För ca ett år sedan tränade jag ett pass med coola PT:n Erika Rosenbaum. Vi körde intervaller på Skeppsholmen, och när vi skildes sa Erika: ”Du var stark som attan!” Det steg mig totalt åt huvudet att få höra något sådant av en PT (medveten om men väljer att förtränga att de kanske säger  så till alla?) och orden ringer än idag som den vackraste fågelsång i mina öron…

 Erika Rosenbaum

Så va glad jag blev när Erika igår dök upp i min yogaklass! Erika är en riktig lopplover, och till skillnad från mig (som ju avanmälde mig från det enda lopp jag någonsin bokat in mig på) så saknar hon loppen nu när de börjar ta slut för säsongen. Så hon har skapat ett eget! Varje torsdag! Låter som en riktigt bra grej för alla lopplovers, ni som älskar att springa och som varje torsdag vill ha en skön stund i likasinnat sällskap. Alla är välkomna.

FASTRUN är ett 5 km testlopp som bränns av kl 19.30 på torsdagar vid Gärdet i Stockholm. Det springs, minglas, fikas och prisutdelas, och som ett återkommande tema kommer olika företag gå in och sponsra deltagar-avgiften i FASTRUN och samtidigt går 20 kr för varje start till SOS Barnbyar. Man kan vinna presentkort och löparskor, träffa vänner, träna och ge varandra energi mot nya mål.

Ser det inte mysigt ut? Kom ut och kom loss nästa torsdag.

HÄR kan du läsa mer

och HÄR är facebooksidan

…med en sån här start på dagen?

                               Dagens detox och pepp: check!

Den här morgonen förgyller jag även med att lyssna till en av mina absoluta favoritartister Camela Leierth.

Kolla in denna underbara artist

Hon är inte bara försvinnande vacker- hennes röst, texter och melodier känns in i hjärta och själ. Jag har även lyxen att ha haft henne som låtskrivare på min förra platta. Låten här nedan är en av de vackraste jag vet, och orden tar jag med mig idag- ”you’re stronger than you think”
Låten So Sad:

Försöker att ha det här i åtanke när jag vill skjuta på saker och ting. Funkar faktiskt!

Kom på en till sak vad gäller mitt tidigare inlägg om matlagning och ”ladies-pepp” (detta verkar vara någon slags kvinnosaks-vecka för mig?). Där pratade jag om att vi lagar mer och mer halvfabrikat (inget jag är emot) eftersom kvinnor numera jobbar och middagarna inte serveras på samma sätt som förr. Kom på, efter snack om detta igår med vänner, att ännu en orsak till snabba måltider är att kvinnor i arbetslivet ofta behöver jobba dubbelt så hårt för att nå samma status/positioner/mål som män, och därför inte orkar prestera på topp vad det gäller middagar också. Visst är betydelsen av vällagad mat stor, men låt oss också förstå varför vi ofta tar till halvfabrikat, istället för att få dåligt samvete över det. Jag tror inte att vi är så lata, jag tror vi gör så gott vi kan!

Och när jag ändå är inne på temat så blev jag glad när jag i morse kom över denna recension av Woody Allens film ”Förälskad i Rom”… Jag har aldrig gillat Woody, och känt mig all alone i det, speciellt i arty-farty kretsar. Han hyllas ständigt, men här jag har hittat en själsfrände!

Äntligen någon som tycker som jag!

Dagens vackra: Hösten

Dagens svett: Bikrampasset

Så här svettigt kan det bli...

Dagens känsla: Ballonghuvud

Frisk är jag äntligen, men efter bihåleinflammationen känns det fortfarande som om någon har blåst upp en ballong i mitt huvud. 

                                 Vi är så starka

Så sant, så sant.

Jag har haft företag länge, och har gått och går på många startaeget kurser, seminarier och möten. För ett tag sedan var jag på ett möte som handlade om att starta upp, och killen som höll i mötet upplyste oss om att det på tisdagar fanns en speciell kurs som stöttade kvinnor som var i faggorna att starta ett företag, eller som hade en idé de ville förverkliga.

En tjej räckte upp handen och var klart irriterad över att hon som kvinna ansågs behöva extra stöd för att starta företag, som om vi vore dummare än männen? ”Ursäkta mig, men varför finns det en sådan stödgrupp för kvinnor…? Har vi inte kommit längre?” frågade hon både kaxigt och irriterat. Jag förstod henne på ett sätt, men visste sanningen.

Kursledaren svarade glatt att ”Nej vi har inte kommit så långt än! Vi har kommit längre, men inte ända fram. Det visar sig varje år att kvinnor har många idéer, men de stannar vid skrivbordet. Statistiken visar sanningen, ni kan- men ni gör det inte! Därför finns det extra stöd för er!”

Klart slut- man kan tycka vad man vill, men man kan inte bråka med siffror. Vi startar inte lika mycket företag som män helt enkelt. Vi vågar inte alltid hela vägen fram. Självförtroendet tryter?

Vi är så jäkla starka och sega. Men inser det inte alltid!

Så jag vill kicka igång måndagen med lite kvinnor-är-starka-inspiration. Vi kvinnor är så starka, men inte alltid så självsäkra. Ta tag i din idé idag och gör nåt av den.

