I valrörelsen 2010 lovade Moderaterna att de under mandatperioden skulle bygga 56 777 nya bostäder i Stockholmsregionen. Moderaterna i Stockholm har lovat 4 400 studentbostäder. Inget av löftena är infriade. Inför höstens val har Moderaterna i Stockholm lovat 100 000 nya bostäder.

Och under de senaste dagarna i Visby har nu alliansregeringen och Moderaterna återigen lovat att de 100 000 nya bostäderna ska byggas ihop med 20 000 studentlägenheter. Hur det ska finansieras är fortfarande småhemligt.

Hur kommer det gå? Sedan alliansregeringen tillträdde hösten 2006 har bostadsbyggandet minskat med nästan 74 procent. Mellan hösten 2010 och hösten 2012 minskade byggandet med 45 procent, enligt en granskning i tidningen Byggindustrin.

Fredrik Reinfeldt har under Visby-vistelsen fått svara på varför det inte byggs – som utlovat. Det är tydligen de rödgröna partiernas fel. De röstar nämligen emot liberaliseringar av alla regleringar som finns kring byggande och markanvändande, enligt statsministern.

I fjol fanns 71 800 byggklara bostäder där planprocesserna var helt färdiga, enligt en granskning av 25 svenska kommuner som SKL gjort. Men ändå har det bara byggts 13 600 lägenheter i genomsnitt de senaste åren.

Varför? Beror det på att planprocesserna tar så lång tid, som bostadsminister Stefan Attefall (KD) har hävdat? Nä, Sveriges Arkitekter har visat att genomsnittstiden för ett planärende i Stockholm bara är 19 månader. 

Det finns många svar, men SKL landar bland annat i att de stora byggbolagen faktiskt inte vill bygga i snabbare takt. De avvaktar för att hålla bostadspriserna uppe. De undviker också att bygga hyresrätter eftersom lönsamheten är sämre, trots att efterfrågan på dem ökar.

När den borgerliga regeringen pratar om att ”enklare processer” för att bygga så gör man det med förbud mot kommuner att gå före med förbättrade byggnormer, har Per Wirtén skrivit i Dagens Arena. De stora byggbolagen vill ha bort kommunala särregler, så de försvinner.

I rapporten ”En radikal och progressiv stadspolitik” från Arena Idé slås det fast att det finns stora marginaler för rationaliseringar av bostadsbyggandet. Byggkommittén har konstaterat att 30 procent av de totala byggkostnaderna – cirka 50 miljarder kronor per år – är rent slarv och enligt Boverket är det möjligt att sänka byggkostnaderna med 40 procent.

När staten drog sig tillbaka från ­bostadspolitiken ersattes det av – ­ingenting.

Här finns en lösning på bostadsbristen. Staten bör tillsammans med kommuner och bostadsbolag hitta former för att investera i billiga hyresrätter. Men en politik för att bygga bra och billigt är Fredrik Reinfeldt ointresserad av.

Den här ungen:

Den här fulla ryssen:

Den här sengångaren:

Den här iskungen:

Den här röda saken:

I dag är det Miljöpartiets dag i Almedalen och dags för språkrören Gustaf Fridolin och Åsa Romson att visa upp sig i talarstolar, i debattsoffor och i seminariepaneler. När Miljöpartiet ligger på rekordnivåer i opinionsundersökningarna är det lätt att glömma att språkrörsuppdraget inte alltid har varit en dans på rosor.
Vissa språkrör minns vi helt enkelt inte alls.

1. Ragnhild Pohanka
Sexbarnsmamma som fick vara språkrör samtidigt som Gahrton. Det var på den tiden då alla trodde att det kvinnliga språkröret bara var för syns skull och att det egenligen var Gahrton som ”var den riktiga partiledaren”. Det trodde han kanske själv också. 2002 lämnade hon Mp för Vänsterpartiet eftersom det inte längre var det ”rättviseparti som hon hade varit med och grundat”.

