Ok, nu vill jag en gång för alla bena ut vad det här handlar om. Käbblets vågor slår höga och båda sidor har uttryckt sig plumpt. Jag ska nu så sakligt och lugnt som möjligt försöka förklara varför monopolet i allmänhet och Svenska Spel i synnerhet är direkt farligt för vårt samhälle. Jag drog mig för att skriva det men jag måste nog ändå använda ordet ”farligt”. De idéer som Svenska Spel står för och de åsikter de som bolag presenterar i sitt remissvar till Spelutredningen (SOU 2008:124) har långtgående konsekvenser. För alla.

Jag skriver inte det här som representant för ett spelbolag. Inte ens som spelare. Jag skriver det här som bekymrad medborgare. Mycket bekymrad till och med.

Jag har än en gång läst igenom hela remissvaret och jag häpnar varje gång. Det är fruktansvärd läsning. Det är ingenting man kan rycka på axlarna åt. Det är också därför man blir upprörd när någon offentligt eller synbarligen försvarar den totalitära inställning Svenska Spel står för.

Jag har gjort ett fåtal utdrag ur remissvaret för att visa vad jag menar. Det finns otaliga andra exempel men jag börjar med dessa. Det känns som att vi kommer att få anledning att dra upp fler exempel.

Vi börjar lite lätt med att riksdagen har slagit fast följande mål för spelpolitiken:
”Målen för spelpolitiken är en sund och säker spelmarknad där sociala skyddsintressen och efterfrågan på spel tillgodoses under kontrollerade former. Överskottet från spel bör värnas och alltjämt vara förbehållet det allmänna eller allmännyttiga ändamål, d.v.s. föreningslivet, hästsporten och staten. Inriktningen bör som hittills vara att prioritera sociala skyddshänsyn”.

Ok? Men det är väl bra? Absolut. Om det inte vore för att Lotteriinspektionen 2007 fastställde att det finns över 100 pokerklubbar i Sverige (”Pokerrapport med fokus på svensk livepoker”, LI 2007).
Vad innebär då det? Jo, det innebär att efterfrågan på spel inte är tillgodosedd. Och varför inte det? Det finns ju fyra stycken casino? De är för få till antalet och förekomsten av pokerklubbar är ganska stor även i dessa fyra casinos omnejd. Jag är helt övertygad om att det till mycket stor del beror på att det helt enkelt är för dyrt att gå på casino idag, särskilt om man vill spela poker. 100 big blinds på 20-20 motsvarar 2000 kr. Och det är nog dags att vi plockar av oss våra insnöade pokerglasögon och inser att det inte är särskilt många som har 2000 kr över att springa och nöjesspela för. Då är en turnering för ett par hundra på den lokala klubben ett väldigt mycket sundare och bättre alternativ.
Jag är också medveten om att det numera finns så låga nivåer som 5-5 på ett par av statens casino men dels är raken så hög att det inte går att slå och 500 kr är fortfarande ganska mycket pengar för de flesta. Vilken pokerintresserad student kan slå sig ner vid ett sådant bord särskilt ofta?

Är riksdagens mål således uppnått? Nej, det tycker i alla fall inte jag och antalet pokerklubbar borde väl få vem som helst att hålla med.
Man skulle också kunna ifrågasätta om deras sociala ansvarstagande har fungerat men det tar vi i en annan vända av debatten.

Vi går vidare. Spelansvar har det pratats mycket om och är ett av Svenska Spels huvudargument för bibehållet monopol. Att SvS haft monopol både på spel och spelansvar i decennier och samtidigt är den största reklamköparen alla kategorier går väl inte riktigt ihop? Inte om taktiken för spelansvar är att begränsa spelandet i alla fall. Att svenskarna sedan näst efter italienarna spelar mest i hela Europa per capita säger väl också en del om det fullständigt absurda i att SvS lovprisar sitt eget spelansvar?

”Svenska Spel anser att en lagstiftning som bygger på att exklusiva rättigheter endast förbehålls ’farliga spel’ i grunden inte är sammanhängande, systematisk och trovärdig, eftersom Svenska Spel menar, vilket utredningen också har konstaterat, att det inte finns några ’ofarliga’ spelformer. Därmed finns det enligt Svenska Spels uppfattning inte några spelformer som i sig är lämpliga att konkurrensutsätta.”

Ok, Svenska Spel anser inte att det finns några ofarliga spelformer. Alla sorters spel kan på ett eller annat sätt leda till missbruk. Vad SvS menar i stycket ovan är att de är de enda som är lämpliga att erbjuda ”farliga” spel. För det första så är det fullkomligt absurt att i princip hävda att ett visst spel ”desarmeras” bara för at det levereras av staten. Det är ju samma spel!

