De tio plågorna blir:

1. Strömmens vatten förvandlades till blod
2. Söder invaderades av grodor
3. Stoftet på marken förvandlas till myggor, som i Norrland där S har stöd av 50 % av väljarna
4. Väldiga flugsvärmar invaderar stadens uteserveringar
5. Boskapen på Skansen dör i boskapspest
6. Stockholmarna drabbades av varbölder
7. En vild hagelstorm drabbar Enskede
8. Gräshoppor invaderade landet och förstör odlingar, därav uttrycket ”Dambergs gräshoppor”
9. Det blir mörkt i tre dagar (”Löfvenskt mörker”)
10. Dödsängeln går längs gatorna och lägger ner den först startade friskolan i varje kvarter

Läs mer på dagens DN-debatt.

Bortom rosémingel, dj-battles och lobbyister som delar ut flygblad har det faktiskt hänt en hel del saker under den här veckan. Saker som borde kunna få plats i ett partiledartal eller som skulle kunna ligga till grund för ett politiskt förslag.

Vi har tittat närmare på veckans nyhetsflöde och hittat sju saker som Fredrik Reinfeldt inte kommer prata om kväll.

OECD: Löneklyftor är här för att stanna

De senaste 20 åren har skillnaden mellan hög- och låginkomsttagare vuxit i de 34 OECD-länderna. Inkomsterna för dem med högst lön ökade i genomsnitt 0,6 procent mer varje år, än för dem med lägst lön,

Majoritet av kvinnor riskerar fattigpension

Räknat på genomsnittligt utbetalt bostadstillägg, som är cirka 2 400 kronor, blir det 10 281 kronor för en ogift garantipensionär. En av fem kvinnor i gruppen kommer enligt prognoserna inte upp i en så hög allmän pension. För dem gör alltså ett helt yrkesliv i princip ingen skillnad alls vad gäller nivån på den allmänna pensionen.
Ett annat alarmerande faktum är att både män och kvinnor med relativt många yrkesår spås få så låg pension vid 65 års ålder att de kvalificerar sig för ”fattigpension”.

Fler sjuka tvingas ta ålderspension

Sjuka riskerar i allt högre grad att ta ut sin ålderspension i förtid. Orsaken är de hårdare sjukreglerna som regeringen införde 2008, visar ny forskning. Det innebär att en redan låg pension blir ännu lägre.

Fysiskt tunga jobb förkortar arbetslivet

För människor med fysiskt tunga arbeten förkortas arbetslivet med upp till fem år av förtidspensioneringar och dödsfall. För civilingenjörer, högskolelärare och personer i chefsställning förkortas arbetslivet knappast alls.

Pensioner progressiva – åt andra hållet

Höginkomsttagare överkompenseras medan deltidsarbete missgynnas i de stora tjänstepensionssystemen. Med lika stor pensionsavgift på alla inkomster skulle miljarder föras över till låginkomsttagare och kvinnor.

Jämställdhetsfråga från 80-talet ännu aktuell

1987 arbetade 45 procent av alla kvinnor deltid. Förra året var andelen 30 procent. Bland män har andelen deltidsarbetande ökat från 6 till 11 procent under samma tid. Att kvinnor i högre grad än män har arbetat deltid är en orsak till att kvinnor i snitt under 2012 hade 66 procent lägre pension än män.

Var femte papperslös nekas vård

Läkare i världen har intervjuat 106 papperslösa och deras anhöriga om deras kontakter med svensk sjukvård sedan den nya lagen om vård för papperslösa trädde i kraft den första juli förra året. Intervjuerna visar att långt ifrån alla har fått den vård de har rätt till enligt lagen. En femtedel av patienterna har nekats vård trots att de har haft rätt till den.

I valrörelsen 2010 lovade Moderaterna att de under mandatperioden skulle bygga 56 777 nya bostäder i Stockholmsregionen. Moderaterna i Stockholm har lovat 4 400 studentbostäder. Inget av löftena är infriade. Inför höstens val har Moderaterna i Stockholm lovat 100 000 nya bostäder.

Och under de senaste dagarna i Visby har nu alliansregeringen och Moderaterna återigen lovat att de 100 000 nya bostäderna ska byggas ihop med 20 000 studentlägenheter. Hur det ska finansieras är fortfarande småhemligt.

Hur kommer det gå? Sedan alliansregeringen tillträdde hösten 2006 har bostadsbyggandet minskat med nästan 74 procent. Mellan hösten 2010 och hösten 2012 minskade byggandet med 45 procent, enligt en granskning i tidningen Byggindustrin.

Fredrik Reinfeldt har under Visby-vistelsen fått svara på varför det inte byggs – som utlovat. Det är tydligen de rödgröna partiernas fel. De röstar nämligen emot liberaliseringar av alla regleringar som finns kring byggande och markanvändande, enligt statsministern.

