Det är lockout och säsongen är i fara, men tacklingsmaskinen James Harrison delar fortfarande ut smällar.
Hårdare och elakare än någonsin.
– Jag skulle inte pissa på Roger Goodell om han brann. Jag hatar honom och jag kommer aldrig respektera honom, säger Harrison i en intervju med magasinet Men’s Journal.

Att Pittsburgh Steelers-linebackern inte var bästa polare med NFL-bossen visste vi redan. Du skulle inte heller gilla snubben som gav dig 650 000 kronor i böter för dina regelbrott på jobbet ifjol.
Men det här?
Harrison kallar Goodell för…
• ”Crook”
• ”Devil”
• ”Faggot”
• ”Punk”
• ”Stupid”
• ”Puppet”
• ”Dictator”

Wow – jag är chockad, äcklad och upprörd. (Översättning: Jag är en sensationslysten journalist och tycker det här är ett fullständigt underbart sågnings-hatattacks-förolämpnings-potpurri).
Harrison, som 2008 utsågs till årets försvarsspelare i NFL, menar att Goodell bär skulden för att Steelers-stjärnan numera ses som en ful/farlig spelare. (Att posera med dina vapen, ”Hitman”-style, lär inte hjälpa din image, James).

Han antyder också att svarta spelare straffas hårdare för sina regelvidriga tacklingar när offret har en annan hudfärg:
– Jag slängde Vince Young i marken med huvudet först och fick betala 5000 dollar, men nuddade Drew Brees och fick 20 000. Tror du att svarta spelare inte ser det här och förlorar all respekt för Goodell?

Och den där slutspelsförlusten mot New England Patriots 2004? Goodells fel, mer eller mindre.
– Vi var ligans bästa lag den säsongen. Men Patriots, som vi slog under säsongen, stal våra defensiva signaler och plockade upp 90 procent av våra blitzar i AFC-titelmatchen. De åkte fast för det senare, men visst, de är Goodells grabbar så han gav dem bara en halv miljon i böter och brände bevisen. Skulle han ta ifrån dem deras Super Bowl-titlar? Aldrig i livet!

Mr. Commissioner är inte ensam om att få utstå Harrisons spott och spe.
• Han kallar de gamla New England-spelarna och numera tv-experterna Tedy Bruschi och Rodney Harrison för ”clowner” och ”idioter”.
– Clown? Det är det snällaste någon sagt om mig, lär Rodney ha replikerat.
• Han hävdar att dopningsdömde Houston-linebackern Brian Cushing är ”juiced out of his mind”.
• Han beskriver Green Bays Clay Matthews som ”all hype”.
• Han – och det här är det mest intressanta – ger sig på sina egna lagkamrater. Det är en klassisk defense vs offense-beef, där Harrison verkar skylla Super Bowl-förlusten mot Green Bay på sin quarterback Ben Roethlisberger (”du är inte Peyton Manning, du får bara betalt som om du var det”) och running backen Rashard Mendenhall (”fumbling machine”).

Harrisons intervju i Men’s Journal har redan fått fler rubriker än alla andra icke lockout-relaterade NFL-stories den här sommaren.
Men att han hatar Roger Goodell och trash-talkar motståndare är varken nytt eller överraskande. Att han är så vulgär i sin ”kritik” är omdömeslöst, men glöms nog ganska snart bort.
Det enda som kan leda till vissa bestående problem är kommentarerna om Mendenhall och Roethlisberger. Att ha gammalt tjafs som ligger och bubblar under ytan är vanligtvis ingen bra start på ett training camp. Bäst att Harrison träffar sina lagkamrater ansikte-mot-ansikte för att rensa luften, när/om försäsongsträningen börjar på allvar.

Förresten, gladast i Pittsburgh idag? Förmodligen Hines Ward, som slipper höra mer om det här.

/Petter.

Varje dag får vi frågan: ”Varför skriver ni ingenting om NBA- eller NFL-lockouten?!??”
Svaret är enkelt: Att skriva om amerikansk sport är roligt. Att skriva om hotet om utebliven amerikansk sport är inte lika roligt.
Ändå kan vi inte blunda för sanningen längre.
Det finns en väldigt reell chans att det blir en förkortad NBA-säsong i vinter, om det blir något spel alls. Parterna är väldigt långt ifrån varandra.
För NFL ser det lite ljusare ut, men även där är säsongen i fara.
Vi tvingas förbereda oss på det otänkbara: Vad fan gör vi om båda ligorna ställer in säsongen 2011/12?
USA-bloggen vill inte sätta dig i skiten, så därför listar vi en rad alternativa aktiviteter.
Se det som ett survival kit – det kan bli en lång, kall och mörk vinter.

• Se ”Friday Night Lights”. Visste du att det finns fem säsonger – och 76 avsnitt!? Frånsett det fåtal ögonblick då den gränsar till ”7th Heaven”-moralism eller ”Remember The Titans”-såpa, så är det här en fullständigt briljant tv-serie om amerikansk fotboll (och mycket mer).

• Spela igenom en hel säsong på NBA 2k11. Jag lovar; det är precis lika roligt andra gången LeBron James och Miami förlorar finalserien. Och tredje. Och fjärde.

• Förälska dig i college-football. Boka flyg till USA och se någon av de klassiska rivaliteterna med egna ögon. Typ Auburn–Alabama på Jordan-Hare Stadium eller Michigan–Ohio State i Ann Arbor lördag den 26 november. Eller Texas och Oklahoma på Cotton Bowl i Dallas lördag den 8 oktober.

