Manny har flera gånger klättrat in i The Green Monster på Fenway. Vid ett tillfälle sågs han prata i mobiltelefonen därinne, samtidigt som ett pitcherbyte skedde på planen.

Förlåt, den där rubriken var missvisande. Manny kommer självklart fortsätta att vara Manny.
Bara inte i en MLB-dräkt.
Manny Ramirez pensionerar sig.

Nu var jag missvisande igen. Kanske kommer Manny fortsätta att vara Manny i en MLB-dräkt. Men det blir i så fall privat, kanske när han står på gården och grillar eller när han målar om väggarna i garaget. Hans yrkesliv som basebollspelare är däremot över.
Enligt källor (inte källor till USA-bloggen, alltså. Såna tentakler in i basebollvärlden har vi inte. Än.) så testade Manny Ramirez positiv för otillåtna substanser under Spring Training och istället för att ta straffet, 100 matchers avstängning, så väljer Manny helt enkelt att packa trunken och lämna The Show.
– Jag är lugn. Gud vet vad som är bäst för mig. Jag är nu officiellt en pensionerad basebollspelare. Jag ska åka till Spanien med min pappa, säger Manny Ramirez till ESPN.

Manny Ramirez är en av historiens bästa offensiva spelare.
Han har slagit 555 homeruns och är därmed en av blott 25 spelare som lyckats med den bedriften. Han var en all star tolv gånger, hans 21 grand slams är näst flest genom tiderna, hans 28 homeruns i slutspelet är flest i MLB:s historia. Manny vann World Series två gånger, med Boston Red Sox 2004 och 2007.
Den här säsongen tillhörde han Tampa Bay Rays.

Han har kallats för en ”hitting savant” och herr Ramirez sägs vara en ganska knepig person. Det finns ett gäng historier om märkliga saker som han har gjort. Det är såna episoder som fött uttrycket ”Manny being Manny”.
Originalet, första gången det användes, ska ha varit när han glömde sin lönecheck i en sko i gästernas omklädningsrum efter en bortamatch. En personlig favorit är den som nämns i bildtexten ovan och som du ser på bild till höger, när Manny mitt under en match mot Minnesota Twins kliver in i The Green Monster och ringer ett samtal.
Det gör han inte om. 

Det är fler som pensionerar sig. Den store Adam Foote, Foppas polare från Colorado Avalanche, säger tack och hej och lämnar hockeyn. Han spelar sin sista match på söndag och beräknas ta sig av isen någon gång under måndagen.
Adam Foote har spelat 19 säsonger i NHL (lika många som Manny Ramirez i MLB), vunnit två Stanley Cup (1996 och 2001 med Avalanche) och OS-guld (2002 med Kanada).
Foote är den sista före detta Quebec Nordiques-spelaren att sluta.

/Wikdahl

Det är bara dagar kvar men fortfarande är NBA:s grundserie ett nagelbitande drama med positionerande och kamp om hemmaplansfördelar.
Här är slutspelsläget i öst och väst:

EASTERN CONFERENCE
Alla åtta slutspelslag är klara och Chicago säkrade i princip förstaplatsen i natt via seger mot Boston hemma i United Center. Men det finns ett par intressanta dueller kvar: kampen om andraplatsen och kampen om sjätteplatsen.

1. Chicago Bulls, 58-20

2. Boston Celtics, 54-24
Återstående schema: Washington (h), Miami (b), Washington (b), NY Knicks (h).
Kommentar: Nyckelmatchen för Celtics blir förstås bortamötet med Miami Heat. Matcherna mot Washington ska man bara inte förlora och slår man också Miami så blir avslutningen mot Knicks betydelselös.
Skulle Boston och Miami hamna på samma record så har Boston hemmaplansfördel när, eller om, om ni så vill, lagen möts i andra rundan. Detta för att Boston har 3–0 i inbördes möten så här långt.
Förutom att säkra hemmaplansfördelen mot Miami så blir Celtics viktigaste uppgift att hitta ett vinnande spel igen (man är ”bara” 11-8 sedan mars) och få tillbaka O’Nealsarna. Jermaine lirar men väldigt begränsat. Skadade Shaq spelar definitivt inte mot Wizards i natt men kanske mot Miami i helgen?

3. Miami Heat, 54-24
Återstående matcher: Charlotte (h), Boston (h), Atlanta (b), Toronto (b).
Kommentar: Charlotte slog både Boston och NY Knicks i slutet av mars men lär ha slut på ånga nu efter fyra raka förluster. Vi skriver redan nu in en vinst för Miami. Matcherna mot Boston och Atlanta? Där skriver vi fan ingenting.
För Miami skulle det vara otroligt viktigt att vinna en match mot Celtics. Det är trots allt med stor sannolikhet det laget man möter i andra rundan. Att säkra hemmaplansfördel mot Celtics skulle vara ännu viktigare. Atlanta ligger still på femteplatsen men kan säkert ge Miami problem, om inte annat för att man är hemmalag.
Toronto är rent skräp. Har Miami något kvar att spela för så vinner man den. Toronto kan dessutom vara sugna på en torsk om man kan öka chansen för ett högt draftval.

