Rankingen över säsongens 50 bästa spelare går vidare.
Idag publiceras del 2 med platserna 40–31.

Det går att vända och vrida på alla typer av betygsättningar. Förra veckan värderade jag tränarnas insatser under säsongen. Chelseafansen reagerade på att impopuläre Rafael Benítez fick högt betyg medan populäre föregångaren Roberto Di Matteo fått underkänt betyg. Det var inte förvånande, men det intressanta i sammanhanget var att alla som inte var Chelseafans höll med om betygen.
Ergo: Allt handlar om vad man värderar och hur mycket. Jag värdesatte titlar och då fick Benítez högre betyg tack vare Europa League-triumfen.

Så därför har jag försökt vara tydlig inför den här rankingen. Under rubriken ”kriterier” kan man läsa vad som gäller för bedömningen.
Det enda frågetecknet som dök upp efter del 1 av 50-listan var Matija Nastasic. City-fans ville, så klart, ha honom högre upp. Visst kan man argumentera för det – sett till förväntningarna gjorde Nastasic en supersäsong.
Men då har man inte läst under kriterierna. Där står tydligt att jag sätter värde på antalet matcher en spelare har gjort. Nastasic deltog bara i 21 av 38 fajter (vilket gör att hans bidrag sett över HELA säsongen är begränsat).

Kriterier för listan:
* För att vara med måste spelaren ha gjort minst 20 matcher i ligan. Det innebär att spelare som Coutinho och Nemanja Vidic inte har övervägts.  Tufft, men regler är regler.
* Listan bedömer insatser i Premier League. Vad spelare gjort i Champions League, Europa League, FA-cupen och Ligacupen är oväsentligt.
* Spelare som hållit en jämn nivå och gjort många matcher har värderats högre. Det kan tyckas självklart, men det är värt att betona eftersom läsare ofta lanserar lirare som gjort enstaka bra insatser (framför allt gäller det spelare som avslutat säsongen bra).

Säsongens 50 bästa spelare, plats 40–31

50) Jussi Jääskeläinen, West Ham
49) Laurent Koscielny, Arsenal
48> Aaron Lennon, Tottenham
47) Matija Nastasic, Manchester City
46) Sascha Riether, Fulham
45) Kevin Nolan, West Ham
44) Patrice Evra, Manchester United
43) Shaun Maloney, Wigan
42) Phil Jagielka, Everton
41) Glen Johnson, Liverpool

40) Hugo Lloris, Tottenham
26 år, målvakt
27 matcher, 29 insläppta mål
Kommentar: Lloris började säsongen som andraval bakom Brad Friedel. När han väl fick chansen i Premier League släppte han in fem mål mot Arsenal (men gjorde faktiskt en bra match och höll nere siffrorna). Efter det gick han inte att peta.

39) Yaya Touré, Manchester City
30 år, mittfältare
32 matcher (0 inhopp), 7 mål
Kommentar: Yaya började säsongen tveksamt och var inte alls lika dominant som förra säsongen. Men en ”okej” Yaya Touré är fortfarande en väldigt bra mittfältare. Sju mål trots att han ofta spelats som en av de två ”sittande” mittfältarna.

38) Winston Reid, West Ham
24 år, försvarare
36 matcher (0 inhopp), 1 mål
Kommentar: Nyzeeländaren värvades efter succén i VM 2010. Den här säsongen växte han ut till en jätte. Otroligt stark som duellspelare.

37) Frank Lampard, Chelsea
34 år, mittfältare
29 matcher (8 inhopp), 15 mål
Kommentar: Frank Lampard var på väg att fasas ut från Chelsea. Klubben tvekade länge om att ge honom ett nytt kontrakt. Men till slut tog man sitt förnuft tillfånga. Efter att ha dunkat in 15 mål från mittfältet var han för bra för att släppa. Fem av målen var visserligen från straffpunkten, men tio fullträffar i ligan är ändå ett väldigt bra facit för en central mittfältare (på bara 21 starter).
Läs mer: ”Varför vill Chelsea göra sig av med Frank Lampard?”.

36) Robert Snodgrass, Norwich
25 år, mittfältare
37 matcher (2 inhopp), 6 mål
Kommentar: Snodgrass anpassade sig direkt till Premier League och tog Grant Holts roll som offensiv nyckelspelare i Norwich. Hans stats – sex mål och sex assist i ett av ligans mest målsnåla lag – ger dessutom inte hela bilden. Spelmässigt var Snodgrass riktigt vass i många matcher.

35) Wayne Rooney, Manchester United
27 år, mittfältare/anfallare
27 matcher (5 inhopp), 12 mål
Kommentar: En mellansäsong för Rooney som hamnade i skuggan av RvP. Blandade stormatcher med riktiga bottennapp. Hans totala bidrag var begränsat, men 10 mål och 12 assist på 22 starter är ett imponerande facit när man gjort en ”svag” säsong. Extra plus för att Rooney var som bäst i de stora matcherna. Åtta uttagningar i ”Omgångens lag” i den här bloggen.
Läs mer: ”Analys: Rooneys förvandling till defensivspecialist”. ”Rooneys defensiva arbete”.

34) Simon Mignolet, Sunderland
24 år, målvakt
38 matcher, 54 insläppta mål
Kommentar: Sunderlands fans hade inte mycket att glädja sig åt innan Paolo Di Canio tog plats på tränarbänken, men Mignolets målvaktsspel var en ljuspunkt. Räddade laget i många matcher och uppvaktas nu av större klubbar.

33) Sébastien Bassong, Norwich
26 år, försvarare
34 matcher (0 inhopp), 3 mål
Kommentar: Bassong fick aldrig riktigt chansen i Tottenham. I Norwich visade han vad som gjorde att Spurs en gång i tiden fick upp ögonen för honom. En klippa i försvaret som fann ett målstim i november/december med tre mål på fyra matcher.

32) Branislav Ivanovic, Chelsea
29 år, försvarare
34 matcher (1 inhopp), 5 mål
Kommentar: Högerback eller mittback spelar ingen roll. Ivanovic gör alltid ett gediget, lojalt jobb (förutom i den där Ligacupmatchen mot Swansea). Dessutom målfarlig – åtta mål, varav fem i ligan, från backplats under säsongen.

31) Morgan Schneiderlin, Southampton
23 år, mittfältare
36 matcher (0 inhopp), 5 mål
Kommentar: Vilket genombrott från fransmannen som anslöt till Southampton som 17-åring. En av ligans bästa bollvinnare – dessutom kapabel att ta djupledslöpningar in i boxen. Det såg vi inte minst mot Wigan.
Läs mer: ”Analys: Schneiderlins 80-meterslöpning”.

Fotnot 1: Statistikuppgifter är hämtade från Whoscored och Soccerassociation.

***
Läs mer:
* Höstens 25 bästa spelare.

* Säsongens 50 bästa spelare 2011/2012.

Tiden är kommen.
Det är dags att jag levererar listan som börjar bli en årlig tradition:
De 50 bästa spelarna i Premier League den gångna säsongen.

Kollega Peter Wennman har redan gjort det. Men det betyder inte att jag frångår traditionerna och tar tidig semester.
Nä, sista omgången i Premier League är avverkad och då förväntar sig många läsare att jag presenterar min 50-lista över säsongens bästa spelare.

Det är fjärde året i rad som jag gör en sådan här lista efter säsongen.
Att skala ned en säsong i 50 är svårt. Det finns alltid 25 spelare till som man kan argumentera för, men årets lista upplever jag som aningen lättare än ifjol. Konturerna har varit klarare; de som har varit bra har varit bra över längre tid. Visst finns det undantag, men inte lika frekvent som ifjol.
Svårigheten är som alltid att värdera spelare som endast spelat bra under en kort tid.
Jack Wilshere, till exempel. I de matcher han var bra den här säsongen spelade han på en helt egen nivå bland ligans mittfältare. Hade han levererat så sett över drygt 30 matcher hade han varit solklar etta på min lista. I vintras framstod han (återigen) som en blivande världsstjärna. Men sett över hela säsongen? Där är hans bidrag begränsat på grund av skador. Han startade bara 20 matcher och långt ifrån alla dessa var bra. Efter skadan i våras hittade han aldrig tillbaka till formen som han höll under ett par månader i mitten av säsongen.
Daniel Sturridge är en annan som vissa kommer att slå ett slag för. Om jag bara hade bedömt våren hade Liverpool-anfallaren varit solklar på en topp 20-lista. Men sammanlagt tolv starter den här säsongen för Chelsea och Liverpool är för lite för att hävda sig här.