• Bjud in dina polare till ett tailgate-party fast utan efterföljande football. Utveckla dina färdigheter inom det amerikanska köket. Ta chansen, gör något nytt – varför inte en Turbaconucken:

• Läs en bok. Den behöver inte handla om sport, men den kan göra det. Tre tips…
…The Breaks of the Game. Författaren och journalisten David Halberstam följde Portland Trail Blazers under hela säsongen 1978/79. Resultatet är en av tidernas mest hyllade basketböcker.
…Boys Will Be Boys: The Glory Days and Party Nights of the Dallas Cowboys Dynasty. Ja, titeln avslöjar ju precis vad det handlar om. Allt snask är med när Jeff Pearlman kartlägger en av NFL-historiens mest mytomspunna klubbar. Sex, droger och superstjärnor som går varandra på nerverna – samtidigt som de lyckas vinna en jävla massa matcher.
…You’re Okay, It’s Just A Bruise. Ni som sett ”Any Given Sunday” kommer ihåg hela ondskefull-doktor-skarvar-och-ljuger-för-att-till-varje-pris-hålla-spelarna-på-planen-utan-hänsyn-till-deras-framtida-hälsa-plotten. Den är kraftigt inspirerad av Rob Huizengas faktiska erfarenheter från läkarteamet i 1980-talets Los Angeles Raiders.

• YouTubea, YouTubea och YouTubea lite till. Gammal dunkporr, maskotupptåg (ja, jag tittar på dig, Persson) eller Super Bowl-dramatik. Oavsett vad du går igång på, så kan du ju få din fix på tuben. Mitt guilty pleasure? Ilskna coacher:

• Se en dokumentär. Den behöver inte handla om sport, men den kan göra det. Tre tips…
…Hoop Dreams. Drömmen om proffsidrotten som livlina bort från fattigdom, kriminalitet och utanförskap. Tusentals har försökt, men få har lyckats fånga temat med samma akuta närhet, omfattning och relevans. Här får du se high school-killarna Arthur Agee och William Gates bokstavligt talat växa upp på skärmen eftersom filmmakarna följde duon under hela fem år. 17 år senare kallas den här hjärtekrossaren fortfarande tidernas bästa sportdokumentär.
…Hard Knocks. Det finns sex upplagor (Ravens, Cowboys, Chiefs, Cowboys igen, Bengals och Jets) av denna underhållande, om än något tillrättalagda training camp-serie.
…egentligen vilken 30-for-30-dokumentär som helst, men varför inte börja med No Crossover: The Trial of Allen Iverson som är regisserad av Steve James som även gjorde ”Hoop Dreams”.

• Upptäck Euroleague. Det finns riktigt bra spelare där, och det kommer inte bli sämre under en NBA-lockout. Dessutom: coola, auktoritära coacher och disciplinerad lagbasket. Me likey.

• Scouta 2012 års fantasytävlingar riktigt, RIKTIGT, noggrant.

• Gör en top 10-lista över NBA-spelare som burit tröja nummer 1. Här är mina favoriter:
1) Yuta Tabuse
2) Manute Bol
3) Muggsy Bogues
4) Steve Francis
5) Cedric Ceballos
6) Primoz Brezec
7) Penny Hardaway
8) Doug Christie
9) Josh Childress
10) Stephen Jackson

• Lyssna igenom en hel skiva med Deion Sanders. Eller inte.

• Ägna mer tid åt nära och kära.

/Petter.

Detta var en liveblogg i tre delar. Vi följde en idrottsdag från tv-soffan – tolv timmar. Det äldsta inlägget hittar du längst ned i del 1, det senaste längst upp i den här delen.

06.09: Jag är ledsen men jag tror att vi måste avbryta livebloggen. Jag tänker följa nyhetsflödet om Usama Bin Ladens död. Det står i alla fall fortfarande 1–1 mellan Phillies och Mets och vi är inne i tolfte inningen.
Jag tackar er som hängt med under kvällen och natten.
På återseende. 

04.55: Usama Bin Laden är död, rapporteras det. Amerikanerna ska ha kroppen. Barack Obama kommer att hålla ett tal strax så jag har släppt Phillies-Mets för en stund.

04.49: Och vad händer? Ja, Howard träffar bolluslingen (leder ligan i RBI:s) och Phillies springer in 1–1. Nu kommer K-Rod, Mets stjärnreliever. Redan i åttonde inningen alltså.

04.47: Med två outs och Ryan Howard på tur så väljer Mets relief pitcher Jason Isringhausen att låta Jimmy Rollins gå till första och skicka en Phillie-spelare vidare till andra. Howard är inte ankskit, om man säger. Det här blir spännande. 1–0 till Mets fortfarande.

04.24: Jo, förresten, Phillies manager Charlie Manual blev utkastad efter att börjat tjafsa om sista outen i sjunde inningen. Kanske försökte han bara tända sitt lag.

04.14: Chris Young orkar ur knipan. Trots att baserna var loaded. Young fortsätter vara stekhet i vad som anses vara en tämligen svag pitcherrotation. Philly plockar in Antonio Bastardo som pitcher i åttonde. VIlket namn!

04.07: Ooops. Chris Young träffar Ben Francisco med en pitch och skickar honom automatiskt till första bas. Nu har Philly två man på och bara en out. Bra chans för Phillies att göra något vettigt. Förutom det så har Lightning avgjort i OT. Vinny Lecavalier avgjorde. ”We came out hungry and composed,” sa Martin St Louis. 2–0 till Lightning. Upp med handen alla som trodde det. Ingen? Tänkte väl det.

03.55: Jag har tappat andan lite. Dramat i Washington är för bra. På sitt sätt är det väl lite drama i Philadelphia också. Mets leder fortfarande med 1–0 och vi ska gå till botten av sjunde. Phillies som slår. Så här långt har man bara två hits på Chris Young. 

03.37: Jädrar. Ovietime innebär overtime i Washington.

