Man blir glad av att prata med Ludvig Håkanson.

Visst är han, liksom alla andra, besviken över Sveriges bleka insats i basket-EM. Men Barcelonas supertalang lyckas ändå njuta av att spela EM, begripa det stora i att han som 17-åring är här. Man märker det på hans orädda spel, och på hur han snackar.

– Klart vi inte har presterat det vi borde göra, men det är inte slut än, sa Ludde när Sportbladet träffade honom idag.
• För egen del?
– Helt okej. Jag har inte spelat dåligt, men mitt ansvar som point guard är att hela laget ska spela bra. Det har vi inte riktigt lyckats med.
• Hur har det varit att möta de här stora europeiska guardstjärnorna, som Greklands Vassilis Spanoulis och Finlands Petteri Koponen?
– Grymt, när man tänker på det. När man väl spelar så skiter man ju i det. Då är de som vilka spelare som helst. Men det är grymt coolt.
• Bland det första du gjorde var att sätta en trepoängare rakt i ansiktet på Spanoulis. Hur kändes det?
– Helt galet. Jag har säkert kollat på den trean 50 gånger, typ. Japp, det har jag gjort, säger Ludde och ler brett.
• Han sa efter matchen att du är ett ”väldigt stort löfte”.
– Kul att höra. Han är min största idol i Europa, absolut. Coolt.

Brad Dean flaggade idag för förändringar i startfemman till lördagens match mot Ryssland. Jag skulle bli förvånad om Ludvig Håkanson inte är en av spelarna som får chansen. Man satsar på framtiden, samtidigt som man belönar en kille som varit hungrig när han fått chansen. Helt rätt tänkt.

•••

Såväl Jeffery Taylor som Jonas Jerebko öppnar för att komma tillbaka till landslaget i framtiden, som i EM-kvalet nästa år och i EM 2015.

Det blev inga raka ja-besked när jag frågade idag – mycket hänger ju på vad deras NBA-klubbar säger, hur det löser sig med försäkringsfrågor och sånt – men de är positiva i alla fall.

– Varje chans man får att representera sitt land vill man ta. Sedan beror det på när EM-kvalet är. Jag läste någonstans att de ska flytta det till hösten, sa Jeffery Taylor.
• Men om det ligger bra till under offseason?
– Ja, absolut.

Jonas Jerebko vill också fortsätta vara en del av landslaget:
– Jo, självklart. Men det där är ingenting jag tänker på nu. Vi har Ryssland imorgon, vi har Italien och Turkiet kvar. Jag kan inte börja tänka flera år framåt. Jag har två år kvar på kontraktet och vem vet var jag spelar om fyra år till exempel, sa Kinnasonen.

Om Sverige ska kunna göra en resa av det slag som Finland har gjort, uppför Europastegen, så måste nog Taylor och Jerebko komma hem varje sommar. Fortsätta bygga upp det här landslaget. Och helst längre än två veckor, på nästa läger. Även om ett litet svenskt basketförbund kanske inte har så mycket att säga till om på den punkten, gentemot mot stora mäktiga NBA-klubbar.
– Det känns som att vi behöver spela mer med varandra, behöver få erfarenhet, om man tittar på framtiden. Men först och främst vill vi vinna nu, i den här turneringen. Det är målet, säger Jeffery Taylor.

• Sverige är inte det enda laget med NBA-spelare som har problem i EM-grupp D. Turkiets stjärntrio Hedo Turkoglu, Ersan Ilyasova och Omer Asik producerade bättre i dag än mot Finland, men fick ändå stryk med klara 90–75 mot Italien.
– Det verkar som att någonting är blockerat för oss. Vi vill visa tuffhet och göra grovjobbet på planen, men sedan hamnar vi snabbt i underläge. Och vi lyckas inte återhämta oss, säger guarden Sinan Guler.

• Apropå Turkoglu så är han på väg att bli utköpt av sin NBA-klubb Orlando Magic. Han lär alltså få uppemot 40 miljoner kronor för att inte spela. Sedan sägs Fenerbahce vänta med ett ettårskontrakt värt 22,5 millar, så jo – det är gött att vara Hedo. Att döma av det han visat i basket-EM kommer Magic-fansen knappast sakna honom…

• Italien, då. De ser bra ut och har ett galet publikstöd här i Koper. Jonas Jerebkos nya lagkamrat i Detroit, Gigi Datome, gjorde 25 poäng mot Ryssland igår – noll mot Turkiet idag. Ändå vann Italien komfortabelt, vilket visar på en viss bredd i laget.

• Greklands storstjärna Vassilis Spanoulis sa väl inte mer än 30 ord när jag intervjuade honom i mixed zone i går, men sex av dem var dessa: ”He is a very good prospect”, på tal om Sveriges 17-årige guard Ludvig Håkanson.

• Antar att man måste säga något om Sveriges kollaps mot Finland, också. Jag har inga problem med förlusten, finländarna var klara favoriter och är ett mer sammansvetsat lagbygge. Däremot ska man kunna kräva ett bättre lagspel och bättre inställning – precis som Jerebko är inne på, det är inga klyschor. Dessutom måste flera spelare (de som inte har NBA-kontrakt) våga mer och ta för sig, mer om det i morgondagens tidning.

Men nu släpper vi basketen i några timmar och kollar på NFL-premiären, va?

