Minns ni Fredrik Reinfeldts toalettpappersrulle med ”jobbförslag” som han rullade ut i Aftonbladets partiledardebatt i förra veckan?

Ett av förslagen i rullen var ett löfte om att provanställningstiden i Sverige ska förlängas från sex till tolv månader.

En provanställning är en sorts visstidsanställning med den viktiga skillnaden att en provanställning kan sägas upp som helst. Arbetsgivaren behöver inte motivera för dig du blir av med jobbet och du har heller ingen chans att få din uppsägning prövad rättsligt. Om man – efter att prövotiden är slut – inte får en tillsvidaretjänst behöver arbetsgivaren inte heller ge något skäl.

Och det här – att ge arbetsgivare möjligheten att dröja i ett år innan de bestämmer sig för om personalen duger till jobbet – ska alltså ge nya arbeten?
Nej, det är det väl ingen som verkligen tror.

Däremot är det ett ypperligt sätt att försämra anställningsskyddet och minska löneökningarna.

I går riktade landets tre stora fackliga centralorganisationer – LO, SACO och TCO – skarp kritik mot regeringsförslaget.

Kritiken ser lite olika ut. LO varnar för att provanställningarna kommer missbrukas och att arbetsgivarna får allt större makt över arbetsmarknaden. Förlängd provanställning minskar flexibilitet på arbetsmarknaden, hävdar akademiker- och tjänstemannaorganisationerna. Och visst. Vem vågar byta jobb om man står framför ett år av otrygghet på det nya arbetet?

I en situation där Sverige i år efter år bryter mot EU:s visstidsdirektiv – med varningar och hot om böter från EU – vore förlängd provanställning dessutom rent destruktivt.

Allt det här vet förstås Anders Borg, som fått försvara förslaget. Det var ju därför han också öppnade för att dra tillbaka alltihop, men inte med mindre än att facken ser till att teckna omställnings- och yrkesintroduktionsavtal och på så sätt ta ansvar för hans egna jobbmisslyckande.

Borg vill få fackliga ledare att känna att de är skyldiga honom en gentjänst om han sätter stopp för vanvettet med mer otrygghet på arbetsmarknaden.

Det är en skamlös strategi som förvisso passar en regering som har sin jobbpolitik nedtecknad på en toarulle.

Ledasidans lördagskolumnist Fredrik Virtanen – som ju även skriver mer nöjesorienterade krönikor varje måndag – skriver i dag om varför all politisk musik är vänster. Tillsammans med texten får vi också en Spotify-lista som innehåller 100 politiska låtar som Virtanen anser vara fem plus.

Du kan spisa Fredriks lista här:

Vad tycks? Håller du med? Har du egna förslag? Egna listor?

Hör av dig till ledarredaktionen, antingen i kommentarerna här eller via vårt twitterkonto @bladetledare, så samlar vi ihop allt i en bloggpost lagom till valet på söndag.

– Vi har ju momentum på vår sida.
Så säger statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i en intervju i dag. Han känner att hans borgerliga regeringskoalition har medvind och tror att det blir valvinst nästa söndag.

Det är en intressant kommentar från en människa vars politiska projekt rämnat under hans fötter.

Det var i juli 2008 som sjukförsäkringen blev tidsbegränsad. I dag kan man som mest få pengar under två och ett halvt års tid i ett sträck. De skärpta reglerna skulle betala sänkt skatt för människor med jobb, berättade Moderaterna. Trots att de visste att människor skulle komma i kläm.

Och vi som har jobb har fått sänkt skatt. Fem gånger om.

Och de som inte haft den turen har fått betala. Fem gånger om.

I augusti rapporterade Dagens Arena att 86 000 människor har utförsäkrats – inte har rätt till ersättning från Försäkringskassan – sedan de nya reglerna i sjukförsäkringen infördes av regeringen Reinfeldt för sex år sedan.

I går rapporterade TT att de sjukskrivna är fler i dag än när de nya hårda reglerna infördes. Sedan 2010 har sjukskrivningarna ökat med nästan 80 procent och en fortsatt ökning väntas de kommande åren.