03.30: Fanken. Man springer ut och köper smör och när man kommer tillbaka så har Mets tagit ledningen (Carlos Beltran slog in David Wright). Må vara hänt. Och Lightning har tagit ledningen också. Nu hänger Caps säsong på en skör tråd. Självklart kan man vinna två i Florida och kvittera, men vända 0–2 är ingen picknick. 86,6 procent av gångerna som ett lag i NHL har tagit ledningen med 2–0 i matcher så har man vunnit matchserien. 

03.06: Lugnt i Philadelphia. Fortfarande 0–0 och sedan första inningen har det egentligen inte känts nära en run. Så vi kan spendera lite tid med att titta på Carl Pavanos utbrott från tidigare ikväll.

02.38: Chris Young, Mets pitcher, tog sig enkelt ur första inningen med elva pitches. Bara som jämförelse till Lees 34, alltså. I andra inningen blåste det inte mycket hårdare. Det var egentligen helt vindstilla. Young ser till att Mets har 0–0 inför tredje inningen.
Brooks Laich har kvitterat för Caps (ass av Nicklas Bäckström). Kan bli ett drama det där. 

02.27: Lee tar sig ur sylten men det krävdes 34 pitches. 

02.22: Förlåt, Jason Bay var det förstås som stod vid plattan. Och Lee lät honom gå till första. Bases loaded. Ike Davis vid plattan. Lee har gett två walks. Han hade fyra på hela säsongen innan det.

02.19: Ingen kanonstart av Lee. Turner bjöds på en walk. Men en strikeout och en lång lyra senare är han bara en David Wright ifrån att stänga toppen av första. Inte det lättaste i och för sig.

02.12: Phillies-Mets är igång och leftyn Cliff Lee får börja med att uppgiften Jose Reyes. Det gick inget vidare. Reyes tar sig till andra bas på en markare åt vänster. Justin Turners tur att slå. Reyes ser sugen ut att stjäla tredje bas.

02.02: Läser att Heats LeBron James hade en Liverpool-tischa på presskonferensen efter matchen mot Celtics. James är en minoritetsägare i klubben. Domaren Dan Crawford förklarar också den märkilga tekniska foulen som skickade ut Paul Pierce från matchen: ”It’s what we call a verbal taunt. He directed profanity towards Wade,” säger Crawford. Jag tänker mig att det borde blåsas jävligt många fler tekniska fouls per säsong då.

01.45: Intressant diskussion inför matchen. Om Mets hade haft Phillies pitchers, hade man då varit lika bra som Phillies är nu? Bättre, menade experterna. Jag är inte så säker. Även om Mets offensiv är bra så är Phillies bättre i nästan varenda offensiv kategori.

01.30: Ser försnacket inför Phillies-Mets. Phillies toppar NL East (18–8) och Mets har kommit igång efter en usel start men är ändå är man inte bättre än 11–16 just nu och sist i samma division. Starting pitchers är Cliff Lee för Phillies och Chris Young för Mets. Lee, som nobbade Yankees och kom tillbaka till Phillies i vinter, har en ERA på 4,18 den här säsongen, Youngs är finfina 2,65. Matchen börjar 02.00.

01.12: Vi byter inlägg igen. Capitals–Lightning är igång men jag tänker inte spendera så mycket tid på att babbla om den. Den följer du allra bäst hos kollega Bjurman som är på plats i Verizon Center. Vi kan i alla fall konstatera det vi konstaterat förut: Caps måste vinna den här. Jag tror man gör det också.

/Wikdahl

Detta är en liveblogg. Vi kommer att följa en idrottsdag från tv-soffan – tolv timmar.
Det senaste inlägget kommer alltid att finnas längst upp.

00.57: Minnesota Twins förlorade sin sjätte raka match i dag. Kansas City Royals vann med 10–3. Twins pitcher Carl Pavano släppte sju runs och flippade ur i the dugout. Han tog ett slagträ och gick lös på en sopkorg.
– Det var min frustration. Var det det mest mogna sättet att hantera det? Nej. Men det var inte riktat mot någon annan. Det kändes faktiskt ganska fantastiskt. Jag skulle vilja göra om det, säger Pavano.

00.19: Så matchen mellan Heat och Celtics är över också. 99–90 till hemmalaget. Dwyane Wade är den stora hjälten för Heat, 37 poäng. Han snittade 12,8 mot Celtics i grundserien. Även om det för någon minut sedan kändes som att Celtics hade en chans så var det här i verkligheten en ganska övertygande seger. Celtics får gå tillbaka till ritbordet. Jag gissar att man kommer ut starkare och smartare på tisdag. Men gissar inte att man vinner bara för det. Heat är min favorit i den här matchserien. Fortsätter man få produktion från en fjäede spelare, i kväll var det James Jones, så tror jag inte Celtics orkar med laget. 
Nu ska jag koka kaffe. 
Närmast har vi Capitals måstematch mot Lightning och lite baseboll. Häng kvar.

00.08: Red Wings nådde inte hela vägen tillbaka. 2–0 till Sharks nu och vi är ett steg närmare min drömfinal i väst – Sharks mot Canucks. Men då måste Sedinarna vakna också. Detroit har nu all press i världen på sig i match tre. Förlust där och den här serien är förstås över.

00.00: Men herregud. Eller herrejesus, snarare. Ray Allen (Jesus Shuttlesworth, alltså, i filmen He Got Game) för tre och Celtics har klippt Heats ledning till åtta poäng med fyra minuter kvar. Vi har en match här. Samtidigt så träffar Red Wings stolpen och det är två minuter kvar där och 2–1 till Sharks. Dubbeldrama. Zapparen lär gå varm nu. 

23.52: Nu är det, som jänkarna säger, scrappy i Miami. Paul Pierce blir utkastad från matchen för en inte alls ful screen på Dwyane Wade. Helt fel, tycker jag. Det där hjälper inte Celtics i den här matchen men det kan säkert fungera som bränsle inför match två. Pierce är de stora matchernas man.