Vi snackade lite om det här med idoler, idag. Vikten av att ha svenska stjärnor att se upp till för unga basketspelare. Durant och LeBron i all ära – det blir någonting annat när förebilderna kommer från Kinna och Norrköping. Mer verkligt, mer uppnåeligt.
– Man försöker göra så bra ifrån sig som möjligt, tänka på vad man gör och vad man säger. Det är många unga som har ögonen på mig, sa Jonas Jerebko.

Själv hade han faktiskt en svensk förebild i barndomsåren.
– Min pappa spelade ju med Jonas Larsson. Självklart har jag sett upp till Jonas när han spelade i Frankrike och sånt. Det var mest honom jag hade koll på när jag var liten, i och med att han kommer från Kinna också.

Sugen på mer basket-EM? På Sportbladet.se du nu läsa om landslagets planer på att testa Jonas Jerebko som center. Sedan tidigare finns den här Thomas Massamba-intervjun (obligatorisk läsning för alla kids med proffsdrömmar), och en lista över stjärnorna du inte får missa (plusinlåst).

Här är lite andra grejer som vi snappade upp under onsdagens mediaträff, dagen innan premiären mot Grekland:

Jerebko om den stundande NBA-säsongen:
– Jag ser framemot det. Först och främst vill jag bli klar med det här, göra ett så bra EM som möjligt. Men självklart finns NBA-säsongen i bakhuvudet. Nya spelare, ny coach, nytändning för mig. Det ska bli riktigt roligt, förra säsongen var inte kul.

Jerebko om EM:
– Självklart är målet att vinna matcher och gå vidare från gruppen.
– Vi måste spela tillsammans. Det är många som lägger fokus på just mig och Jeff, att det är viktigt att vi spelar bra. Självklart är det så. Men vi behöver ändå en laginsats. Man vinner ingen match i detta EM med bara två spelare. Vi behöver alla på toppen av sin förmåga.
– Vi är mindre än alla lag vi möter, så det blir tufft i försvaret. Vi ska vända det till vår fördel, spela snabbt och byta mycket. Vara aggressiva, men smarta. Försöka hålla de stora killarna i motståndarlaget från korgen. Så fort vi får bollen ska vi ställa om till anfall. Det blir väldigt viktigt att hålla tempot uppe, springa mycket och sätta våra skott.

Jerebko om den ökade försvarsbevakningen som väntar:
– Det är någonting vi är vana vid från när vi växte upp. Jeffery har spelat på college, jag har varit i Plannja och Italien. Man har blivit dubblad och tripplad och vet hur det fungerar. De får gärna dubbla mig, det skapar ytor och jag ger gärna bort bollen till en fri lagkamrat.

Jeffery Taylor om nerver och förväntningar:
– Jag brukar inte känna så mycket press. Det är ändå bara basket, oavsett vilken nivå man spelar. Ta man bara bort alla människor, all media och allt runtomkring så är det bara samma sak som man gjort sedan man var liten – försöka stoppa ens kille från att göra poäng, och försöka göra poäng på motståndarlaget.

Taylor om vikten av trepoängsskytte i EM:
– Vi måste skjuta med en hög procent. Treorna vi får i öppna lägen måste sitta. Man får inte så många möjligheter mot bra lag.

Taylor om sina spektakulära dunkar:
– Det är alltid kul att ha såna explosiva spel. Det kan absolut tända laget, om det är i rätt situation och rätt tid i matchen.

Förbundskapten Brad Dean om de sönderryckta förberedelserna:
– Det är frustrerande, om jag ska vara ärlig. Många som har varit halvskadade. Men i dag känns det mycket bättre än i går, alla var med och tränade för fullt.

Dean om lagets ”mindset”:
– Jag tycker det är bra. Killarna har kämpat för att komma hit. De vet att det inte är givet att de får en sådan chans igen. Alla är ganska hungriga. Vi ska gå ut och se hur långt det tar oss mot ett lag som Grekland. Efter det är vi förhoppningsvis på en hög nivå, och spelar mot Finland nästa dag.

Dean om försvarsplanen mot Vassilis Spanoulis imorgon kväll:
– Vi ska försöka med Thomas Massamba. Han kan irritera spelare ganska rejält. Spanoulis har så mycket rutin och är van vid det mesta. Men Thomas är vår bästa chans att ta bort honom, och vi ska försöka göra det.

Idag börjar Sportbladet nedräkningen till basket-EM på allvar.
Vi har träffat landslagets point guard Thomas Massamba. Det blev ett bra snack om de struliga ungdomsåren, att spela elitförsvar, premiären mot europalegendaren Vassilis Spanoulis, och några ovärderliga tips till unga basketspelare.