Som vanligt kör vi tio namn per dag. Idag publiceras plats 50-41. Men läs gärna kriterierna nedan för att undvika missförstånd.

Kriterier för listan:
* För att vara med måste spelaren ha gjort minst 20 matcher i ligan. Det innebär att spelare som Coutinho och Nemanja Vidic inte har övervägts.  Tufft, men regler är regler.
* Listan bedömer insatser i Premier League. Vad spelare gjort i Champions League, Europa League, FA-cupen och Ligacupen är oväsentligt.
* Spelare som hållit en jämn nivå och gjort många matcher har värderats högre. Det kan tyckas självklart, men det är värt att betona eftersom läsare ofta lanserar lirare som gjort enstaka bra insatser (framför allt gäller det spelare som avslutat säsongen bra).

Säsongens 50 bästa spelare – plats 50–41

50) Jussi Jääskeläinen, West Ham
38 år, målvakt
38 matcher, 53 insläppta mål
Kommentar: Många höjde på ögonbrynen när Sam Allardyce hämtade Jääskeläinen från Boltons avbytarbänk. Men finländaren tackade för förtroendet och gjorde en kanonsäsong.

49) Laurent Koscielny, Arsenal
27 år, försvarare
25 matcher (5 inhopp), 2 mål
Kommentar: En tung höst för fransmannen som hade svårt att slå sig in i laget. Koscielnys motgångar kulminerade med utvisningen redan i tionde minuten hemma mot Manchester City. 27-åringen kom tillbaka starkt under våren och i slutomgångarna var han ligans bästa försvarare.

48) Aaron Lennon, Tottenham
27 år, yttermittfältare
34 matcher (1 inhopp), 4 mål
Kommentar: Gareth Bale tog rampljuset i Tottenham, men Lennons insatser på högerkanten ska inte underskattas. Har förmågan att öppna de allra tajtaste försvaren. Skadan i våras gjorde att Lennon tappade rytmen.

47) Matija Nastasic, Manchester City
20 år, försvarare
21 matcher (0 inhopp), 0 mål
Kommentar: Att serben var en stor talang visste vi, men att han så snabbt skulle kliva in i Manchester City och sno åt sig en startplats – det trodde åtminstone inte jag. Men Nastasic höll Lescott utanför startelvan. Oerhört mogen i sitt spel. Hade haft en mer framskjuten placering om han spelat fler matcher (och därmed haft ett större bidrag), men 21 matcher är i minsta laget för att hävda sig här.

46) Sascha Riether, Fulham
30 år, försvarare
35 matcher (0 inhopp), 1 mål
Kommentar: Riether var knappast förra sommarens mest omtalade lånevärvning, men snacka om att Fulham gjorde ett fynd. Vald till årets spelare i Fulham av lagkamraterna – framför Dimitar Berbatov.

45) Kevin Nolan, West Ham
30 år, mittfältare
35 matcher (0 inhopp), 10 mål
Kommentar: Trivs under Sam Allardyce och var den nyttiga målkällan som laget behövde när anfallarna inte levererade i önskad utsträckning. Urstark inledning på säsongen, tappade under en period i vintras.

44) Patrice Evra, Manchester United
32 år, försvarare
34 matcher (0 inhopp), 4 mål
Kommentar: Evras formkurva har pekat nedåt de senaste åren, men den här säsongen upplevde fransmannen en renässans. Defensivt var han lite svajig i inledningen av säsongen, men offensivt var han lika vass som under glansdagarna. Blev inte utbytt i någon av sina 34 matcher.

43) Shaun Maloney, Wigan
30 år, yttermittfältare
36 matcher (2 inhopp), 6 mål
Kommentar: Lille Maloney var en stor anledning till att Wigan klarade kontraktet förra våren. Bibehöll den fina formen den här säsongen. Klok och begåvad med boll. Sex mål och åtta assist och 89,9 i passningsprocent.

42) Phil Jagielka, Everton
30 år, försvarare
36 matcher (0 inhopp), 2 mål
Kommentar: Trygge, pålitlige Jagielka var som vanligt chefen i de bakre leden för Everton. Framstår som lagets ledare när Phil Neville lagt av.

41) Glen Johnson, Liverpool
28 år, ytterback
36 matcher (0 inhopp), 1 mål
Fantastisk inledning på hösten där han ibland fick vikariera som vänsterback. Inte lika framträdande under våren.

Fotnot 1: Statistikuppgifter är hämtade från Whoscored och Soccerassociation.

Fotnot 2: Har valt att ta bort kommentar-funktionen på de fyra första delarna eftersom vissa läsare föregår nedräkningen och roar sig med att avslöja namnen på resterande delar. Det förstör spänningen.

***
Läs mer:
* Höstens 25 bästa spelare.

* Säsongens 50 bästa spelare 2011/2012.

”Omgångens lag” är ett återkommande inslag i den här bloggen. Efter varje avslutad omgång tar jag ut den, i mitt tycke, bästa elvan.
Nu är är säsongen avslutad och då har jag lovat att presentera listan över vilka spelare som tagits ut flest gånger. Passande nog var det Gareth Bale som fått flest utnämningar. Walesaren valdes ju till årets spelare av både spelarfacket och journalisterna.
Men vi nöjer oss inte där. Här är HELA listan med alla spelare som tagits ut i elvan under säsongen.

Märk väl: Resultatet ska inte tas på för stort allvar. Om man blir uttagen eller inte handlar om tillfälligheter och konkurrens. Ena veckan är det fyra-fem målvakter som gjort stormatcher och slåss om platsen, nästa vecka kanske det bara finns en lämplig kandidat. Norwichs offensive mittfältare Wes Hoolahan är ett bra exempel. Han radade upp stormatcher i höstas, men han blev ändå inte uttagen i ”Omgångens lag” eftersom han konkurrerade om nummer tio-positionen där det alltid fanns ännu bättre alternativ (det finns enklare uppgifter än att konkurrera med Juan Mata, Wayne Rooney, Santi Cazorla, David Silva, Marouane Fellaini, Gareth Bale).
Så ta den här listan för vad den är.
En rolig lista, med en del intressanta noteringar.

11 uttagningar:
Gareth Bale, Tottenham

9 uttagningar:
Luis Suárez, Liverpool
Santi Cazorla, Arsenal

8 uttagningar:
Juan Mata, Chelsea
Wayne Rooney, Manchester United

7 uttagningar:
Eden Hazard, Chelsea
Rio Ferdinand, Manchester United
Steven Gerrard, Liverpool

6 uttagningar:
Leighton Baines, Everton
Steven Pienaar, Everton

5 uttagningar:
Frank Lampard, Chelsea
Pablo Zabaleta, Manchester City
Rafael da Silva, Manchester United
Robin van Persie, Manchester United

4 uttagningar:
Brad Guzan, Aston Villa
Coutinho, Liverpool
Glen Johnson, Liverpool
Jan Vertonghen, Tottenham
Marouane Fellaini, Everton
Mohamed Diamé, West Ham
Phil Jagielka, Everton
Robert Snodgrass, Norwich
Ryan Nelsen, QPR
Séamus Coleman, Everton

3 uttagningar:
Aaron Lennon, Tottenham
Ashley Williams, Swansea
Christian Benteke, Aston Villa
Danny Rose, Sunderland
Fabricio Coloccini, Newcastle
Fernando Torres, Chelsea
Jermain Defoe, Tottenham
José Enrique, Liverpool
Julio César, Queens Park Rangers
Jussi Jääskeläinen, West Ham
Kevin Mirallas, Everton
Leon Osman, Everton
Luke Shaw, Southampton
Matthew Lowton, Aston Villa
Michael Carrick, Manchester United
Patrice Evra, Manchester United
Per Mertesacker, Arsenal
Romelu Lukaku, West Bromwich
Ryan Shawcross, Stoke
Sacha Riether, Fulham
Simon Mignolet, Sunderland
Theo Walcott, Arsenal
Yaya Touré, Manchester City
Winston Reid, West Ham