23.47: Har vi några basebollfans kvar? Phillies–Mets kör igång 02.00 svensk tid. Kommer att bli en höjdare hoppas jag. Cliff Lee på kullen för Phillies.

23.45: Hockey igen. Riktiga snipers som ger Sharks överläge. Först Ian White, sedan Niclas Wallin… Tillsammas gjorde de sju mål i grundserien. Tycker Detroit, trots ett par heta chanser nyss, ser för svagt ut i dag. 

23.39: Tog en bit mat och dörsökte intala mig själv att Celtics kan vända det här och ge oss en rysare. Lyckades inte. Heat sätter för mycket för att tappa det här. Men nu kommer Kevin Garnett in, nu jäklar! Skojar bara. KG har inte gjort något avtryck den här matchen. Chris Bosh har inte dominerat heller men han tar returer i alla fall.

23.24: Jahaja. Jermaine O’Neal tar en flagrant foul på James Jones…

23.22: Såg jag rätt? Gjorde Lebron James Sean Averys gamla målgest – armhävningar – när han gjorde poäng och fick bonuskast nyss? Oavsett detta, James Jones drar i en till trea. Jermaine O’Neal svarar med två. X-faktors.

23.12: Kul i en timeout där en mickad Doc Rivers var ärlig: ”if you think you’re going to beat them in an athletic contest, you’re kidding yourselves.”

23.09: Oh, det händer saker i Miami. Celtics har just gjort 10–0 på Heat och den här matchen är förstås inte död än, om nu någon trodde det i början av tredje. Tre av poängen kom från Jermaine O’Neal. Han är den typ av X-faktor som Celtics behöver. Heat har redan fått sin i James Jones.

23.05: Andra perioden slut. Detroit fick en sista chans när Marleau ger bort pucken till Zetterberg men det utmynnar inte i mål. Av det jag har sett så är Sharks numret större. Att åka hem 0–2 i matcher är inte optimalt men Red Wings press är ju betydligt mindre än den som Capitals har på sig i kväll. Capitals kan inte gärna åka till Florida i underläge 0–2.

22.50: Nu har jag mest sett basket senaste tiden, men det ser ut som att Sharks är i full kontroll här. Stämmer detta, hockeytittare?

22.42: Sorry, var borta ett tag. Var tvungen att beställa mat. Får inte gå hungrig. Well, Heat håller undan, Sharks håller undan. Heat var riktigt imponerande i första halvlek. De får 14 poäng av James Jones från bänken. Det är siffror som avgör matcher. Nu hoppar jag till hockey.

22.19: Du vet att du har problem när du får stryk mot Heat när de har både Dwyane och LeBron på bänken. Tidigt i matchen än men Celtics har inte visat något som får mig att tro på det laget i den här matchen. Ray Allen undantagen, förstås. Han visar alltid nåt.

22.15: Pang igen. Den hör gången var det Rajon Rondo som tar sin tredje foul och andra quartern har just börjat. Jag gillar Delonte West, faktiskt, men han är ingen Rajon Rondo. Det här kommer att påverka Celtics.

22.12: Pang, pang. Två outs till. Just Mo being Mo. Yankees vinner med 5–2, mest tack vare Curtis Grandersons three run homer och pitchern Ivan Nova. 

22.07: Stannar på baseboll för att se fenomenet Mariano Rivera, Yankees, stänga matchen. Första out: pop up.

22.03: Växlade över till baseboll för att se Alex Rodriguez inte ta sig till bas igen. Han är 3 av 27 den senaste tiden. Inte bra, A-Rod. 

21.59: Alla utom Allen och Wade har redan minst en foul. Ska bli intressant att se hur det här påverkar matchen. Rondo och Bosh har redan fått sätta sig i förtid.

21.51: Tydligt att Celtics inte tänker släppa en åskande dunk till LeBron som kan tända publiken ytterligare. Rondos omfamning på LeBrons friläge var allt annat än varm. Det märks, inte bara på omfamningen, att de här lagen inte gillar varandra.

21.49: I anfallet efter så spelar Bibby fantastiskt försvar mot Rondo – och drar sedan en offensiv foul. NU har jag sett allt.

21.47: Mike Bibby blockar Rajon Rondo. Nu har jag sett allt. 

21.41: Vi byter inlägg. För långt att scrolla. Vet ni vad som börjar nu? Är ni redo för det här? Miami Heat–Boston Celtics.

Detta är en liveblogg. Vi kommer att följa en idrottsdag från tv-soffan – tolv timmar.
Det senaste inlägget kommer alltid att finnas längst upp.

21.39: Red Wings får långt PP. Ferriero double minor. Red Wings har, om vi nu ska snacka procenter, gjort mål 23,5 procent av gångerna. Okej tryck men inga kanonchanser. 

21.32: Slår över till hockeyn och ser San Jose Sharks i ett tidigt PP mot Detroit Red Wings. Och det är MÅL! Backskott av Ian White. Förspelet stod Dany Heatley för. Uppförsbacke för Detroit. Sharks har ju annars inte fått PP att stämma i slutspelet. Har bara strutat 10 procent av gångerna.

21.27: Zach Randolph sänker två straffkast, Grizzlies leder med 106–-95. 1,26 kvar. Det här är över. Så mycket ahr vi lärt oss om Grizzlies det här slutspelet, att man inte tappar det här. Ja, jag minns trean man släppte till Spurs i match fem. Men en gång är ingen gång.

21.12: Jag tycker att Russell Westbrook är slarvig ibland. Försöker vara hjälte, gör dumma saker. Som en drive nyss som han fick tillbaka i ansiktet. Grizzlies viker inte ned sig. Arenan kokade och Thunder började äta upp underläget, då finns det flera lag i den här ligan som skulle ha darrat. Grizzlies bara tuffar på, som om ingenting har hänt. 