Och i dag rapporterar samma TT att över 9 300 personer kommer ha utförsäkrats två gånger från sjukförsäkringen vid årsskiftet. Försvinnande få av dem får jobb eller blir friska, 75 procent sjukskrivs igen.

Försäkringskassans egna analyser visar också att många så småningom blir sjukskrivna för gott. Nästan hälften av de människor som utförsäkrades fick efter fyra år förtidspension. Tills dess har de valsat runt i olika arbetslivs- och rehabiliteringsprogram – utan resultat. Att skyffla människor mellan myndigheter för att snygga till statistiken är ingen snabb affär.

Samtidigt kan SCB berätta att antalet människor som i dag försörjs av bidrag ökar.

Människor blev inte friska och arbetsamma av hårdare tag och försämrade trygghetssystem. De blev däremot fattiggjorda i det mest cynisk inslaget i Fredrik Reinfeldts så kallade jobbpolitik.

Klart han känner ”momentum” i dag, statsministern.

Efter beskeden från några ledande Stockholmsmoderater att den rödgröna oppositionen vill slå sönder och förstöra Stockholm (om det ändå vore så väl) har nu utrikesminister Carl Bildt fått förnyad lust att kommentera inrikespolitiken.

Så här balanserat formulerar sig Bildt på sitt svenskspråkiga Twitterkonto:

Vänsterpartiet i #Almedalen. Valfrihetens svurna motståndare. Bara offentliga monopol. Kräver masslakt av skolor och vårdinrättningar.

— Carl Bildt (@CBildt) 4 juli 2014

Kommer någon hinna jämföra en momshöjning med förintelsen, spanska sjukan eller pesten innan Almedalsveckan är slut? Vi får se.

Bortom rosémingel, dj-battles och lobbyister som delar ut flygblad har det faktiskt hänt en hel del saker under den här veckan. Saker som borde kunna få plats i ett partiledartal eller som skulle kunna ligga till grund för ett politiskt förslag.

Vi har tittat närmare på veckans nyhetsflöde och hittat sju saker som Fredrik Reinfeldt inte kommer prata om kväll.

OECD: Löneklyftor är här för att stanna

De senaste 20 åren har skillnaden mellan hög- och låginkomsttagare vuxit i de 34 OECD-länderna. Inkomsterna för dem med högst lön ökade i genomsnitt 0,6 procent mer varje år, än för dem med lägst lön,

Majoritet av kvinnor riskerar fattigpension

Räknat på genomsnittligt utbetalt bostadstillägg, som är cirka 2 400 kronor, blir det 10 281 kronor för en ogift garantipensionär. En av fem kvinnor i gruppen kommer enligt prognoserna inte upp i en så hög allmän pension. För dem gör alltså ett helt yrkesliv i princip ingen skillnad alls vad gäller nivån på den allmänna pensionen.
Ett annat alarmerande faktum är att både män och kvinnor med relativt många yrkesår spås få så låg pension vid 65 års ålder att de kvalificerar sig för ”fattigpension”.

Fler sjuka tvingas ta ålderspension

Sjuka riskerar i allt högre grad att ta ut sin ålderspension i förtid. Orsaken är de hårdare sjukreglerna som regeringen införde 2008, visar ny forskning. Det innebär att en redan låg pension blir ännu lägre.

Fysiskt tunga jobb förkortar arbetslivet

För människor med fysiskt tunga arbeten förkortas arbetslivet med upp till fem år av förtidspensioneringar och dödsfall. För civilingenjörer, högskolelärare och personer i chefsställning förkortas arbetslivet knappast alls.

Pensioner progressiva – åt andra hållet

Höginkomsttagare överkompenseras medan deltidsarbete missgynnas i de stora tjänstepensionssystemen. Med lika stor pensionsavgift på alla inkomster skulle miljarder föras över till låginkomsttagare och kvinnor.

Jämställdhetsfråga från 80-talet ännu aktuell

1987 arbetade 45 procent av alla kvinnor deltid. Förra året var andelen 30 procent. Bland män har andelen deltidsarbetande ökat från 6 till 11 procent under samma tid. Att kvinnor i högre grad än män har arbetat deltid är en orsak till att kvinnor i snitt under 2012 hade 66 procent lägre pension än män.