Om man verkligen ville främja folkhälsan… Jag menar om det verkligen var motivet till att vi har ett monopol… så vore väl det allra bästa att förbjuda allt spel om pengar? Logiken brister. Gång på gång på gång. Att läsa remissvaret ger mig faktiskt kalla kårar. Det är skrivet av ett statligt bolag år 2009. I Europa. I Sverige. Det här ska föreställa demokrati.

 Det blir väldigt obehagligt när man på s.11 läser följande:
”Svenska Spel anser det angeläget att fastställa att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inte hindrar en effektiv reglering av ett främjandeförbud i en framtida spellagstiftning.”

Kan man överhuvudtaget greppa innebörden av det här? Det här är inget man kan rycka på axlarna åt och mysa iväg med en räkmacka från Cosmopol. Fundera på vad stycket innebär. Fundera på vad Svenska Spel vill göra. Nej, de vill inte ändra grundlagen, men det är inte långt ifrån. Man vill alltså skapa undantag i gällande lagar, och inte vilka lagar som helst. Man vill ha ett undantag i grundlagen!

Jag vet inte, jag har säkerligen uttryckt mig för hårt och för kategoriskt mot vissa skribenter. Kanske mot Svenska Spel som företag. Jag har ingen annan ursäkt än att jag faktiskt, på fullaste allvar, blir rädd för sådant här. Norge visade att det är möjligt. Det kan hända här också.

De flesta tänker väl ”Poker? Vem bryr sig?” – och med all rätt. Poker är inte så mycket att bry sig om. Att vi, ett i sammanhanget fåtal nördar, inte får dra en spader på en svartklubb är ju egentligen skitsamma. Spelets och vår individuella betydelselöshet är jag den förste att skriva under på.
Men det handlar inte ens om poker eller spelmonopol för mig längre. Hur långt kan en stat gå i att begränsa sina invånare? Vad blir nästa steg? Kan man IP-spärra spelföretag kan man väl spärra en massa andra företeelser också? All form av media?

Att förespråka monopolet är att spotta ett helt folk i ansiktet. Att omyndigförklara människor. Jag ställer inte upp på så totalitära metoder och jag kommer att skriva om det och belysa det så länge jag orkar. Om sedan folk stör sig på hur jag gör det så ska jag försöka ta till mig det och bli bättre på att uttrycka mig diplomatiskt.

Tänk vad snabbt man får uppläggen serverade ibland. Så sent som igår satt jag med svår skrivkramp och det syns väl på föregående inlägg. Då kommer ingen mindre än William Thorson som en räddande ängel och förser mig med ammunition för månader framöver. Det är bara att snöra på sig damaskerna, på med hjälmen, greppa bössan och hoppa ner i skyttegraven. Idag blir det övning mot stillasittande anka som mål.

Jag måste kanske ge lite bakgrund till alltihop. Thorson skriver en hel massa om monopolet, sig själv, Ola och mig i sitt senaste blogginlägg i den andra blaskan. Jag måste givetvis svara.
Jag känner inte William Thorson. Jag har bara träffat honom några enstaka gånger och då har han varit trevlig. Dessutom gör han ett gott försök att hålla god ton i sitt blogginlägg men misslyckas lite här och där. Jag ska göra mitt bästa för att vara snäll men som ni vet kan jag ha lite svårt med ”tonen” ibland.

Hur som helst, det hela går väl mer eller mindre ut på att Thorson försvarar monopolet enligt standardformulär 1 A med en hel massa argument som inte bara är felaktiga utan också troligen härstammar från stenciler utdelade i monopolhögkvarteret. Centralkommittén har också utsett en politisk kommissarie som numera korrekturläser Thorsons texter och förmodligen lägger grunden för de politiska argumenten. Jag tänkte bemöta några av argumenten här och för att bespara er klickandet så citerar jag även Thorson (från den 12/2).

”Svenska Spel är inte Monopolet. Svenska Spel har fått licens att bedriva spel i Sverige av (monopolet)- Staten/Regeringen som ”äger” monopolet. Så 90% av all skit man läser borde va riktat mot Staten och inte Svenska Spel.”

Ingen har väl påstått något annat? Grejen med Svenska Spel är att de förvaltar monopolet och är dessutom remissinstans för spelutredningen och har uttryckligen bett om IP-blockering av alla andra siter. Att SvS försvarar monopolet är inget konstigt, det hade förmodligen vilket företag som helst i monopolställning gjort, men att därifrån ta klivet till att vilja bli ännu mer totalitärt är faktiskt anmärkningsvärt år 2011 i ett europeiskt land.

”Monopolet innefattar massvis med olika spel. Casino, trav, sport, bingo etc etc etc […] Man skriver oftast om det som om orsaken till att spränga monopolet är att den lokala pokerklubben ska få bättre villkor eller få existera. Men det känns ganska litet i det stora hela. Eller..?”