2. Eva Goës
Sexbarnsmamma (var man tvungen att skaffa sex barn för att bevisa att man var en riktig Miljöpartikvinna?) som slog ut Åsa Domeij (vid den tiden barnlös, hmmm?) i en språkrörsomröstning. Goës hade det tveksamma nöjet att vara språkrör tillsammans med Birger Schlaug. Det betydde att hon precis som den kända pilsnerfilmsdrottningen Julia Ceasar fick konstatera att ”sminka mig i nacken – jag ska spela mot Edvard Persson”. Men här handlade det om Schlaug i stället.

3. Jan Axelsson
Satte till sin egen förtvivlan inte några egentliga avtryck under sin tid som språkrör. Media var mer intresserade av vad de miljöpartistiska riksdagsledamöterna hade att säga. Jan Axelsson som inte satt i riksdagen brydde sig ingen om. Han lyckades dock en gång tigga sig till att få vara med i en partiledardebatt. Sen ville Birger Schlaug åter blir språkrör och det var slut på hans tid i rampljuset.

4. Marianne Samuelsson
Ingen minns när och varför Marianne Samuelsson fick sluta som språkrör. Desto fler minns när hon fick sluta som landshövding på Gotland. Det mest märkliga med denna avgång var att hon på ett internt möte, inte bara blev inspelad av en miljöivrande tjänsteman. Hon argumenterade dessutom för att länsstyrelsen måste ge dispenser från strandskyddet för stora företagare. Partiboken verkade hon glömt kvar på fastlandet.

5. Matz Hammarström
Han försökte kombinera livet i Lund med språkrörsuppdraget. Det gick inte bra. Eftersom han var renlärig tillbringade han större delen av tiden på tåget. Efter hans tid som språkrör drev partiledningen ett avskaffande av språkrörsposterna. Det fungerade inte hävdades bestämt. Partimedlemmarna tyckte annorlunda och alla är nog nöjda med det. Hammarström däremot, fick bli generaldirektör på den nya djurskyddsmyndigheten som alliansregeringen sen lade ned. En myndighet som var placerad närmare Lund.

I dag presenterade Alliansen ett gigantiskt paket för infrastruktur och boende. Allt ska kosta 400 miljarder, alltså ungefär tio försvarsbudgetar. Om detta alls byggs kommer tågtrafiken fungera igen omkring 2035. Finansieringen är en ”förhandlingsfråga” mellan stat, kommun, avgifter och privata intressen.

Det vill säga den finns inte, än.

Vi minns några andra ”satsningar” med motsvarande finansiering.

1. Versailles

Den franska kungen Ludvig XIV residens, oöverträffat i skönhet och kultur. Finansierades på löpande räkning och ledde nära nog till statskonkurs. Orsakade därmed indirekt franska revolutionen.

2. Kinesiska muren

Lär kunna ses från månen och skapade många arbetstillfällen av FAS 3-typ. Kostade 260 miljarder dollar i dagens penningvärde. Fungerade dock inte som försvar mot mongolerna.

3. Moskvasjön

På 40-talet hade Tyskland en infrastukturplan för Moskva som innebar att man skulle riva staden och ersätta den med en artificiell sjö. Vattnet skulle komma via slussöppning i Moskva-Volgakanalen. Blev ej av på grund av yttre omständigheter.

4. Babels torn

Människorna ville bygga ett torn som nådde ända upp till himlen. De påbörjade dock bygget utan gemensam beredning och godkännande från högsta instans. Ledde till tusentals år av språkliga missförstånd, och i sin absoluta förlängning, Almedalsveckan.

5. EAP:s 50-årsplan för kolonisering av mars 

Förslaget att kolonisera mars presenterades 1987 av Lyndon LaRouche. Det kommer att ta 50 år och i förlängningen leda till kolonisering av hela rymden, möjligen ännu mer. Har ännu inte blivit av på grund av inget regeringsalternativ.

/ Ledarredaktionen i samarbete med Waldemar Kielos (Katrines pappa)

Befinner du dig i Visby i kväll kl 19.00? Bra, passa på att njuta av vackra Visby.

Här kommer tips på fem aktiviteter:

1. Gratis show av Özz Nujen på Gutavallen 

I kväll kommer komikern Özz att bjuda på sin humorshow ”Özz Nûjen statsminister” gratis i Visby.