Var femte papperslös nekas vård

Läkare i världen har intervjuat 106 papperslösa och deras anhöriga om deras kontakter med svensk sjukvård sedan den nya lagen om vård för papperslösa trädde i kraft den första juli förra året. Intervjuerna visar att långt ifrån alla har fått den vård de har rätt till enligt lagen. En femtedel av patienterna har nekats vård trots att de har haft rätt till den.

I valrörelsen 2010 lovade Moderaterna att de under mandatperioden skulle bygga 56 777 nya bostäder i Stockholmsregionen. Moderaterna i Stockholm har lovat 4 400 studentbostäder. Inget av löftena är infriade. Inför höstens val har Moderaterna i Stockholm lovat 100 000 nya bostäder.

Och under de senaste dagarna i Visby har nu alliansregeringen och Moderaterna återigen lovat att de 100 000 nya bostäderna ska byggas ihop med 20 000 studentlägenheter. Hur det ska finansieras är fortfarande småhemligt.

Hur kommer det gå? Sedan alliansregeringen tillträdde hösten 2006 har bostadsbyggandet minskat med nästan 74 procent. Mellan hösten 2010 och hösten 2012 minskade byggandet med 45 procent, enligt en granskning i tidningen Byggindustrin.

Fredrik Reinfeldt har under Visby-vistelsen fått svara på varför det inte byggs – som utlovat. Det är tydligen de rödgröna partiernas fel. De röstar nämligen emot liberaliseringar av alla regleringar som finns kring byggande och markanvändande, enligt statsministern.

I fjol fanns 71 800 byggklara bostäder där planprocesserna var helt färdiga, enligt en granskning av 25 svenska kommuner som SKL gjort. Men ändå har det bara byggts 13 600 lägenheter i genomsnitt de senaste åren.

Varför? Beror det på att planprocesserna tar så lång tid, som bostadsminister Stefan Attefall (KD) har hävdat? Nä, Sveriges Arkitekter har visat att genomsnittstiden för ett planärende i Stockholm bara är 19 månader. 

Det finns många svar, men SKL landar bland annat i att de stora byggbolagen faktiskt inte vill bygga i snabbare takt. De avvaktar för att hålla bostadspriserna uppe. De undviker också att bygga hyresrätter eftersom lönsamheten är sämre, trots att efterfrågan på dem ökar.

När den borgerliga regeringen pratar om att ”enklare processer” för att bygga så gör man det med förbud mot kommuner att gå före med förbättrade byggnormer, har Per Wirtén skrivit i Dagens Arena. De stora byggbolagen vill ha bort kommunala särregler, så de försvinner.

I rapporten ”En radikal och progressiv stadspolitik” från Arena Idé slås det fast att det finns stora marginaler för rationaliseringar av bostadsbyggandet. Byggkommittén har konstaterat att 30 procent av de totala byggkostnaderna – cirka 50 miljarder kronor per år – är rent slarv och enligt Boverket är det möjligt att sänka byggkostnaderna med 40 procent.

När staten drog sig tillbaka från ­bostadspolitiken ersattes det av – ­ingenting.

Här finns en lösning på bostadsbristen. Staten bör tillsammans med kommuner och bostadsbolag hitta former för att investera i billiga hyresrätter. Men en politik för att bygga bra och billigt är Fredrik Reinfeldt ointresserad av.

Den här ungen:

Den här fulla ryssen:

Den här sengångaren:

Den här iskungen:

Den här röda saken:

En helt ny anställningsform ska införas, lovar moderaten och arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson på Dagens Nyheters debattsida i dag. Hon kallar det ”matchningssysselsättning”.

Någon riktig anställning är det givetvis inte fråga om. I framtiden – när det hela utretts av socialdemokraten Anders Lago – ska människor som i dag är fas 3:are tvingas till privata matchningsföretag och där få hjälp att hitta nya vägar tillbaka till arbetsmarknaden.

Nå, om matchningsanställningarna betyder slutet på fas 3 får man väl ge Svantesson lite beröm. Det är ju trots allt bara tre år sedan riksdagen uppmanade regeringen att sluta skicka in arbetslösa i insatsen.