Men som USA-bloggare? Då är det klart man hajar till när någon berättar att han sommartränat mot LeBron James i Akron. Men Thomas Massamba verkade knappt berörd. Det mesta kan ni läsa i artikeln, men han sa också så här:

– Han är väldigt ödmjuk. Det var LeBron och hans kompisar från high school, de som var med i den där dokumentären. Alla de hänger fortfarande. Dru (Joyce III) spelar i Tyskland, han har gjort det i fyra år nu. Och Romeo (Travis) var MVP i Israel förra året, i år så spelade han i Kroatien.
• Vad tror du om snacket att LeBron kan gå tillbaka till Cleveland nästa år, är det bara bullshit?
– Jag tror han håller sina dörrar öppna. Han har ju ett optionsår kvar på kontraktet efter kommande säsong. Vinner Miami igen så tror jag inte att han lämnar. Om de förlorar, tror jag mycket väl att han kan byta klubb. Då kan det bli New York som kommer ha öppet för honom. Los Angeles Lakers kommer ha öppet. Och Cleveland.
– Cleveland såg jag mycket i Summer League. De har ett väldigt intressant, ungt gäng. De plockade upp Jarrett Jack också, som blir nyttig.
• Om Bynum blir bra, då blir de läskiga.
– Han behöver hålla sig frisk. För Kyrie Irving är en unik basketspelare. Riktigt bra.
• Men LeBron var ödmjuk som person, sa du?
– Ja, han är inte kaxig. Eller… Han vet ju att han är LEBRON JAMES, såklart. Men han är inte överdrivet kaxig.
• Tog ni liksom bilder med honom och så?
– Nä… Jag tog bilder på mina brorsöner istället. Jag gör hellre det än att ta en massa bilder på andra spelare. Jag tog en bild med min brorsa sista dagen innan jag skulle åka hem från Las Vegas. Det var allt (skratt).
• Du blir inte starstruck när de här NBA-stjärnorna glider in i hallen?
– Vi har våra egna NBA stars nu också! NBA-spelarna är mänskliga också. Men basketspelarna i USA är en helt annan värld än här i Sverige. Där är basketstjärnorna bland de mest kända ansiktena i landet. Om LeBron går ut på gatorna i USA skulle han inte få vara i fred en sekund. Här i Sverige är hockey och fotboll ganska stort, visst, men den enda personen som är riktigt känd är Zlatan.

Paul Silas är en profil av legendariska mått i NBA-kretsar. Kanske inte för att hans coachfacit är så fantastiskt (387–488, med några höjdpunkter och några väldiga bottennapp). Däremot är han en hårding utan dess like. Som spelare, med flera försvarsutmärkelser på meritlistan. Som coach, med flera rykande heta konfrontationer med sina stjärnor.

”Ol’ Grizzly Bear” tog helt enkelt aldrig någon skit. Han gör det förmodligen inte nu heller, även om han är (tillfälligt?) pensionerad.

En favoritstory är när han tyckte att Tyrus Thomas var överbetald och knuffade omkull honom i omklädningsrummet. En annan när han sprang efter Ira Newble och skrek:
– Get back here you hip-hop motherfucker, I’m not done with you!

Paul Silas var dessutom LeBron James förste coach i NBA, och fick hantera den hajpen med allt vad det innebär.

Mot bakgrund av allt detta är det anmärkningsvärt att Stephen Silas, Pauls son, har den stil han har.

– Jag är mer av en player’s coach. Det här blir min trettonde säsong. Jag kan relatera till spelarna, kanske inte lika bra som när jag var 27, men killarna kan fortfarande prata med mig. Vi jobbar tillsammans ute på planen, samtidigt som jag har flera års erfarenhet i ryggen, säger Stephen.

40-årige Stephen (till höger på Gustav Hugossons bild här ovan) är assisterande coach i Charlotte Bobcats, och är just nu på plats i Sverige för att följa en av klubbens värdefullaste investeringar: Jeffery Taylor, 24.
Jag passade på att snacka lite med den unge – men rutinerade – coachen i Täljehallen idag.

• Din pappa var aldrig rädd för att sätta någon på plats om de inte kunde bete sig…
– Nej, det var han inte, säger Stephen med ett leende.
– Han vill bara ha respekt, och om han känner att han inte får det så kommer han att göra sig hörd. Det är en jättebra kvalitet att ha, tycker jag. Han är en väldigt bra NBA-coach.
• Hur var det att att växa upp med Paul Silas som pappa?
– Det var fantastiskt. Jag lärde mig mycket av honom. Och halva min karriär jobbade jag för honom. Jag ville spela själv men blev inte speciellt bra, så nästa grej var coachning. Han är en jättebra förebild.
• Vilka delar av hans coachning har du anammat?
– Han jobbade för några fantastiska coacher när han var assisterande. Pat Riley, Chuck Daly. Han har tagit mycket från de killarna när det gäller förberedelser och taktik. Han stal av de killarna, sedan har jag stulit det från honom, haha.

Att Jeffery Taylor arbetar hårt och målmedvetet när han vill bli bättre på något, det vet vi sedan tidigare. Stephen Silas bekräftar den bilden:
– Jeffery jobbar superhårt. Som coach älskar man såna killar. Vi har jobbat tillsammans i princip varje dag, hela sommaren. Först var han i gymmet i upp till 1,5 timme, sedan på basketplanen i upp till 1,5 timme. Han har verkligen utvecklats. Han är så begåvad, så atletisk. Nu ska vi bara vässa några av hans skills. Summer League var jättebra för honom.
• Vilka delar i hans spel har ni försökt förbättra?
– Vi har jobbat mycket på hans fotarbete. Som NBA-rookie är det tufft, man kan inte bara lita på sin fysik eftersom alla spelare i ligan är så atletiska. Han gjorde en del stegfel när han fick bollen, hade svårt att ta sig dit han ville. Men nu har vi jobbat så mycket på hans fotarbete att han inte längre gör stegfel när han tar emot bollen.
– Vi har jobbat mycket med bollhantering, passningsspel och skytte också. Vi vill att han ska spela pick-and-roll.
• Tror du att han får en större roll offensivt under sin andra säsong i Bobcats?
– Ja, det kommer han få. Vår coachstab älskar honom. Allt arbete han lagt ner i sommar kommer bara göra hans situation bättre. Han kommer han en stor roll för oss, helt klart.

