Gårdagen: Trött blev durcellkanin.
Ok, så no sleep alls p.ga. den lite yngre familjemedlemmen. Vid halv sex slumrade jag till och vaknade sedan vid sjusnåret- och så rullade dagen igång. Då var jag nog enormt trött kan man tro. Men nej! Mycket mystiskt.
Jag vaknade- helt ärligt- i ett lycko- och – tacksamhetsrus över att det var min varma, underbara lilla pöjk som höll mig vaken, och inte något annat, typ något hemskt.
Under nattens insomnia läste jag som uppslukad om det ämne som jag sedan i somras är helt insöad på: vad som händer efter döden. Den här boken är full av historier om nära-döden-upplevelser (läste dess uppföljare i somras) och jag är helt såld, faschinerad, upprymd och förförd av det som jag är säker på väntar efter döden. Läs den!
Väl på jobbet ledde jag ett pass som var tuffare än vanligt. Endorfiner! Var det av boken eller det faktum att kroppen utan sömn producerade en massa pigg-grejer? För att överleva? Antagligen.
Visst kändes det som att jag var bakis because of the extreme sömnbrist, trots duracellkrafterna. Så jag började drömma om mina bakverk (hjärnan börjar tänka sockertankar när man är trött). Vad skulle jag baka i kväll? mös jag.
Min kokoskaka med vit choklad och frosting?
Eller den fantastiska snickerskladdkakan?
Äe, jag var så pigg att jag i stället fixade barnvakt och drog med hoppsasteg till gymmet och sprang livet ur benen och pumpade s***** ur mina stackars biceps. Allt till galet uppskruvade takter av dessa mina tränings-husgudar.
Och vid hemkomst blev det till att testa ett NYTT recept! Kornsås. Som en köttfärssås, fast med korn. Så pigg som jag var igår då jag knappt fått en blund, så pigg är jag typ aldrig annars. Kroppen works in mysterious ways. Och här håller man på och gneta med vetegräs och vitaminer, när det tydligen var att inte sova alls som var det som funkade… Ha ha!
Kanske ska sluta sova helt, då jag tydligen blir sjukt effektiv då!
Galet stolt över min kornpasta!
Extremt pigg och med en känsla av att vara galen. Häpp!