Första delmålet avklarat. Nu har Manchester United spenderat hundratals miljoner kronor för att ta sig tillbaka till den absoluta toppen. Men fortfarande saknas den där mittbacksförstärkningen.

Förra säsongen:
Premier League: 4.
FA-cupen: Kvartsfinal.
Ligacupen: Andra omgången.

Förra sommaren genomförde Manchester United en satsning av historiska mått. Från att ägarfamiljen Glazer blivit beskylld för att ha hållit i plånboken började man spendera – stort. Angel Di Maria, Ander Herrera, Daley Blind, Luke Shaw, Marcos Rojo och Falcão anslöt, men när säsongen startade hade Manchester United struntat i det allra viktigaste – mittbacksförstärkningen som alla kunde se att laget behövde.
Så Louis van Gaal experimenterade med fembacklinjer och all möjlig personal under hösten. Väldigt lite fungerade, inte minst tydligt i 3–5-förlusten mot Leicester.
Till den här sommaren var det givet att Manchester United skulle gå ”all in” för att få en mittback i toppklass. Men nu är vi en dag från premiären och Louis van Gaal måste fortfarande lita till Chris Smalling, Phil Jones, Marcos Rojo, Paddy McNair och Jonny Evans. Hans krislösning på försäsongen har varit att spela Daley Blind som mittback. van Gaal har antytt att Blind kommer starta premiären i mittlåset. Det kan aldrig hålla över en hel säsong.
Chris Smalling växte förra säsongen ut till chefen i försvaret, men hans uppspelsfot lämnar en del i övrigt att önska. Phil Jones är fortfarande för ojämn och kastar sig hejdlöst in i tacklingar. Marcos Rojo är solid, men var skadad en del under debutåret. Daley Blind är pudelklok som vänsterback, men får svårt mot tuffare motstånd medan Jonny Evans gått bakåt i utvecklingen. Kanske kan unge Paddy McNair få sitt genombrott?
Manchester United skriker efter en försvarsgeneral, en John Terry, som med järnhand styr sina kollegor. De hade siktet inställt på Sergio Ramos i en eventuell bytesaffär mot David De Gea. Men Ramos använde bara United-intresset som löneförhandlingsstrategi. Mats Hummels är kvar i Dortmund och ryktena om Nicholas Otamendi har dött ut. Mittbackar av klass är fortfarande en bristvara på marknaden.

Louis van Gaal fick bitarna på plats med Manchester United under våren då han formerade ett 4-1-4-1-system och fick spelare att blomstra. Ashley Young upplevde en renässans, likaså Juan Mata som spelades till höger.
Det som framför allt bar frukt var att van Gaal beordrade United att springa igen. Under hösten var laget passivt, segt och lika intetsägande som under David Moyes. Under våren ville de äga bollen – och ta tillbaka den snabbt. Det passade både spelarna och publiken.
I sommar har Memphis Depay hämtats från PSV Eindhoven. Han är kapabel till både mål och assist och ser intressant ut. Matteo Darmian har ersatt skadebenägne Rafael Da Silva som högerback. Och United har åtgärdat den återkommande akilleshälen på centrala mittfältet genom köp av Morgan Schneiderlin och Bastian Schweinsteiger. Det ska bli oerhört intressant att de dem både i den här miljön. Schneiderlin var Southamptons bästa spelare, men man vet aldrig om en spelare är kapabel att växla upp i ett topplag. Schweinsteiger höll världsklass för något år sedan, men har börjat dala. Förmodligen kommer han starta lysande.
Manchester United är fortfarande på jakt efter Pedro från Barcelona, vilket förvånar mig. Pedro är ingen nia och på ytterpositionerna finns redan hård konkurrens.
Det börjar bli tjatigt, men de pengarna hade kunnat läggas på en mittback istället.
Det ena behöver inte utesluta det andra, framför allt inte när man som Manchester United bryter nya marknadsbarriärer. Men än så länge tycker jag det råder ett frågetecken kring försvaret.
Ifjol räddades siffrorna av David De Geas storspel; spanjoren var så bra att han förmodligen räddade fjärdeplatsen åt sitt lag. Kan han leverera på samma nivå igen, trots att han hittills blivit nekad sin drömflytt till Real Madrid?
Wayne Rooney kommer att få bära att oerhört tungt lass där framme om inte United värvar en ny striker. Just nu är han förstaval och bakom honom finns endast Javier Hernández, som troligen flyttar, och James Wilson.
Kan Louis van Gaal hitta en mittback innan fönstret stänger? Det kommer avgöra Manchester Uniteds chanser att blanda sig i titelstriden.

För ett år sedan tog Louis van Gaal över en stukad ligasjua. Målet var att säkra en Champions League-plats. Det målet infriades. Efter nya storköp i sommar – van Gaal har spenderat runt 230 miljoner pund på tolv månader – är förväntningarna höga, men jag kan inte se Manchester United vinna ligatiteln med den här backuppsättningen.
När United vann ligatitlar och andra lag slutade 15-20 poäng bakom brukade sir Alex Ferguson påminna om hur svårt det var att ”ta igen 15 poäng på ett år”. Manchester United slutade 17 poäng efter Chelsea i våras.

Tänkbar startelva:
De Gea – Darmian, Smalling, Rojo, Shaw – Carrick – Mata, Herrera, Schweinsteiger, Depay – Rooney.
Nyckelspelare: Wayne Rooney.
Håll ögonen på: Luke Shaw.