Coach Silas vill inte slå på stora trumman och utlova någon slutspelsplats. Men han tror att Bobcats blir klart bättre än det lag som förlorade 61 matcher förra säsongen.
– Att få in en spelare av allstar-kaliber i Al Jefferson känns mycket spännande. Många blev förvånade när vi tog Cody Zeller i draften, men inte vi. Han kommer bli riktigt bra. Vi får tillbaka Gerald Henderson. Jeffery kommer bli bättre, Kemba Walker kommer bli bättre.
• Att spela med en riktig poänggörare inside i Al Jefferson, vad betyder det för Jeffery och de andra vingspelarna?
– Det betyder mycket. När skottklockan tickar ner finns det någon att ge bollen till. Man behöver inte dribbla runt och ta ett svårt skott. Eller så kan man ge honom bollen tidigt i anfallet, låta honom dra på sig dubbelmarkering och skapa mismatches för killar som Jeffery på perimetern. Jeff är ju så bra på att löpa till korgen, och det där trepoängsskottet ser riktigt bra ut också. Al Jefferson kommer hjälpa alla.

NBA-schemat har landat. För att du inte ska behöva bläddra igenom alla 1230 matcher, har vi valt ut några höjdpunkter och personliga favoriter:

Tisdag 29 oktober: Miami Heat–Chicago Bulls.
Premiärkvällens givna höjdare (de andra två matcherna är Pacers–Magic och Lakers–Clippers). Miami inleder jakten på sin tredje raka titel, och vi får se en oerhört efterlängtad comeback. Just det, Greg Oden. (Okej, okej, vi vet att det finns en hygglig spelare som kommer tillbaka hos gästerna också…)

Tisdag 26 november: New Orleans Pelicans–Golden State Warriors.
Jag blir fnittrig som en tonårsflicka på en Robert Pattinson-meet-and-greet. Kolla bara vad Pelicans ställer på banan i vinter. Galna guardtrion Jrue Holiday-Eric Gordon-Tyreke Evans, fruktade bössor som Anthony Morrow och Ryan Anderson, 20-åriga stjärncentern Anthony Davis. Det kan bli sjukt underhållande och klurigt att stoppa. Det kan också bli pannkaka av alltihop. Mot Stephen Curry & Co blir det hursomhelst öppen och skojig basket.

Måndag 16 december: Los Angeles Clippers–San Antonio Spurs.
Högintressant möte mellan fjolårsfinalisten Spurs, och ett av lagen som siktar på att störta dem från tronen i väst.

Fredag 20 december: Detroit Pistons–Charlotte Bobcats.
Tisdag 18 februari: Detroit Pistons–Charlotte Bobcats.
Onsdag 19 februari: Charlotte Bobcats–Detroit Pistons.
Det blir tre svenskmöten i NBA kommande säsong. Jag tror på speltid för både Jonas Jerebko och Jeffery Taylor, och jag tror på två lag som är bättre än ifjol. Detroit, med nyförvärven Brandon Jennings och Josh Smith, blir en underhållande slutspelskandidat. Och Charlottes unga spelare kommer gynnas av att spela med en klasscenter i Al Jefferson. Visst fixar ni så att vi får se det här i svensk tv, Viasat?

Juldagen 25 december: Brooklyn Nets–Chicago Bulls, New York Knicks–Oklahoma City Thunder, Los Angeles Lakers–Miami Heat, San Antonio Spurs–Houston Rockets, Golden State Warriors–Los Angeles Clippers.
Jag älskar att vara ledig under julhelgen, det är så fint med alla traditioner och att umgås med nära och…vem försöker jag lura? Det bästa med juldagen är ju toppmatcherna som NBA levererar, säsong efter säsong. I år kommer vi bänka oss från 18.00 på kvällen svensk tid ända fram till sjusnåret på annandagsmorgonen.

Söndag 26 januari: Boston Celtics–Brooklyn Nets.
Kevin Garnett och Paul Pierce återvänder till TD Garden. Räkna med öronbedövande hyllningar, och en tämligen solklar bortaseger.

Fredag 19 februari: Los Angeles Lakers–Houston Rockets.
De här lagen möts två gånger i Houston tidigare på säsongen. Men de matcherna är inte fullt så intressanta som Dwight Howards återkomst till Staples Center. Hur hanterar han mediecirkusen och publiktrycket? Och framför allt, hur hanterar han Kobes vrede?

Onsdag 26 februari: Oklahoma City Thunder–Cleveland Cavaliers.
Om Russell Westbrook inte hade skadat knät kunde NBA-slutspelet ha fått ett kraftigt annorlunda utseende i våras. Han väntas vara tillbaka i god tid innan träningslägret börjar i höst. Jag ska njuta i fulla drag av hans återkomst, med duellen mot Kyrie Irving som en av de stora höjdpunkterna.

