utan har stått här sedan 1296, byggd som huvudstad i konungariket Lan Na (1296-1768) längs floden Ping…

…staden är ett myller av synintryck, affärer och mopeder…

…här betraktat ur vår taxi hem från dagens träning, elegant rattad av denne man…

…vi var lite tveksamma när vi hoppade in där bak, det ska erkännas: mannen saknade en underarm och två händer. Men vår nyfunne vän körde bil med ackuratess.

Eller som TT-Skiöld uttryckte saken:
– Han kör bättre än alla dårar i Stockholm. Det kan du citera mig på.

Landslaget tränade intill 700-årsstadion där matcherna i King’s Cup ska spelas (mot Nordkorea och Thailand eller Finland). Arenan skymtar bakom de nyfikna ortsbor som studerade Sveriges första pass…

…två spelare saknades, Victor Prodell och Viktor Claesson, båda fick problem med magen redan på flyget. Många var också trötta på grund av tidsomställningen och därför har morgondagens träning senarelagts en timme, även om Lasse Richt först hävdade att det var vi journalister som ville ha sovmorgon.
– Det är faktiskt för er skull, försökte landslagschefen.

Dagens stora rubrik kunde varit denna: Herrlandslaget börjar med sport-BH…

…men så kul fick vi inte ha det, det är ett plagg där GPS:en fästs som mäter hur mycket spelarna springer och i vilka hastigheter.

Reportrar på plats i Chiang Mai från svenska medieföretag är förutom TT-Skiöld och undertecknad, även Expressens Disco och TV4:s Lundh. Här intervjuar de förbundskapten Erik Hamrén…

…skämt åsido.

Apropå Lundh så har han bytt ut sitt tjurkranium till bältesspäne (som fick mycket speltid under EM) till ett bältesspänne som jag tror föreställer en dödskalle.

På presskonferensen frågade jag Hamrén varför han nobade Leo Messi i Ballon d’Or-omröstningen och fick en lång utläggning till svar. Hamrén avslutade med att konstatera att han inte tar sådana listor så allvarligt men kunde köpa att vissa journalister reagerat på hans topp tre (Zlatan–Casillas–Ronaldo). Men det var inte i första hand journalister som reagerade, det blev framför allt en stor diskussion bland den fotbollsintresserade allmänheten.

Många bloggläsare är nyfikna på vilka som får speltid under årets januariturné, jag frågade Hamrén om han tänker toppa laget eller låta alla spela (Sverige har även sex byten per match):
– Jag har inte bestämt ännu om alla får speltid. Vi vill vinna matcherna, självklart. Men om det vore viktigast, då hade vi haft en annan trupp. Jag vill inte låsa mig nu, först ska vi lära känna varandra och se hur det är med slitage och så vidare. Jakob Johansson försvinner efter första matchen, det har vi gjort upp med Blåvitt, sa Hamrén.

Blir det oavgjort mot Nordkorea väntar inte förlängning utan straffsparkar direkt.

Vidare handlade presskonferensen om det jag tog upp i bloggen i går, nämligen de platser som finns i den ”riktiga” landslagstruppen, på mittbackssidan bakom Andreas Granqvist och Jonas Olsson.

Hamrén sa:
– Mikael Antonsson har varit nummer tre, sedan har vi haft lite olika som fjärde. Det finns några yngre som kan komma fram. Även Rasmus Bengtsson har fått spela en hel del i sitt klubblag, Joel Ekstrand får speltid i Watford och Pontus Jansson hoppade in mot England. Även Alexander Milosevic är med här. Sedan gäller det att ta sista steget.

…lägg därtill Niklas Backman och Daniel Majstorovic som också är på plats i Chiang Mai.

Jag gjorde en tv-intervju med Majstorovic hur han ser på att slå sig in A-truppen igen. Sedan undrade jag om de här bilderna som har florerat på honom och Zlatan i vinterkamouflagekläder på väg ut på jakt. Det var han inte lika pigg på att diskutera:
– Det handlar inte om fotboll, menade ”Maestro”.

Frågade också Hamrén om truppens yngsta spelare, Robin Quaison, vad har förbundskaptenen för förväntningar på 19-åringen?
– Det ska bli spännande att se honom. Han tog enorma steg i fjol med AIK. Ska bli intressant att se om han kan visa samma respektlöshet som han gjorde i allsvenskan och inte minst i de Europa League-matcher han spelade. Han gjorde ett bra intryck, jag gillar sådana killar som visar på planen att ’jag är bra”, sa Hamrén.