”Bättre villkor”? Nu behagar herr Thorson skämta tror jag. Det finns överhuvudtaget inga villkor för den lokala pokerklubben idag. Staten använder sig av vapenmakt för att stänga ner och fängsla de som bedriver verksamhet i lokala pokerklubbar idag. Det handlar om ett existensberättigande i första hand. Och du tycker att SvS är rätt väg att gå för att föra pokern framåt? Det är ju faktiskt riktigt… eh… pinsamt?

Vidare så handlar det inte bara om ett hundratal lokala pokerklubbar och minst 10 000 akiva utövare vid dessa klubbar, utan som du också skriver om en hel massa andra spel. Främst oddsen på sportspel hos SvS är väldigt mycket sämre än hos alternativen. Svenska Spel kan tillåta sig att stå så långt ifrån marknasmässiga villkor just på grund av monopolet som än idag ger dem en extraordinär särställning. Och vem drabbas? Spelarna så klart. Att spela på Svenska Spel innebär i praktiken för den enskilde att man förlorar mer och vinner mindre (undantaget lotto, men det är å andra sidan minst vinstchans av alla spel överhuvudtaget).

”Nåväl, för att klargöra så är jag ingen stödjare av Monopolet. Men nu har vi ett Monopol. Och jag är inte intresserad av att ta på mig protest kläderna och gå ut för att riva monopolet då det känns ganska långsökt just nu.”

Nej det är klart, att protestera är ju alltid meningslöst när det handlar om samhällsinstitutioner. Vad dumt, det hade jag helt glömt bort. Lika bra att ta anställning hos monopolet istället.
Åh vad sugen jag är på att dra politiska paraller till trettiotalet men det känns kanske lite väl hårt. Men parollen ”If you can’t beat them – join them!” är väl ganska förlegad för att inte säga farlig?

”Jag har andra prioriteringar än så dessutom. Dock har jag inget emot om Ola och hans kompisar Jens.J etc vill ut och protestera. Hade dock varit skönt om man slapp bli allt för inblandad i deras skitsnack med i mina ögon väldigt låg eller 0 relevans.”

Nu är det så här att detta är första gången jag överhuvudtaget nämner William Thorson i skrift. Du har helt enkelt sluppit att bli inblandad i ”skitsnacket”, i alla fall från min sida, tills du själv blandade dig i det vill säga. Först genom att promota monopolet och nu genom att försvara det med bristfälliga argument.

Nu sparar jag på resten av krutet till nästa gång jag får skrivkramp.

Det är ett tungt ansvar att skriva i Superbloggen. Inte bara namnet borgar för hög kvalitet utan också vissa läsares krav. Några vill se pokerhänder, andra vill se monopolet strykas medhårs och ytterligare några vill se skitkastning. En hälsosam mix kanske är det bästa? Förutom strykandet av monopolet medhårs alltså.

Det som är det tyngsta oket på våra axlar är ju den i särklass ledande ställning vi har bland de svenska pokerbloggarna. Så fort man låter piskan vina så piper monopolets lakejer högljutt. Det enskilt största beviset på vår storhet är ju dock att flera av de andra pokerbloggarna faktiskt handlar om vår blogg! Fattar ni hur stort det är?
Vi har alltså ett flertal ”satellitbloggare”, oftast betalda av andra bolag, som promotar Superbloggen. Gratis! För oss alltså. En bättre deal kan man väl knappast önska sig?

Nu är problemet bara att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Tillfället att göra reklam är ju, som redan påpekats i spaltmeter, gyllene. Jag orkar dock inte göra någon reklam för sakens skull – det blir bara plumpt och fel. Fult helt enkelt. När jag upplever saker på/genom jobbet skriver jag om det, men inte för att det råkar bli reklam av det utan för att det är det jag upplever just där och då.

Eriks frånfälle var tråkigt men har varit på tapeten tidigare. Han kände att han helt enkelt inte hade så mycket att skriva om och ville inte tvinga fram en massa inlägg för sakens skull och det tycker jag han gjorde rätt i. Jag känner igen känslan just nu – ämnena kommer inte till en som de gjorde förr. Men det kanske bara är en period, vad vet jag?

Skitsamma, idag är det fredag och det ska jag fira med ett glas vatten så att viktnedgången fortsätter!

PS. De inledande styckena kan med fördel avnjutas med en näve salt.

Fick så sent som igår kväll reda på att jag var en av de utpekade ”kuppmakarna” som Aaron Axelsson namngav i sin blogg häromveckan. Enligt min källa påstods det att jag, Lina Olofsson, Ola Brandborn och William Thorsson skulle initiera kuppförsöket. Vad syftet eller målet med kuppen skulle vara, annat än att få bort sittande styrelse får man förmoda, har jag inte kunnat luska ut.

Edit: Fick dock nyss veta att det var Jens Thorsson och inte jag som var namngiven. Tur det.