4. Orlando Magic, 50-29
5. Atlanta Hawks, 44-34

6. New York Knicks, 40-38
Återstående matcher: New Jersey (b), Indiana (b), Chicago (h), Boston (b).
Kommentar: Tufft återstående schema och åtminstone en viktig spelare, Amar’e Stoudamire, är i behov av vila. Grejen är ju också att man inte vet vad man spelar för. Blir man sexa får man Boston eller Miami. Blir man sjua får man Boston eller Miami. Gissningsvis tar man hellre Miami, som man slagit två gånger och matchar upp bättre mot. Men, som sagt, man vet ju inte var Miami hamnar.
Av de återstående matcherna är det bara New Jersey och Chicago, som kan välja att vila spelare, som känns som bra matcher. Hur viktig avslutningen blir beror helt på händelserna som föregår den.
New York kan faktiskt ta Atlantas femteplats också men då krävs ett mirakel.

7. Philadelphia 76ers, 40-39
Återstående matcher: Toronto (h), Orlando (h), Detroit (h). 
Kommentar: Riktigt bra schema men en match mindre att spela än Knicks. Men tar man alla tre, vilket är väldigt möjligt, så har man en bra chans på sjätteplatsen. Frågorna är likadana som för Knicks: vill man ha Celtics eller Heat? Och ska man bli sexa eller sjua för att få laget man vill ha?
Jag ska notera att teoretiskt så kan Indiana nå Philadelphia, om Indy vinner allt och Philly förlorar allt. Det håller jag för omöjligt.

8. Indiana Pacers, 36-43

WESTERN CONFERENCE
Sista slutspelsplatsen är fortfarande öppen men det finns inte en chans att Memphis släpper den till Houston. I övrigt är det kamp om i princip varenda plats utom den första. San Antonio Spurs har redan säkrat den.

1. San Antonio Spurs, 60-19

2. Los Angeles Lakers, 55-23
Återstående matcher: Portland (b), Oklahoma City (h), San Antonio (h), Sacramento (b).
Kommentar: Jakten på förstaplatsen var ursinnig men fruktlös. Tre raka torskar på slutet, mot Denver, Utah och Golden State, förseglade Lakers öde. Dessförinnan hade man 13-1 sedan 1 mars. 
Så istället för att titta uppåt så får Lakers titta nedåt. Och man har ett ganska obehagligt schema kvar, i alla fall de två första matcherna när man möter lag med mycket kvar att spela för. Avslutningen, ett Spurs som lär vila folk och ett helt meningslöst Sacramento Kings, lär bli enklare.

3. Dallas Mavericks, 53-25
Återstående matcher: LA Clippers (h), Phoenix (h), Houston (b), New Orleans (h).
Kommentar: Fyra raka förluster har gjort Mavericks situation skakigare än vad den borde vara. Man har förlorat nio av de 17 senaste och de nio senaste mot andra slutspelslag i väst. Lyckligtvis är det återstående schemat bra och ett par matcher mot Clippers och Suns på hemmaplan låter som en bra medicin mot formsvackan. 
Även om man inte når Lakers och andraplatsen så har man en bra chans att hålla undan för Oklahoma City. Skulle Dallas hamna på samma record som OKC så ramlar man dock ned ett pinnhål. Som divisionssegrare så har OKC tiebreakern.

4. Oklahoma City Thunder, 52-26
Återstående matcher: Denver (h), LA Lakers (b), Sacramento (b), Milwaukee (h).
Kommentar: Divisionssegern är säkrad men Kevin Durants gäng nöjer sig knappast med det. Tredjeplatsen är inom räckhåll och vill man undvika stekheta Denver Nuggets, vilket alla verkar vilja, så måste man ta den. OKC har sämre schema än Mavericks men bättre form. Sedan mars har Thunder bara förlorat fyra matcher.

5. Denver Nuggets, 48-30
Återstående matcher: Oklahoma City (b), Minnesota (h), Golden State (h), Utah (b).
Kommentar: Denver ligger antagligen still på femte plats. New Orleans är tre matcher bakom och med Minnesota och Golden State kvar att möta på hemmaplan så ska det inte vara några problem. Nu gäller det bara att konservera formen. Nuggets är 13-4 sedan mars.

6. Portland Trail Blazers, 46-33
Återstående matcher: LA Lakers (h), Memphis (h), Golden State (b).
Kommentar: Vann i natt mot Utah och tog sjätteplatsen av New Orleans Hornets. Nu när Gerald Wallace har hittat sin plats i laget ser Blazers läskigt ut. Men man har ett kortare schema än de andra lagen i den här härvan.