2 uttagningar:
Alex McCarthy, Reading
Alexander Tettey, Norwich
Antonio Valencia, Manchester United
Asmir Begovic, Stoke
Brede Hangeland, Fulham
Daniel Sturridge, Liverpool
Darron Gibson, Everton
David Luiz, Chelsea
David Silva, Manchester City
Davide Santon, Newcastle
Dimitar Berbatov, Fulham
Gaston Ramirez, Southampton
Ivan Ramis, Wigan
Jack Wilshere, Arsenal
James Collins, West Ham
Jason Puncheon, Southampton
Javier Hernández, Manchester United
James Milner, Manchester City
John Arne Riise, Fulham
John Ruddy, Norwich
John Terry, Chelsea
Jonas Olsson, West Bromwich
Jonny Evans, Manchester United
Kieran Gibbs, Arsenal
Kolo Touré, Manchester City
Laurent Koscielny, Arsenal
Mark Schwarzer, Fulham
Mark Noble, West Ham
Micah Richards, Manchester City
Michu, Swansea
Nathan Baker, Aston Villa
Nemanja Vidic, Manchester United
Olivier Giroud, Arsenal
Raheem Sterling, Liverpool
Sébastien Bassong, Norwich
Sergio Agüero, Manchester City
Shaun Maloney, Wigan
Shinji Kagawa, Manchester United
Stéphane Sessègnon, Sunderland
Steven N’Zonzi, Stoke
Tim Howard, Everton
Tim Krul, Newcastle
Vincent Kompany, Manchester City
Youssouf Mulumbu, West Bromwich

1 uttagning
Abou Diaby, Arsenal
Adam Federici, Reading
Adam Johnson, Sunderland
Adam Le Fondre, Reading
Adel Taarabt, Queens Park Rangers
Aleksandar Kolarov, Manchester City
Alex McCarthy, Reading
Alexander Kacaniklic, Fulham
Ali Al-Habsi, Wigan
Anderson, Manchester United
Andreas Weimann, Aston Villa
Angel Rangel, Swansea
Antolin Alcaraz, Wigan
Ashley Cole, Chelsea
Ashley Westwood, Aston Villa
Bacary Sagna, Arsenal
Barry Bannan, Aston Villa
Ben Davies, Swansea
Ben Foster, West Bromwich
Brad Friedel, Tottenham
Carl Jenkinson, Arsenal
Carlos Cuéllar, Sunderland
Carlos Tévez, Manchester City
César Azpilicueta, Chelsea
Charlie Adam, Stoke
Chico Flores, Swansea
Clint Hill, Queens Park Rangers
David De Gea, Manchester United
Dwight Tiendalli, Swansea
Edin Dzeko, Manchester City
Elliott Bennett, Norwich
Emmanuel Adebayor, Tottenham
Emmerson Boyce, Wigan
Gabriel Agbonlahor, Aston Villa
Gaël Clichy, Manchester City
Gareth Barry, Manchester City
Gareth McAuley, West Bromwich
Gerhard Tremmel, Swansea
Guy Demel, West Ham
Gylfi Sigurdsson, Tottenham
Hatem Ben Arfa, Newcastle
Hugo Lloris, Tottenham
Ian Harte, Reading
Jack Cork, Southampton
Jack Colback, Sunderland
James McArthur, Wigan
James McCarthy, Wigan
Javier Garrido, Norwich
Jay Rodriguez, Southampton
Jimmy Kébé, Reading
Ji-Sung Park, QPR
Joe Allen, Liverpool
John Obi Mikel, Chelsea
John O’Shea, Sunderland
Jon Walters, Stoke
Jonathan De Guzman, Swansea
Jonny Howson, Norwich
Jordi Gomez, Wigan
José Fonte, Southampton
Kevin Nolan, West Ham
Ki Sung-Yueng, Swansea
Kyle Naughton, Tottenham
Lukas Podolski, Arsenal
Mahamadou Diarra, Fulham
Mathieu Debuchy, Newcastle
Maynor Figueroa, Wigan
Michel Vorm, Swansea
Mikele Leigertwood, Reading
Morgan Schneiderlin, Southampton
Mladen Petric, Fulham
Moussa Dembélé, Fulham
Moussa Sissoko, Newcastle
Nacho Monreal, Arsenal
Nathan Dyer, Swansea
Nathaniel Clyne, Southampton
Nuri Sahin, Liverpool
Pablo Hernández, Swansea
Peter Odemwingie, West Bromwich
Robert Huth, Stoke
Ron Vlaar, Aston Villa
Russell Martin, Norwich
Ryan Giggs, Manchester United
Samir Nasri, Manchester City
Sandro, Tottenham
Sean Morrison, Reading
Shane Long, West Bromwich
Stephen Kelly, Reading
Steven Fletcher, Sunderland
Steven Taylor, Newcastle
Sylvain Distin, Everton
Thomas Vermaelen, Arsenal
Titus Bramble, Sunderland
Tomas Rosicky, Arsenal
Tony Hibbert, Everton
Victor Anichebe, Everton
Wes Hoolahan, Norwich
William Gallas, Tottenham
Wojciech Szczesny, Arsenal
Zoltán Géra, West Bromwich

***
Här finns länkar till ”Omgångens lag” samlade.

Hann inte skriva något om playoff-finalen igår så jag publicerar den krönika som publicerades i papperstidningen igår och som även låg ute på sajten (om ni missade den).

***
På ena sidan ett Watford som stod redo med en spännande storsatsning.
På andra sidan ett Crystal Palace som redan tappat sin bästa spelare och som har sin målkung långtidsskadad.
Favoriten föll. Crystal Palace höll.
Deras hopp inför äventyret i Premier League står till det nya tv-avtalet.

Playoff-finalen på Wembley är en dag som skapar nya och nygamla hjältar.
Dean Windass sköt Hull City till Premier League för fem år sedan. Scott Sinclair blev Swanseas stora hjälte 2011.
När världens dyraste fotbollsmatch – värdet för en uppflyttad Premier League-klubb beräknas till över 1,2 miljarder kronor – var avgjord i går skrek en välbekant matchvinnare ut sin glädje.
Kevin Phillips, 40 år i sommar, vann Premier Leagues skytteliga för 13 år sedan. Fram till i går trodde många att han lagt av.
Men när planens bäste lirare, Wilfried Zaha, ordnat en straffspark för Crystal Palace i förlängningen var det Kevin Phillips som stegade fram och drog dit den i krysset bakom Manuel Almunia.
Det säger en del om Kevin Phillips; en sann måltjuv ­tappar inte sin målkänsla.
Det säger ännu mer om Crystal Palace.

Det faktum att klubben tvingats låna in – och luta sig emot – en 39-åring visar att truppen behöver förstärkas rejält. Målkungen Glenn Murray är långtidsskadad och väntas missa en stor del av nästa säsong. Wilfried Zaha är klar för Manchester United.
Tränaren, den karismatiske Ian Holloway, sa det själv efteråt:
– Jag vet inte hur vi ska klara oss kvar utan Wilfried Zaha.
Nykomlingarna till hösten – Cardiff, Hull och Crystal ­Palace – känns svagare än tidigare år.
Watford hade varit mer förberett för Premier League. Med ägarfamiljen Pozzo – som kontrollerar italienska Udinese och spanska Granada – i ryggen fanns förutsättningar för en spännande satsning. Under säsongen har Watford lånat tio spelare från systerklubbarna.
Tränaren Gianfranco Zola sa att Pozzo, vid avancemang, skulle prioritera Watford framför Udinese.
Nu får ägarna testa sitt låne-projekt i Championship ett år till.

Nykomlingarnas hopp står till det nya tv-avtalet.
Cardiff, Hull och Crystal Palace får vardera drygt 600 miljoner kronor (!) bara i tv-pengar för nästa säsong.
En förutsättning för att inte sejouren i högstaligan ska bli ettårig är att använda denna jackpott smart.
Crystal Palace behöver förstärka med flera klasspelare (och gärna ett par talanger från den ansedda akademin).
Detsamma gäller Hull City som har ett gäng rutinerade spelare som inte ansetts räcka till i Premier League.
Cardiff City, som vann Championship tämligen komfortabelt, har en starkare utgångsposition. Dels har de en bättre trupp, spetsad med Craig Bellamy, dels finns malaysiske ägaren Vincent Tan.
Han är skyldig fansen att skjuta till en rejäl värvningsbudget efter att ha bytt både klubbmärket och färg på matchdräkterna.