Nyförvärv
Morgan Schneiderlin – Southampton, £25m
Bastian Schweinsteiger – Bayern Munich, £14.4m
Memphis Depay – PSV Eindhoven, £25m
Matteo Darmian – Torino, £12.7m
Sergio Romero – Sampdoria, Free

Förluster
Robin van Persie – Fenerbahce, fee to be agreed
Angel Di Maria – Paris SG, £44,3m
Nani – Fenerbahce, £4.5m
Rafael Da Silva – Lyon, Undisclosed
Tom Cleverley – Everton, Free
Reece James – Wigan, Undisclosed
Saidy Janko – Celtic, Compensation
Ben Amos – Bolton, Free
Tom Thorpe – Rotherham, Free
Will Keane – Preston, Loan
Angelo Henriquez – Dinamo Zagreb, Undisclosed
Ben Pearson – Barnsley, Loan
Joe Rothwell – Barnsley, Loan

Manchester City blev titellöst förra säsongen. Kan de resa sig igen eller kommer de att dala ännu mer?

Förra säsongen:
Premier League: 2.
FA-cupen: Fjärde omgången.
Ligacupen: Fjärde omgången.

Efter förlusten mot Manchester United den 12 april var det inte många som trodde Manuel Pellegrini hade en framtid i Manchester City. Chilenaren, som vann Premier League under sitt debutår, hade fått se sitt City genomföra två riktigt svaga månader och falla ur titelstriden. Luften hade gått ur laget. Säsongen när Manchester City skulle slåss om ligan och samtidigt göra ett ambitiöst försök att nå minst Champions League-semifinal blev istället året då man kammade noll. Ingen titel och inga framsteg i Europaspelet.
City avslutade säsongen med sex vinster och Manuel Pellegrini fick stanna. Förmodligen för att City-ledningen inte fick loss en kvalitativ ersättare.
Manchester City har sett ålderstiget ut tidigare och det blev brutalt tydligt under fjolårssäsongen. Yaya Touré, som tidigare varit en urkraft, var inte lika dominant längre och spelare som Vincent Kompany och Pablo Zabaleta var inte de trygga fundamenten som vi vant oss vid.
City har skjutit upp sin generationsväxling, men den här sommaren kunde man inte vänta längre. Det är därför man var så angeläget om att säkra Raheem Sterling.
640 miljoner kronor är förstås en hisnande summa för en spelare som inte bevisat mer än Sterling och som tappade rejält under våren. Men Sterling ger den typen av ungdomlig entusiasm och fart som Manchester City skriker efter. Precis som Christian Benteke är värd mer för Liverpool än för andra klubbar är Raheem Sterling värd mer för Manchester City än för de flesta andra klubbar. City behöver engelsmän och City behöver yngre spelare. Nu har de fått en spelare som potentiellt kan vara engelsk landslagsspelare det kommande decenniet.
Fabian Delph för 8 miljoner pund var ett prisvärt köp som kostar mindre än det smakar, även om Delph hamnar bakom Touré och Fernandinho.

Manchester City led oerhört av att försvarsspelet havererade alltför ofta ifjol. Det var hopplöst för Joe Hart när Vincent Kompany var darrig och Eliaquim Mangala aldrig hittade rätt. Martin Demichelis var sett över hela säsongen lagets bäste mittförsvarare. Manuel Pellegrini har inte värvat nytt utan litar på att dessa spelare hittar rytmen igen.
Manchester Citys trupp osar fortfarande av klass, men det handlar om att väcka liv i de egenskaperna igen. Samir Nasri erkände själv att han var medioker förra året. Jesús Navas kräver vi mer av. City har släppt Stevan Jovetic och Edin Dzeko är på väg ut. Ska man slåss på flera fronter är det tveksamt om det räcker med sköre Sergio Agüero och Wilfried Bony som out-and-out-strikers. Samtidigt är rollen som tredjeval bakom dessa herrar inte speciellt attraktiv.
Det hetaste ryktet kring City nu är Kevin De Bruyne från Wolfsburg. Belgaren har tidigare testat lyckan i Chelsea, men de senaste året har han utvecklats till en toppspelare i Europa. De Bruyne skulle samma typ av synergieffekter som Sterling. Bra spelare i bra ålder.

Mycket talar för att det här blir Manuel Pellegrinis sista år i Manchester City. Han var ”dead man walking” i våras och det ryktas redan om att Pep Guardiola är klar till nästa (!) säsong. Det tror jag inte ett dyft på, men räkna med att Pellegrini kommer få återkommande frågor om sin framtid.
Min känsla är att Manchester City hamnade ett år efter med sin generationsväxling och att injektionen av Raheem Sterling inte räcker för att göra laget till titelkandidat. De Bruyne kan förändra läget, men han kan knappast lappa ihop försvaret. Det hänger på Kompany & Co.

Tänkbar startelva:
Hart – Zabaleta, Kompany, Demichelis, Kolarov – Fernando, Fernandinho – Silva, Touré, Sterling – Agüero.
Nyckelspelare: Vincent Kompany.
Håll ögonen på: Raheem Sterling.

Nyförvärv
Raheem Sterling – Liverpool, £49m
Patrick Roberts – Fulham, £12m
Fabian Delph – Aston Villa, £8m
Enes Unal – Bursaspor, £2m
David Faupala – Lens, Free

Förluster
James Milner – Liverpool, Free
Scott Sinclair – Aston Villa, Undisclosed
Stevan Jovetic – Inter Milan, Undisclosed
Micah Richards – Aston Villa, Free
John Guidetti – Celta Vigo, Free
Dedryck Boyata – Celtic, Undisclosed
Seko Fofana – Bastia, Loan
Angelino – New York City FC, Loan
Jordy Hiwula – Huddersfield Town, Undisclosed

Ett gediget, hårt arbetande lag med en ung, intressant tränare. Men vem ska göra målen för Norwich City?

Förra säsongen:
Championship: 3.
FA-cupen: Tredje omgången.
Ligacupen: Tredje omgången.