21.08: Thunder vrider upp intensiteten. Först en offensiv retur och poäng plus straff av Durant, sedan hårt jobb av Ibaka och Westbrook och nya straffkast. Jag skulle ta en timeout redan nu om jag var Lionel Hollins, Grizzlies coach.

21.05: Nu gäller det. Grizzlies leder med 13. Det här är naturligtvis inte kört än för OKC. Samtidigt så är det dags för Sharks-Red Wings . Känner mig kluven. Men vi sätter fokus på avslutningen mellan Grizzlies och Thunder nu..

20.45: Slår på MLB-tv och ser ett inslag om Al Hrabosky, The Mad Hungarian. Hrabosky var en relief pitcher på 1970-talet som inte var Hungarian, men definitivt Mad. Ni får googla snubben. Helt galen, heeelt galen.

20.36: Alltså, Zach Randolph. Jag vet inte vad jag ska säga. Han har Grizzlies senaste tio poäng. Och även om jag tycker att OKC börjar växa in i kostymen nu så skulle jag inte spela mot Grizzlies.

20.18: Jo, Grizzlies spelar ju mot Thunder. Men det är ingen tvekan om att fokus i basketvärlden i dag ligger på Heat-Celtics. Jeff Van Gundy står fast vid sitt tips att Heat är det bästa laget och kommer att vinna inte bara mot Celtics men också titeln. Jon Barry i ABC:s studio tror på Celtics i sex matcher.
Men vad tror du?

20.07: Basket igen. Grizzlies tar med sig en tiopoängledning i paus. Det hade jag aldrig trott. Man måste ändå fundera på om den fysiska och mentala kraft som krävdes för att slå ut Spurs tar ut sin rätt mot Thunder. Orkar Grizzlies verkligen fortsätta så här? Jag är tveksam.

20.00: Jose Bautista – den mest skrämmande mannen i baseboll. Allvarligt, när ska Blue Jays-sluggern kallna? Förra säsongens homerunkung har redan nio i år. Jag tror det är nåt med de där fula solglasögonen. Bautista ser alla pitches i slowmotion. Yankees fick ut honom – men han slog ändå in en run. 2–1 till Blue Jays.

19.51: Växlar över till Yankees-Blue Jays en stund och noterar att Mark Teixeira har slagit en homerun. Teixeira är känd för att vara en slow starter men han har sju homeruns så här långt. Han har förklarat sin start med att han har svingat mer inför säsongen. Ah, var det så enkelt?

19.34: Start av andra quartern och jag har varit lite borta. Händer saker här. Men Grizzlies har en liten ledning. Samtidigt noterar jag att Chicago Bulls Tom Thibodeau tydligen är coach of the year. Välförtjänt, tycker jag. Zach Randolph är MVP. Nej, skojar bara. Men herregud så bra karln har varit i slutspelet.

19.13: Jag tycker inte OKC flyttar boll speciellt bra så här långt. Samtidigt så är Grizzlies otroligt metodiskt. Svårt att ogilla något av de här lagen. Inte för att man måste ogilla ett av lagen, men ändå. 

19.05: Okej, vi inleder väl i Oklahoma City va? Thunder mot succélaget Grizzlies. Så svårt som Grizzlies gjorde det för Spurs så undrar man ju hur det ska gå för Thunder. Thunders atletiska förmåga och storlek borde hjälpa i alla fall. Och Kevin Durant. 

18.52: Intressanta siffror angående kvällens möte mellan Miami Heat och Boston Celtics. Det här är första gången sedan 1983 som sju av säsongens allstars möts i en matchserie.  Slår man ihop alla spelare så har Heat och Celtics totalt 80 allstarframträdanden. 80. Åttio. 80.

18.41: Spenderar frukosten med Mel Kipers betyg på NFL-lagens draftinsatser. Ni som har Insider på espn.com kan läsa det här. Detroit Lions och Cincinatti Bengals i topp med A-, Seahawks i botten med med D+.

18.25: Tjenare tjenare. Hoppas ni har det bra. Själv är jag nyvaken och har inte ätit frukost än. Men det ska jag ta tag i nu, fast jag kanske borde kalla det lunch (jag är sex timmar bakom er). Annars är det väl inga konstigheter det här. Första matcherna börjar 19.00, bland annat Oklahoma City Thunder–Memphis Grizzlies i NBA och New York Yankees–Toronto Blue Jays i MLB. 
Som ni ser så kallar jag det här inlägget för del 1. Håller vi tolv timmars skrivande i ett inlägg är jag rädd att internet går sönder. Får sikta på tretimmarsinlägg ungefär.
Nu kör vi va?
Okej.
Nu kör vi. 

/Wikdahl

…Mattias Wikdahl, pappaledig sportjournalist men hyperaktuell USA-bloggare. Ryktet säger att du ikväll bjuder in alla våra läsare till din tv-soffa i West Village för ett extraordinärt livebloggsevenemang. Vad exakt är det som kommer hända?
– ALLT kan hända. Och antagligen gör det det. Det som händer rent tekniskt är att jag slår på teven strax efter 18.00 och börjar blogga livet ur mig. Jag kommer att zappa mellan matcher (19) och sporter (3) och försöka vara där det händer. Ena kvarten ser jag Thunder-Grizzlies, andra Yankees-Blue Jays för att sedan spendera lite tid med Nicklas Lidström och Joe Thornton. Man vet inte helt enkelt, det är ett experiment. Se det inte som en matchblogg nödvändigtvis, mer som en kompis som sitter bredvid dig i soffan och kastar ur sig strunt. Självklart tar jag emot förslag på var jag ska vara. Varning dock: all baseboll går inte på nationell teve så där är jag begränsad.