***
Övrigt från playoff-finalen:
* Wilfried Zaha ser spännande ut, men behöver förbättra sitt beslutsfattande om han ska ta en plats i Manchester United. Han framstår som en ung Nani; snabb, rapp, företagsam och kapabel att få saker att hända. Hans utmaning är att bli mer spetsig, ha ett bättre ”end product”.
Nu avgjorde han matchen genom att fixa straffsparken som gav segermålet och han slog dessutom ett par passningar som lagkamraterna borde ha utnyttjat bättre.

* Watford hade varit spännande att följa i Premier League, men jag gläds med Ian Holloway. Han gjorde underverk och var nära att rädda Blackpool kvar i ligan för ett par år sedan.
Han var kvalificerad för att få ett erbjudande från en annan Premier League-klubb, men istället var han kvar i Championship och tog ny sats med Crystal Palace.
Han är en snackare och kan ibland framstå som en clown, men karln har fört sina lag till tre av de senaste fyra playoff-finalerna och lett två underdogs till Premier League. Det är imponerande.
Ian Holloway var en färgklick under sitt år i högstaligan och tillför en dimension den här gången också.

Alex Ferguson utsågs till årets manager i Premier League.
Men var han egentligen den tränare som gjorde det mest imponerande arbetet under säsongen?
Det är dags att syna vad herrarna på bänken åstadkom under säsongen.

När man bedömer tränarnas insatser måste man som alltid ta hänsyn till flera parametrar. Vad är rimligt att kräva av klubben? Vad har klubben gjort för resultat tidigare år? Vilka resurser har han fått? Spelarförsäljningar? Skador eller andra omständigheter som försämrat förutsättningarna?
På önskan från flera läsare har jag här satt betyg på tränarnas prestationer det gångna året.

SÄSONGSBETYG PÅ TRÄNARNA I PREMIER LEAGUE

Betygskalan: (5=topprestation, 4=mycket bra, 3=bra, 2=godkänt, 1=underkänt).

1) Manchester United
Alex Ferguson.
Började med att värva en anfallare (Robin van Persie), trots att alla vädjade om en mittfältsförstärkning. Ett genidrag skulle det visa sig. Lyckades snabbt få in den nya pusselbiten i sitt lagbygge. Ferguson klarade att hantera skador på nyckelspelare som Nemanja Vidic och bristen på formstarka yttrar (delvis genom att omskola Danny Welbeck från striker till ytter). Det allra mest imponerande var dock att han såg till att klubben tog tillbaka ligatiteln så komfortabelt i kampen med Manchester City.
United hade behövt nå längre i Champions League, eller åtminstone i någon av de inhemska cuperna, för att Ferguson skulle få högsta betyget.
Betyg: 4/5.

2) Manchester City
Roberto Mancini.
Den populäre italienaren klev in i säsongen med ett stort förtroendekapital efter ligatiteln ifjol. Han lyckades aldrig tämja Mario Balotelli och hade problem med sitt man-management.
City gjorde fiasko i Champions League, ligaspelet får betecknas som en missräkning och förlusten i FA-cupfinalen blev droppen för en del av de supportrar som stått bakom Mancini.
Betyg: 1/5.

3) Chelesa
Roberto Di Matteo.
Di Matteo lyckades inte upprepa succén från förra våren där han ledde Chelsea till seger i både Champions League och FA-cupen. Chelsea missade slutspel i CL, men låg å andra sidan bara fyra poäng efter täten i ligan när Di Matteo fick sparken. Uppfattningen är att han vid det laget hade tappat omklädningsrummet.
Betyg: 1/5.
Rafael Benítez.
Började med att missa ”bonustiteln” i klubblags-VM. Det är små marginaler i idrottens värld. Hade Benfica vunnit Europa League-finalen (vilket de, sett till chanserna, borde ha gjort), hade Benítez sejour i Chelsea på sin höjd betecknats som godkänd. De tog Champions League-platsen, vilket var ett minimikrav. Tack vare titeln i Europa League har Benítez tid i klubben fått betyget ”lyckad”. Starkt att vända trenden efter den blytunga starten och alla burop från läktarna.
Betyg: 3/5.

4) Arsenal
Arsène Wenger.
En ny titellös säsong. Uttåget ur Ligacupen mot Bradford och i FA-cupen mot Blackburn sved hos fansen. Men Arsenal lyckades ta den där fjärdeplatsen, trots försäljningen av Robin van Persie, och det är det som betyder mest. Under säsongen lyckades fransmannen övertala Theo Walcott att förlänga kontraktet. Klubben är i en starkare position nu än förra sommaren. Därför får spelåret slutbetyget ”bra”.
Betyg: 3/5.

5) Tottenham
André Villas-Boas.
Portugisen var ifrågasatt efter fiaskot i Chelsea. I Tottenham har han fått upprättelse. Hanterade målvaktsfrågan Lloris/Friedel på ett begåvat sätt. Sortin ur FA-cupen mot Leeds var ett snedsteg, medan kvartsfinalplatsen i Europa League var godkänd. Ligaspelet blev sånär en fullträff men laget kroknade på våren och drömmen dog i slutomgången.
Betyg: 3/5.

6) Everton
David Moyes.
Everton var länge med i slaget om fjärdeplatsen. Klart över förväntan för en klubb som brottats med små resurser. Värvningarna av Kevin Mirallas och Steven Pienaar var fullträffar.
Betyg: 4/5.

7) Liverpool
Brendan Rodgers.
Liverpool inledde säsongen sämre än man gjort på 85 år. I det läget, på senhösten, var köpen av Joe Allen och Fabio Borini, ytterligare en besvärande omständighet för Brendan Rodgers, som fick se sitt lag åka ur Ligacupen hemma mot Swansea. När han väl fått in Daniel Sturridge och Coutinho blev resultaten bättre. Tidigt uttåg i Europa League och förlusten i FA-cupen mot Oldham var onödig. Att sluta 28 poäng efter ligavinnaren är inte acceptabelt i en klubb som Liverpool, men avslutningen på säsongen ger hopp inför nästa säsong.
Betyg: 2/5.

8> West Bromwich
Steve Clarke.
Höstens överraskningslag föll ihop under våren. Steve Clarke förtjänar dock credit då åttondeplatsen var klart över förväntan. Kloka värvningar av Claudio Yacob och Romelu Lukaku (på lån).
Betyg: 4/5.

9) Swansea
Michael Laudrup.
Dansken anlände till en klubb som tappat fyra tongivande spelare: Gylfi Sigurdsson, Scott Sinclair, Steven Caulker, Joe Allen. Dessutom skulle han hantera det svåra andrasäsongssyndromet.
Det klarade han galant. Med ett knippe imponerande värvningar (Michu!, Chico!, Ki!, Pablo Hernández!) fick han Swansea att spela samma fina fotboll – och nå ännu bättre resultat. Ligacupvinsten – klubbens första titel – var kronan på verket. Det är ingen tillfällighet att Laudrup ryktats intressera större klubbar.
Betyg: 5/5.

10) West Ham
Sam Allardyce
”Big Sam” har inte varit superpoppis på Upton Park med sin långbollstaktik. Men levererar man resultat så får man alltid arbetsro. Tiondeplatsen som nykomling var mer än godkänt.
Betyg: 3/5.

11) Norwich
Chris Hughton
Det var nog många som trodde att Norwich löpte risk att åka ur när Paul Lambert lämnade inför säsongen. Chris Hughton nådde målet. Under hösten var laget i toppform. Blev sedan indraget i bottenstriden.
Betyg: 3/5.

12) Fulham
Martin Jol
En tolfteplats utan att på allvar varit indragna i bottenkampen får anses vara godkänt. Utmaningen kommer när Fulham ska ersätta Mark Schwarzer, Brede Hangeland och Aaron Hughes.
Betyg: 2/5.

13) Stoke
Tony Pulis
Stoke har gått bakåt de senaste åren och det var dags för förnyelse på tränarbänken. Tony Pulis aktier har försvagats sedan han ledde klubben till FA-cupfinal för två år sedan. Stoke såg ett tag ut att åka ur, vilket hade varit ett praktfiasko.
Betyg: 1/5.

