Dagens förvirring: Vilket var mitt löpband?

Något som börjar bli tröttsamt är att jag i princip varje gång efter avslutad löpning på bandet går och torkar av fel löpband. Jag kliver av och är så upprymd av endorfiner, lycka och musiken jag har lyssnat på att det räcker med att jag bara går några meter bort och hämtar papper och den där avtorkningssprayen, så har jag glömt vilket band jag sprang på.

Flera gånger har jag omsorgsfullt stått och torkat av någon annans löpband, och desto fler gånger har jag förvirrat stått med sprayen i handen och glott på banden som står där i rad, och försökt gissa vilket som var mitt. Och att ha grejer på bandet så att jag ska känna igen det (typ vattenflaska eller skåpnyckel) funkar inte eftersom jag tycker att det dunsar plus att jag är rädd att de ska falla ned på bandet och att bandet då ska stanna med ett POFF och jag ba flyger av och slår mig.

Men nu har jag hittat en lösning! Något som för de allra flesta intelligenta människor kommer helt naturligt: Jag lämnar kvar min ipod på bandet när jag går för att hämta papper och spray. Otroligt smart va? Självklart har jag ändå funnit mig själv stå och torka av någon annans löpband där det också låg en iPod. Men hey, I’m getting there…

                         Söndag= födelsedag

          Ah.. de där härliga påsarna från NK. Små men naggande goda.

Det är den där speciella dagen då man både njuter och tänker på var man är i livet, vad man vill göra, vad man har gjort- men framförallt vilka man älskar. På min födelsedag får jag automatiskt en längtan efter mina vänner och min familj. Man vill ha dem man älskar runt omkring sig. 

Igår var det även fullmåne. Jag kan inte säga att jag tror blint på astrologi och sånt där, men jag gillar mystiken runt det hela, och älskar att läsa om det. Vet inte vad det var för speciellt med månen igår, men de av mina vänner på fejjan som är lite mer spirituellt lagda hade postat en hel del om kvällens måne. Jag gick in och läste lite, och blev uppmanad att stanna upp och reflektera över mina relationer samt att jämföra var jag hade kommit i livet sedan mars 2012. Bra födelsedagstankar!

Något som jag är väldigt nöjd över i mitt liv är att jag alltid har gjort exakt det jag har velat. Och alltid försökt. Naturligtvis innebär det också en hel del kamper och snårighet, och ibland önskar man att man bara tog det lätta valet och förenklade livet lite. Hoppade på det enkla tåget. Men när man tvingas till reflektion så kan jag inte annat än dra en lättnadens suck över att jag alltid följer mitt hjärta. Och en av de sakerna jag uppskattar mest med min kille är att han alltid stöttar till tusen procent.

                            Fullmånen lyste upp Stockholmsnatten

Så tack min älskade D. För att du alltid finns där. Och för att du alltid försöker att förstå mig. Inte alltid helt lätt har jag förstått! Hi hi.

Något som är viktigt att tänka på när man är fast och besluten att köra ”sitt race”, är att fortfarande vara innkännande och inte köra över någon annan. Här vet jag att jag har fallerat ett antal gånger då jag med skygglappar vid ögonen har kört på som en bulldozer för att få min vilja igenom. Man kan fortfarande få igenom sitt mission, men samtidigt vara respektfull mot de som finns omkring en. Jag försöker hela tiden ha det i åtanke, men misslyckas så klart ibland. Vill bli bättre på den biten. Det är kul att bli en vinnare i livets gejm, men ännu roligare att dra med sig fler vinnare på vägen!

                Dröm stort och försök att plocka med fler på vägen!

                            Köpa löpband?

Ingen frisk luft här inte- jag älskar löpband. Sprang i en fjösig takt igår, i ynka 20 fjösiga minuter med skräckblandad förtjusning. Ville så gärna dra igång hårt efter mina två suttit-på-arslet-i-soffan-veckor, men vågade inte eftersom jag är skraj att få tillbaka helvetessnuvan. Men idag mår jag bra så det verkar inte vara någon fara!