Fredag 11 april: Miami Heat–Indiana Pacers.
På god väg att bli en av ligans bästa rivaliteter. LeBron James och Paul George har fyra möten i grundserien, det här är det sista. Kommer det ligga slutspelsseedning i potten, eller har Heat redan ryckt?

Vi fortsätter plöja igenom de viktigaste nyheterna på NBA:s free agent-marknad. Här är lite av det som hänt sedan vi hördes sist:

Såvida du inte har vistats i ett rävgryt (eller i ett svenskt medielandskap), så vet du vid det här laget att Dwight Howard lämnar Los Angeles Lakers. Houston Rockets nästa. Jag, som är totalt fri från klubballianser i det här fallet, tycker att det är ett bra val. Om D12 kan hitta tillbaka till gammal god form – och finna själslig ro en gång för alla – blir Rockets en titelkandidat i många, många år framöver. James Harden fyller 24 år i augusti och är redan en topp 10-spelare i världen, kanske topp 5.

Rockets kommer ha en fortsatt internationell prägel på lagbygget. Francisco Garcia har förlängt, Omri Casspi ansluter från Cleveland, och Omer Asik ska ingenstans enligt GM Daryl Morey.

•••

Miami har brutit kontraktet med Mike Miller. Återstår att se om något tror på hans slitna kropp. Det var ju Miller som sa så här redan efter fjolårets NBA-titel:
– I’m just glad they didn’t take me back to the barn and put me down.

•••

En av mina favoritsatsningar den här sommaren: Clevelands värvning av Andrew Bynum. Klart det är en sjuhelsikes chansning – sargade knän, borta hela förra säsongen, fortfarande inte i träning. Men Bynum är 25-åringen som snittade 17/11/3 så sent som i fjolårets slutspel. Cavs är skyddade mot en ny fysisk eller mental kollaps: bara 6 av 12 miljoner dollar är garanterade det första året på kontraktet, och om det blir ett andra år är helt upp till klubben.

Cleveland har också värvat gedigne comboguarden Jarrett Jack, 29, och Earl Clark, 25, som blixtrade till under delar av fjolåret med Lakers. Cavaliers är tveklöst på väg mot slutspel. Håll utkik efter traderykten; lagets front court är full av talang och kompetens.

•••

E’ de’ det här du kallar ”tanking”, då vill jag inte längre va med!
Man skulle ju ringa upp Atlantas GM Danny Ferry och ta honom i örat. Vi hade blivit lovade – av diverse media – att Hawks skulle satsa på att vara riktigt dåliga i vinter. Allt i hopp om en bra position i den stjärntäta draften nästa år. Men efter kontrakteringarna av Paul Millsap, Jeff Teague och Elton Brand vet vi bättre. Atlanta kan inte ens förlora ordentligt. Suck.

•••

Josh Smith tar sin förtjusande fysik och sina förfärliga skottval till Detroit. Fyra år och 56 miljoner dollar är villkoren. Det kommer bli tjockt under motståndarkorgen när J-Smoove är inne samtidigt som Greg Monroe och Andre Drummond. Här är deras skottkartor från den gångna säsongen:

Tur då att Pistons också har kontrakterat ett par skickliga trepoängsskyttar. 25-årige Luigi ”Gigi” Datome är regerande MVP i italienska ligan. Dessutom är Chauncey Billups, självaste ”Mr. Big Shot”, tillbaka i Detroit – precis som Rasheed Wallace, som får en roll i coachstaben. Två gamla hjältar från mästarlaget 2004.

På längre sikt kan rookien Kentavious Caldwell-Pope, 20, också spela en nyckelroll med sitt skytte.

Vad betyder allt det här för vår svenske man i Michigan? Well, Jonas Jerebko är mycket, men någon floor spacer är han inte. Däremot är jag övertygad om att nye coachen Maurice Cheeks – en vass försvarare på sin tid – kommer att värdesätta Jerebkos uppoffrande slit. En av konkurrenterna om speltid, Jason Maxiell, lämnar för Orlando Magic.

Och sedan lär transferryktena snurra vidare, med och utan Jerebko. Pistons kommer fortsätta jaga trades med Charlie Villanuevas och Rodney Stuckeys utgående kontrakt – 8,5 miljoner dollar vardera – som lockbete.

•••

Andrei Kirilenko lämnade 10 miljoner dollar hos Minnesota för 3 millar hos Brooklyn. Det får konkurrenterna att misstänka ryskt fulspel.
– There should be a probe. How obvious is it?, säger en anonym GM till Yahoo.
Befogade anklagelser, eller bara avundsjuka? En sak är säker. Med 1,2 miljarder kronor i lönekostnader kommande säsong tänker Nets-ägaren Mikhail Prokhorov vinna – till varje pris.

•••

Los Angeles Lakers bröt med Metta World Peace, och det dröjde inte länge förrän 33-åringen var klar för New York Knicks. Det är kul att en stor profil äntligen får spela i sin hemstad, men annars har jag svårt att bli upphetsad över det här.

•••

Apropå Lakers. De har inget egentligt utrymme under lönetaket, men har slickat såren genom att värva Chris Kaman, Nick Young, Wesley Johnson och Jordan Farmar. Kortsiktig utfyllnad i väntan på nästa års free agent-cirkus, då målet är LeBron James och/eller Carmelo Anthony. Tro’t den som vill.