14) Southampton
Nigel Adkins
Tog ”Saints” till Premier League och gjorde ett starkt jobb efter en skakig inledning med fyra raka förluster. Fick sparken den 18 januari – då låg laget på 15:e plats i tabellen och hade precis kryssat mot Chelsea.
Betyg: 3/5.
Mauricio Pochettino
Argentinaren hade ingen lätt uppgift som tog över efter populäre Adkins. Införde ett intensivt presspel, vilket gav spelmässiga förbättringar och såg till att kontraktet säkrades.
Betyg: 3/5.

15) Aston Villa
Paul Lambert
Det blev en kämpig förstasäsong på Villa Park för Paul Lambert. Villa har legat runt och under strecket under hela säsongen. Satsningen på unga spelare är beundransvärd. Värvningen av Christian Benteke var ett fynd som kommer stärka klubbens ekonomi förr eller senare.
Betyg: 2/5.

16) Newcastle
Alan Pardew
Utsedd till ligans bästa manager ifjol. Den här säsongen har varit ett mörkt kapitel för Alan Pardew, och många undrar om det där åttaårskontraktet verkligen var en så bra idé. Hans framtid var osäker, men efter att kontraktet säkrades lär han få en chans till. Den franska revolutionen drogs ett snäpp för långt. Till hösten måste Pardew hitta rätt mix igen.
Betyg: 1/5.

17) Sunderland
Martin O’Neill
Sällan har ett Martin O’Neill-lag agerat lika håglöst och oinspirerat. Sunderland gjorde ingen glad under hösten och O’Neill bar en stor del av ansvaret. Sparkades under våren.
Betyg: 1/5.
Paolo Di Canio
Kom in som en frisk fläkt och uppfyllde målsättningen: Nytt kontrakt. Med tanke på hur djupt nere i källaren laget var när italienaren tog över var det en stark bedrift.
Betyg: 3/5.

18> Wigan
Roberto Martínez
Spanjoren har kämpat med små resurser under flera år och det var bara en tidsfråga innan det skulle bli ödesdigert. Att Wigan åker ur var ingen överraskning (jag tippade laget på nedflyttningsplats). FA-cupvinsten var en sensation. Jag kan inte peka på vad Martínez skulle ha gjort annorlunda för att undvika nedflyttning.
Betyg: 3/5.

19) Reading
Brian McDermott
McDermott förde Reading till Premier League och blev ett offer för sin egen förträfflighet. Hade de legat kvar i toppen av Championship hade han haft jobbet kvar. Ägaren hade helt enkelt fått orimliga förväntningar. Fick sparken i mitten av mars. Då låg Reading näst sist, sju poäng efter Aston Villa ovanför nedflyttningsstrecket.
Betyg: 2/5.
Nigel Adkins
Otacksamt läge att komma in, men Nigel Adkins facit blev skralt: En vinst, två oavgjorda, fem förluster.
Betyg: 1/5

20) Queens Park Rangers
Mark Hughes
Ansvarig för alla misslyckade värvningar och för att dessa inte fann sig tillrätta i laget. Sparkad den 23 november. Då hade QPR tagit fyra poäng på 12 matcher.
Betyg: 1/5.
Harry Redknapp
Hade oddsen emot sig när han tog över. Inget lag som öppnat ligan så svagt hade klarat sig kvar. Efter 15 matcher i klubben hade han lyft laget och hade poängsnittet: 1,18 poäng/match (fyra segrar, sju oavgjorda, fem förluster), vilket hade räckt till nytt kontrakt.
Redknapp fick dock spendera stora summor i januarifönstret och avslutningen i ligan var undermålig: Sju förluster och två kryss – trots flera möten med bottenkonkurrenterna.
Betyg: 1/5.

Fotnot: Hade missat att ta med Chelseas resultat i klubblags-VM när jag bedömde Benítez i Chelsea. Ändrat nu och har därför även reviderat hans betyg.

***
Vilka tränare anser du förtjänar att hyllas och sågas?

Säsongens lag har vi presenterat.
Men vilka har utmärkt sig bakom dessa?
Här är min alternativa elva.

Den här idén kom egentligen från ett läsarmejl. Daniel skrev ett mejl och undrade om jag inte kunde ta ut en elva med spelare från lagen som slutade på plats 11–20 i tabellen.
Visst kan jag det!
Klubbarna som jag plockat spelare från är dessa: Norwich, Fulham, Stoke, Southampton, Aston Villa, Newcastle, Sunderland, Wigan, Reading, QPR.

Min alternativa elva:
Asmir Begovic, Stoke
—————————————–
Sascha Riether, Fulham
Ryan Shawcross, Stoke
Sébastien Bassong, Norwich
Danny Rose, Sunderland
—————————————–
Jason Puncheon, Southampton
Morgan Schneiderlin, Southampton
James McCarthy, Wigan
Shaun Maloney, Wigan
—————————————–
Dimitar Berbatov, Fulham
Christian Benteke, Aston Villa

Vilka spelare hade ni valt från lagen på plats 11-20 i tabellen?

***
Läs mer:
23 maj: ”Säsongens sämsta värvningar”.
21 maj: ”Säsongens bästa värvningar”.
20 maj: ”Säsongens floppelva”.
19 maj: ”Säsongens lag i Premier League”.

I tisdags fick ni listan över säsongens bästa värvningar.
Nu kommer den listan som minst lika många efterfrågar – den över säsongens sämsta värvningar.

Vad är en dålig värvning? För mig är det en värvning som gett dålig valuta för pengarna.
Det handlar alltså om att bedöma risktagandet kontra prestationen. Precis som när vi bedömer vilka värvningar som varit bra.
Kan en värvning som var gratis vara dålig? Ja, absolut.
José Bosingwa är ett bra exempel. Han värvades på free transfer men blev inte alls den högerbackslösning som QPR behövde. Alltså borde de ha satsat på någon annan.
Michael Owen gick gratis till Stoke och fick ett prestationsbaserat kontrakt. Men det betyder inte att han var helt gratis. Han hade förstås en grundlön (relativt hög för en spelare av den kvaliteten) och för det fick Stoke 0 starter, 8 inhopp och 1 ligamål. Den trupplatsen hade kunnat tas upp av en ung, lovande spelare istället.
Kan en spelare som presterat bra eller godkänt vara en dålig värvning? Ja.
Det beror ju på vad klubben har betalat.
Hade Manchester United betalat 650 miljoner kronor för Shinji Kagawa hade hans debutsäsong betraktats som en jätteflopp.

Så kontentan är: En dålig värvning är en spelare som inte gett sin arbetsgivare valuta för pengarna.

Listan jag gjorde inför säsongen (bokstavsordning):
Christian Benteke, Aston Villa
Samba Diakité, QPR
Olivier Giroud, Arsenal
Robert Green, QPR
Marko Marin, Chelsea
Michael Owen, Stoke
Hugo Rodallega, Fulham
Jay Rodriguez, Southampton
Jack Rodwell, Manchester City
Markus Rosenberg, West Bromwich

Här kan ni läsa motiveringarna.

Där kan vi konstatera att jag gissade monumentalt fel på Christian Benteke. Han var en av säsongens bästa värvningar.
Däremot var jag mer rätt ute när det gäller Samba Diakité, Robert Green, Marko Marin, Michael Owen, Hugo Rodallega, Jack Rodwell och Markus Rosenberg.

Nu har jag nämligen tittat i backspegeln, granskat och värderat och kommit fram till den här listan. De har inte rankats inbördes utan står uppradade i bokstavsordning.

Säsongens sämsta värvningar
(Obs! Bokstavsordning)

Emmanuel Adebayor, Tottenham
Från Manchester City, 5 miljoner pund
Togolesen kostade inte så mycket, men hans lönekuvert svider desto mer för Daniel Levy. Under stora delar av säsongen var han lat, ointresserad och odistinkt. Blixtrade till under slutomgångarna och visade vilken hög nivå han kan hålla – när han väl vill.