…jag skrev i går att jag tror det är för tidigt för ett landslagsgenombrott för Quaison vilket vissa reagerade på i kommentarsfältet. Jag syftade inte direkt på åldern, snarare att grabben bara gjort 13 allsvenska matcher från start. Det vore synnerligen ovanligt – och imponerande förstås – om han också kliver fram och visar sig redo för ett ”riktigt” A-landslag. Dessutom är central mittfältare den position det är störst konkurrens om. Källström, Wernbloom, Elm, Svensson och Holmén blir alltid uttagna i truppen, utöver det finns Albin Ekdal som spelar ordinarie i Cagliari och Oscar Hiljemark som nyligen blev klar för PSV Eindhoven. Det är inte lätt för en 19-åring att ta sig förbi alla dem. På sikt, om utvecklingen fortsätter i samma riktning, så visst. Men det är en annan sak.

En som däremot har goda chanser att komma med i truppen redan mot Argentina 6 februari är Jiloan Hamad. Mer om honom i papperstidningen i morgon.

Till sist: det knackade precis på dörren och hotellpersonalen kom in med en flaska vatten och en fortune cookie. Och det här får man väl skriva under på?

PS Om ni läste min tidningskrönika i dag vet ni också vilka som vinner allsvenskan.

Dags för avfärd mot Thailand och årets januariturné. Tänkte ägna flygresan åt en första genomlysning av truppen. Den kommer upp här på bloggen snart.

Farsan mejlar också ett par handfasta tips vad det gäller att tänka på i ett land där det går hundra giftormar på en invånare, typ.

1. Akta dig för att gå in i zoo-parker som ser undermåliga ut. Särskilt om de har ormar. De kollar inte ormarna så noga och de små kan slinka ut och finnas lite överallt i zoo-området. Och små kobror är lika giftiga som stora.

2. Stampa alltid i golvet när du går in i ett rum, det känner ormarna och då rör de sig och du ser dem. Kolla alltid under sängen innan du lägger dig. Och stäng alltid toalettdörren. Ha aldrig balkongdörren öppen på natten. Och bo helst in några våningar upp, bo aldrig på markplanet. Och bo helst i en byggnad av cement. Kolla även om det är tätt uppe i taket, så att väggen verkligen går ända upp. Ha på fläkten även när ni inte är i rummet, för då fryser ormar och ohyran, och då är de långsammare.

3. Gekkoödlorna är bra, de äter moskiter, men resten av sådant som rör sig skall du se upp med.

Jag skrev en krönika i går om Jerringpriset. Jag tyckte att svenska folket borde ha röstat på Zlatan Ibrahimovic. Jag resonerade kring att triathlon är en sport där du kan nå eliten genom ett halvårs hård träning, tekniken har de flesta med sig från sju års ålder.

Den som däremot tränar fotboll varje dag i ett halvår platsar nödvändigtvis inte ens i ett bra korplag. Ännu mindre i ett Champions League-klubblag eller EM-landslag. Det blir definitivt inga skytteligavinster i en av världens bästa ligor. Eller topp tio-placeringar på listan över 2012 års bästa spelare.

Detta är fakta, om än lite hårddraget.

Ändå är jag under attack. Attackerna kommer från vatten och land, med eller utan cykel.

Triathleterna slår tillbaka, och de gör det med kraft.

De dyker upp i den här bloggens kommentarsfält, under min krönika på sportbladet.se och framför allt i min mejlkorg.

De är vänliga men uthålliga.

De är inte så många men desto mer fokuserade.

De skriver:

”Hej Robert!
Håller ej med dig vad du skriver i dagens tidning. Det Lisa presterar är en bedrift utan like. Tror inte att Zlatan skulle klara av att göra ett triathlon, han är en fantastisk teckniker och passare, men skulle inte vara ett skit utan sina medspelare. Han kanske skulle kunna ställa upp i gång, det är han fena på. Har alldrig sett en annan spelare promenera på fotbollsplan lika mycket som han och få allt serverat på silverfat.
PS Tycker att du ska pröva på ett triathlon någon gång så du får känna på hur jävla ont det gör.
/Hälsningar Uffe”.

”Nog har jag läst mycket i mina dagar men något så billigt som din artikel gällande Idrottsgalans prisfördelning har jag sällan läst. Det lyser igenom en okunnighet gällande idrott som jag inte ens vill kommentera.
/Stig H”.

”Du raljerar över triathlon – simma, cykla och springa kan väl alla – vilket bevisar din okunskap om andra idrotter än fotboll. Jag har spelat och varit tränare i fotboll, jag har också en i familjen som håller på med triathlon, jag kan tala om för dig han tränar dubbelt så mycket som en allsvensk fotbollsspelare. Lisa Nordén blev världsmästare plus ett OS-silver som hon förlorade med en tusendel. Hon är så in i h-e mycket värd dom här priserna. Zlatan borde inte nämnas i det sammanhanget.
MVH
Anders”.