•••

Byta bredd mot spets. Har man chansen att göra det i NBA, ska man alltid ta den. Golden State har tappat namn som Jarrett Jack och Carl Landry – och flera draftval – men i gengäld kunde Warriors signa Andre Iguodala till ett fyraårskontrakt värt 48 miljoner dollar. Min kärlek till Iggy är väldokumenterad (och GM-utmärkelsen till Morey, den sitter rätt snyggt så här i efterhand va?).

Warriors har fyllt på bänken med Marreese Speights, Toney Douglas och Jermaine O’Neal.

•••

Dallas Mavericks splittrade sitt mästarlag från 2011, bara för att gå miste om Deron Williams ifjol och Dwight Howard i år. Tröstprisen? Jose Calderon, Monta Ellis, Samuel Dalembert, Wayne Ellington och Gal Mekel.
Ibland tycker jag synd om Dirk Nowitzki, som tvingas slösa bort de sista ljuva åren i ett begränsat lagbygge. Sedan kommer jag ihåg att han tjänar 150 miljoner kronor på att spela basket.

•••

Några andra veteraner som fått nya adresser i sommar: OJ Mayo, Carlos Delfino och Zaza Pachulia till Milwaukee, Mike Dunleavy till Chicago, Greg Stiemsma till New Orleans, Kosta Koufos till Memphis, Darrell Arthur och JJ Hickson till Denver, Carl Landry till Sacramento, Darren Collison och Byron Mullens till LA Clippers.

Deals, deals, deals.
Kontrakt och pengar byter händer i rena Wall Street-takten i NBA.
Här är några av de viktigaste nyheterna sedan free agent-perioden började den 1 juli.

Och nej, Dwight Howard har fortfarande inte bestämt sig.

• Indiana har förlängt med sin tuffing David West. Tre år, 36 miljoner dollar. Klubben förstärker dessutom bänken med CJ Watson och Donald Sloan. Jag gillar’t. Pacers blir fortsatt ett av de mest intressanta lagen att följa i NBA.

• Jeffery Taylor får en ny lagkamrat som omedelbart blir Charlottes bästa spelare. Al Jefferson, 28, är en av ligans pålitligaste centrar. 21/11, 23/11, 17/9, 19/10, 19/10, 18/9 är hans poäng/retur-snitt de sex senaste säsongerna. 41 miljoner dollar över tre år kostar den sortens produktion. Visst ”riskerar” Big Al att försämra Charlottes position i draften nästa år, men alla klubbar kommer till en punkt där det blir rentav skadligt att förlora mer. Young guns som Kemba Walker, Michael Kidd-Gilchrist och nyligen draftade Cody Zeller måste börja bygga en vinnarkultur. Att ha en rutinerad insidescorer blir gynnsamt för deras spelmässiga utveckling… och jag tror fortfarande att Bobcats draftar i lotteriet nästa år.

• På tal om dyra centrar. Tiago Splitter får fyra år och 36 miljoner dollar av San Antonio Spurs. Osexigt, men nödvändigt. Låt inte finalseriens smallball lura dig – Splitter är en gedigen, nyttig spelare för Spurs. De har bara en annan big man, och han fyller 38 år innan nästa säsong är slut. Tim Duncan kan inte dra hela lasset själv.

• Då känns det värre med Manu Ginobilis två år och 14 miljoner dollar. Argentinaren hade en tung säsong som 35-åring. Å andra sidan kan man hävda att han var underbetald i många år. Det är en fin gest av Spurs att ge en lojal klubbikon ett sista, lukrativt kontrakt. Klubben var bara sekunder från att vinna titeln. Det är svårt att klandra dem när de ger samma stomme chansen ett par säsonger till. De har kryddat lagygget med Marco Belinelli, en bra trepoängsskytt som torde passa fint in i det Spurs gör (läs: han är europé).

• San Antonio får bygga om sommaren 2015 istället. Då lär klubben ha shitloads med cap space. På free agent-listan finns namn som Roy Hibbert, Kevin Love och LaMarcus Aldridge.

• Trepoängsspecialisten och svärmorsdrömmen Kyle Korver, 32, får fyra år och 24 miljoner dollar för att stanna i Atlanta. Jag har goda förhoppningar om att Hawks väljer riktigt tidigt i draften nästa år…

• Minnesota Timberwolves försöker omge Kevin Love med talang som kan ta honom till hans första slutspel. Det innebär fyra år och 30 miljoner dollar till Oklahoma Citys Kevin Martin, en duktig poänggörare som behövs bredvid Ricky Rubio. Chase Budinger stannar för 16 miljoner dollar över tre säsonger (med en out-klausul efter två). Centern Nikola Pekovic är restricted free agent och får invänta Dwight Howards beslut innan de feta buden börjar strömma in. Räkna med att Wolves matchar alla kontraktsförslag. Däremot är Andrei Kirilenko troligtvis förlorad, och det är förjäkla synd.

• Madison Square Garden får njuta av vilda trepoängare och, ehrm, kittlande beslut även nästa säsong. JR Smith, Sixth Man of the Year och gunslinger extraordinaire, skriver på för fyra år och 25 miljoner dollar. New York Knicks har också förlängt med Pablo Prigioni – och trejdat till sig Andrea Bargnani (i utbyte mot Marcus Camby och Steve Novak). Nä, det här kan ju inte gå fel.