Hela debaclet är faktiskt lite småroligt. För det första behöver man ingen sammansvärjning för att ”kuppa” bort Svepofs styrelse. Det räcker ju för tusan med att man går dit med en hamster i fickan så har man egen majoritet och kan göra gnagaren till ordförande.
För det andra så är ju de sammansvurna som grupp vansinnigt osannolik. Ola och Lina går ju way back och själv känner jag Lina halvt om halvt, men något större intresse i ankdammens internpolitik har hon då aldrig visat. Den helt osannolike Anckarström i denna kvartett är William Thorsson. Han och Lina är väl kompisar men Ola lär han ju sky som pesten eftersom vi ständigt försöker utmana det förtryck hans arbetsgivare står för.

Jag hade faktiskt tänkt att hjälpa Svepof lite på traven i vår. I samband med uppstarten av PokerAllsvenskan 2011 kommer NordicBet att hålla en konferens i Stockholm med ett tjugotal klubbvärdar från hela landet. Min plan var att lägga denna konferens samtidigt som Svepofs årsmöte i syfte att ge förbundet och en eventuellt ny styrelse ett lite större mandat än de ca 16 närmast sörjande som annars brukar dyka upp. Jag kontaktade dessutom Axelsson med denna information efter att han skrivit sitt blogginlägg, kanske stärkte det hans misstankar, vad vet jag?

Nu har dock luften gått ur mig. Jag kommer helt enkelt skita i att synka med Svepof och köra vårt race istället. Klubbarna behöver inget Svepof, vad de behöver är en intresseorganisation som värnar om klubbarna ”internt”. Skit i lobbandet, SM och allting annat. Ett nätverk av klubbvärdar som kan tipsa varandra om spelare som kanske inte borde spela av en eller annan anledning, dela kalendrar och allmänt utbyta erfarenheter helt ekelt.

Nu tycker jag visserligen att det behövs en lobbyorganisation eftersom statens hyckleri tar sig diktatoriska uttryck men man behöver inte dra in klubbarna i det. Svepof kan fortsätta med sin politiska agenda, det är ju deras ensak som enskild organisation, men hjälpen till klubbar har väl ändå varit knapphändig så länge någon kan minnas?

Nu blir det lite reklam så är du allergisk mot det kan du sluta läsa här. Om du driver en pokerklubb och vill att ni ska vara med i PokerAllsvenskan 2011 (och/eller på konferensen i Stockholm i mars) så är du välkommen att maila mig på jens.jadback@nordicbet.com

Jan Stocklassa, entreprenör som säljer lösningar till statligt reglerade spelbolag och tidigare anställd av Svenska Spel skriver en utomordentligt ogrundad debattartikel i Svenska Dagbladet.
Nu är förvisso en debattartikel mestadels ett framförande av åsikter, oftast starkt politiskt färgade. Inte helt olikt ett blogginlägg faktiskt, men hans argument är så ogrundade och hela artikeln är så full av floskler att det faktiskt är pinsamt.

Jag inser att jag också är köpt av branschen, och i den situationen är kravet på saklighet så fruktansvärt mycket högre än om Stocklassa hade varit någon ideolog från Ung Vänster. Eller om jag själv hade varit motsvarande för den delen.

Mycket av det som framförs har jag redan bemött på ett eller annat sätt, bland annat att 31 000 unga, företrädelsevis män, är spelberoende i Sverige idag. Siffran i sig är det väl ingen som bestrider – jag har inga andra uppgifter och heller ingen anledning att misstro det då det statistiskt känns rimligt med tanke på det totala antalet spelare i Sverige idag. Men Stocklassa påstår att det är en av tio unga personer i landet. Det har jag rätt svårt att tro på och efter en snabb demografisk kontroll hos Statistiska Centralbyrån så får jag fram att varannan ung svensk man idag skulle vara alkoholist, i alla fall om man använder Jan Stocklassas räknemetod. Hur rimlig den statistiken är får var och en sedan avgöra.

Vidare menar Stocklassa att det är en ”officiell hemlighet” att 5% av kunderna står för 90% av intäkterna hos de internationella spelbolagen. Man undrar ju vilken hatt han drar siffror ur. Det enda stället där han, i alla fall enligt sin till artikeln bifogade meritförteckning, kan ha fått tag på sådana siffror är Svenska Spel, alternativt Boss Media, vilket i sammanhanget ju trots allt ändå är i stort sett samma hatt. Jag kan i alla fall med 100% säkerhet meddela att så inte är fallet när det gäller poker. Möjligen kan det gälla mindre sajter som satsar hårt på rakeback men knappast för de större och mer etablerade sajterna.

Debattören ser Italien som ett föredöme när det gäller ”en fungerande omreglering” av spelmarknaden. Det är ju väldigt intressant att han tycker det då italienarna är de enda i hela Europa som spelar mer per capita än svenskarna. Läser man vidare så kommer förklaringen till varför han ser Italien som ett föredöme; skatteintäkterna på spel har nämligen ökat från 32 miljarder sek (2003) till 85 miljarder sek (2009). Man kan inte hjälpa att spekulera lite i hur mycket skatteintäkterna skulle öka med en mindre reglering än den Italienarna genomfört. Summorna blir i det fallet hisnande. Om det nu är skatteintäkter man är ute efter alltså.