”Jag läste din krönika i dagens Sportbladet. Hoppas att den är ett skämt. Du kan väl inte på allvar påstå att Zlatan är en bättre idrottare än Lisa Nordén? Zlatan skulle säker inte orka simma 200 meter och springa högst 800 meter och blir utpumpad efter att ha cyklat 5 km.
/Leif”.

”Varför vara så nedlåtande i din krönika? ’Triathlon är i grund och botten en simpel idrottsform. Vid två-tre års ålder lär du dig springa, vid fyra-fem kan du cykla och vid sex-sju simmar många hjälpligt. Sedan är det bara att härda psyket, bygga upp kroppen, maxa uthålligheten. Dock blir tekniken sällan eller aldrig så bra att en triathlet vinner något stort i löpning, cykling eller simning. Med fotbollen är det annorlunda’.
När lär sig de flesta barn att sparka fotboll?
/Lisa”.

”Det är pinsamt att läsa ditt repotage. Men svenska folket lurar du inte. 
PS Skriv SAGOR, det klarar du nog av.
/Finn”.

”Du är då för rolig, en banal träningsmatch i fotboll… Med lite träning hade du säkert också kunnat slumpa in en cykelspark i en träningsmatch där motståndarlaget har tankarna på annat håll. Prestationen är väl ungefär i nivå med att få en krönika publicerad i Vimmerbybladet eller Norrskensflamman!
/Claes”.

”Värsta dyngan jag läst på länge! Får du betalt för att skriva detta dravel?
/Peter”.

”Håller inte med dig en sekund och lyckligtvis inte svenska folket heller. Zlatan? Han gjorde ett snyggt mål, inget snack om det. Men hallå, ett snyggt mål i en träningsmatch. Kolla tv man ser ursnygga mål varje vecka i tv. Lisa Nordén har otvivelaktigt varit 2012 års sportprofil, synd att du inte förstår det.
/Ulf”.

Vi stannar där. Avslutningsvis får jag stöd också, det här mejlet från Göran är intressant:

”Jag har ett par frågetecken till prestationerna eller snarare på konkurrensen inom triathlon. Det är en rakt igenom fysisk idrott likt skidor på längden – hjärta och lungor gäller. Hur går det i en sådan idrott att vinna OS-silver med mestadels rehab inför och att ta topplacering i WC-avslutning efter magsjuka på natten innan? Det gör att jag ställer mig frågan hur bra är egentligen de andra?
/G”.

Värt att fundera ett par varv på.

Lisa Nordén ryckte ifrån såväl hästar som hockeyjuniorer, tack och lov, och vann Jerringpriset.
Men Zlatan Ibrahimovic borde ha fått flest röster.

Svenska folkets pris till den person som svarat för årets bästa idrottsprestation enligt Sveriges Radios statuter blev en kamp mellan OS-silvermedaljören Lisa Nordén och världsstjärnan Zlatan Ibrahimovic.

Sara Algotsson Ostholt, som tog silver i fälttävlan i London-OS, tycker jag inte ska värderas så högt. Det är uppenbart att en ny ”ridsportskupp” ringde fram henne till andraplatsen, på samma sätt som Rolf-Göran Bengtsson lyftes hela vägen i fjol.

Hade det bara handlat om prestation skulle seglarna Fredrik Lööf och Max Salminen, som vann OS-guld, i så fall kommit före ”Silver-Sara”. Men svenska toppryttare följs av en engagerad skara människor, det är tydligt. Minns att dessa i höstas samlades ihop nästan en miljon kronor så att Algotsson Ostholt kunde satsa mot OS 2016 på hästen Mrs Medicott (som de tyska ägarna då ville sälja).

När Sportbladet för en månad sedan lät marknadsundersökningsföretaget Sifo ställa frågan till tusen personer vem som är Sveriges populäraste idrottare fick Sara Algotsson Ostholt inte ens en halv procent av svaren.
På min kupong är hon struken.

I stället: triathlon vs fotboll.
Lisa vs Zlatan.

I den nämnda Sifo-undersökningen var Ibrahimovic överlägsen vinnare på 46,2 procent. Nordén landade på dryga fem procent. Men då gällde frågan popularitet: ”Vilka tre nu aktiva svenska idrottspersoner gillar du mest?”.

Jerringpriset handlar om prestation. Eller ska i alla fall göra det.