• Satan i gatan! Det är en jäkla massa matcher, och bådar för ett vansinnigt zappande. Har du några speciella knep för att hålla rätt spelare i rätt lag i rätt sport? Så att du inte börjar förväxla Tomas Holmström med Zydrunas Ilgauskas eller så, menar jag.
– Holmström har hjälm, Zydrunas har ett bra medeldistansskott. Det är ett knep. Annars så är det väl kaffe som gäller, stora mängder kaffe så att jag håller mig fokuserad. Samt skräpmat. Big Papi måste få näring.

• Vad är kvällens höjdpunkt?
– För mig: Heat–Celtics. Det kan bli en magisk matchserie. Capitals–Lightning är intressant där hemmalaget redan har ryggen mot väggen. Jag vill se Mets slagträn gå loss på Phillies Cliff Lee, eller Cliff Lee kasta en no hitter. Vilket som. Och stekheta Indians. Och Red Sox knuckleballpitcher Tim Wakefield. Och… Äh, det finns hur mycket som helst att se fram emot. Med 19 matcher i tre olika sporter så är det inga problem att hitta guldkorn.

• Okej, det är omöjligt att släppa loss dig på ett sånt här evenemang utan att avkräva dig några experttips. Först: kan du utnämna någon som kommer floppa, och någon som kommer överraska positivt under den här supersöndagen? Och sedan: kan du ge våra läsare en hygglig trippel till skönt odds; en kupong att hålla i under kvällen?
– Åh, vad du är jobbig. Okej. Floppen blir LeBron James. Celtics har erfarenhet av att göra livet jobbigt för honm och Wade blir inte nödvändigtvis någon hjälp för King James i kväll. Särskilt inte om han ska ödsla all energi på att kämpa igenom screens för Ray Allen hela kvällen.
Kvällens positiva överraskning… Att jag jobbar mig igenom hela kvällen och natten utan att somna.
Du ska alltså ha en trippel? Igen: åh vad du är jobbig. Jag ger dig tre vinnare, odds får du kolla upp själv. Titta närmare på Oklahoma City Thunder, Colorado Rockies och Washington Capitals.

/Petter

Äh, det finns ju inte tid att skriva om allt som händer.
Så vi gjorde det lätt för oss.
Det här är natten i siffror – 1 till 10:

1. Antalet segrar Seattle Mariners pitcher Eric Bedard har sedan juni 2009. Bedard missade hela 2010 på grund av skada och hade fyra förluster den här säsongen innan nattens seger mot Detroit Tigers (10–1).
– Den betyder mer för laget. Det är det man försöker göra – vinna för laget, säger Bedard.

2. Antalet OT-mål Nathan Horton har gjort i slutspelet. Han har spelat sju stycken i hela sin vid det här laget respektabelt långa NHL-karriär. Det är vad nordamerikanerna kallar ”clutch”. Horton är den femte spelaren de senaste 15 säsongerna som gjort två övertidsmål i samma matchserie.
– Det här är en dröm som har blivit sann, säger Horton.

3. Antal poäng Gary Neal fick för sitt skott på slutsignalen av ordinarie tid i San Antonios match mot Memphis Grizzlies. Den trean innebar 97–97 och nytt liv i en matchserie som förklarats avgjord 1,7 sekunder tidigare. Spurs vann i övertid men behöver ett par segrar till. Grizzlies leder med 3–2 i matcher.
– Dom låg under med tre, man måste ta bort trepoängschansen. Man kan inte låta någon skjuta en öppen trea, säger Grizzlies Zach Randolph, en aktad expert på försvarsspel.

4. Längden på Carolina Panthers lista på spelare de kan tänka sig att välja med förstavalet i NFL-draften på torsdag. Enligt rapporter, alltså. Spelarna: Cam Newton (QB), Marcell Dareus (DT), Patrick Peterson (CB), och A.J. Green (WR).
– Vi pratar om olika scenarion hela tiden. Jag och Ron (Rivera, ny headcoach i Panthers) pratar mer med varandra än med våra fruar, säger Panthers general manager Marty Hurney.

5. Antalet homeruns som Cincinatti Reds Joey Votto och Drew Stubbs slagit den här säsongen. Båda slog sin femte i natt, mot Milwaukee Brewers. Stubbs slog sin i tionde inningen. Den hjälpte Reds till seger med 7–6. Annars var det Reds reliever Aroldis Chapmans show. Grabben med kanonarmen kastade 17 strikes på 19 pitches.

6. Marginalen som Miami Heat hade till Philadelphia 76ers i natt. Heat vann med 97–91 och matchserien med 4–1. Men 76ers skakade Heat. Fyra av fem matcher var snortajta. Andra rundans möte mellan Heat och Celtics blir hyperintressant.

7. Så många gånger offrade backen Eric Brewer sin kropp för Tampa Bay Lightning. Brewer täckte sju skott, Lightning slog Pittsburgh Penguins med 1–0 och är vidare till andra omgången.

8. Antalet inningar som Bartolo Colon pitchade för New York Yankees när man slog Chicago White Sox med 3–1. Colon debuterade i ligan 1997 och ansågs vara mer eller mindre slut vid det här laget. Colon säkrade en plats i laget som reliever på spring training men med Phil Hughes skadad så har han fått en chans i rotationen – och tagit den.
– Jag har aldrig sett honom kasta bättre, säger White Sox Mark Buehrle.
37-årige Colon vann en Cy Young 2005.