2. Gotland Museum 

Visste du att man har funnit arabiska silvermynt på ön? Det visar att handel mellan araberna och vår del av världen pågått sedan urminnes tider. ”De yngsta mynten var präglade på 870-talet och flesta mynten härstammar från det islamiska riket, Kalifatet”.
Museet hittar du på Strandgatan 14. Visserligen stänger det kl 18.00 men gå dit lite tidigare och passa på att hänga i deras innergård.

3. Botaniska trädgården 

En vacker trägård  som ligger i anslutning till muren. Ett måste för den som befinner sig på ön.

4. Strandpromenaden

Gå längs med vattnet och se solnedgången.

5. Teater: Min vän fascisten 

Gratisföreställning på Wisby Strand. Startar 20.30 men punkt 5 går att kombinera med punkt 4. Ta en promenad och avsluta med en föreställning.

I dag har Göran Hägglund återigen försökt profilera sig som mer Nato-vänlig än Moderaterna.

Fortfarande finns inga skarpa förslag från Kristdemokraterna utan det handlar mer om symboler. I sak kräver Hägglund en Nato-utredning, en gammal ide från Centerpartiet som Hägglund lånat.

Under retoriken och anklagelserna mot S och M för att mörka i frågan finns – ingenting.

Kristdemokraterna har i åtta år böjt sig för Anders Borgs finansdepartementet och sänkt Sveriges försvarsförmåga ner till nuvarande nivå.

Att Göran Hägglund nu vill prata om Nato istället är förståeligt. Det är roligare än att erkänna hur fel nedskärningarna och reformerna slagit.

Det Hägglund borde ta strid mot är snarare att Moderaterna så sent som i maj tyckte det var viktigare att spela partipolitik än göra upp över blockgränsen.

Men det är enklare att prata i luddiga termer om Nato än ta ansvar för Sveriges försvar.

I dag på Kristdemokraternas egen dag krävde Göran Hägglund mer idrottsundervisning i skolan. Eleverna ska få idrotta varje dag. Detta kommer enligt partiledaren att leda till bättre skolresultat.

Det är ett krav som antagligen inte kommer leda någonstans – det kommer i alla fall inte bli Göran Hägglund som driver utvecklingen framåt i denna riktning. Och det är inte första gången som det inte blir något av Hägglunds utspel i Almedalen.

Har är hela listan över Göran Hägglunds Almedalskrav som det inte blivit något av.

1. År 2005 krävde Göran Hägglund ett införande av skoluniformer. Han ville bort från märkeshets och sexualisering i skolan. Efter åtta år i regeringsställning känns det som om att detta förslag verkar djupt begravt.

2. År 2006 ville Göran Hägglund införa en åldersgräns för dokusåpadeltagare. Ett slag i luften, enligt tv-branschen, som hävdade att det redan finns regler som säger att deltagarna ska vara myndiga.

3. År 2009 tog han strid med performancekonstnärer, krönikörer, queerfeminister och genusmedvetna förskolepedagoger. Han försökte etablera KD som ett parti för verklighetens folk. De långsiktiga effekterna av detta förslag har vi ännu inte sett några spår av. Queerfeministerna och genuspedagogerna verkar tvärtom mer på hugget än någonsin förr.

4. År 2010 var det de äldre som stod i centrum. De skulle få VIP-status, lagstadgad akutgaranti, värdig vård i livets slutskede och kontrollen av läkemedel som skrivs ut till äldre skulle bli bättre. Reformer som vi inte sett några spår av sedan valet.

5. År 2013 föreslog Göran Hägglund att barngrupperna i förskolan skulle minska och att detta skulle delfinansieras med en höjning av maxtaxan. Av detta förslag blev det ingenting i årets budget.

Men kravet om att minska barngrupperna har Socialdemokraterna tagit fasta på i år. Nu är det i stället Socialdemokraterna som föreslagit ett maxtak i förskolan. Ett förslag som därmed sannolikt har betydligt bättre överlevnadschanser.

En helt ny anställningsform ska införas, lovar moderaten och arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson på Dagens Nyheters debattsida i dag. Hon kallar det ”matchningssysselsättning”.

Någon riktig anställning är det givetvis inte fråga om. I framtiden – när det hela utretts av socialdemokraten Anders Lago – ska människor som i dag är fas 3:are tvingas till privata matchningsföretag och där få hjälp att hitta nya vägar tillbaka till arbetsmarknaden.