”Kanariefåglarna” flög tillbaka till Premier League. Det blev bara ett år i andraligan och anledningen till det stavas Alex Neil. När han tog över Norwich förra säsongen hade laget halkat ned från playoffplatserna. Efter 17 segrar på 25 matcher var laget klart för playoff och i finalen på Wembley blev det 2–0 mot Middlesbrough och avancemang till Premier League.
Alex Neil är en del av den nya, unga tränarvågen som sveper in över Premier League.
34-åringen från Bellshill, tio mil från Glasgow, handplockades av Norwich efter succén i Hamilton Academical. Nu står han inför sitt livs utmaning – hålla Norwich kvar i Premier League. Högre än så kan inte målsättningen vara med de här truppen.
Truppen som Alex Neil förfogar över består till stor del av det material som åkte ur ligan för 1,5 år sedan. Vi har målvakten John Ruddy, som visserligen håller god Premier League-klass, vi har backlinjen med Russell Martin, Sebastien Bassong och Martin Olsson, vi har mittfältet med Jonny Howson, Bradley Johnson, Nathan Redmond och Wes Hoolahan och vi har ett väldigt tunt anfall.
Ifjol var Cameron Jerome lagets skyttekung med 18 fullträffar i Championship. Det låter kanske lovande men är det något vi lärt oss om Jerome är det att han inte är tillräckligt bra för att leverera på PL-nivå. Efter sina elva mål säsongen 2009/10 för Birmingham är hans målfacit i ligaspelet skralt: 3, 4, 3, 2.
Norwich får tillbaka Ricky van Wolfswinkel, men det enda han bidrog med under sin hittills enda Premier League-säsong var ett läckert namn.
Norwich har en uppsjö av centrala mittfältare: Jonny Howson, Bradley Johnson, Alexander Tettey, Youssouf Mulumbu, Graham Dorrans. Jag förstår inte riktigt hur Alex Neil ska hålla alla nöjda. Norwich borde kanske lägga lite större kraft på att hitta en målgörare. En ny Grant Holt, tack.
Gary Hooper anslöt med fint rykte efter åren i Celtic och hans 14 mål på 30 matcher (varav bara 16 från start) är helt okej, men han levererade inte heller i Premier League.
Jag är också orolig för backlinjen. Omskolade högerbacken Russell Martin och Sebastien Bassong känns inte som ett helt tryggt mittbackspar i PL 2015.
Martin Olssons plats i startelvan har varit ohotad sedan flytten från Blackburn, men nu har Robbie Brady värvats för runt 90 miljoner kronor. Brady kan spela både vänsterback och vänstermittfältare så Olsson måste vidimera sin plats i elvan. Det tror jag att han gör.
Wes Hoolahan är en personlig favorit som ska stå för kreativiteten tillsammans med kvicke yttern Nathan Redmond. Hur mycket jag än gillar Hoolahan väger han lite lätt ibland.
För att Norwich ska kunna göra något annat än att slåss om kontraktet behövs det hända grejer på transferfronten innan 1 september.

Tänkbar startelva:
Ruddy – Wisdom, Martin, Bassong, Olsson – Redmond, Johnson, Mulumbu, Brady – Hoolahan – Jerome.
Nyckelspelare: Sebastien Bassong.
Håll ögonen på: Nathan Redmond.

Nyförvärv
Graham Dorrans – West Brom, £3m
Youssuf Mulumbu – West Brom, Free
Andre Wisdom – Liverpool, Loan
Robbie Brady – Hull, £7m
Jake Kean – Blackburn, Loan

Förluster
Mark Bunn – Aston Villa, Free
Carlton Morris – Hamilton, Loan
Cameron McGeehan – Luton Town, Undisclosed
Sam Kelly – Port Vale, Free
Remi Matthews – Burton, Loan

De senaste åren har varit dystra. Nu finns det en möjligen en ljusning på Stadium of Light.

Förra säsongen:
Premier League: 16.
FA-cupen: Femte omgången.
Ligacupen: Tredje omgången.

Sunderland AFC är en av Premier Leagues mest anrika klubbar. Klubben bildades 1879 och vann sex ligatitlar fram till 1936, har två inskrivningar på FA-cuppokalen och hemmaborgen är en av arenorna med bäst stöd.
De tre senaste säsongerna har dock det där massiva stödet prövats rejält. Ända sedan Sunderland sålde Darren Bent till Aston Villa 2011 har laget varit mediokert. Laget har med liten marginal undvikit de tre sista platserna i tabellen och framstegen har varit obefintliga.
Paolo Di Canios tid i klubben blev ett kort och stormigt kapitel. Förra säsongen var det tack och adjö till Gustavo Poyet, som började så lovande.
Holländaren Dick Advoccat kom in och räddade kontraktet och nu har han accepterat att stanna ytterligare ett år före sin pensionering. Han är inte heller en långsiktig lösning, men hans cv ingjuter iallafall lite hopp i klubben.
Den här sommaren har Sunderlands sportdirektör Lee Congerton fått arbeta hårt för att bygga om truppen. Han har gjort ett helt okej arbete.
Det hopplösa försvaret har förstärkts med Younes Kaboul från Tottenham och Sebastian Coates från Liverpool. I dessa fyrtorn finns huvudspel och fysik.
Jeremain Lens från Dynamo Kiev för runt 100 miljoner kronor är den mest intressanta värvningen. Nyss kom bekräftelse om lånet av Yann M’Vila. Kan Lee Congerton även säkra en kreativ mittfältare (det ryktades om Leroy Fer men Sunderland drog sig ur affären på grund av spelarens skada) så har det centrala mittfältet fått den välbehövliga uppfräschningen som man borde fått redan för ett par år sedan. Lee Cattermole finns ju kvar och signade ett nytt sexårskontrakt i somras. Dessutom finns Jack Rodwell, som fortfarande bara är 24 år (debuterade som 16-åring). Sebastian Larsson är kvar och han var en av få som kom undan med godkänt betyg från förra säsongen. Kanske får han ta högerkanten även om före detta engelske landslagsspelaren Adam Johnson finns kvar och har gjort en bra försäsong (han riskerar åtal för sexuellt umgänge med minderårig).
Målproduktionen har varit Sunderlands stora problem. I januari köptes Jermain Defoe för en ansenlig summa. Han gör sina mål, men som 32-åring pekar kurvan knappast uppåt. Skadedrabbade Steven Fletcher har en större ”uppsida”. Får han vara hel är han god för 15 mål. En möjlig joker är 21-årige Duncan Watmore som valdes till reservlagets bästa spelare förra säsongen.
Sunderland känns lite vassare än förra säsongen, kan man spetsa med någon mer värvning kan man på sin höjd undvika nedflyttningsstriden. Sett till senaste årens utveckling får man beteckna det som framsteg.