Joe Allen, Liverpool
Från Swansea, 15 miljoner pund
Jag trodde mycket på Allen och starten var lovande. Men han tappade snabbt formen, blev skadad och hittade sedan ingen väg tillbaka in i startelvan. 15 miljoner pund är mycket pengar, men mittfältaren är fortfarande ung (23 år) och utvecklingsbar

Fabio Borini, Liverpool
Från Roma, 10,5 miljoner pund
En tung förstasäsong på Anfield för den italienske anfallaren. Spelade från start i de fem första omgångarna utan att göra några avtryck. Stod över mot Norwich borta i slutet av september innan han skadade sig och var borta till januari. Borini hann inte visa mycket i vår innan han åkte på en ny skada som höll honom borta i två månader, men han fick iallafall öppna målkontot i storsegern mot Newcastle.

José Bosingwa, Queens Park Rangers
Från Chelsea, gratis
Han kostade visserligen inget i övergångssumma, men Bosingwa fick en hög lön och vi hade större förhoppningar om spelaren som startade i Champions League-finalen förra året. Orsakade en mängd baklängesmål och bråkade med tränaren Harry Redknapp.

Daniel Carrico, Reading
Från Sporting, 0,6 miljoner pund
Den defensive mittfältaren kostade inte mycket, men betänker man att han bara spelat 99 minuter på ett halvår så är det ändå en ansenlig summa. En chansning som inte gick hem.

Alou Diarra, West Ham
Från Marseille, 2 miljoner pund
Anslöt med ett rykte som en av franska ligans bästa defensiva mittfältare. Den förre detta franske landslagskaptenen gjorde bara en start i ligan för West Ham, klagade i media och lånades ut i januari till Rennes.

Danny Graham, Sunderland
Från Swansea, 5 miljoner pund
Danny Graham hämtades till Sunderland för att lätta bördan för Steven Fletcher. Det gick så där. Graham blev utbuad i debuten eftersom han sedan barnsben håller på rivalen Newcastle. Efter noll mål på elva starter (plus två inhopp) kan vi konstatera att flytten till Sunderland inte blev någon jättesuccé.

Javi Garcia, Manchester City
Från Benfica, 16 miljoner pund
Den hårdföre spanjoren kom värvades för att bli ankaret på mittfältet. Men Javi Garcia hittade aldrig rätt i City, spred passningar som en vattenspridare och nu letar klubben återigen efter ett långsiktigt alternativ bredvid Yaya Touré.

Maicon, Manchester City
Från Inter, 3 miljoner pund
Låg övergångssumma, men hög lön. Brassen blev iallafall ingen hit under debutsäsongen på Etihad Stadium. Skador har spelat in, men det anade man när City lade pengarna på en 31-åring som har sina bästa år bakom sig. Bara startat fyra matcher i ligan.

Modibo Maïga, West Ham
Från Sochaux, 5,5 miljoner pund
Anfallaren från Sochaux köptes för att bidra med mål. Det blev blott två fullträffar i ligan, den senaste den 1 december. Maïga startade två matcher i ligan och gjorde 15 inhopp.

Marko Marin, Chelsea
Från Werder Bremen, 7 miljoner pund
Den lille tyskens karriärkurva har pekat nedåt de senaste åren och det här året blev en bekräftelse på det. Har bara startat två matcher i ligan och gjort fyra inhopp.

Emmanuel Mayuka, Southampton
Från Young Boys, 3 miljoner pund
Det här var killen som var så bra för Zambia i Afrikanska mästerskapen att tidningen The Guardian hade med honom på listan över världens 100 bästa fotbollsspelare. Den listan kan förstås tas med en nypa salt, men Mayuka har haft svårt att ens få speltid i Southampton. En start och tio inhopp i Premier League har det blivit för den 22-årige anfallaren.

Ji-Sung Park, Queens Park Rangers
Från Manchester United, 2,5 miljoner pund
När sydkoreanen plötsligt skulle stå på egna ben och agera playmaker blev han brutalt avslöjad. Gjorde någon bra insats, men sammantaget var det en svag säsong från Park.

Pavel Pogrebnyak, Reading
Från Fulham, gratis
Den ryske anfallaren gjorde inledningsvis succé förra våren i Fulham. Det fick Readings ägare Anton Zingarevitj att satsa på Pogrebnyak som sin ”main man”. Han gick som bosman, men ska enligt uppgift ha fått en saftig sign-on-bonus. Det började lovande med mål och storspel i andra matchen borta mot Chelsea. Sedan gick det snabbt utför. Fem mål på 29 matcher, varav 26 från start.

Chris Samba, Queens Park Rangers
Från Anzji, 12 miljoner pund
Köpt i januarifönstret för att räddade det sjunkande skeppet QPR. Det lyckades inte. Visst gav han lite stadga åt ett uselt försvar, men investeringen, inklusive veckolönen på 1 miljon kronor, kostade mer än den smakade.

Scott Sinclair, Manchester City
Från Swansea, 7 miljoner pund
Minns ni Sportbladets sändning från deadline day i augusti? Där frågade vi oss vad Scott Sinclair tänkte när han skrev på för Manchester City. Vi visste, Roberto Mancini visste, han själv visste – alla visste – att han köpts för att ta Adam Johnsons plats på avbytarbänken.
_________________________________
Bubblare:
Samba Diakité, QPR
Robert Green, QPR
Adam Johnson, Sunderland
Hugo Rodallega, Fulham
Jack Rodwell, Manchester City
Markus Rosenberg, West Bromwich

***
Läs mer:
21 maj: ”Lista: Säsongens 15 bästa värvningar”.

Efter Sir Alex Ferguson och David Moyes – nu tackar en annan trotjänare för sig.
Tony Pulis lämnar Stoke City efter sju år.
Jag tror inte supportrarna gråter över det.

Missförstå mig inte. Tony Pulis har gjort ett starkt jobb i Stoke där han först tog laget till Premier League, sedan etablerade dem i högstaligan.
Det är inte så lätt som man kan tro att få ett lag att stanna i Premier League mer än tre år, även om Stoke har spenderat stora summor.
De flesta nykomlingar har studsat tillbaka till Championship efter ett par år.
Queens Park Rangers vidlyftiga satsning inför den här säsongen underströk att pengar inte garanterar framgångar. Wolves investerade inför förra säsongen, men åkte ur ändå.
Stoke har gjort det bra som har blivit ett stabilt Premier League-lag.
Men nu har de nått vägs ände.
För två år sedan spelade de semifinal i FA-cupen och svepte undan Bolton med 5–0.
Sedan den dagen har saker och ting gått utför.
Nu behövs nytänkande.

Under Tony Pulis tio år i klubben – han tränade även Stoke åren 2002–2005 – har han konsekvent byggt sitt lag på stora fysiska spelare. Stoke har fått ryktet som ett av Europas osexigaste lag.
”De spelar bara långa bollar”. ”En stor del av målen kommer tack vare inkast”.
Det var den enkla, raka fotbollen som lade grunden för Stoke Citys framgångar. De var jobbiga att möta, myten om regniga tisdagar borta mot Stoke fick fäste. Tony Pulis gäng har levt på det.
De har ständigt mött motståndarlag som kommit till Britannia med känslan av att det kommer att göra ont.
Arenor som Anfield och Emirates inspirerar en spelare. Britannia måste fungera som raka motsatsen.
Samtidigt har Pulis odlat myten om att hans lag brottas med små resurser. I själva verket har han haft massor av pengar att spendera.

Tack vare ordföranden Peter Coates, grundare av spelbolaget Bet365, har Stoke kunnat satsa stora pengar på nyförvärv.
Sett över de senaste fem åren är de trea på listan över ”net spend” i Premier League. De har lagt ut 89 miljoner pund och bara fått in 8,9 miljoner pund på försäljningar.
Senaste året har de köpt Charlie Adam (6,2 miljoner euro), Jack Butland (3,8), Brek Shea (3,0), Steven N’Zonzi (4,4), Michael Kightly (3,5) och Geoff Cameron (2,15).
Året innan köpte de Peter Crouch (11,3 miljoner euro), Wilson Palacios (9,0) och Cameron Jerome (4,5).
Trots dessa investeringar har Stokes spel inte utvecklats ett dyft.
De har fortfarande samma enkelspåriga taktik.
Det är visserligen befriande att en liga kan innehålla olika spelsätt och fotbollsstilar, men Stokes begränsade passningsspel har hållit laget tillbaka.
Nu står de och stampar.