• Martell Webster får fyra år och 22 miljoner dollar av Washington Wizards. Inget supervärde, men Washingtons framtid hänger ändå inte på Martell Webster. Det handlar mer om hur John Wall, Bradley Beal, Jan Vesely, Kevin Seraphin och Otto Porter utvecklas.

• Försvar och hårt arbete lönar sig i basket. Fråga bara Tony Allen, som får 20 miljoner dollar över fyra säsonger. Memphis är uppenbarligen inte rädda över att hans ålder (32 i januari) ska skada hans fysik och kropp än på ett bra tag.

• Håll i er nu, för här kommer en trelagstrejd:
– LA Clippers får JJ Redick och Jared Dudley.
– Phoenix Suns får Eric Bledsoe och Caron Butler.
– Milwaukee Bucks får två draftval i andrarundan.
Mest intressant är ju det här för Clippers. De hade redan fått Chris Paul att stanna genom att sno Doc Rivers från Celtics. Nu ger man CP3 två vassa skyttar (bland annat) att kicka ut bollen till. Clippers blir en stark finalkandidat.
Atletiske Eric Bledsoe har varit en stor snackis de senaste åren. Nu får vi se vad han går för i en större roll. Spännande värvning av Suns.

• Håll i er, för här kommer en trelagstrejd till!!
– New Orleans Pelicans (ja, de heter ju så numera) får Tyreke Evans och Jeff Withey.
– Sacramento Kings får Greivis Vasquez och två draftval i andrarundan.
– Portland Trail Blazers får Robin Lopez och Terrel Harris.
Fyra år och 44 miljoner var en alldeles för dyr prislapp på Evans tyckte Kings, så de tog gladeligen emot Vasquez (en lysande passningsspelare med bra storlek). Nu är frågan: Hur galna blir Pelicans i vinter? Med möjligheten att mönstra Jrue Holiday (som nyligen kom i trejd från Philadelphia), Eric Gordon och Evans samtidigt kan laget spela i ett halsbrytande tempo. Tyvärr finns det bara en boll, och det vore ju tacknämligt om den hamnade i händerna på Anthony Davis eller Ryan Anderson ibland. Basketmässigt har New Orleans en bit kvar till toppen. Men musiken är alltjämt världsklass, så nu åker jag till Köpenhamn och kollar på Soul Rebels. Hörs nästa vecka, då ska vi prata om Dwight Howard.

Ni vet förutsättningarna: Fyra frågor, två bloggare, oändligt utrymme i kommentarsfältet. Kör hårt.

NFL: Wes Welker gick till Denver, Brandon Lloyd gjorde sig omöjlig, Rob Gronkowski är skadad och kommer kanske – stort kanske – tillbaka till premiären. Och nu Aaron Hernandez! Åtalad för mord och sparkad. Herrejävlar, hur stor är egentligen krisen för New England Patriots passningsspel?

Persson: Det är luuuugnt. Eller, fan, det kanske är totalt jäkla haveri? Jag kan faktiskt inte bestämma mig. Jag tänker så här: Pats visste vad dom gjorde med Welker och Lloyd. Gronks operation kan inte ha kommit som en total överraskning. Det lär dock hela Hernandez-soppan ha gjort och nu är ytterligare en av ligans bästa TE:s borta. Men är det något lag och någon QB som hittar andra sätt att vinna, så är det Patriots och Brady. Ja, ni märker ju själva hur jäkla splittrad jag är.

Westin: New England vann tolv grundseriematcher och gick till AFC-final med Reche Caldwell (760 yards) som ledande receiver. Fasen, de gick 17–2 och vann Super Bowl med David Givens, David Patten och Deion Branch som topptrio. Det var ett annat NFL och ett annat Patriots på den tiden, visst. Men lärdomen är tydlig: Tom Brady och hans starka o-line får det att funka. Oavsett vem som fångar bollarna. Redan ifjol var New England det lag som sprang näst mest av alla i NFL (523 försök, bara Seattle med 536 sprang mer). Räkna med mer av den varan i år. Så länge Gronkowski och nye Danny Amendola är skadefria kommer det finnas spetskompetens även bland passningsmottagarna. Håll koll på namn som Kenbrell Thompkins, Aaron Dobson och Julian Edelman, också. Ingen av dem är nästa Randy Moss, men med speltid och Hall of Fame-kalibrigt QB-spel finns förutsättningar för ett överraskande genombrott eller två.

NBA: Draften är avklarad. Liksom en blockbuster-trade mellan Nets och Celtics. USA-bloggens kommentar? Vi går helt sonika vidare till free agent-cirkusen som drar igång på måndag. Av de tillgängliga namnen, vem är spelaren du a) vill värva till varje pris, b) vill undvika likt pesten, och c) tror kan bli en oväntad succé?

Persson: Till varje pris är kanske att ta i, men jag hade inte tackat nej till Tony Allen. Gillade honom skarpt redan under Celtics titelsäsong och då tog han fortfarande skott som var så dåligt tajmade att man ville springa ned på plan och skaka lite vett i karln. Okej, det händer väl fortfarande. Men mer sällan och det är för hans defensiv jag vill ha honom i mitt lag. B? Det kommer bli kul att se vad som händer med J.R. Smith och Andrew Bynum. Bara de inte hamnar i mitt lag. C? Hm. Knepigt. J.J. Redick hade väl ingen supersäsong i Bucks, men i rätt lag med rätt system och rätt coach borde hans skytte kunna göra en massa nytta.