Tänkbart startelva:
Pantilimon – Jones, Kaboul, O’Shea, van Aanholt – Larsson, Cattermole, M’Vila, Lens – Defoe, Fletcher.
Nyckelspelare: Jermain Defoe.
Håll ögonen på: Jeremain Lens.

Nyförvärv
Jeremain Lens – Dynamo Kiev, £8.5m
Younes Kaboul – Tottenham, £3m
Adam Matthews – Celtic, £2m
Sebastian Coates – Liverpool, £1.96m
Yann M’Vila – Rubin Kazan, loan

Förluster
Connor Wickham  – Crystal Palace, £9m
El-Hadji Ba – Charlton
Santiago Vergini – Getafe, Loan
Jordan Pickford – Preston, Loan

För sex år sedan var de på väg ur Football League. Nu är de nykomling i Premier League. Kan Eddie Howes Bournemouth fortsätta sin fantastiska resa?

AFC Bournemouth var inte bara illa ute i League Two. De var på väg att gå under. Ekonomin var körd i botten, organisationen var kaos och laget straffades med 17 poängs avdrag.
Eddie Howe som fått lägga skorna på hyllan och fått en roll som reservlagstränare och senare ungdomstränare ringdes in som krislösning.
Det som sedan skett nere på sydkusten är remarkabelt. Bournemouth säkrade kontraktet i sista hemmamatchen våren 2009 via 2–1 hemma mot Grimsby Town. Säsongen efter var man förbjudet att värva spelare. Ändå tog man steget upp till League One. Redan där var prestationen beundransvärd.
Eddie Howe lämnade för Burnley i januari 2011. Närmare två år senare lämnade han posten. Hans mamma hade gått bort och familjen ville ha närmare hem till släkten.

Under tiden hade saker hänt i Bournemouth. Ryske affärsmannen Maxim Demin hade köpt klubben och löst de ekonomiska svårigheterna. Nu var Bournemouth en klubb med potential.
Eddie Howe var tillbaka i Bournemouth i oktober 2009. Åtta månader senare hade de säkrat uppflyttning till Championship. Debutsäsongen i Championship gick bra, det blev en tiondeplats, sex poäng från playoff.
Förra säsongen var resan till finrummet fullbordad när Bournemouth vann Championship.
Eddie Howe, 37 år, är den främsta anledningen till framgången.
Spelare som haft honom hyllar den unge tränaren. Han har kallats allt från ”The English Mourinho” till ”The Special One”. Han är helt enkelt född till att coacha.
Så inför debuten i Premier League finns Bournemouths främsta vapen på tränarbänken. Om det är något vi vet är det att Eddie Howe kan få ihop en grupp, att hans träningar håller toppklass och att han får sitt lag att spela sevärd fotboll.
Bournemouth byggde sitt spel på en rappt, passningsorienterad fotboll förra säsongen. Eddie Howe har inte frestats att värva en ny elva nu när klubben fått ta del av de enorma tv-pengarna. Istället litar han i stora delar på den trupp som tagit klubben till Premier League.
Det betyder att Callum Wilson, som skrev på ett nytt fyraårskontrakt, väntas göra målen och att Matt Ritchie förväntas spela fram till dem. Det betyder att Steve Cook och Tommy Elphick kommer att bilda mittbackspar om inte förre Everton-veteranen Sylvain Distin får förtroendet. Det betyder att Harry Arter och förre Norwich-spelaren Andrew Surman kommer att styra på mitten.
Den största värvningen hittills är vänsterbacken Tyrone Mings och anfallaren Max Gradel som blev klar idag.
Jag tycker att det är klokt. Eddie Howe vet att det viktigaste inte är att värva stort utan att förvalta och utveckla det man har. Det har han gjort bättre än någon annan manager i Football League senaste decenniet.
Jag tror mycket väl att Bournemouth kan klara kontraktet. De har en liten, intim arena som kommer att koka (i stan där det alltid sägs vara varmt). Nykomlingar brukar ofta ha en förmåga att överraska oss.
Jag är övertygad om att Eddie Howe, tränaren som diggar norska 80-talsbandet A-ha, vet vad han gör. Med tre uppflyttningar på sitt cv har han vidimerat sin kompetens.
Frågan är inte om Eddie Howe är redo för Premier League.
Frågan är om Premier League är redo för Eddie Howe.

Tänkbar startelva:
Boruc – Francis, Elphick, Cook, Mings – Ritchie, Arter, Surman, Atsu – Wilson, Gradel.
Nyckelspelare: Callum Wilson.
Håll ögonen på: Christian Atsu.

Nyförvärv
Tyrone Mings – Ipswich Town, £8m
Lee Tomlin – Middlesbrough, £3m
Max Gradel – St Etienne, Undisclosed
Sylvain Distin – Everton, Free
Artur Boruc – Southampton, Free
Adam Federici – Reading, Free
Joshua King – Blackburn Rovers, Tribunal
Christian Atsu – Chelsea, Loan
Filippo Costa – Chievo, Loan

Förluster
Ian Harte – Released
Josh McQuoid – Luton, Free
Darryl Flavahan – Released
Mohamed Coulibaly – Released
Joe Partington – Released
Miles Addison – Released
Ryan Fraser – Ipswich Town, Loan
Brett Pitman – Ipswich Town, Undisclosed
Jayden Stockley – Portsmouth, Loan

För andra sommaren i rad har Liverpool tvingats ge upp sin dyrbaraste spelare. Har transferkommittén gjort ett bättre jobb denna sommar? Det kommer avgöra allt för Brendan Rodgers gäng.