Den här säsongen har de varit ytterst svaga, framför allt på bortaplan. Mellan den 1 december och den 20 april vann de inte en enda match på bortagräs.
Deras resultat under våren var så svaga att de löpte risk att åka ur.
Och detta för ett lag som hade ambitioner om en topp 10-placering.
Stokes läge ser dystert ut. Truppen är ålderstigen och där bär Tony Pulis ansvaret. Han har med glädje plockat in äldre spelare som Peter Crouch, Matthew Upson, Jonathan Woodgate och Michael Owen utan att ha en tanke på att slussa in yngre förmågor.

Förändringen var oundviklig. Stoke har inte bara stått och stampat de senaste två åren – de har gått bakåt rejält.
Det var tid för en förändring på tränarsidan.
Men den nye managern kommer att få en diger uppgift.
Att byta taktik och införa ett annat spelsätt är svårt utan stora ekonomiska resurser.
Att göra det i Stoke – vars varumärke bygger på höjdspel och inkast – är än svårare.
Stoke har ekonomiska muskler jämfört med många andra av klubbarna på undre halvan i tabellen, men jag har svårt att se att deras ”net spend” i sommar räcker till mer än 18-20 miljoner euro.
Då står man fortfarande där med ett gäng fysiska kraftpaket som är lämpade för spel i luften snarare än på marken.
Men kan den nye tränaren, vem det nu blir, fått ut mer av den oförlösta potentialen i spelare som Charlie Adam, Steven N’Zonzi, Wilson Palacios, Michael Kightly, Matthew Etherington kan det kanske gå att göra det som Pulis aldrig försökt: Göra Stoke framgångsrikt och sevärt.

***
Vem tar över? Inte en aning.
Det hade varit intressant att se den totala kulturkrocken om Roberto Martínez blivit ny tränare. Men det lär inte bli verklighet så jag tror att det blir en av rävarna i branschen, en av dem som sitter i den ständigt cirkulerande tränarkarusellen.
Peter Coates har försökt locka Martin O’Neill tidigare. Han kanske får en ny chans? Annars känns Sam Allardyce som en match made in heaven. I så fall kan Stoke fortsätta med sin långbollstaktik.
Ett mer spännande namn vore Gustavo Poyet.

***
Sir Alex Ferguson lämnar, David Moyes flyttar, Tony Pulis stiger av. Arsène Wenger är nu ohotad som den manager som suttit längst på sin post i Premier League.

Vissa var dyra, andra billiga, en del gratis.
Vissa gjorde succé direkt, andra behövde en inkörningsperiod.
Deras gemensamma nämnare: De har varit bra investeringar.
Här är min lista över säsongens 15 bästa värvningar i Premier League.

När man gör den här typen av listor ställs man alltid inför svårigheten att väga övergångssumma mot prestation. Hur högt ska Mohamed Diamé (gratis) värderas jämfört med andra mittfältare som kostat en slant?
Det är inte helt enkelt.
Eden Hazard, som kostade cirka 350 miljoner kronor, måste prestera exceptionellt bra över hela säsongen för att få plats på en sådan här lista över de mest prisvärda värvningarna. Chelsea fick vad betalade för – en av världens största talanger som mycket väl kan vinna Ballon d’Or i framtiden. Inte mer, inte mindre.
Hans prislapp i kombination med den långa formsvackan gjorde att han föll bort på den här listan över ”fynd”.
Jag har inte heller (vilket jag skrev i kriterierna inför säsongen) tagit hänsyn till potential utan endast bedömt spelarnas bidrag den här säsongen. Det hade blivit konstigt om jag tog hänsyn till potential och hade med, exempelvis Nick Powell, som ett av de bästa köpen.
När skulle vi då kunna göra bokslut och bedöma hur rätt jag hade? År 2019?

Jag har som vanligt exkluderat låneaffärer så Romelu Lukaku övervägdes inte för listan.

Listan jag gjorde inför säsongen:
15) Adam Johnson, Sunderland
14) Robert Snodgrass, Norwich
13) Nathaniel Clyne, Southampton
12) Dimitar Berbatov, Fulham
11) Shinji Kagawa, Manchester United
10) Pavel Pogrebnyak, Reading
9) José Bosingwa, QPR
8> Claudio Yacob, West Bromwich
7) Joe Allen, Liverpool
6) Steven Pienaar, Everton
5) Robin van Persie, Manchester United
4) Eden Hazard, Chelsea
3) Emmanuel Adebayor, Tottenham
2) Santi Cazorla, Arsenal
1) Michu, Swansea

Länk till listan inför säsongen.

Där kan vi konstatera att jag gick totalt snett på några namn.
Jag trodde exempelvis att QPR gjorde ett kap när de snodde åt sig José Bosingwa på free transfer. Han fick häromdagen plats i min floppelva.
Jag trodde Joe Allen skulle bli en viktig bricka i Brendan Rodgers Liverpool. Han fick plats i min floppelva.
Jag trodde Emmanuel Adebayor skulle ta sig i kragen och leverera på kontinuerlig basis i Tottenham. Han snuddade vid en plats i min floppelva.
När det gäller Michu, Santi Cazorla, Robin van Persie, Steven Pienaar, Dimitar Berbatov, Robert Snodgrass, Claudio  Yacob, Eden Hazard var jag mer rätt ute.
Jag är lite missnöjd med utfallet. Tidigare år har jag varit lite mer träffsäker.

Nu har jag nämligen vägt hit och dit, funderat, vägt lite till och kommit fram till den här listan.

SÄSONGENS 15 BÄSTA VÄRVNINGAR

15) Jussi Jääskeläinen, West Ham
Målvakt
Från Bolton, gratis
Det var många som höjde på ögonbrynen när West Ham plockade Jussi Jääskeläinen från Boltons avbytarbänk. Men Sam Allardyce visste var han hade finländaren. 37-åringen har hittat tillbaka till gammal god form och räddat sitt lag i otaliga matcher. Och han kostade inte ett öre i övergångssumma.

14) Robert Snodgrass, Norwich
Mittfältare
Från Leeds, 2,5 miljoner pund
Snodgrass har dominerat i Championship i flera år innan han tog chansen i Premier League. Lagets bästa offensiva spelare. Sex mål och sex assist och ruskigt farlig vid fasta situationer.

13) Kevin Mirallas, Everton
Mittfältare
Från Olympiakos, 6 miljoner pund
Everton bygger sitt spel kring vänsterkanten. Kevin Mirallas blev motvikten som gav laget så många fler dimensioner. Snabb, irrationell och stark i genombrott.

12) Daniel Sturridge, Liverpool
Anfallare
Från Chelsea, 12 miljoner pund
Det fanns frågetecken för Sturridges förmåga att leverera i en storklubb. Starten i Liverpool bådar gott: 10 mål på 14 matcher (varav 11 från start).

11) Chico Flores, Swansea
Försvarare
Från Genoa, 2 miljoner pund
Swansea tappade ett gäng spelare inför säsongen, men deras scoutingarbete förtjänar att hyllas. Bakom Michu var mittbacken Chico Flores ett annat fynd. Kostade bara 2 miljoner pund och var en av lagets bästa spelare.

10) Mohamed Diamé, West Ham
Mittfältare
Från Wigan, free transfer.
En gratisvärvning som inte fick så mycket uppmärksamhet förra sommaren. Men Mohamed Diamé blev snabbt en nyckelspelare för West Ham. Offensivt hot med sina djupledslöpningar.

9) Steven Pienaar, Everton
Mittfältare
Från Tottenham, 4,5 miljoner pund
Hämtades tillbaka till Everton och tryggheten och då hittade Pienaar storformen igen. Inledde säsongen fantastiskt och utgjorde ligans främsta vänsterkombination med Leighton Baines.

8> Coutinho, Liverpool
Mittfältare
Från Inter, 8,5 miljoner pund
Brassen anslöt i januari och blev en perfekt pusselbit i Brendan Rodgers nya bygge. Tre mål och fem assist speglar inte hela hans bidrag – Coutinho har betytt så mycket mer tack vare sin förmåga att skapa chanser för lagkamraterna.

7) Matija Nastasic, Manchester City
Försvarare
Från Fiorentina, 12 miljoner pund plus Stefan Savic
Alla som följer italiensk fotboll visste att Nastasic var en talang utöver det vanliga. Men få, åtminstone inte jag, trodde att han skulle gå in direkt och ta en starttröja i Manchester City. Spelar oerhört moget för sin ålder (20 år).