9. Som i antalet raka hemmasegrar för Cleveland Indians. På tiden att sportfansen i den staden får något att jubla åt. Indians slog Kansas City Royals med 7–2 och dödade egentligen matchen redan i första inningen när man gjorde 5–0, mest tack vare Orlando Cabreras dubbel som genererade tre runs för hemmalaget.
Ännu större än nio raka segrar är supportern John Adams bedrift. Adams, som stått och slagit på en stor trumma på läktaren sedan 1970-talet, har nu varit på 3 000 Indiansmatcher.
3 000! 
Och vi snackar bara hemmamatcher och han sitter alltid på de billigaste platserna. Trumman han spelar på är samma som han började med 1973.
– Det som gör en äkta supporter är när du vet att laget komemr att vara dåligt men du kommer och hejar ändå. Alla kan hålla på ett bra lag men ett riktigt fan är alltid där, sa Adams i en intervju i fjol.
Supersupportern ska tydligen hyllas innan lördagens match. Det är han väl värd.

10. Antalet slutspelsmatcher som Kevin Durant har spelat i sin NBA-karriär. I natt gjorde Oklahoma Citys stjärna en av sina bästa. Durant droppade 41 poäng, 16 av Thunders 20 sista, när laget slog Denver Nuggets med 100–97 och rullade vidare till andra omgången.
– Det här är bara första hållplatsen. Vi måste fortsätta framåt, fortsätta jobba, säger Durant. 

/Wikdahl

Från hudkrämsincidenter till strykjärnsolyckor.
Idrottsstjärnor har en tendens att skada sig på de mest osannolika vis.
Jag brukar alltid tänka på en gammal chef jag hade, som var av åsikten att all aktivitet utanför arenorna var av ondo:

– Idrottsmän ska fan inte göra nåt annat än att hålla på med sin sport. Det går ju alltid åt helvete. De kan inget annat!

Den här gången är det Zack Greinke som ställt till det för sig.
Den forna CY Young-vinnaren är bara några veckor bort från debuten i nya klubben Milwaukee Brewers. Då tyckte Greinke att det var en god idé att – gå ut och spela basket.
Resultatet: Ett brutet revben och minst tre missade starter i början av säsongen.
– Jag har spelat basket de senaste åren. Folk har alltid sagt att ”du kommer skada dig”. Nu fick jag betala priset…det var inte värt det, säger 27-åringen.

Inspirerad av Zachs missöde grävde jag igenom det mentala och digitala arkivet. Här är ett gäng dråpliga, ökända idrottsskador – och inte en enda skedde på planen: 

• John Smoltz var stjärnpitcher i Atlanta Braves under två årtionden. Ett av hans mindre stola ögonblick: Han brände sig allvarligt sig när han strykte en skjorta – samtidigt som han hade den på sig. Smoltz har dock senare hävdat att händelsen bara är en myt.

• Sommar eller vinter, sol eller regn, inne eller ute. Har du nån gång undrat varför Miami Dolphins-coachen Tony Sparano så gott som alltid bär mörka solglasögon under matcherna?
Som 17-åring jobbade han på en restaurang när en fritös exploderade – och skadade hans ögon så allvarligt att han tappade synen i flera veckor. Sparano, 49, är än idag extremt ljuskänslig och får lätt vattniga ögon. Därför skyddar han sig alltid mot de starka ljusen i NFL-arenorna.

• Allas favorit Charles Barkley hade även han ett ödesdigert ögonblick. Han befann sig på en Eric Clapton-konsert (vilket kanske var det verkliga brottet) när han gnuggade sig i ögonen – och fick hudkräm i dem. Chuck brände hornhinnan och missade premiärmatchen med Phoenix Suns hösten 1994.

• Latrell Sprewell är mest känd för att ha försökt strypa sin coach. Och varit en bra NBA-spelare. Och försökt strypa sin coach.
Anyways, en av hans skönaste historier är när han lackade ur på en kille som spydde på Sprees nya lyxyacht under en fest. NY Knicks-stjärnan svingade med högerarmen – men missade kräksmannen, träffade väggen och bröt handen. Det kostade honom flera veckors träning – och 250 000 dollar i böter, eftersom att han först försökte dölja skadan för klubben.
– If somebody just deserves a spanking, don’t bring that whip down on them. That’s just petty, sa en upprörd Spree.

• Joe Sakic bröt tre fingrar vintern 2008 efter att ha tampats med – en snöslunga. Colorado Avalanche-kaptenen la av efter säsongen.

• Året är 2005. Succérookien Clint Barmes, shortstop i Colorado Rockies, har fått lite hjortkött av lagkamraten och jägaren Todd Helton. På väg upp till sin lägenhet, med paketet i famnen, halkar Barmes och bryter nyckelbenet. Han lyckas aldrig hitta tillbaka till det lovande spelet från sin rookiesäsong – ett par år senare tappar han starterjobbet till en viss Troy Tulowitzki. Huruvida Barmes någonsin åt det där köttet förtäljer inte historien.

• Steve Smith, wide receiver i Carolina Panthers, har en del på sitt samvete – både egna och andras onödiga skador…
…2002 slog han lagkamraten Anthony Bright på käften så att Bright bröt näsan och Smith själv blev avstängd. 
…2008 slog han lagkamraten Ken Lucas på käften så att Lucas bröt näsan och Smith själv blev avstängd.
…2006 fick han delar av försäsongen förstörd av nageltrång.
…2009 bröt han armen när han spelade flagg-football. Att det var dåligt omdöme att springa runt och lattja två veckor innan training camp tycktes inte slå honom:
– Jag önskar att jag kunde få det ogjort, men jag är en vanlig kille utanför fotbollen. Jag klipper gräset (men inte tånaglarna, uppenbarligen). Jag kan få fingret avklippt när jag fixar min gräsklippare. Jag skulle kunna stuka foten när jag leker jaga med mina barn.
Eller så är det bara så att du verkligen, verkligen hatar training camp, Steve.