Förra sommaren såldes Luis Suárez till Barcelona. Liverpool fick en hisklig summa pengar, runt 75 miljoner pund, att handla nya spelare för.
Den beryktade transferkommittén, som rattar värvningarna i Liverpool och där Brendan Rodgers ingår, identifierade en rad spelare som skulle förstärka laget. Utfallet blev väl så där.
Visst finns det fortfarande potential hos spelare som Lazar Markovic och Divock Origi. Visst finns det mer att plocka ut hos spelare som Dejan Lovren och Adam Lallana. Men köpen av Rickie Lambert och Mario Balotelli blev kostsamma (Lambert var inte dyr, men han fyllde en trupplats som hade kunnat besättas med någon annan med potential/klass). Den enda av nyförvärven som gjorde en bra säsong var Emre Can.
Nu har Liverpool återigen sålt sin dyrbaraste spelare. Raheem Sterling, 20 år, var tänkt att bli en pusselbit som ”nya Liverpool” skulle byggas kring, men han tryckte på för en flytt till Manchester City. Affären är värd runt 500 miljoner kronor (en summa som kan stiga till runt 600 miljoner kronor) och den här gången har transferkommittén spänt bågen lite hårdare.
Istället för att hämta in råtalang har man gått på lite dyrare och lite säkrare kort.
Det började med Danny Ings och James Milner på free transfer. Jag gillar framför allt värvningen av Milner. Engelsmannen var en av ligans bästa centrala mittfältare säsongen 2009/10 i Aston Villa. I Manchester City fick han inget långsiktigt förtroende i den positionen så det blir intressant att se vad han kan uträtta nu när han blivit lovad att konkurrera centralt. Nathaniel Clyne är ett kap, engelsman och en klar uppgradering jämfört med lagets tidigare alternativ på högerbacken. Joe Gomez, 18, är en ung, spännande försvarare som väntas få starta premiären som vänsterback.
Sedan har vi framför allt kanonerna där framme, sommarens tyngsta tillskott. Roberto Firmino från Hoffenheim. Brassen är ingen garanterad succé – det är inget köp – och han har värvats till det nya 4-3-3-system som Brendan Rodgers vill använda där Coutinho i förstavalet för en central roll. Firmino visade hur som helst i Bundesliga att han är en vass spelare.
Christian Benteke har vållat mest debatt.
Det som diskuterats mycket sedan övergången offentliggjordes är prislappen. Liverpool betalar 430 miljoner kronor. En ansenlig summa, absolut, men överpris? Nej, jag tycker inte det.
Först måste vi konstatera att marknaden har förändrats. Köpkraften hos klubbarna är så mycket större tack vare det nya tv-avtalet. Vad klubbar har betalat för spelare för två, tre, fyra år sedan är helt irrelevant.
Det som är relevant är att Liverpool ifjol led enormt av att man inte hade någon pålitlig ersättare till Daniel Sturridge. Mario Balotelli totalfloppade och gjorde tillsammans med Lambert tre (!) ligamål. Skadan på Sturridge berövade Liverpool chansen att kvalificera sig till Champions League. Det är en situation man inte har råd att upprepa. Så för Liverpool var Christian Benteke en spelare värd att sträcka sig extra långt för.
Belgaren är en centertank som klarar rollen som ensam striker. Han är stor, stark, kan springa i djupled och kan göra mål. Hans touch lämnar en del i övrigt att önska, men klart är att det inte finns så många av hans sort.
Eftersom Daniel Sturridge börjar säsongen på skadelistan kommer Benteke bära ett tungt målansvar från start.

En annan som har pressen på sig från start är Brendan Rodgers. Han leder ”sack racet” hos vissa spelbolag, alltså oddssättningen över vilken tränare som tippas få sparken först. Jag gillar Rodgers skarpt, men det är bara att konstatera att hans förtroendekapital har sjunkit drastiskt sedan förra året. En tuff start igen – och Liverpool ska möta Arsenal, Manchester United, Everton, Tottenham och Chelsea borta före november – kan göra att managern får sparken. Efter den försmädliga 1–6-förlusten borta mot Stoke i våras kändes det som att Rodgers satt löst. Nordirländaren har lett Liverpool i tre år och bortsett från det bejublade 2013/14 har framstegen varit få och små.
Liverpool måste slåss hela vägen in på mållinjen om fjärdeplatsen denna säsong för att det ska vara i närheten av godkänt. I våras var man 25 poäng efter mästarna Chelsea. Det håller inte igen.
Jag är lite orolig över försvaret. Nathaniel Clyne är en förstärkning på högerbacken, men hans spetsegenskaper är främst offensivt. Mittförsvaret har inte fått den välbehövliga förstärkningen och man tvingas återigen lita på att Martin Skrtel, Mamadou Sakho och Dejan Lovren ska hålla ihop det (jag räknar inte in Kolo Touré här). Om försvaret inte håller måste Rodgers hitta lösningar. En sådan lösning för att få mer stadga är fembackslinje men då kommer istället hans offensiva lirare bli lidande.
Coutinho är lagets bästa spelare och ”dörröppnaren” i offensiven. Brassen var stundtals magisk från senhösten och framåt och hans främsta uppdrag är att distribuera bollarna till Benteke och Firmino.

Det här är första gången detta århundrade som Liverpool inleder en säsong utan Steven Gerrard i laguppställningen. Det kommer att kännas tomt utan ”Captain Fantastic”. Även om han fasades ut under våren där han inte var riktigt ordinarie känns det som att det saknas något på ledarfronten i Liverpool. På relativt kort tid har Jamie Carragher och Gerrard lämnat klubben. Nye kaptenen Jordan Henderson är mer en ”lead-by-example”-karaktär och även om han har många förtjänster och kommer att växa med ansvaret så är han inte karismatisk nog att fylla ut Gerrard-kostymen ännu.
Liverpool kommer vara bättre än ifjol, det är jag övertygad om. Räcker det till en Champions League-biljett?