Lisa Nordén tog silver i triathlon som är OS-gren sedan tretton år tillbaka. Sporten har drygt 4000 licensierade utövare i Sverige, cirka 20 miljoner i världen och är därmed större än ishockeyn i ett internationellt perspektiv.
I London föll Nordén bokstavligen på målsnöret mot Nicola Spirig som nyligen utsågs till årets idrottare i Schweiz tillsammans med tennisspelaren Roger Federer i en liknande omröstning som Jerringpriset. Att framgångsrika triathleter hålls högt är alltså inte unikt för Sverige. Dessutom vann Lisa Nordén VM-guld i fjol trots att hon var plågad av magsjuka dagarna innan.

Med allt detta sagt – trean Zlatan Ibrahimovic förtjänade Jerringpriset ännu mer.

Triathlon är i grund och botten en simpel idrottsform. Vid två-tre års ålder lär du dig springa, vid fyra-fem kan du cykla och vid sex-sju simmar många hjälpligt. Sedan är det bara att härda psyket, bygga upp kroppen, maxa uthålligheten. Dock blir tekniken sällan eller aldrig så bra att en triathlet vinner något stort i löpning, cykling eller simning.

Med fotbollen är det annorlunda. Zlatan utsågs nyligen till den tionde bästa spelaren i världens mest konkurrensutsatta idrott. Det kan aldrig vara en större prestation att ta ett OS-silver i triathlon än att hämta upp 0-4 till 4-4 borta mot Tyskland i fotboll. OS-silver kommer svenskar att ta igen – kanske rentav i triathlon – men att gå i kapp från 0-4 på bortaplan mot ett av världens bästa fotbollslandslag låter sig inte upprepas.

Nu var Zlatan visserligen inte ensam på planen i Berlin, bara starkt bidragande.

Däremot var han ensam om cykelsparken mot England i höstas, en av fotbollshistoriens allra mest fantastiska målprestationer. Det var ingen slump att en av världens just nu bästa fotbollsspelare stod för den. Lika lite som det var en slump att Alfred Nobel uppfann dynamiten, att August Strindberg skrev Röda Rummet, att ABBA vann Melodifestivalen eller att Olof Palmes talekonst fick sådant genomslag.

Målet betydde visserligen inget i den enskilda träningsmatchen men det var ett mål som påminde en hel värld att vi inte bara följer idrott för att vårt lag ska vinna, för att vi vill engagera oss, känna spänning, uppleva stämning, gemenskap och underhållning. Vi följer också idrott för att det djupt inom oss finns en längtan, önskan och förhoppning om att just i kväll händer det där som jag aldrig tidigare sett och aldrig någonsin kan glömma.

Våra minnen av Lisa Nordéns prestationer under 2012 kommer att blekna redan de närmaste åren.

Om Zlatan Ibrahimovics mål på Friends Arena kommer det att berättas sagor långt efter den dag han är död och begraven.

1872 anses den första landskampen i fotboll ha spelats – 0-0 mellan Skottland och England. I returen vann England med 4-2 och lade därmed beslag på den första, officiella världsmästartiteln enligt det här (boxnings)sättet att se på saken.

Sedan dess har det rullat på.

Sverige var regerande världsmästare under 2008, tappade titeln till Holland, som senare tappade den mot Spanien, händelsevis i den riktiga VM-finalen 2010. Spanien förlorade senare mot Argentina som förlorade mot Japan som förlorade mot regerande mästarna Nordkorea.

Just Nordkorea möter Sverige i första matchen under januariturnén, 23:e januari 10.00 svensk tid.

Utöver alla andra problem det innebär att spela en träningsfajt mot diktaturen Nordkorea står det alltså en världsmästartitel på spel.

En högst inofficiell sådan ska sägas.

Mer info om UFWC – The Unofficial Football World Championships – hittar ni här.

Eller så kan ni ägna er åt något mer relevant.

Helt otippat blev torsdag 3 januari 2013 en ovanligt händelserik dag. Då tänker jag inte bara på att vi fick svart på vitt att Kung Fotboll körde över Prins Ishockey fullständigt under 2012.

Det började med en bagatell som ändå är värd att nämna då den innehåller ett nytt, minnesvärt citat av Zlatan Ibrahimovic. Franska tidningen L’Equipe har snappat upp vad Z sa till lagkamraterna med anledning av parkeringscirkusen utanför PSG:s träningsanläggning som pågått i goda två månader nu.
– Om jag vill parkera min bil i omklädningsrummet, så parkerar jag min bil i omklädningsrummet.

Pubertalt och divigt, visst, men ett pubertalt och divigt citat är åtminstone roligare än en intetsägande fotbollsklyscha.

Fotbollen behöver sina stories, det vet Zlatan, det vet också Mario Balotelli som rök ihop med coach Mancini under Manchester Citys träning och bilderna är onekligen underhållande, även om den här historien går mot ett dystert slut om inget förändras. Det handlar om att leverera i match efter match också, och det börjar bli dags för ”Super-Mario” att göra det snart.

Det är att lätt att knyta näven och jubla över Kevin-Prince Boateng som reagerar på rasistiska vidrigheter från läktaren. Det är lätt att sympatisera med Milan som vägrar spela klart träningsmatchen mot Pro Patria. Av den enkla anledning att de gör rätt. Men i en tävlingsmatch är det snudd på omöjligt att agera på samma sätt, då segrar mörka krafter. Det eviga dilemmat fotbollen brottas med, eftersom fotbollens regelverk inte tillåter motreaktioner som Boateng och Milan stod för i dag. Med det sagt: att ta tillfället i akt att markera under en betydelselös träningsmatch är värt alla hyllningar.

…apropå rasism och främlingsfientlighet: dagens mest förvirrade utspel måste komma från den SD-politiker som vill förbjuda muslimer från att föda barn då de har en dold agenda att ta över världen.

Möjligen fick SD-politikern konkurrens framåt eftermiddagen då det visade sig att Expressens frilansskribent Ulf Nilsson låtit sälja en krönika till en rasistisk och islamofobisk tidskrift, och sedan skyllde på att han inte hade koll på vad det är för typ av tidskrift. Den som har så dålig koll på samtiden kanske inte ska ägna sig åt att skriva aktualitetskrönikor i en större dagstidning. Det blir intressant att se hur chefredaktör Thomas Mattsson hanterar det där. Problemet är egentligen inte att Nilsson säljer texter till den aktuella tidskriften, utan att han som in- och utrikespolitisk kommentator inte har en aning om vad för sorts tidskrift han medverkar i.

Blott 3 januari alltså, ändå kan årets mest absurda tv-intervju redan vara gjord. Av någon outgrundlig anledning ville SVT:s Marie Lehmann snacka med en volontärarbetande flaggstrykerska från Ryssland under juniorkronornas VM-semifinal. Inte nog med det, Lehmann valde att göra intervjun efter tre perioder, vid ställningen 2-2, när vi väntade på en dramatisk förlängning. Och inte nog med det heller, efteråt skyllde Lehmann på att ryskan lurat henne att hon kunde engelska, hur Flaggryskan nu skulle ha lyckats med det utan att kunna just – engelska.

Sanningen är att det är svenska hon inte förstår vilket visade sig under intervjun sista del…

…men visst, alla kan göra ett dåligt byte som Lehmann själv konstaterade när ex-höjdhopparen Stefan Holm pressade henne på Twitter. Och Flaggryskan ser ut att bli en hit på Youtube.

Apropå juniorhockeyn fick SVT:s Chris Härenstam och Mikael Renberg kritik redan ifjol för vilda glädjevrål och segerskrål när Sverige vann VM-guld. Samma visa nu men jag tycker inte att jubel vid svenska mål är något stort problem, det stora problemet är när analysen faller bort till förmån för tv-experternas segeriver.

I tredje perioden mot Ryssland konstaterade Härenstam att domaren missat att Sverige var sex på isen varpå Renberg euforiskt konstaterar ”Bra!”. I det läget ska en expert förklara om domaren gjort ett stort eller litet misstag, vilka konsekvenser det kan få, om det är vanligt förekommande med mera, med mera. Ur ett yrkesperspektiv är det ett svagt hantverk, även om fansen säkert uppskattar hejarklackledarnas stora glädje.

Sedan började OS-krönikan på TV. En ryttare förklarade en trög start med att ”hästen bajsade i första piafen”, sedan hade det flutit på bättre. Om bara alla dåliga starter vore lika enkla att korrigera. Då hade den där jobbiga premiärförlusten mot Ukraina som vi påmindes om i EM-krönikan härom kvällen inte behövt betyda lika mycket.

EM-krönikan gillade jag. Rak, enkel, många mål och ett hyfsat snack med Zlatan. OS-krönikan var alldeles för kort. OS är för stort för att sammanfattas på en timme. För oss som inte följde tv-sändningarna slaviskt hann det aldrig byggas upp någon djupare känsla, möjligen i handbollssvepet och runt Mo Farahs lopp. Men det är å andra sidan händelser svåra att misslyckas med.

Så, nu kan man sticka tillbaka handen i chipspåsen igen, det kan knappast hända mer i dag.