Men kommer den nya anställningsformen lösa några problem? Kommer privata företag att axla ansvaret för långtidsarbetslösheten bättre än det offentliga?
Mycket litet tyder på det.

I en ny rapport från Institutet från framtidsstudier visar det sig att Arbetsförmedlingen fortfarande är bättre än privata aktörer på att förmedla jobb.

– Att privata aktörer skulle höja effektiviteten i verksamheten, bidra med snabbare övergångar till arbete och leverera bättre kvalitet än den statliga verksamheten är inget vi finner belägg för. Snarare är det tvärtom, säger projektledaren Ryszard Szulkin i ett pressmeddelande.

Det kommer inte som någon överraskning. Även IFAU har visat att Arbetsförmedlingen är bättre på att ordna jobb än vad privata arbetsförmedlare är.

Svantessons löfte om ”matchningssysselsättning” riskerar alltså att bli ytterligare en dyr flopp för den moderata arbetsmarknadspolitiken. De har ju blivit en rad.

Förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin lanserade jobbcoacher – de skulle också hjälpa långtidsarbetslösa att få ett jobb – som sysslade med hjärntvätt, healing och beröringsterapi. Sysselsättningseffekterna var, enligt Arbetsförmedlingen, oklara. Kostnaderna skenade och branschen blev sjukligt överetablerad i spåren av lov, lagen om valfrihet.

Nu är det dags igen. Bäva månde landets arbetslösa.

Men Ivan Daza – som blivit miljonär på regeringens arbetsmarknadspolitik – jublar nog säkert. Han kommer ju få nya fina uppdrag.

Vad är det han skriver egentligen, Sten Tolgfors?

Den tidigare försvarsministern och nuvarande konsulten begår i dag debattartikel där han menar att kärnan i hans parti – Moderaterna – måste vara friheten.

Det är i sig ingen kioskvältare. Moderaterna har i ett sekel pratat om frihet i meningen ”sänk alla skatter, avskaffa alla monopol”. Men Sten Tolgfors verkar faktiskt se att frihet kan betyda något annat.

Tolgfors börjar i en analys av sin egen generations moderater:

Att min politiska generation en gång ägnade relationen mellan staten och individen sådan uppmärksamhet och såg på frihet som frihet från statlig styrning, är begripligt givet hur Sverige då såg ut.

Men efter 90- och 00-talets marknadsvänliga S-reformer och två mandatperioder med Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet är staten inte den stora fienden längre. I dag är det samhället – inte en stor, stel respektlös socialdemokratisk stat – som begränsar människors frihet, tycks Tolgfors hävda.

Att många unga i dag verkar se på frihet på ett annat sätt, som en frihet i samhället att göra sina egna livsval utan fördömande eller särbehandling, är begripligt, givet hur samhället ser ut nu.

Det handlar om miljöpolitik, det handlar om jämställdhetspolitik och det handlar om politik mot diskriminering, menar den förre försvarsministern. Och där har Moderaterna uppenbart inga bra svar.

Men, och det här är väl det riktigt centrala, även jobbfrågan är en frihetsfråga. Men inte som den beskrivs av Anders Borg och Fredrik Reinfeldt: ”När min generation skojade om vuxenlivets villa, vovve och Volvo, så är detta för många unga i dag en svåruppnåelig dröm. Den som inte har jobb, får inga lån eller egen bostad.”

Jag tror faktiskt att Tolgfors har helt rätt här och att han ser något som de övriga moderaterna i hans generation – de som skapade Nya Moderaterna – inte ser.

Bara det att Tolgfors debattext skrivs efter att Moderaterna klargjort att de inte tänker lyfta ett finger för att göra arbetslivet tryggare för unga människor säger mycket om var Moderatern befinner sig just nu.

Efter det moderata förlustvalet 1998 skrev Krister Thelin, tidigare statssekreterare i justitiedepartementet under regeringen Bildt, så här i Timbros nättidskrift Smedjan:

Det är dags för ett generationsskifte i den moderata partiledningen. Partiet måste också inse och erkänna historiska misstag. Det som krävs är inte nostalgiskt tillbakablickande i självbelåten förtröstan på partiets obefläckade förträfflighet utan nya, friska krafter som kan förmedla visioner och entusiasmera väljarna.