Westin: A) Dwight Howard. Trots skadeproblem, trams och drama vid sidan av planen. Frisk och motiverad är han en av NBA:s allra bästa spelare. Ett insidemonster som kan dominera en matchbild med sin fysik och sitt försvar. B) Monta Ellis. Lågprocentiga, turnover-benägna tweeners är inte min grej. C) I rätt miljö tror jag fortfarande väldigt mycket på Josh Smith. Han ska inte vara en bärande spelare med något monsterkontrakt, men som tredje- eller fjärdebanan i ett starkt slutspelslag… där kan han verkligen göra skillnad. Jag vet inte hur det ska gå till rent lönetakstekniskt, men en hemlig dröm jag har är att Smoove tar sin spektakulära fysik till San Antonio. Där skulle alla långa tvåpoängsförsök dessutom straffa sig med hårtork i ansiktet och träflisor i göten…

MLB: Ujuj, vad tiden går fort när man har roligt. Snart midseason i MLB – vad gör dig extra upphetsad inför andra halvan av säsongen?

Persson: Handen på hjärtat? I ärlighetens namn? På grund av en galet intensiv NHL-säsong har det blivit alldeles för lite baseboll för min del. Det ska bli ändring på det nu. Mest ser jag fram emot att börja följa ett Red Sox som verkar vara nästan lika likeable som det från 2007.

Westin: Yasiel Puig, Mike Trout, Bryce Harper, Dom Brown, Manny Machado, Matt Harvey, Stephen Strasburg, Shelby Miller, Chris Sale…osv etc mfl. Det är alla unga genombrottsspelare, eller i vissa fall redan etablerade unga superstjärnor, som får mig att hålla intresset uppe under grundseriens transportsträckor. I år verkar vi ju dessutom få en riktigt intressant slutspelsjakt i nästan alla divisioner.

NHL: Om du har hunnit smälta din personliga hockeytragedi (det kan vara en finalförlust, det kan vara att din sportstad inte har något NHL-lag längre)…då är det hög tid att blicka framåt. Draft på söndag, vem/vad ska vi ha ögonen på?

Persson: För det första: vilken finalförlust? För det andra, så är ju själva draften egentligen inte grejen. Visst, det kommer bli spännande att se vad de fem, sex topprankade spelarna hamnar. Men sedan är lotteriet igång och vi får inte veta var vinsterna hamnar förrän om några år. Anledningen till att ni ändå ska följa draften är att på grund av det fallande lönetaket så förväntar i alla fall jag mig en hel hög superintressanta trejder. Säger Pittsburgh adjö till Letang, till exempel?

Westin: Brendan Harms, rivig ytterforward från Fargo Force i USHL, är en av mina absoluta favoritsleepers. Nej, nu ljög jag så in i Norden. Och googlade fram ett coolt namn. Jag vet inte ett jota om NHL-draften. Det lär väl sluta med att jag sitter där och räknar svenskar och känner mig fånigt stolt som vanligt.

Ser det här ut som två män som gillar varandra? Titta närmare, i så fall.
Doc Rivers vara eller inte vara i Boston Celtics är en av NBA:s hetaste ryktescirkusar just nu. Los Angeles Clippers vill byta till sig coachen, men klubbarna kan inte komma överens om ersättningen.

Rivers längtar bort. Celtics trupp har passerat bäst före-datum, och han har tre år kvar på kontraktet. Han vill hellre coacha en finalkandidat än bygga nytt i Boston.

Och sedan är det ju det där med Rajon Rondo.
Att den 27-årige pointguarden är en lynnig och lite besvärlig kille är en av NBA:s sämst bevarade hemligheter. Under sju säsonger tillsammans trodde jag ändå att han och Doc Rivers lärt sig att leva med varandra. Att de hade utvecklat den typ av respektfulla och vinstdrivna relation som får en krävande coach och en envis stjärnspelare att fungera.
Men icke.

– Doc Rivers is sick of coaching Rajon Rondo, and Rajon is a bad locker room guy, säger NBA-reportern Chris Sheridan i en färsk radiointervju.
Värst var det när Rondo dundrade ”fuck you!” mot Rivers, som reagerade häftigt.
– They were gonna have a fist fight if it wasn’t broken up by the rest of the team, säger Sheridan.
Han har 24 år i branschen för bland andra ESPN och AP, så jag litar på hans källor.

Mycket kan hända i Celtics – och NBA överhuvudtaget – de kommande veckorna. Draften är på torsdag 27 juni. Den 1 juli börjar free agent-perioden.

Förutom trejdryktena kring Rivers och Kevin Garnett, så har ju Boston också möjligheten att köpa ut Paul Pierce från kontraktet. Nu har snacket om Clippers dött ut igen – men tänk om alla tre hamnar där till slut ändå, tillsammans med Chris Paul och Blake Griffin. Då får vi en ny högintressant finalkandidat i väst.

•••

För dig som vill återuppleva den avgörande matchen i en oförglömlig finalserie – här är en sevärd video: