Detta är resten av en kaka, som jag hade tagit en tugga av och sedan lagt på en hylla för att ge till min son.

Just nu är vårt sommarhus fullt av familj av olika slag, och alla har sett kakan, tagit sig en tugga och lagt tillbaka den. Den var rätt stor från början, men nu är det endast en slags ryggrad kvar. Alla har velat vara trevliga och inte ta den sista biten.

Lite sjukt, mänskligt, roligt och rätt talande för hur vi gärna vill vara trevliga men ändå har svårt att att inte låta få begäret få ta sin behövliga plats.

Man kan ju få vara lite ego men ändå trevlig!

hi hi.

Önskar du någon gång att du kunde stänga av tjattret i din hjärna, precis som man klickar av ett billarm som gått igång? Goda nyheter; det kan du…!

Ett sätt att göra det är genom tapping. Att ”tappa” på sig själv på olika triggerpunkter (läs mer här) stimulerar amygdalan, vilket är två mandelformade delar av hjärnan. Det är manicken i hjärnan som berättar för dig om du är i fara eller inte, till exempel, och som håller dig informerad om hur du emotionellt ska reagera på den miljö du befinner dig i. (Obs, extreeeemt kortfattat, läs vidare själv)

Bildkälla: jillslist.com

Det är ju BRA. För inte bör du bjuda in en potentiell mördare på nybryggt thé. Men sanningen är att amygdalan är aktiv lång efter en incident, och kan hålla dig på vakt långt längre än du behöver.

Nyfiken på hur du snabbt kan dämpa t.ex en ångestattack eller så?

Testa att tappa! Kolla in den här sidan. 

Den vackraste bokskogen på Österlen fick tidigt om morgonen vara sceneriet för en fotografering. Min lille hängde så klart på, han är aldrig längre än ett skosnöre bort från sin mamma om man säger så 🙂

Men några bilder fick vi till.

               Mamma? Shh. Mamma skall vara mystisk och sexig nu.

Nu har jag råkat länka till denne man 2 ggr på raken, men läs här, alla måndagströtta! Den gamla hederliga ”nystarten” så poetiskt och fint beskrivet. Blev riktigt peppad, även fast jag råkade halka av min nystart redan vid femsnåret idag. Men nu kör jag igen!

Om man tar en Bikramklass och det inte är tillräckligt varmt…. vi yogar alla av olika anledningar och för en del är verkligen värmen det som är grejen med just… Bikramyoga. Annars hade man kunnat göra det hemma!

Så man yogar och förbannar sig själv att man inte kan ”foka på något annat” än värmen. Men om man hade längtat efter det så är det ok att tycka att det är irriterande!

Så visst kan man ångra en yogaklass 🙂

                  The Big Leap av Gay Hendricks, mycket bra bok!

Att göra en sak varje dag som man är rädd för… är utvecklande för oss. 

Och jag sitter här och försöker göra en lista av saker jag är rädd för, för det skulle vara kul att verkligen prova det där någon gång. Men jag har snöat in i mina allt för snåriga tankeställningar, dock är en sak både klar och relevant:

Är jag verkligen rädd, eller är jag bara inte så tänd på att göra det? 

Tex tänker jag på en business som jag länge tänkt att jag vill starta. Men inte gör. Är det för att jag är rädd eller för att jag faktiskt inte är sååå tänd på det utan kanske mer tycker att det ”vore kul”?

Hur ska man veta? Kanske kan man mäta det i hur jag finner min nuvarande business situation. Kul? Eller står jag bara ut? Hatar jag det? Det är nog med denna fråga man får börja tror jag.

Enligt denna man (och enligt en himlans massa andra människor också) så bör man mäta det i Motstsånd. Så fort du känner motstånd inför någonting så bör du göra det med en gång.

Men då ska det ju så klart handla om något som gäller ens liv. För man kan ju inte läsa in det i allt, typ: Jag känner ett starkt motstånd till att slå till min mormor.