Telin ville att 1960-talisterna skulle ta över partiet och det gjorde de.  Sten Tolgfors är född 1966. Det är gamle arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin också. Anders Borg är född 1968, Fredrik Reinfeldt 1965. Per Schlingmann är född 1970. De kallade sig Nya Moderaterna.

Ja, Tolgfors debattartikel ska förstås läsas som en tidig inlaga i en moderat eftervalsdebatt som med all säkerhet kommer bryta ut i september. Då lär fler komma till insikten Tolgfors kommit till nu och som Telin kom till för 15 år sedan:
Moderaterna behöver ett ledarskap som förstår sin samtid.

Gästarbetare från Kamerun som arbetat med att plantera ut skog i Sverige stämmer sin arbetsgivare på 800 000 kronor, rapporterar P4. De har tvingats att jobba tolv timmar om dygnet, utan övertidsersättning, utan semesterersättning eller traktamenten. De ska inte heller ha fått den lön man kommit överens om.

Så här ser utnyttjandet av arbetskraftsinvandrare ut i praktiken.

Sedan reglerna kring arbetskraftsinvandringen ändrades 2008 har vi fått många liknande berättelser och trots löften från reformens ingenjörer – MP:s Maria Ferm och M:s Tobias Billström – att reglerna ska stramas upp har mycket litet hänt.

Visst, teoretiskt finns det krav på att löner och villkor för arbetskraftsinvandrare ska vara schyssta. Praktiskt ser det annorlunda ut.

Erbjudandet om arbete man får är inte rättsligt bindande och oseriösa arbetsgivare kan skicka in ett papper med påhittade siffror till Migrationsverket och sedan är det bara att köra. Sanktionerna mot oseriösa arbetsgivare är i stort helt tandlösa.

Att avarterna blivit en del av systemet är det väl egentligen bara Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som förstått, om man talar om riksdagspartier. Och det är en hållning de sannolikt har stöd för hos svenska väljare.

Plats på scen för Urban Ahlin, Socialdemokraternas kandidat till utrikesministerposten. P4 Skaraborg presenterade i veckan en opinionsmätning från Novus som visar att skaraborgare tycker att Socialdemokraterna har en nästan lika bra politik för invandring och integration som Sverigedemokraterna.

Vad beror det på? Urban Ahlin har en teori:

Att Socialdemokraterna kommer så tätt bakom Sverigedemokraterna förklarar riksdagsledamoten Urban Ahlin med att även Socialdemokraterna vill begränsa arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU.

– Jag tror att väljarna har noterat att vi socialdemokrater tycker att man ser över om det inte finns möjlighet för någon av de som redan finns i Sverige får de jobben, innan man går utanför Europas gränser.

– Vi hade den politiken innan Sverigedemokraterna ens fanns, säger Urban Ahlin.

Det är för dåligt.

I en situation där lurade bärplockar desperat protesterar mot det sätt de blivit utnyttjade och där skogsarbetare från Afrika inte kan åka hem eftersom de inte får lön är detta vad Urban Ahlin har att ge oss? Svaret på människor som försvinner och handel med arbetstillstånd kan väl inte vara att jobb innanför landets gränser ska gå till  svenska medborgare?

I stället för att hindra människor att komma till Sverige bör arbetarrörelsen se till att alla får jobba på lika villkor. Bland annat bör man göra de erbjudanden – som arbetsgivarna ger för att locka hit folk – juridiskt bindande. Man kan granska arbetsgivarna hårdare, stärka sanktionsmöjligheterna och se till att det blir lättare att få permanent uppehållstillstånd.

Detta, tillsammans med kollektivavtal och starka fackförbund, kommer att konkurrera ut avarterna på svensk arbetsmarknad och göra det mindre intressant och gynnsamt att utnyttja människor.

Detta är vad Urban Ahlin borde säga när han får för sig att prata om arbetskraftsinvandring. Att mannen som vill bli landets näste utrikesminister nu säger att väljarna har rätt när de gillar SD men att de bör rösta S eftersom de tyckt som SD under längre tid är oacceptabelt.