                      Några söndagstankar…

Tog bilen till yogan. Det skulle jag inte ha gjort eftersom jag inte hittade någon parkering utan fick åka hem i stället… Sist jag tog bilen dit var ett år sedan eftersom jag vet att man aldrig hittar en plats. Sedan dess har jag vägrat, men tanken på att inte behöva gå hem i kylan var för lockande att jag sket i det jag egentligen visste.

Och så gör man ju med mycket, eller hur? Man gör saker man vet inte är bra, men gör dem ändå för den möjliga utgången är så lockande!

När jag snurrade runt i bilen fick jag fick i stället chansen att lyssna till Pratkanalen där Marcus Birro var gäst hos Aschberg. De pratade om religion i skolan osv, att prästen numera på skolavslutningar inte får säga ”Gud välsigne dig”, eftersom det anses vara att pracka på barn religion. Och Marcus sa något tänkvärt: ”Våra barn är 10 klick bort från våldsporr, våldsspel, porr, filmade misshandlingar och annat hemskt… men vi går i taket och inför nya lagar om en liten välsignelse”. Enligt Marcus helt obegripligt och jag kan bara hålla med. Bisarrt.

 Är det så farligt?

Fylking upplyste oss om att vi i genomsnitt är 5 kg fetare idag än för tjugo år sedan, och att en godiskväll tar en timme att jobba ihop. Tänkvärt. Fast i och för sig, det finns ju en massa skit som tar en timme att jobba ihop, och ska man börja mäta allt sånt så börjar man ju automatiskt att göra vissa människor bättre än andra. Vems skit är värd mest, liksom.

Och så det sista- att vi i dagens samhälle prioriterar bort att laga riktig mat, och hellre tar den lätta vägen ut med halvfabrikat och snabbmat. Eftersom vi jobbar mer än förr, och var finns tiden? Men här känner jag…nja. Tror inte problemet ligger i att ”vi” jobbar mer, utan att kvinnor jobbar, punkt. Maten serveras inte längre så samma sätt som förr av kvinnor som varit hemma hela dagen och planerat och handlat. Utan kvinnor jobbar också, varför man måste dela på ansvaret.

Ingen yoga i kväll för mig alltså. Men det är helt ok. Eftersom det i morgon är MÅNDAG och chans att BÖRJA PÅ NYTT!

Ha ha,

hej.

Lördagens styrketårar:

 Vetegräs, pressad apelsin, thé och kiwi

Lördagens ambition:

 Att svettas lite...

Hoppas helt enkelt på en härlig dag!

Think Pink

En tjej som har inspirerat många till yoga här i Sverige är Karin Björkegren. Hon har skrivit böcker och gett ut dvder, och driver yogastudion Yogavita. Karin har drabbats av inflammatorisk bröstcancer och skriver om sitt liv på sin blogg. Drabbande och jobbig läsning, men högst aktuell så här i oktober. Jag och många med mig har helt klart mentaliteten ”det händer inte mig”, varför det är extra viktigt med alla modiga kvinnor som vågar skriva om sina nuvarande livssituationer.

Jag vandrar glatt genom livet med det-händer-inte-mig- inställningen, men däremot är jag bra på att varje dag vara tacksam för att jag andas och lever, speciellt när jag blir sjuk, då min första tanke (ok andra, efter att jag varit sur en stund på min sviktande hälsa) är att det kunde varit värre och att jag är glad för en ny dag av liv. Att andas in och i samma stund tacka för andetaget. Som Karin själv skriver så fint:

"Ta tag om anden.
Din egen ande.
Fint ord, andetag."

Tre av bullarna på bilden ovan ligger numera i min mage (kanelbullens dag igår, var tvungen att fira ju!) Inte optimalt när man skriver om hälsa kanske. Gott var det, men det blev helt klart en för mycket… Jag får lugna mig (eller er?) med att min frukost idag ser ut som en mindre trädgård.

                     Vatten på min köttkvarn

Fick den här bilden skickad till mig igår, och jag tycker den är helt klockren. Så sant!

Samma fråga kan man ju ställa om sin kropp. Vad väljer man att stoppa i kroppen; död "ångest" (syftar här på djurets känslor innan slakt), eller rena färska grönsaker, frukt och spannmål...?

Som tidigare sagt, jag är inte helt vego än (men äter inte kött eller bär päls) men sådana här tankeställare inspirerar mig verkligen. Och jag vet att det är svårt att vara vego fullt ut med tanke på att det finns animaliska produkter i så mycket. Men man kan ju bidra med något!

Om man som jag inte är rädd för fruktsocker, så kan jag rekommendera att pressa kärnfria vindruvor och dricka. Så otroligt gott! Och fullt av ”antisar”.

Hade tema Antioxidant igår. Och där passar ju ett glas rött in, eller hur? Fullt av antioxidanter det med.

Toppade med färska granatäppelkärnor.

                                           Får jag var frisk nu?

/The Antioxidant-tant

 Foto: Kim Melander

                                                 Fisken:

Öppnar upp och stretchar bröstkorgens muskler och kommer även åt psoasmuskulaturen i höften

Stärker muskulatur i rygg och nacke.

Avlastar och lindrar ryggsmärta, (framför allt ryggens mittersta del, bröstkorgsdelen)

                                                 Yoga:

– tankens, kroppens och själens förening!

Jag älskade att yoga när jag var gravid. Tog det väldigt lugnt och njöt av att släppa på spänningar i ryggen och lätta på trycket i höfterna.