I fjol fanns 71 800 byggklara bostäder där planprocesserna var helt färdiga, enligt en granskning av 25 svenska kommuner som SKL gjort. Men ändå har det bara byggts 13 600 lägenheter i genomsnitt de senaste åren.

Varför? Beror det på att planprocesserna tar så lång tid, som bostadsminister Stefan Attefall (KD) har hävdat? Nä, Sveriges Arkitekter har visat att genomsnittstiden för ett planärende i Stockholm bara är 19 månader. 

Det finns många svar, men SKL landar bland annat i att de stora byggbolagen faktiskt inte vill bygga i snabbare takt. De avvaktar för att hålla bostadspriserna uppe. De undviker också att bygga hyresrätter eftersom lönsamheten är sämre, trots att efterfrågan på dem ökar.

När den borgerliga regeringen pratar om att ”enklare processer” för att bygga så gör man det med förbud mot kommuner att gå före med förbättrade byggnormer, har Per Wirtén skrivit i Dagens Arena. De stora byggbolagen vill ha bort kommunala särregler, så de försvinner.

I rapporten ”En radikal och progressiv stadspolitik” från Arena Idé slås det fast att det finns stora marginaler för rationaliseringar av bostadsbyggandet. Byggkommittén har konstaterat att 30 procent av de totala byggkostnaderna – cirka 50 miljarder kronor per år – är rent slarv och enligt Boverket är det möjligt att sänka byggkostnaderna med 40 procent.

När staten drog sig tillbaka från ­bostadspolitiken ersattes det av – ­ingenting.

Här finns en lösning på bostadsbristen. Staten bör tillsammans med kommuner och bostadsbolag hitta former för att investera i billiga hyresrätter. Men en politik för att bygga bra och billigt är Fredrik Reinfeldt ointresserad av.

Den här ungen:

Den här fulla ryssen:

Den här sengångaren:

Den här iskungen:

Den här röda saken:

I dag presenterade Alliansen ett gigantiskt paket för infrastruktur och boende. Allt ska kosta 400 miljarder, alltså ungefär tio försvarsbudgetar. Om detta alls byggs kommer tågtrafiken fungera igen omkring 2035. Finansieringen är en ”förhandlingsfråga” mellan stat, kommun, avgifter och privata intressen.

Det vill säga den finns inte, än.

Vi minns några andra ”satsningar” med motsvarande finansiering.

1. Versailles

Den franska kungen Ludvig XIV residens, oöverträffat i skönhet och kultur. Finansierades på löpande räkning och ledde nära nog till statskonkurs. Orsakade därmed indirekt franska revolutionen.

2. Kinesiska muren

Lär kunna ses från månen och skapade många arbetstillfällen av FAS 3-typ. Kostade 260 miljarder dollar i dagens penningvärde. Fungerade dock inte som försvar mot mongolerna.

3. Moskvasjön

På 40-talet hade Tyskland en infrastukturplan för Moskva som innebar att man skulle riva staden och ersätta den med en artificiell sjö. Vattnet skulle komma via slussöppning i Moskva-Volgakanalen. Blev ej av på grund av yttre omständigheter.

4. Babels torn

Människorna ville bygga ett torn som nådde ända upp till himlen. De påbörjade dock bygget utan gemensam beredning och godkännande från högsta instans. Ledde till tusentals år av språkliga missförstånd, och i sin absoluta förlängning, Almedalsveckan.

5. EAP:s 50-årsplan för kolonisering av mars 

Förslaget att kolonisera mars presenterades 1987 av Lyndon LaRouche. Det kommer att ta 50 år och i förlängningen leda till kolonisering av hela rymden, möjligen ännu mer. Har ännu inte blivit av på grund av inget regeringsalternativ.

/ Ledarredaktionen i samarbete med Waldemar Kielos (Katrines pappa)

En helt ny anställningsform ska införas, lovar moderaten och arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson på Dagens Nyheters debattsida i dag. Hon kallar det ”matchningssysselsättning”.

Någon riktig anställning är det givetvis inte fråga om. I framtiden – när det hela utretts av socialdemokraten Anders Lago – ska människor som i dag är fas 3:are tvingas till privata matchningsföretag och där få hjälp att hitta nya vägar tillbaka till arbetsmarknaden.

Nå, om matchningsanställningarna betyder slutet på fas 3 får man väl ge Svantesson lite beröm. Det är ju trots allt bara tre år sedan riksdagen uppmanade regeringen att sluta skicka in arbetslösa i insatsen.

Men kommer den nya anställningsformen lösa några problem? Kommer privata företag att axla ansvaret för långtidsarbetslösheten bättre än det offentliga?
Mycket litet tyder på det.