Just nu, till exempel, så borde jag jobba på ett av mina livsprojekt, men jag tar hellre en vända ut i köket och äter vattenmelon och skriver lite extra här, än att göra det. Motstånd. Det gäller att varje dag trycka sig igenom motståndet.

Ingen uppkoppling de senaste dagarna, knappt nu heller, men hoppas att jag hinner med detta inlägg innan jag blir droppad av nätet igen!

Österlen visar en bättre sida detta år än förra, och nog för att jag älskar att rensa men gud vad jag hade velat visa en bild av mig från förra året härifrån då jag satt vid badbryggan i jeans, strumpor, sneakers, kofta, jacka och halsduk. Men den är bortrensad. Dåliga vibes på den måste jag ha tyckt.

I år är det annorlunda och ingen är gladare än jag. Vill bara hänga på stranden, men stöter på patrull då min treåring ”hatar sand” och ”vill inte bada”. Men oj vad jag njuter ändå.

En av mina husgudar, Mastin Kipp, vars krönikor jag alltid läser, var extra klok för några dagar sedan. Läs!

Don’t deny the negative, understand it. 

Min livsfilosofi! En riktigt bra påminnelse.

Har spenderat helgen på landet hos svärfar. Ett fantastiskt ställe som i det moderna, även besitter skatter i form av bodar med gamla leksaker och framförallt gamla, gamla tidningar. Jag skulle kunna strunta helt i solen och stranden och bara sitta och läsa dessa gamla klenoder och fnissa och förundras över livet förr i tiden.

Till exempel en gammal Damernas från 1992 som presenterade de senaste träningstrenderna:

En Svensk Dam från 50-talet:

I den här upplagan både skvallras de om de senaste innemänniskorna, ges husmorstips, samt tips på hur man slipper odörer. I skvallerdelen och i alla reportage benämns männen med jobbtitel innan namnet, och kvinnorna vid förnamn och sedan vem de är dotter till och vad denne (pappan alltså, mamman nämns inte) har för yrke.

Exempel: ”Svensk Dam fick närvara vid firandet av förlovningen mellan Civilingenjör Sigvard Erlandsson och fröken Selma Andersson, dotter till Läkare Anders Andersson”

Glad att jag inte var kvinna på den tiden (fast det kanske jag var ju, hi hi), det är så uppenbart i varje text hur kvinnan har noll betydelse, hur viktiga männen och deras yrken är (och vad de äger) och varje reklam vänder sig till kvinnan om hur hon kan städa bäst så att ”maken inte har något att klaga på”, och hur hon ska lukta gott så att hon slipper ”gå hem tidigare från bjudningen och skämma ut både make och familj” Oh my God säger jag bara! Vilket fängelse många levde i.

            Min son har hittat himmeln i en orörd leksaksbod på tomten. 

       Hej hopp, och hoppas att du får en härlig sommar!

Facebook, Instagram, bloggar mm, mm…. Det är roligt, vi är beroende av det, det för oss samman, men kan också ge oss prestationsångest.

Titta inte för mycket! Gräv inte ner dig i andras sommar, foka på din egen och dina egna upplevelser.

Låt inte en bild av nykokt potatis, ekologisk lax och morötter som din perfekta kompis med den underbare mannen och de fantastiska sommarbarnen har cyklat i två timmar för att hämta hos den lokale odlaren kasta skugga över dina besprutade Ica-jordgubbar och Findus potatis. Njut på ditt sätt.

Laga din gräddiga jordgubbstårta, trots att din Instagram svämmar över av Rawtårtor utan socker, slukandes av perfekta munnar i alldeles lagom dos.

                Skippa det dåliga samvetet och slappna av. 

Strunta i grannens husvagn, försök att ställa dig utanför den digitala masspsykosen och ha en fin, alldeles medelmåttig sommar om det nu är så det blir!

Kram