Jag älskar bandet så mycket att jag funderar på att köpa ett. Men undrar om grannarna under oss skulle störas? Vet inte hur mycket min dunsar skulle höras genom golvet. Och som det är nu så tror jag inte att de älskar oss här på fjärde våningen, då jag förmodar att de precis som oss vaknar vid sexsnåret varje morgon med en blandad kompott av trummaskins-skrammel (japp vår tvååring har en trummaskin..), illvrål, dans och tillrop både av de glada slaget och tillrop av det mer missnöjda slaget.

             Löpband hemma eller inte? HÄR kan man läsa mer, t.ex. 

Ett sånt här trevligt sms fick min kille efter att jag tagit min första yogaklass på 14 dagar. Tacksam att jag fick komma iväg trots barn, jobb, lämning och allt det där. Ord kan inte beskriva hur skön jag känner mig efter att ha fått stärka, stretcha, jobba upp pulsen, slappna av och låta värmen omsluta mitt frusna jag och mjuka upp både kropp och själ.

Kan bara fastslå’t igen, det är något speciellt med en Bikram klass! Värmen ihop med den fysiska utmaningen och medveten meditation= magiskt.

                             Godmorgon!

Kan detta vara något? Själv blev jag på mycket gott humör när jag möttes av denna i morse på min fejja.

Igår ville min kille pigga upp mig med en film, då jag tycker så synd om mig själv eftersom jag fortfarande inte är frisk, snyft. (Ok, någon som har något mirakeltips ang. en förkylning som aldrig släpper? Inte penicillin eller så men något annat dunder-dunder?) Det gick bra till en början då jag skrattade så jag grät av den här synen:

Min kompis som jobbar med många internationella kunder berättade för mig för ett tag sedan hur viktiga möten avbryts vid kvart i tre av de svenska männen i rummet, eftersom de måste gå och hämta på dagis. Kvar sitter tyskarna och amerikanerna och skakar på huvudet. Ha ha!

Men glädjetårarna byttes mot andra tårar då J-Lo och hennes man kommer till Etiopien och hämtar deras lille adoptivpojke. Åh gud vad jag grät. Grät för att det var så vackert på alla sätt, men eftersom jag har en förmåga att lägga världens sorger på mina axlar, så grät jag också över alla de barn som föds som ingen vill ha. Över barnen i Syrien. Över barn som redan vid sex års ålder har behövt utstå saker jag inte kan föreställa mig i min vildaste fantasi. Men också över det vackra i det faktum att det finns adoptivföräldrar som tar dem till sina hjärtan, att den möjligheten finns för både barnen och barnlösa föräldrar.

En ros till alla adoptivföräldrar som inte bara räddar sina egna kärlekstörstande hjärtan, utan även barnens. Så vackert. 

Dagens tanke till dig är att fundera över hur just du kan hjälpa. Själv stöder jag just nu Läkare utan gränser. 

                                 Låt yogan hjälpa dig…..

 men låt den inte bli en anledning att inte ta tag i nödvändiga saker.

Vad menar jag med det? Den mystik som omger yoga är vacker och inspirerande. Med effekterna som man får av yoga kan man verkligen utveckla sig själv, nå nya mål och oanade höjder. Yogan hjälper till att stärka din kropp, rensa dina tankar, få dig att stressa av, slappna av och samtidigt fylla dig med energi. Därför kan yogastudion lätt bli en tillflykt. En fantastisk tillflykt!  Yoga studion kan bli din alldeles egen guldgruva. En mänsklig bensinstation dit man kommer för att fyllas av energi, styrka och inspiration. Men låt yogan vara just det. Att yoga kan rädda ditt liv är sant, om du låter den vara ett inslag i ditt liv. Man kan hitta sin ”spirituella väg” i livet där man finner balans och harmoni, vilket kan hjälpa en med vardagens alla bekymmer och måsten. Samtidigt får man inte låta det ta överhanden.  Fortfarande är handling det enda som ger varaktig förändring  livet. 

Yogan betalar inte dina räkningar, det gör ett meningsfullt arbete.

Att yoga kan inte rädda din kärleksrelation, eller relationen till dina barn. Det kan samtal, närvaro, intresse och förståelse göra.

Yogan kan inte få det där du går och drömmer om att bli verklighet. Det kan bara du, genom dina medvetna handlingar, göra.

Däremot kan yoga ge dig kraft, mod, styrka och koncentration att göra allt detta! Det är det som är magiskt. 

Bild från myyogaonline.com. En superbra sida för er som gillar yoga!