• Samuel Peralta Sosa. Vilken gigant. 609 home runs, 7 allstar-uttagningar, en NL MVP – och två historiskt kraftfulla nysningar. Sammy spelade för Chicago Cubs när han nyste så illa att han fick ryggkramper och missade flera matcher. Resten av 2004-säsongen blev en tämligen medioker historia för Sosa.

• Självklart kan vi inte avsluta en sån här lista utan att ha med en tv-spelsskada. Den firade collegestjärnan Lionel Simmons missade två matcher sin rookiesäsong i Sacramento Kings – det ihärdiga Game Boy-spelandet hade pajat hans handled.

/Petter.

JJ Hickson leker tittut.

När Cleveland Cavaliers ägare Dan Gilbert fick frispel i somras efter LeBron James beslut i Connecticut i juni så var en av de många dumma saker han skrev det här, i versaler:
”I PERSONALLY GUARANTEE THAT THE CLEVELAND CAVALIERS WILL WIN AN NBA CHAMPIONSHIP BEFORE THE SELF-TITLED FORMER ’KING’ WINS ONE.”
Och i meningen efter, i gemener:
”You can take it to the bank.”
Jag vet inte vilken bank du har, men min verkar inte alls intresserad av att ta emot det löftet när jag nu försöker minska mitt bostadslån. 

Så vad hände, Mr Gilbert?
Skrällen mot Boston Celtics i premiären, den respektabla 7-9-starten… Det började ju okej.
Men när Cavs förlorade i Dallas i måndags satte man nytt NBA-rekord med sina 25 raka förluster. Tjugofem. Cavs har förlorat 35 av de 36 senaste matcherna. Trettiofem. Det är knappast en tröst att laget man passerade för att bli nummer ett, så att säga, är sitt eget. Två gånger tidigare har Cleveland Cavaliers förlorat 24 raka matcher, säsongen 1981-1982 och 1982-1983.

Kan det bli värre? 
Det vet du att det alltid kan. 

Dagens Cleveland Cavaliers har redan den värsta förlustraden någonsin i NBA men Tampa Bay Buccaneers har den värsta förlustraden i amerikansk proffsidrotts historia.
1976 var Buccaneers nya i NFL tillsammans med Seattle Seahawks. Buccaneers förlorade alla 14 matcher. Följande säsong flyttades man från AFC West till NFC Central men resultaten förändrades inte nämnvärt. Det tog ända till vecka 13 säsong två innan man lyckades vinna en match.
Alltså 26 raka förluster. 
En Cavs-förlust mot Detroit Pistons i natt och laget tangerar det trista rekord. Ytterligare en förlust mot Los Angeles Clippers hemma natten mot lördag och Cavs står på oöverträffade 27 raka förluster.

Sämsta NHL-laget genom alla tider är Washington Capitals 1974-1975 och San José Sharks 1992-1993. Båda lagen förlorade 17 raka matcher och det de här två har gemensamt med Buccaneers är att förlusterna kom i början av lagens existens. Capitals gjorde sin första säsong i NHL 1974-1975 och Sharks gjorde sin andra säsong i ligan 1992-1993.
I baseball förlorade Philadelphia Phillies anno 1960 23 raka matcher. Ett lag har faktiskt varit sämre, men det har lite speciella omständigheter. 1899 förlorade Cleveland (!) Spiders 24 raka matcher i National League. Men då spelade man 112 matcher av 154 på bortaplan.
Anledningen var att andra lag till slut vägrade åka till Cleveland och spela för det var så lite folk på matcherna att gästande lags del av intäkterna inte täckte resa och hotell. 

Vi avslutar med att minnas hur Dan Gilbert avslutade det där olyckliga brevet, i både gemener och versaler:
”Sleep well, Cleveland.
Tomorrow is a new and much brighter day….
I PROMISE you that our energy, focus, capital, knowledge and experience will be directed at one thing and one thing only:
DELIVERING YOU the championship you have long deserved and is long overdue….”

Vad säger ni, Swedbank? Ska vi göra så att ni tar emot de orden och jag får sänkta lånekostnader?

/Wikdahl

Pittsburgh Steelers vinner Super Bowl.
Det är inte jag som säger det, det är såna där ettor och nollor och pixlar och grejer som säger det.

EA Sports gör det varje år – och med hyfsad framgång.
Sedan 2004 har man med legendariska tv-spelet Madden NFL simulerat Super Bowl och fått fram en vinnare.
Facit: Sex rätt, ett fel.
Enda gången tv-spelet gick bet är Super Bowl 2008 då New York Giants slog New England Patriots (och ärligt, hade inte du fel i ditt tips det året också?).
Annars så har man satt, tur och ordning, Patriots 2004, Patriots 2005, Steelers 2006, Colts 2007, Steelers 2009 och Saints 2010.

Enligt årets simulering så vinner Steelers mot Green Bay Packers, som man innan säsongen simulerade fram som NFC-mästare, med 24-20 på söndag. 
Och det blir tämligen dramatiskt. 
Aaron Rodgers ska hitta James Jones för en touchdown med nio minuter kvar av fjärde quartern och Packers ska ta ledningen med tre poäng. Efter tvåminutersvarningen ska Ben Roethlisberger pricka Mike Wallace och ge Steelers ledningen tillbaka.
Rodgers, utan timeouts, ska sedan leda Packers till ett hyfsat läge men det sista försöket, ett pass avsett för Jordy Nelson, ska plockas ned av Steelers safety Ryan Clark, berättar tv-spelet. 
Ridå.

Och, ja, Madden levererar även stats.
Big Ben går 17/27 med två touchdowns och en interceptionl. Rodgers 23/38 med två touchdowns och två interceptions. Steelers running back Rashard Mendehall springer för 75 yards, Packers wide receiver Greg Jennings skramlar ihop 123 yards. MVP blir Wallace med 111 yards och en touchdown. 

/Wikdahl