I övrigt är det en massa små påståenden som han försöker skicka under radarn men som är helt tagna ur luften; exempelvis att spelbolagen har 2% skatt på Malta. What? Vilka är det? Varför äger inte de hela spelmarknaden med sådana marginaler?

Jag förstår inte att folk orkar slänga ur sig sånt där… ”blaj” i brist på bättre ord. Det är ju så enkelt att kolla upp om man nu är intresserad av spelpolitiska frågor. Det finns statistik på det mesta och för övrigt är Malta ett EU-land – det går alltså att kontrollera påståenden rätt långt. LGA är officiella, de går att kontakta. Bolagen själva kan man kontakta.
Det var längesen spelbolagen gömde sig i källarlokaler i östeuropa. Idag finns det tusentals anställda av spelindustrin på Malta, många av dem skandinaver. Det är riktiga människor, de går att prata med. Det är inte datorer som svarar när man skickar ett mail till supporten.

Vill börja med att säga att Dybban skrev ett väldigt tänkvärt inlägg. Vi får aldrig glömma att det finns en mörkare sida av pokern. Att det finns de som behöver hjälp. Det är alltid bättre att fråga kompisen en gång för mycket om man tror att han har problem.

Reaktionerna blev dock inte som jag trodde. Jag trodde artikeln skulle få mer medhåll och att de rutinerade näthatarna skulle ha en dag på tivolit, men så verkar det inte ha blivit. Än.
Återigen, jag vill inte på något sätt förringa problemen kring spelande och i synnerhet problemen kring poker. Jag kan inte nog understryka att spelrelaterade problem måste tas på allvar och att vi allihop har ett ansvar – spelare som sajtanställda och skribenter. Det betyder inte att man ska starta ett vårdhem ihop, men att hålla ögonen öppna och ta reda på i vilken riktning man ska peka dem som har problem är något vi alla kan göra och något vissa av oss redan har gjort.

Låt oss göra en jämförelse*. I veckan har jag fått upp ögonen för alarmerande siffror. Mellan 300 000 och 500 000 svenskar har alkoholproblem**. Nu snackar vi inte riskzoner, så många har faktiska problem. Ovanpå det kan vi konstatera att alkoholrelaterade skador kostar samhället mer än hela försvarsbudgeten varje år.

Vems fel är nu detta? Vi måste ju ha en syndabock. Att 10% av de som dricker inte kommer att kunna hantera det och att den siffran varit konstant i Sverige i decennier är ingenting vi behöver lägga vikt vid tycker jag. Någons fel är det och det kan naturligtvis inte vara systembolagets eftersom de ju faktiskt gör något åt det kopiösa supandet i det här landet. De begränsar tillgängligheten (i motsats till Svenska Spel som hela tiden ökar tillgängligheten) och är därför mer eller mindre oskyldiga.*

Så vem ska vi hänga? Svaret är givet: alla dessa hemska bartenders som livnär sig på att sälja sprit till människor!
Hur många liv har rattfyllerister tagit? Hur många människor har blivit misshandlade av fyllskallar på stan, av packade äkta makar och svartsjuka pojkvänner? Hur många har tagit livet av sig på grund av sin alkoholism och hur många är inte de självmordskandidater som druckit för att repa mod att faktiskt ta sitt eget liv? Hur många alkoholister har Baren/Färjan-Håkan serverat?

Allt detta förringar givetvis inte de problem som folk kan få med spelande. Men inte fan är det någon som skriver hatbloggar om Färjan-Håkan. Det är ingen som försöker smutskasta den lokala pubägaren när en rattfyllerist har mejat ner ett cyklande barn.
Spelandet är så oerhört stigmatiserat och vi som spelar blir misstänkliggjorda. Än värre är det om man jobbar för ett spelföretag, särskilt ett som inte är svenskt. ”Det måste ju bara vara skumt”. Indoktrineringen är så fruktansvärt stark. Moralpaniken har vi redan pratat om.

Aldrig att man ser bloggarna fyllas när Brinkenstierna kör en ny barturné. När kändisarna poserar med alkoholhaltiga drycker på bild efter bild är det ingen som säger något. Men när någon hävdar att man kan ha trevligt och spela poker för ett par hundralappar så dras direkt missbruksargumentet upp. Riskerna måste belysas.
Missförstå mig inte, det är jätteviktigt att man tar upp alla aspekter men likt Erik och Ola efterlyser jag då också alla aspekter – inte bara miljonärer eller missbrukare.