Tänkbart startelva:
Mignolet – Clyne, Skrtel, Sakho, Gomez – Henderson, Coutinho, Milner – Firmino, Benteke, Sturridge
Nyckelspelare: Christian Benteke.
Håll ögonen på: Jordon Ibe.

Nyförvärv
Christian Benteke – Aston Villa, £32.5m
James Milner – Manchester City, Free
Danny Ings – Burnley, Tribunal
Roberto Firmino – Hoffenheim, £29m
Nathaniel Clyne – Southampton, £12.5m
Joe Gomez – Charlton, £3.5m
Adam Bogdan – Bolton, Free

Förluster
Raheem Sterling – Man City, £49m
Glen Johnson – Stoke, Free
Steven Gerrard – LA Galaxy, Free
Rickie Lambert – West Brom, Undisclosed
Andre Wisdom – Norwich, Loan
Lloyd Jones – Blackpool, Loan
Jordan Williams – Swindon, Loan
Kevin Stewart – Swindon, Loan
Sebastian Coates – Sunderland, Undisclosed
Brad Jones – Released
Javi Manquillo – Atletico Madrid, Loan terminated
Danny Ward – Aberdeen, Loan

***
I morse var jag med i Gomorron Sverige och pratade nya boken ”Kungar av Premier League” och engelsk fotboll. Ni ser surret här om ni spolar fram till 1:20:15:
http://www.svtplay.se/video/3150464/gomorron-sverige/gomorron-sverige-gomorron-sverige-163

Förra säsongens skräll. Nu är det ingen som dömer ut Southampton. Men jag tror att det här året blir tuffare.

Ni minns ju hur tongångarna gick vid den här tiden ifjol. Southampton hade förlorat halva elvan, Luke Shaw, Dejan Lovren, Rickie Lambert, Adam Lallana och Calum Chambers. Morgan Schneiderlin uppvaktades av Tottenham. Det lag som överraskat så positivt under Mauricio Pochettino hade köpts sönder. Nye managern Ronald Koeman samlade ihop spillrorna av ett lag, identifierade prisvärda ersättare – och ledde Saints till en succéhöst.
Det räckte inte hela vägen till att utmana topplagen om fjärdeplatsen, Southampton föll ihop under våren, men säsongen var likväl en framgång.
Det var framför allt en framgång för klubbens filosofi och långsiktiga tänk. Även om Southampton plundras på talang så finns en röd tråd som kommer att generera nya spelare. Akademin är förmodligen Englands allra bästa och har nu nya guldklimpar som väntar på sitt genombrott. Vänsterbacken Matt Targett, 19, är en. James Ward-Prowse, som debuterade som 17-åring i Premier League, hade en mellansäsong ifjol. Mittfältaren Harrison Reed, 20, och anfallaren Ryan Seager, 19, är andra intressanta namn.
Talangutvecklingen måste leverera för Southampton har blivit den mest attraktiva jaktmarken i hela Premier League. Liverpools scouter har klippkort till St Mary’s och i sommar handplockade Manchester United Morgan Schneiderlin, Southamptons viktigaste spelare.
Det är förstås en trist utveckling. Southamptons projekt, där man verkligen satsar på att fostra eget, är så sympatiskt och genuint att man önskar dem all framgång. Men i den hierarki som råder så är det i princip omöjligt att nå toppen med den strategin. För pengar pratar och förr eller senare – oftast rätt fort – så kommer de större drakarna och plockar det man vill ha.

Förlusterna av Schneiderlin, Nathaniel Clyne och Toby Alderweireld (som hamnade i Spurs) är tunga att bära. Lägg till att målvakten Fraser Forster kommer att missa hela hösten på grund av en knäskada (Maarten Stekelenburg har hämtats in som vikarie). Men Saints har gjort en del spännande nyförvärv.
Jordy Clasie har kallats ”Hollands Xavi” och ska ersätta Schneiderlin på mitten. Cédric Soares ska fylla luckan efter Clyne och Steven Caulker har lånats in för att agera försvarschef jämte José Fonte. Juanmi var en supertalang i La Liga en gång i tiden, jag är mer osäker på hans status nu.
Southamptons bästa tillskott kan istället vara en spelare som redan fanns i truppen.
Jay Rodriguez var högaktuell för Englands VM-trupp när han skadade knäet allvarligt våren 2014. Han spelade inte en enda match förra säsongen, men nu är han tillbaka och det kan bli en joker.

Ronald Koeman har aviserat att Southampton kommer att satsa på Europa League. Det är förstås en beundransvärd inställning, men det är lättare sagt än gjort. Torsdagsmatcherna kommer att dränera truppen på energi och det blir intressant att se hur man klarar dubbelmatchandet.
En plats på övre halvan ser jag som klart godkänt med tanke på att Southampton återigen tappat sina bästa spelare.

Tänkbar startelva:
Forster – Soares, Caulker, Fonte, Bertrand – Davis, Clasie, Wanyama – Tadic, Pellè, Mané.
Nyckelspelare: José Fonte.
Håll ögonen på: Jordy Clasie.

Nyförvärv
Jordy Clasie – Feyenoord, £8m
Juanmi – Malaga, £5m
Cuco Martina – FC Twente, £1m
Cedric Soares – Sporting CP, £4.7m
Maarten Stekelenburg – Fulham, Loan
Steven Caulker – QPR, Loan

Förluster
Morgan Schneiderlin – Manchester United, £25m
Nathaniel Clyne – Liverpool, Undisclosed (fee understood to be £10m plus add-ons)
Artur Boruc – Bournemouth, Free
Jos Hooiveld – Released
Cody Cropper – MK Dons, Free
Omar Rowe – Released
Jake Sinclair – Released
Dani Osvaldo – Released
Jack Stephens – Middlesbrough, Loan
Sam Gallagher – MK Dons, Loan

Den ifrågasatte är utbytt mot den populäre. Nu är frågan: Kan Slaven Bilic även leverera resultat.

Sam Allardyce tid som tränare i West Ham United tog slut i somras. ”Big Sam” förde West Ham tillbaka till Premier League och etablerade laget i högstaligan, men han vann aldrig fansens hjärtan.
Först och främst handlade det om spelstilen. Allardyce har i sin tränarkarriär nått resultat tack vare ett rakt spel och långa bollar, i Bolton, I Blackburn, och det var ingen överraskning att den strategin skulle användas även i West Ham. När supportrarna ville se spel efter marken svarade Big Sam med att hämta in Andy Carroll – en spelare som knappast lämpar sig för annat än långbollar.
Så även om West Ham klarade utmaningen att åter etablera sig i högstaligan så var Sam Allardyce hyllningsskara liten. Han gjorde vad han kunde för att slå på den egna trumman, kallade sig för ”Allardici”, och framhävde att han var bra nog för att coacha Barcelona. Det dröjde till hösten 2014 innan han steg han på popularitetsstegen. Då lade West Ham om spelet, blev mer passningsorienterat och Sam Allardyce fick effekt av en mittfältsdiamant med Stewart Downing som spets och Diafra Sakho som måltjuv.
Sam Allardyce fick till och med en puss av Russell Brand framför tv-kamerorna och den tidigare så utskällde managern såg ut att sakta men säkert har vunnit över sina belackare. Men under våren var den vägvinnande fotbollen som bortblåst. Efter seger mot Hull City 18 januari vann West Ham bara två ligamatcher. Sam Allardyce var tillbaka på ruta ett. Sedan fick han lämna.
Det dröjde inte många timmar efter att säsongen var över innan West Ham meddelade på sin officiella Twitter att klubben valt att inte förlänga kontraktet.
Ersättaren blev Sam Allardyce antites. Slaven Bilic. Publikfavoriten. Rockentusiasten som lirar gitarr i ett band. Det populistiska valet.

Det ska bli så spännande att följa Slaven Bilics entré i engelsk fotboll. Han har en historia som spelare i Everton och West Ham och vi minns honom som en passionerad spelare. Bilic har gjort resultat med Kroatiens landslag, känt på ryska ligan med Lokomotiv Moskva (fick sparken efter säsongen) och senare tagit en sväng till Besiktas. Han är en engagerad, kompetent tränare, men det behöver inte betyda att man lyckas som klubbmanager när man byter till en mer slagkraftig liga. I Premier League kommer han testas fullt ut. Om han dessutom ska få spelarna att lira en annan typ av fotboll och samtidigt ska göra bättre resultat har han en utmaning. Framför allt eftersom West Ham väntas dubbelspela i Europa League. Slaven Bilic har redan visat att EL-ryggsäcken kan bli jobbig. West Ham började med kryss i första mötet med lilla Astra Giurgiu från Rumänien.

West Ham har en okej trupp och fått in en del intressanta förstärkningar i sommar. Angelo Ogbonna från Juventus ger rutin i försvaret, precis som lånet av Carl Jenkinson från Arsenal ger säkerhet på högerbacken. Mittfältaren Pedro Obiang har varit ett eftertraktat namn i Serie A och yttern Dimitri Payet är en spännande lirare från Marseille. Truppen känns aningen bättre än ifjol även om Enner Valencia tyvärr missar hela (?) hösten på grund av en knäskada, Andy Carroll missar starten av ligan och Stewart Downing överraskande nog lämnat för Middlesbrough.
Det som talar emot West Ham är att Alex Song och Stewart Downing, höstens två bästa spelare i laget, har lämnat klubben och att Andy Carroll aldrig verkar bli kvitt sina skador.
Det här är sista säsongen på Boleyn Ground innan flytten till OS-arenan. Det är av allra högsta vikt att West Ham spelar i Premier League när man flyttar till den nya arenan.
Med tanke på kvaliteten på truppen, nyförvärven och den positiva känslan runt West Ham är en plats i mitten av tabellen, kanske till och med övre halvan, ett rimligt mål.

Tänkbar startelva:
Adrián – Jenkinson, Reid, Ogbonna, Cresswell – Noble, Obiang, Kouyaté – Payet – Sakho, Carroll.
Nyckelspelare: Adrián.
Håll ögonen på: Dimitri Payet.

Nyförvärv
Angelo Ogbonna – Juventus, £7.9m
Dimitri Payet – Marseille, £10.7m
Carl Jenkinson – Arsenal, Loan
Pedro Obiang – Sampdoria, £4.3m
Manuel Lanzini – Al Jazira, Loan
Darren Randolph – Birmingham City, Free

Förluster
Stewart Downing – Middlesbrough, £5.5m
Dan Potts – Luton Town, Free
Paul McCallum – Leyton Orient, Free
Carlton Cole – Released
Guy Demel – Released
Jussi Jaaskelainen – Released
Nené – Released

Säsongen gick inte som man tänkt sig. Så då vände sig West Bromwich till Dr Tony Pulis. Och kontraktet var räddat i samma stund.

Förra säsongen:
Premier League: 13.
FA-cupen: Kvartsfinal.
Ligacupen: Fjärde omgången.