I en ny rapport från Institutet från framtidsstudier visar det sig att Arbetsförmedlingen fortfarande är bättre än privata aktörer på att förmedla jobb.

– Att privata aktörer skulle höja effektiviteten i verksamheten, bidra med snabbare övergångar till arbete och leverera bättre kvalitet än den statliga verksamheten är inget vi finner belägg för. Snarare är det tvärtom, säger projektledaren Ryszard Szulkin i ett pressmeddelande.

Det kommer inte som någon överraskning. Även IFAU har visat att Arbetsförmedlingen är bättre på att ordna jobb än vad privata arbetsförmedlare är.

Svantessons löfte om ”matchningssysselsättning” riskerar alltså att bli ytterligare en dyr flopp för den moderata arbetsmarknadspolitiken. De har ju blivit en rad.

Förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin lanserade jobbcoacher – de skulle också hjälpa långtidsarbetslösa att få ett jobb – som sysslade med hjärntvätt, healing och beröringsterapi. Sysselsättningseffekterna var, enligt Arbetsförmedlingen, oklara. Kostnaderna skenade och branschen blev sjukligt överetablerad i spåren av lov, lagen om valfrihet.

Nu är det dags igen. Bäva månde landets arbetslösa.

Men Ivan Daza – som blivit miljonär på regeringens arbetsmarknadspolitik – jublar nog säkert. Han kommer ju få nya fina uppdrag.

Vad är det han skriver egentligen, Sten Tolgfors?

Den tidigare försvarsministern och nuvarande konsulten begår i dag debattartikel där han menar att kärnan i hans parti – Moderaterna – måste vara friheten.

Det är i sig ingen kioskvältare. Moderaterna har i ett sekel pratat om frihet i meningen ”sänk alla skatter, avskaffa alla monopol”. Men Sten Tolgfors verkar faktiskt se att frihet kan betyda något annat.

Tolgfors börjar i en analys av sin egen generations moderater:

Att min politiska generation en gång ägnade relationen mellan staten och individen sådan uppmärksamhet och såg på frihet som frihet från statlig styrning, är begripligt givet hur Sverige då såg ut.

Men efter 90- och 00-talets marknadsvänliga S-reformer och två mandatperioder med Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet är staten inte den stora fienden längre. I dag är det samhället – inte en stor, stel respektlös socialdemokratisk stat – som begränsar människors frihet, tycks Tolgfors hävda.

Att många unga i dag verkar se på frihet på ett annat sätt, som en frihet i samhället att göra sina egna livsval utan fördömande eller särbehandling, är begripligt, givet hur samhället ser ut nu.

Det handlar om miljöpolitik, det handlar om jämställdhetspolitik och det handlar om politik mot diskriminering, menar den förre försvarsministern. Och där har Moderaterna uppenbart inga bra svar.

Men, och det här är väl det riktigt centrala, även jobbfrågan är en frihetsfråga. Men inte som den beskrivs av Anders Borg och Fredrik Reinfeldt: ”När min generation skojade om vuxenlivets villa, vovve och Volvo, så är detta för många unga i dag en svåruppnåelig dröm. Den som inte har jobb, får inga lån eller egen bostad.”

Jag tror faktiskt att Tolgfors har helt rätt här och att han ser något som de övriga moderaterna i hans generation – de som skapade Nya Moderaterna – inte ser.

Bara det att Tolgfors debattext skrivs efter att Moderaterna klargjort att de inte tänker lyfta ett finger för att göra arbetslivet tryggare för unga människor säger mycket om var Moderatern befinner sig just nu.

Efter det moderata förlustvalet 1998 skrev Krister Thelin, tidigare statssekreterare i justitiedepartementet under regeringen Bildt, så här i Timbros nättidskrift Smedjan:

Det är dags för ett generationsskifte i den moderata partiledningen. Partiet måste också inse och erkänna historiska misstag. Det som krävs är inte nostalgiskt tillbakablickande i självbelåten förtröstan på partiets obefläckade förträfflighet utan nya, friska krafter som kan förmedla visioner och entusiasmera väljarna.

Telin ville att 1960-talisterna skulle ta över partiet och det gjorde de.  Sten Tolgfors är född 1966. Det är gamle arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin också. Anders Borg är född 1968, Fredrik Reinfeldt 1965. Per Schlingmann är född 1970. De kallade sig Nya Moderaterna.

Ja, Tolgfors debattartikel ska förstås läsas som en tidig inlaga i en moderat eftervalsdebatt som med all säkerhet kommer bryta ut i september. Då lär fler komma till insikten Tolgfors kommit till nu och som Telin kom till för 15 år sedan:
Moderaterna behöver ett ledarskap som förstår sin samtid.