Det skrivs ju spaltmeter om viner och alkohol testas av Carl-Jan med anhang varenda vecka i veckopressen. Öl, whiskey, kryddat brännvin och vodka. På tv visas matlagningsprogram där en avslappnad relation till alkohol visas upp. I programmet ”Halv åtta hos mig” sitter vanliga svenskar och pimplar vin varje vardagskväll. Hur många av dem är alkoholister tro? Enligt statistiken 10%.

Återigen, jag vill inte förringa spelproblematik som absolut ska tas på allvar, belysas och granskas. Det är den galna hypokondrin det snart ihjälkramade svenska folket uppvisar jag vänder mig mot. Jag tycker att bloggvärlden skulle kunna vara en bra motvikt till ytterligheterna men ”normalspelarna” ser vi idag nästan bara i olika diskussionsfora. Jag efterlyser helt enkelt fler bloggar av vanliga lirare som kan berätta om hur det går till på klubben. När de vann eller förlorade ett par hundringar eller för den delen en tusenlapp.  

Och slutligen; ingen har sagt att spelande är ofarligt. Ingen är förvånad över att antalet spelmissbrukare ökar när det totala antalet spelare ökar. Om spritmonopolet försvinner så kommer också fler att bli alkoholister. Det är inget konstigt. Beklagligt, men inte konstigt. Sedan kan man diskutera hur man ska lösa problemet men det är en politisk diskussion som vi får ta en annan gång.

*En del resoneamg är givetvis tillspetsade för att driva igenom en poäng.
**Siffror från Vårdguiden.

Utanför Hallsberg ligger herrgården Västra Å. Det är ingen vanlig herrgård då det är en klubb för BDSM, en form av ”våldssex” som Närkes Allehanda väljer att kalla det.

Grannarna är vansinnigt upprörda.
– Man ser dem ibland ute i kläder som vanligt folk inte bär. Det är allt från långa läderrockar till uniformer och korsetter. Utan att överdriva kan man säga att de ger orten ett dåligt rykte, säger en granne.

Nu ska jag i och för sig tillstå att en del av kritiken verkar befogad då klubbens medlemmar har haft sex i skogen runt herrgården (ej klart om skogen tillhör fastigheten) och det kan man kanske tycka är lite olämpligt eftersom det verkar vara ett barntätt område.
Dock känns det rätt självklart att folk ska få göra vad de vill i sin egen herrgård. Med vem de vill. Så länge det är vuxna samtyckande individer.

Nu sprider sig moralpaniken, via Närkes Allehanda, ut till kringliggande småorter. Och vi känner igen mönstret, eller hur? Om något kan vara skadligt, exempelvis våldssex, eller poker för den delen, så verkar genomsnittssvensken helt enkelt utgå ifån att det är skadligt. I och med det så misstänkliggör man också alla utövare. Om inte för att vara skadade så för att skada andra. Ofta båda delar faktiskt.

Vad det här beror på är svårt att svara på. Förmodligen är det ren och skär okunskap i kombination med lite jantelag. Det betyder inte att de som klagar vill delta i BDSM-lekar eller för den delen pokerspel, men de önskar nog att de själva inte vore så tillknäppta. Eller i de fall då man gör utfall mot allt och alla som någonsin tjänat en krona på poker; att man själv hade modet att satsa på pokern. Eller så är man bara bitter för att möjligheten har sprungit en förbi för längesedan.

Men så är det med det mesta. Det som kan vara farligt är farligt i statens ögon och därmed i flera medborgares ögon. För det har vi fått lära oss i skolan.
Det värsta som skulle kunna hända är inte att vår granne blir spelmissbrukare, det är att han blir rik. Finns det något vi svenskar inte tål så är det andra människors framgång. Är någon framgångsrik i poker så är han spelmissbrukare. Jobbar någon framgångsrikt med en pokersajt så skapar han spelmissbrukare. (Detta är inte en replik till Olas senaste inlägg då jag håller med honom i det mesta när det gäller sak, surprise, surprise!)

Att kalla en vinkännare för alkoholist skulle man givetvis aldrig göra. Att påstå att någon som jobbar på systembolaget skapar alkoholister eller får sin lön från och därmed lever på alkoholister skulle man heller aldrig påstå. För det är ju staten som langar spriten. Och de kan man lita på. De har ju till och med kräkmedel i spriten så att vi inte ska kunna dricka för mycket av misstag. Systembolagets motsvarighet till spelgräns helt enkelt.
Nu råkar just det där med kräkmedlet vara en myt men det är intressant att den ens existerar. Vår tilltro till staten är så stark att vi tillåter oss själva att tro på att de stoppar kräkmedel i spriten för att rädda sina egna medborgare.

Jag vet inte vad som är mest kvävande – att enskilda individer har en så indoktrinerad världsbild eller att staten, som en överbeskyddande förälder, kramar oss så hårt att vi blir blåa i ansiktet.