Blott fyra vinster före nyår fick West Bromwich att agera. Sympatiske Alan Irvine var på många sätt ett sympatiskt, intressant managerval, men hans ringa erfarenhet betydde också att hans fallhöjd var låg. Irvine fick sparken och West Bromwich tog in Tony Pulis.
Walesaren har aldrig åkt ur en liga i sin tränarkarriär så någon bättre garanti för överlevnad fanns inte. Pulis lyfte laget; från 1 januari förlorade WBA bara en match fram till mars månad och Premier League-statusen var säkrad. Pulis gjorde som han alltid gör, stärkte upp organisationen bakåt och fick med sig resultat. Unge stjärnan Saido Berahino fick ett lyft, storköpet Brown Ideye likaså.
Det blev till slut en 13:e-plats i ligan, men även om jag hyser stor respekt för Tony Pulis så tror jag att denna säsong kan bli tuffare. Det finns flera anledningar till det.
Dels får WBA en tid framöver klara sig utan förstemålvakten Ben Foster då denne är skadad. Boaz Myhill är en okej backup som kan göra fantommatcher, men han är något mer ojämn.
Sedan är startelvan något ålderstigen, känslan är att spelare som McAuley, Brunt, Fletcher, Lescott, Morrison knappast blir bättre. Sedan finns en risk att Saido Berahino lämnar. Det har ryktas om intresse från Tottenham men nu uppges även Manchester City vara en tänkbar destination. WBA gjorde bara 38 mål förra säsongen och Berahino stod för 14 av dessa. Att få 21-åringen att skriva på ett nytt kontrakt vore WBA:s största triumf denna säsong.
West Bromwich har redan säkrat upp om Berahino skulle flytta. Förra veckan hämtade man in Rickie Lambert och det är en fin förstärkning. Även om 33-åringen misslyckades i Liverpool har han kapacitet att leverera i en mindre klubb.

Darren Fletcher blev en enorm injektion när han anslöt i januarifönstret och han har en nyckelroll kommande säsong. En annan avdankad nyckelspelare är Joleon Lescott, som gjorde en stark säsong efter flytten från Manchester City. Lescotts form och James Chesters entré på The Hawthorns gör att Jonas Olsson får kriga hårt för sin plats i backlinjen trots skadan på Gareth McAuley. Vänsterbacken verkar beslagtas av nyförvärvet James McClean som både imponerat spelmässigt och skapat rubriker under försäsongen.
En tänkbar joker är irrationelle yttern Callum McManaman, tidigare i Wigan. 24-åringen anslöt i januari och bidrar med fart på högerkanten. Jag är lite nyfiken på blott 17-årige anfallaren Tyler Roberts som fick följa med på träningslägret. En ny guldklimp i Berahino-klass?

Tony Pulis har hittills varit en trygg försäkring för att inte åka ur ligan. Jag kan inte se att WBA skulle göra det denna säsong heller om inget drastiskt sker på transferfronten eller gällande skador.
Men jag kan heller inte se att de skulle prestera särskilt mycket bättre än förra säsongens placering.

Tänkbar startelva:
Foster – Dawson, Chester, Lescott, McClean – Fletcher, Yacob – Brunt, Berahino, Sessègnon – Lambert.
Nyckelspelare: Saido Berahino.
Håll ögonen på: Callum McManaman.

Nyförvärv
James McClean – Wigan, £1.5m
James Chester – Hull, £8m
Rickie Lambert – Liverpool, Undisclosed

Förluster
Graham Dorrans – Norwich, Undisclosed
Youssuf Mulumbu – Norwich, Free
Chris Baird – Derby County, Free
Alex Jones – Birmingham City, Free
Kemar Roofe – Oxford United, Undisclosed
Jason Davidson – Huddersfield, Free
Bradley Garmston – Gillingham, Free
Donervon Daniels – Wigan, Free
Wesley Atkinson – Notts County, Free

I helgen börjar Premier League. Då är det också dags för ny säsong av Premier Manager.
Här är mitt lag i tävlingen.

Mitt lag i Premier Manager (3-4-3)

Petr Cech, Arsenal, 6,0 miljoner kronor
Ett superförvärv som kommer betyda så mycket för Arsenal. Tjecken är en världsklassmålvakt och jag räknar med att Gunners automatiskt kommer släppa in färre mål.

——————————————————————————–

Cedric Soares, Southampton, 3,0 miljoner kronor
Värvad som ersättare till Nathaniel Clyne och om han får samma arbetsbeskrivning så kommer det innebära offensiva rusher i ett tryggt försvar.

Laurent Koscielny, Arsenal, 5,0 miljoner kronor
Given i Arsenals försvar som släpper in färre mål och tar fler poäng med Koscielny på planen. Dessutom har han en förmåga att peta in en del bollar offensivt.

Simon Francis, Bournemouth, 2,5 miljoner kronor
En av Bournemouths bästa spelare förra säsongen och nykomlingar brukar inleda starkt. Jag ger Francis chansen.

——————————————————————————–

Eden Hazard, Chelsea, 8,5 miljoner kronor
En poängmaskin som man inte har råd att vara utan såvida belgaren fortsätter som ifjol. Gör både mål och assist.

Ross Barkley, Everton, 3,5 miljoner kronor
Barkley hade en tung fjolårssäsong men potentialen finns kvar och han borde lyfta sig nu.

Alex Oxlade-Chamberlain, Arsenal, 3,5 miljoner kronor
Alex OC kommer in i stim där spelet stämmer och han flyger fram. Styrkebesked i Comunity Shield där han dundrade in segermålet. Lär inleda säsongen i startelvan.

Moussa Sissoko, Newcastle, 3,0 miljoner kronor
Tycker priset för Sissoko är överkomligt. Han var Newcastles bästa spelare förra säsongen vid sidan av Janmaat och är vass när han kommer i andravågslöpningar.

——————————————————————————–

Callum Wilson, Bournemouth, 4,0 miljoner kronor
Skyttekung i Championship förra säsongen. Har kapacitet att göra mål även i Premier League.

Troy Deeney, Watford, 4,0 miljoner kronor
Watford har värvat en rad etablerade spelare, men Deeney förblir lagets viktigaste spelare.

Wayne Rooney, Manchester United, 7,0 miljoner kronor
Rooney inleder säsongen som förstastriker och är det något man vet är det att han gillar att lira där framme och att han har en förmåga att producera poäng – även när formen inte är på topp.

Här skapar du ditt lag.

***
För att utmana mig – anslut till ”Kalle Karlssons liga”. Förstapriset i den gruppen är en iPad.

***
Vilka spelare tycker du framstår som fynd i årets Premier Manager?