Nå, om matchningsanställningarna betyder slutet på fas 3 får man väl ge Svantesson lite beröm. Det är ju trots allt bara tre år sedan riksdagen uppmanade regeringen att sluta skicka in arbetslösa i insatsen.

Men kommer den nya anställningsformen lösa några problem? Kommer privata företag att axla ansvaret för långtidsarbetslösheten bättre än det offentliga?
Mycket litet tyder på det.

I en ny rapport från Institutet från framtidsstudier visar det sig att Arbetsförmedlingen fortfarande är bättre än privata aktörer på att förmedla jobb.

– Att privata aktörer skulle höja effektiviteten i verksamheten, bidra med snabbare övergångar till arbete och leverera bättre kvalitet än den statliga verksamheten är inget vi finner belägg för. Snarare är det tvärtom, säger projektledaren Ryszard Szulkin i ett pressmeddelande.

Det kommer inte som någon överraskning. Även IFAU har visat att Arbetsförmedlingen är bättre på att ordna jobb än vad privata arbetsförmedlare är.

Svantessons löfte om ”matchningssysselsättning” riskerar alltså att bli ytterligare en dyr flopp för den moderata arbetsmarknadspolitiken. De har ju blivit en rad.

Förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin lanserade jobbcoacher – de skulle också hjälpa långtidsarbetslösa att få ett jobb – som sysslade med hjärntvätt, healing och beröringsterapi. Sysselsättningseffekterna var, enligt Arbetsförmedlingen, oklara. Kostnaderna skenade och branschen blev sjukligt överetablerad i spåren av lov, lagen om valfrihet.

Nu är det dags igen. Bäva månde landets arbetslösa.

Men Ivan Daza – som blivit miljonär på regeringens arbetsmarknadspolitik – jublar nog säkert. Han kommer ju få nya fina uppdrag.

På söndagen flaggade Stefan Löfven äntligen för en tredje månad i föräldraförsäkringen. För alla de kongressombud som på partikongressen i Älvsjö 2009 röstade för en tredelning av föräldraförsäkringen – det vill säga att en del ska vara vikt till den ena föräldern, en till den andra föräldern och en för att användas fritt – kan det tyckas som en liten seger.

Men med tanke på hur ovillig den nuvarande ledningen för Socialdemokraterna har varit att prata om en ökad individualisering av föräldraförsäkringen är det ändå ett viktigt steg.
I TT-intervjun hävdade emellertid Stefan Löfven att han vill pröva en modell där en eventuellt ytterligare pappamånad kombineras med en ekonomisk kompensation för familjer som förlorar mycket pengar på om fler månader måste tas av den ene föräldern.

– Man måste också se att världen inte är svart eller vit, många familjer har det tufft, där den ene kanske tjänar 30 000 och den andra 20 000, ofta kvinnan, säger Löfven.
Den eller de som tänkt ut detta förslag verkar inte har tänkt till ordentligt. Förslaget skulle innebära att ersättningsnivån de facto blir högre för föräldrar med ojämställda inkomster än för de med jämställda.
Ett par där både föräldrarna tjänar lika mycket skulle inte få någon ekonomisk kompensation. De skulle få ut 80 procent i ersättning både två.

Par med ojämställda inkomster däremot, de behöver kompenseras. För att den med högst inkomster i dessa familjer inte ska ”drabbas” om denna tvingas vara hemma med sina barn behöver ersättningen, enligt Stefan Löfven, vara högre just för dem.

Att ge bättre ersättning till ojämställda familjer än till jämställda kan knappast vara feministisk politik. I bästa fall är det hela bara ett olyckligt missförstånd.

Föräldraförsäkringen är en fantastisk chans att få vara hemma med sina barn. Men som den är utformad i dag har den en tendens att konservera inkomstskillnader mellan kvinnor och män. Det är i samband med att barnen är små och kvinnan tar ut det mesta av ledigheten som inkomstgapet mellan kvinnor och män böjar öka.

En ökad individualisering är det enda som kan råda bot på detta. Men att koppla ihop det med en bonus till ojämställda föräldrar är faktiskt vansinnigt.