Man kan ju undra vad invånarna runt herrgården Västra Å hade gjort om det fanns en pokerklubb inhyst i källaren. Förmodligen hade den initiala reaktionen blivit densamma; ”Det vet man ju vad som händer därinne”. Men sedan hade det nog lugnat ner sig när inget särskilt hade inträffat.

En stor skillnad hade dock funnits. Mot en BDSM-klubb ingriper inte polisen eftersom det inte är olagligt. En pokerklubb hade de stormat.

Nu börjar 2011 och med det kommer ett antal SM. Och med det kommer frågan om vad som kommer att hända med förbundet.

Mig veterligen fyller inte förbundet någon funktion förutom att arrangera SM. Det kan ju vara så att de gör andra saker också men i så fall är det inget som har kommunicerats särskilt väl. Hur som helst, finns det i och med det något behov av förbundet? Ptja, så länge det finns minst två medlemmar finns väl ett ”behov” men jag undrar om pokerspelarna som kollektiv har det behovet. Finns det ens ett behov av att indela alla pokerspelare i ett kollektiv?

Från början var det tänkt att förbundet skulle fungera som en slags fackförening för pokerspelare men när det visade sig att pokerspelares önskemål stod i direkt motsats till varandra när det kom till livespel och onlinespel så gick hela projektet om intet.  Det verkade som att lagligt spel också innebar beskattningsbart spel. Nu kan man med vissa juridiska krumsprång hävda att så inte är fallet men åtminstone ytligt sett verkade det vara knäckfrågan som på forumen skapade motsättningar.

Vad skulle ske om alla pokerspelare fick ”klara sig själv” utan ett förbund? Inte ett skit förmodligen. Pokerspelare ”klarar sig själva” redan idag. De flesta har ganska goda kunskaper om skatteregler för onlinespel och klubbvärdarna vet att det de gör enligt svensk lag är ett brott. Vad EU sedan säger om saken är något annat och vad det är kommer vi troligen inte få veta på flera år.
Skulle någon vara osäker så är det enkelt att gå in på ett forum och fråga, där finns oftast människor som har koll.

Återstår SM då. Att det är av vikt att spelarna själva utser den svenska mästaren finns det säkert de som har synpunkter på men vi utgår ifrån att det har betydelse i det här resonemanget. Om Svepof ska arrangera SM så har det ingen större betydelse att det är just ett spelarförbund som är arrangör. Det räcker med att det är en grupp spelare, vilka som helst, som har gått samman för att leverera spelarnas SM. Å andra sidan, varför inte då Svepof? För att deras förtroende är urholkat kanske?

Svenske mästaren Marcus Petersson flankerad av Hasse Erlandsson och Johan Lendenius
på Malta.

Många förordar Casino Monopols SM för att de gör ett bättre arrangemang (och i det inkluderar jag att turneringen spelas på svensk mark). Tydligen har de jävligt goda räkmackor också. Och det är sant, Casino Monopol gör bättre turneringar än Svepof. Hur de sedan lyckas med det är kanske inget som behöver diskuteras då det torde vara ganska uppenbart….
I alla fall, för min del så är inte arrangemanget kring SM det viktigaste utan principfrågan. Det viktiga är att alla spelare sluter upp kring ”sitt eget” SM för att, om inte annat, störta monopolet i syfte att skaffa sig lite konsumentmakt – med eller utan förbund. Det innebär inte att försöka radera Svenska Spel från kartan, bara att göra dem till en aktör bland alla andra.

Hoppla, där halkade jag nästan in på monopoldebatten igen, det var inte meningen. Jag tänkte ju skriva om förbundet. För att tävla med monopolets SM verkar det som att man måste skapa ett bättre arrangemang än Casino Monopols och det kan inte Svepof. Tveksamt om någon i Sverige kan göra det. Eller ”tveksamt”, det är ju ganska stensäkert.
Återstår då bara att försöka övertyga om att det är viktigt att spelarna och inte staten utser den svenska mästaren. Det har inte heller lyckats riktigt….

Det är allt det här som slutligen utgör den stora paradoxen som är pokersverige. Spelarna vill ha övervärde, spela skattefritt och så vidare. Extra värden skapas med konkurrens vilket kräver en fri marknad, eller åtminstone inget monopol.
Samtidigt är vår svenska folksjäl så starkt respresenterad i även de företrädelsevis unga som spelar mycket poker. Man finner någon slags trygghet i staten. Att man inte blir matförgiftad av deras räkmackor. Man vet att staten står för ärlighet, man vet att man får sina pengar. Att det på något sätt skulle stå i motsatsförhållande till en friare marknad kan man inte motivera. Det bara är så, för det har vi lärt oss sedan barnsben.

Fan också, där kom monopoldebatten ändå. Kanske inte så konstigt, det hänger ju ihop med SM. Men ändå inte. Att spelarna själva borde utse en svensk mästare har ingenting med monopolet att göra. Att staten utser en svensk mästare har däremot med monopolet att göra. Jag tycker ändå att vi ska försöka skilja på SM och monopoldebatten, det är trots allt två skiljda saker även om det som synes är lätt att blanda ihop dem.