6) Dimitar Berbatov, Fulham
Anfallare
Från Manchester United, 5 miljoner pund
Bulgaren höll på att förfrysa på Manchester Uniteds avbytarbänk, men Martin Jol tog emot honom med öppen famn och Berbatov blev exakt den coole bollmottagare/avslutare som laget behövde.

5) Jan Vertonghen, Tottenham
Försvarare
Från Ajax, 10 miljoner pund
Mittbacken jagades av flera stora klubbar. Valde Spurs och blev en publikfavorit redan efter några matcher i klubben. Duktig offensivt (målet mot Swansea var formidabelt), vårdad i uppspelen och kompromisslös i duellerna. Behöver förbättra sitt positionsspel något.

4) Santi Cazorla, Arsenal
Mittfältare
Från Málaga, 16,5 miljoner pund
Manuel Pellegrini var bedrövad när Málaga tvingades släppa Cazorla ”så billigt”. Tog Premier League med storm och levererade från första stund. Eleganten från Real Oviedo har blivit Arsenals referenspunkt i anfallsspelet. 12 mål och 11 assist under debutsäsongen.

3) Christian Benteke, Aston Villa
Anfallare
Från Genk, 7 miljoner pund
Kändes sig in i Premier League och fram till 27 oktober hade han bara gjort ett ligamål. Sedan växte den unge belgaren ut till en centertank av högsta Premier League-klass. 19 mål för ett lag som krigat för kontraktet imponerar. Kombinerar storlek, styrka och snabbhet som få andra i ligan. Kan sysselsätta ett helt försvar på egen hand.

2) Robin van Persie, Manchester United
Från Arsenal, 24 miljoner pund
Anfallare
Ni minns hur det lät. ”Han är skadebenägen”. ”Dyrt för en spelare med bara ett år kvar på kontraktet”. Nu kan vi konstatera att Robin van Persie blev en kanonvärvning för Manchester United. 26 mål och ett allroundspel som lyft United till titeln. Redan där har klubben fått igen en stor del av transfersumman.

1) Michu, Swansea
Mittfältare/anfallare
Från Rayo Vallecano, 2 miljoner pund
Mittfältaren från Rayo Vallecano jagades av storklubbarna förra våren. Swansea vågade – och vann. För knappt 25 miljoner kronor fick de en offensiv mittfältare/anfallare som inte bara kunde fylla luckan efter Gylfi Sigurdsson – han fick fansen att helt glömma islänningen. Michu är ett av Europas största fynd den gångna säsongen.

_____________________________________
Bubblare:
César Azpilicueta, Chelsea
Sébastien Bassong, Norwich
Artur Boruc, Southampton
Mousa Dembélé, Tottenham
Steven Fletcher, Sunderland
Eden Hazard, Chelsea
Arouna Koné, Wigan
Claudio Yacob, West Bromwich

Igår fick ni säsongens lag.
Idag levererar jag en elva som brukar locka betydligt större intresse.
Den över säsongens floppar.

Det brukar ju vara rätt svårt att ta ut elvor, rangordna och bedöma.
Alla åskådare har sin åsikt och det går som bekant att vända och vrida på det mesta.
Men sällan har jag fått så mycket medhåll kring en elva som den jag presenterade i söndags i bloggen. Över hälften av reaktionerna på mejl och twitter hävdade att de hade valt exakt samma gubbar.
Det betyder inte att jag hade rätt. Det finns inget rätt eller fel.
Det betyder bara att konkurrensen har varit mindre den här säsongen, gråzonerna färre.

Nu är det dags att presentera elvan över säsongens floppspelare.
Det är inte en lista över de elva sämsta spelarna i ligan. Det är en elva med spelare som har floppat där jag även tagit hänsyn till förväntningarna.
Personligen hade jag exempelvis enorma förväntningar på Joe Allen i Liverpool. Det gör att han är en större flopp än Markus Rosenberg som jag inför säsongen slog fast skulle få extremt svårt att ens få speltid i West Bromwich.

SÄSONGENS FLOPPLAG

Robert Green, Queens Park Rangers
Värvades inför säsongen och vaktade målet i de inledande omgångarna. Han var så tafflig att QPR hämtade in en ny målvakt innan sommarfönstret stängde. Var bättre när han fick chansen på våren efter Julio Césars skada, men Greens säsong var ändå ett misslyckande.

———————————————————–

José Bosingwa, Queens Park Rangers
För ett år sedan spelade Bosingwa från start när Chelsea skrällde och vann Champions League-finalen i München. Det kändes som en vettig värvning när QPR snodde åt sig den meriterade portugisen. Men Bosingwa tappade alla koncept i QPR och blev en säkerhetsrisk.

Johnny Heitinga, Everton
Hur många mål har karln orsakat? Varje gång han har fått chansen i mittförsvaret har det känts som att han har bjudit motståndarna på ett mål.

Thomas Vermaelen, Arsenal
Tungt år för belgaren som fick lagkaptensbindeln efter Robin van Persie. Vermaelen har haft svårt att axla ansvaret och gjort många misstag, inte minst demonstrerat i derbyt mot Tottenham i våras. Det dröjde dock innan Arsène Wenger bestämde sig för att peta sin kapten. När han väl gjorde det hittade Arsenal ett tryggt mittbackspar med Per Mertesacker och Laurent Koscielny.

André Santos, Arsenal
Visserligen fanns inga högre förväntningar på brassen, men Santos var så svag i höstas att han nämnts i diskussioner om vem som är klubbens sämsta spelare genom tiderna. Han fick ersätta skadade Kieran Gibbs i början av säsongen, men klarade inte att fylla tomrummet. Retade upp fansen när han bytte tröja med Robin van Persie i halvtid i mötet i höstas. I februari lånades han ut till brasilianska Grêmio.

———————————————————–

Antonio Valencia, Manchester United
Förra våren var Valencia en av ligans bästa spelare. Hans genombrottsförmåga på högerkanten var ett av Manchester Uniteds främsta anfallsvapen. Den här säsongen har den förmågan var som bortblåst. Med undantag av bortamötet med Chelsea (där Valencia gjorde två assist) har han underpresterat grovt. Ett mål och fem assist är ecuadorianens facit på 30 matcher (varav 24 från start).

Cheik Tioté, Newcastle
För 1,5 år sedan var Tioté ansedd som en av ligans bästa defensiva mittfältare. Han värderades till över 200 miljoner kronor och det snackades om intresse från Manchester United. Den här säsongen har han försökt spela över sin förmåga, valt svåra passningsalternativ – och blivit brutalt avslöjad.

Joe Allen, Liverpool
Efter en stark debut där han var lagets bästa spelare i förlustmatchen mot West Bromwich och sedan en av planens bästa mot Manchester City kändes det som Joe Allen kommit rätt. Han var ju handplockad av Brendan Rodgers för att spela Brendan Rodgers-fotboll. Men Allen gick vilse tidigt på hösten och hittade aldrig tillbaka.

Scott Sinclair, Manchester City
Om jag fick peka på en enskild spelare i England som gjorde ett dumt karriärval förra sommaren hade jag pekat på Scott Sinclair. City hade släppt Adam Johnson, det var ganska uppenbart att de behövde någon ny spelare som kunde fylla ut en trupplats. Två starter och nio inhopp i ligaspelet var inte det Sinclair hade drömt om.

————————————————————

Danny Graham, Sunderland
Värvades i januari för att lätta bördan för Steven Fletcher. Nu när våren är avverkad kan vi konstatera att Graham inte bidrog med mycket. Mållös efter elva starter och två inhopp är på tok för dåligt.

Nikica Jelavic, Everton
Vad hände med måltjuven som anslöt ifjol och tog Premier League med storm? Då var Jelavic en av ligans mest effektiva avslutare. Nu har han haft fasligt svårt att hitta nätet (7 mål på 37 matcher).

————————————————————–

Det var min elva över floppar. Det finns förstås många fler spelare som underpresterat. Jag övervägde runt 20-25 namn till som ”slapp” vara med.

***
Sportbladets nätbaserade managerspel ”Premier Manager” har avslutats. Det blev ingen succé för mig personligen, men jag tar nya tag till hösten.
Vill passa på att gratulera vinnarna och även Renato Dankic som vann ”Kalle Karlsson League” där läsarna fick chansen att utmana mig.