Sedan 1979 har Moderaterna alltid, i alla svenska val, varit ett av de två största partierna. Det är de inte längre, om man får tro SVT:s Valundersökning.

Sedan demokratins genombrott i Sverige har ett borgerligt parti alltid varit ett av de två största, när rösterna räknats. Så är det inte längre, om ValU:n stämmer.

Det har aldrig hänt att två icke-borgerliga partier är störst och näst störst i ett svenskt val. Aldrig.

Det är vad som gör riktigt ont på den moderata valvakan på Norra Latin i kväll.

Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) är bekymrad. Hon har tittat på tv, sett socialdemokraten Mikael Damberg säga att Österrike är ett politiskt föredöme när det kommer till att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Detta väcker frågor, enligt Svantesson, eftersom låglönesektorn är så stor i Österrike. ”Ska S satsa på låglönejobb nu?” frågar den oroade ministern på Aftonbladets debattsida och radar sedan upp allt bra henens regering gjort för arbetslösa unga: rut-avdrag, sänkt restaurangmoms och sänkta arbetsgivaravgifter.

Elisabeth Svantesson måste tro att vi är idioter.

Vi vet att orsakerna till de miljarddyra subventionerna beror på att Svantessons regering hoppas att det ska uppstå arbeten på restauranger, på kaféer, i rut-företag och i andra branscher där man aldrig kommer kunna betala ut särskilt höga löner.

Vi vet också att Fredrik Reinfeldt är bekymrad över att en så liten del av den svenska ekonomin består av låglönejobb.

Vi vet att Anders Borg tycker att ingångslönerna är för höga bland kommunalanställda och att anställda i handeln och inom hotell- och restaurangbranschen tjänar för bra.

Vi vet dessutom att regeringens ekonomiska politik – med sänkta ersättningar till sjuka och arbetslösa och skatteavdrag för den som jobbar – redan har lett till sänkta löner för folk som jobbar i Sverige.

Mikael Damberg bör kanske svara på om S vill ha låglönejobb i Sverige.
Elisabeth Svantesson bör svara på varför Moderaterna håller på att införa dem.

– – –
Läs också: Med Lööf-löner får färre ett anständigt liv (Agneta Berge, Politism)

Författare, journalister och konstnärer världen över blir förföljda, hotade och fängslade för att de brukar sitt fria ord.

Det internationella nätverket International Cities of Refuge Network, ICORN, arbetar tillsammans med internationella Pen för att hitta fristäder åt förföljda författare.

Fristadsprogrammet innebär att författaren – som också kan vara en journalist, dramatiker eller skribent av annat slag – får ett stipendium och en lägenhet att bo i under två år. Han eller hon får i lugn och ro ägna sig åt sitt skrivande i staden under denna period.

I Sverige finns det i dag åtta sådana här fristäder och personligen minns jag hur den vitryska författaren Svetlana Aleksievitj bodde och verkade i Göteborg under två år i slutet av 00-talet.

I Gävle hade man bestämt att som första kommun bli fristad åt en konstnär på flykt. Men Moderaterna i kommunen vill inte vara med och i stället tänker man överklaga beslutet till Förvaltningsrätten.

Varför?

De tycker inte att kommuner ska syssla med sådant här, de tror inte att man ska ”fixa förtur i bostadskön” åt en hotad bildkonstnär och de tror att lokala konstnärer skulle bli avundsjuka. Dessutom: det skulle bli för dyrt att ta emot en hotad kulturarbetare.

Allt detta uppmärksammade Expressens kulturchef Karin Olsson i förra veckan. Nu har Gävlemoderaterna, anförda av Niclas Bornegrim, återkommit i ett oförskämt svar.

De är inte nöjda med uppmärksamheten de fick i Expressen: Karin Olsson vet inte hur det är att jobba i en demokratisk församling, Karin Ohlsson bor i Stockholm, Gävle har rekordhög arbetslöshet och man kan faktiskt inte hjälpa hela världen. Bryter inte detta mot kommunallagen? Och så kronargumentet: Skattepengarna behövs till annat!

Men Olsson har svar på tal:

Nyligen ställde sig han (Niclas Bornegrim, min anm.) och de andra i alliansen bakom ett förslag om att bygga en ny fotbollsarena med 6 500 platser i Gävle. Detta trots att Bornegrim själv tyckte att kostnadskalkylerna verkade mer än lovligt optimistiska. I bästa fall kommer arenan kosta 140 miljoner kronor att bygga. Driften hamnar på uppemot 14 miljoner om året. Skattebetalarna kommer att stå för tio miljoner av dem.

Fotbollsarena bra – skydda en person under två år dåligt, alltså.

Genant, Moderaterna. Genant.