Vi gör ett litet tankeexperiment. Tänk er att det inte fanns något Svenska Spel. Inga statliga casino i Sverige. Vem borde då, enligt er, arrangera SM?

Särskilt nyfiken är jag på vad Silow, Shah och Dybban tycker. 🙂

2010 var ett hektiskt men roligt år, ska försöka få 2011 lite lugnare… Det har jag i och för sig sagt varenda år i sex års tid nu och det har aldrig hjälpt. Men den här gången jäävl…! ”Ska bara” lira en turre på Närkeslätten om två veckor, veckan efter det blir det stort partaj, jobbkonferenser och så vidare… Nåja, vi får se tiden an och planera långt i förväg – som vanligt.

Det blev, trots vansinningt dåliga resultat på andra sidan atlanten, ett fint litet plus på pokern 2010. Dock märker man att man är frånsprungen ännu mer än vanligt vid pokerborden. Det blir allt tuffare att hitta bra games och om man inte förkovrar sig och utvecklas så är man snart riktigt långt efter.

Men allt är inte mörker. Det finns fortfarande games där det finns gott om värde att hämta, det gäller bara att hitta rätt. Att plocka russinen ur kakan. Det känns lite som att ”alla” numera jagar de stora garantiturneringarna (som aldrig bjuder på övervärde) och ska man som medioker hobbyspelare, dit jag för övrigt räknar mig själv, ha en chans att plocka hem lite dollars så får man dra ut både fem och tio gånger.
Nej, bättre då att satsa på de något mindre turneringar där fisken fortfarande simmar relativt tätt. Leta gärna efter turneringar som haft många satelliter då ett antal fiskar garanterat turat in sig.

Apropå satelliter så är väl det den spelform där man enklast kan hitta övervärde i dagsläget. Kolla in de lägre stegen och börja gärna ett eller två steg lägre än du brukar, det är ofta där övervärdet finns numera då många sajter garanterar platser till nästa steg istället för att strössla med garanterade säten i slutsatelliten.

Själv kommer jag satsa på satelliter då det inte kräver ”grind” på samma sätt som turneringsmalande. Det blir allt mindre tid för spelande av poker för min del och då passar satelliter utmärkt. Vad är det man brukar säga? ”En gång i livet!” Det måste bara komma i den turneringen man kvalat in till.

Jag avslutade året med PokerFinnkampen i Tallinn, en turnering som fortfarande har utmärkt värde tack vare vårt broderfolks oupphörliga supande. Dessvärre åkte jag ut på dåligt spel men det ryktas om att det kommer att spelas ett antal PokerFinnkamper under 2011 och jag kommer att reservera min plats så fort det är möjligt.

Gott Nytt År!

Istället för att byta julklappar i släkten brukar vi köra ett julklappsspel. Alla köper en julklapp vardera för en förutbestämd summa. Dessa klappar läggs i mitten på ett bord. En tärning skickas runt och varje gång man slår en sexa får man ta en julklapp. Därefter sätter någon en äggklocka på ett hemligt antal minuter. Sedan fortsätter man slå tärningen och varje gång man slår en sexa får man ta en julklapp från någon annan. Så håller man på tills klockan ringer och då behåller man de klappar man råkar ha just då.

Det finns naturligtvis en massa varianter på detta. Man kan till exempel lägga alla klappar i en säck och låta alla dra en och så vidare. Jag har sett det flesta sätten på firmafester och dylika tillställningar.

Det jag skulle komma till är att många i sådana här sammanhang köper skraplotter eller andra ”chanser till vinst”. Inget fel med det, det är ju en upplevelse även om det är en nitlott man får. Lite spänning i vardagen helt enkelt. Jag har dock noterat att det inte verkar som att givaren vill att mottagaren ska vinna. Igår fick en släkting just skraplotter i det här spelet. Personen som hade köpt dem sade lite skämtsamt att ”då får vi hoppas att det inte är vinst på dem, haha”. Menade hon det?

På en julfest på ett restaurangjobb jag hade för 10 år sedan var det många som fick skraplotter. Inte mindre än två personer skrapade fram 10 000 kr. Det blev ett jäkla rabalder och folk försökte desperat få reda på vem som hade köpt lotterna. Det var omöjligt då säkert tio andra hade köpt identiska lotter. Men varför? Vill man peka finger åt den som köpte lotterna? Tycker man att den som vunnit ska dela med sig av vinsten? Vad är grejen?

Om jag ger någon en vinstchans någonstans så vill jag såklart att den personen ska vinna, gärna så mycket som möjligt. Varför inte? Jag har ju köpt lotten till den personen och hade förmodligen inte köpt den själv annars. Så hitta klonken!

Vad tycker ni? Vill man ge bort vinstlotter?