                            Gröna Drömmar

Efter att ha varit sjuk i nu 11 dagar, så kommer en så naturlig känsla upp av att vilja cleansa. 11 dagar med alvedon varje dag, och så den hemska medicin-fadäsen ni vet, inte alls så mycket grönt och frukt som jag är van vid (knappt kunnat äta) och inte heller så mycket vätska, så kräver min kropp gröna grönsaker och naturlig mat. Började dagen med avocado och det kändes som himmelriket. Min kropp ska rensas (kan ni förstå hur mycket jag längtar efter att få göra Bikram!!) och jag sitter här och drömmer mig bort bland gröna recept och känner hur mina smaklökar så smått börjar komma till liv. 

                                        Eatalkalinefoods.com

                                          Greenkitchenstories.com

                                               Hållbarhälsa.nu

         Hej och välkommen måndag- du underbara nystartardag!

Trots mina söta citroner och vitaminer i lass är jag nu inne på min 10:e sjukdag! Spännande… Enormt ointressant för precis alla utom mig, men vill ändå dela med mig av helgens smärre helvete, ”delad sorg är dubbel sorg” 🙂

I lördags fick jag nog av min bihåleinflammation och begav mig till akuten. Med nytt hopp traskade jag sedan iväg till apoteket för att hämta ut Kåvepenin, Rinexin och Nasonex. Med glädje smällde jag i mig pillerna, satte mig framför Sex and the city och väntade in resultat. Resultatet uteblev inte. Men det blev inte som jag hade tänkt mig.

Plötsligt börjar hjärtat bulta så att jag tror att bröstet ska sprängas och jag känner hur blodet far runt i kroppen med en hastighet som inte ens uppnås vid den mest intensiva pulsträning. Och så satte illamåendet in, och resten av kvällen och dagen efter gick åt till att ”snacka med porslinet”. Ett helvete värre än själva sjukdomen.

Här vill jag alltså höja ett varningens finger för Rinexin. Undvik det ni som är rädda för hjärtklappning, hjärnblödning (har uppstått i vissa fall vid användning av preparatet), förvirring, ångest, hyperaktivitet och en allmän, bestående panikkänsla. Att må illa av Kåvepenin var ju tydligen känt (det visste inte jag) och biverkningarna av Rinexin (som har som syfte att vara avsvällande) är ju helt bisarra. Hemskt var det! Jag mår nästan värre nu än innan medicinerna, min kropp är i totalt uppror.

Men det som faktiskt funkade för min bihåleinflammation var Nasonex, en nässprej med kortison.

Ja, så var det med det, så ni som har bihåleproblem- undvik Rinexin!

Utöver det, ha en härlig måndag!

                 Dagens visdom kommer från Jennifer Aniston:

Tatuerad, muskulös, smårund, silikon, au natural, botox eller en bling-bling Rolex- alla vill vi smycka eller förfina oss på något sätt, och inget är bättre, sämre, mer rätt eller mer fel än det andra. Vi lever alla vår egen sanning och inget är mer eller mindre sant än det andra. En del köper porsche, andra satsar på ett par sillisar. En del väljer grönt, andra mår bra av penicillin. Ett fint yttre förhindrar inte ett inre välmående. Och alla har vi våra ideal.

När ska man då stanna upp och ifrågasätta sin konsumtion? Det är när man inte ”står ut med sig själv” om man missar gymmet eller ätit en kaka. Det är när man sneglar för länge på grannen och därmed inte känner sig nöjd med vad man har. Det är så fort man tänker ”alla andra har/gör/mår/får/ser ut”. Där har man sin que!

 Vad gör dina grannar/vänner/idoler idag som du blankt kan strunta i?

En av mina favoritartister; Lana Del Ray, är ansikte för HMs höstkampanj. 

Och det innefattar några starka likes hos mig: Höst, HM, Lana Del Ray, och morbid melakolism iklädd rosa goströja. Ah! Älskar kontraster, och Lanas extremt noir låtar, texter och stil kunde inte mixas bättre än med rosa gos och syndiga ögon. Den perfekta kombinationen, precis som livet självt. Om man som jag dras åt och fascineras av livets mörker, så är Lanas platta ”Born to die” perfekt att sätta tänderna i.

                                          Kolla in galenpannan här