7. New Orleans Hornets, 45-33
Återstående matcher: Phoenix (h), Memphis (b), Utah (h), Dallas (b).
Kommentar: Hornets har två jobbiga bortamatcher kvar mot Memphis och Dallas. Fråga 1: Har man manskapet att ta sig förbi Portland och återta sjätteplatsen? Med en match mer än Portland kvar att spela, ett bekvämare schema och tie breakern tack vare 3-1 i inbördes möten så är kampen om plats sex långt ifrån över. 
Fråga 2: Orkar man hålla Memphis bakom sig?

8. Memphis Grizzlies, 44-34
Återstående matcher: Sacramento (h), New Orleans (h), Portland (b), LA Clippers (b).
Kommentar: Skönt schema, allt att vinna. Memphis har inte ett jättedumt läge här. Säg att Blazers förlorar nästa match mot Lakers och Hornets förlorar mot Suns samtidigt som Grizzlies slår Kings, då blir det riktigt intressant. Det är ett inte alls omöjligt scenario. Mempis spelar sedan sina följande två matcher mot… Hornets och Blazers. Ge oss det, snälla.
Teoretiskt så kan Houston Rockets ta Memphis slutspelsplats men det kommer inte att hända. Memphis måste i så fall förlora alla sina fyra matcher och Houston vinna sina tre, bland annat mot Dallas.

/Wikdahl

Jaha. 
Det var den säsongen, det. Efter tre raka torsk mot Texas och ytterligare en förlust mot Cleveland i går kväll, är Boston Red Sox 0–4 under säsongsupptakten.
Men vänta nu, är inte basebollsäsongen 478 matcher lång? Jo, nästan. Men faktum kvarstår: INGET lag som har inlett säsongen med 0-4 har vunnit World Series. Bara ETT lag med en så usel start har nått finalen (St. Louis Cardinals, 1985). Sedan 1995 – då det nuvarande slutspelsformatet började användas – har endast TVÅ lag (Arizona, 1999, och Cincinatti, 1995) gått till playoff. 

För att förstå hur usla Red Sox varit:

• Lagets batting average ligger på .186. Det är inte dåligt. Det är sjukt jävla dåligt. 
• Lagets starters har en ERA på 9,30. När hände det senast? Svar: aldrig. Inte sedan ligan började med earned runs-statistiken infördes har så usla siffror uppmätts. 

Så här säger Jarrod Saltalamacchia (herregud vilket kvalitetsnamn det är) om fiaskot:
”We’re all pretty frustrated. We know we’re better than this. I think everyone knows we’re better than this. We’ve just to step up our game. That’s part of being the Red Sox. We know everybody’s going to step up their game up. We’ve got to do the same”.

/Stefan.

Det har ju tagit ett tag, men Brian Burkes lagbygge börjar se ut som…ett lagbygge. Nu verkar det till och med som om Toronto har fått en förstemålvakt. Och, nej, det är inte The Monster. 

James Reimer spelade i ECHL för bara två säsonger sedan. Efter ett okej år i AHL-laget Marlies fick han chansen i Maple Leafs i år – och som han tog den. Enligt egen utsago har han dock haft hjälp. Av Han. Som i Han däruppe.
”It’s a big reason why I’m calm out there”, säger Reimer till Globe & Mail. 
”I mean, I don’t have any fear of what’s going to happen. The way I see it, or tell myself, if I let in zero or six, it’s His call up there. It’s whatever He wants in my life. It helps to calm it down and put everything in perspective”. 

Och apropå Reimer.
Det här är kul.

/Stefan. 

Det här är en liveblogg om NCAA-finalen mellan University of Connecticut och Butler University. Det senaste inlägget hittar du alltid högst upp. Som Jack Blacks karaktär säger i Anchor Man efter att han har puntat Ron Burgundys hund Baxter från en bro: ”That’s how I roll.”

GOD NATT
Jim Calhoun vinner sin tredje titel sedan 1999 och blir därmed blott den femte coachen att vinna tre gånger. Imponerande. Han är också den äldsta coachen, 68 år, att vinna. Att han fått rejäla bannor av NCAA för skumma saker lämnar vi därhän för den här gången.
– Jag älskar att coacha, jag älskar mitt lag, sa Calhoun efter matchen.
Jag älskar att den här livebloggen är över.
Tack ni som hängde med. Även om matchen i sig var en katastrof så var det kul. Det här får vi göra om hörrni! God natt.

ANDRA HALVLEK
0.00: UConn 53, Butler 41. Och det var enkelt från halvtid och framåt. Min hjälte heter Alex Oriakhi. 11 poäng, 11 returer och 4 blockar stod Oriakhi för. Hur många avslut han ändrade eller bara skrämde bort vet jag inte. Men ett antal till var det. 
Fler hjältar: Jeremy Lamb som tryckte in 12 poäng och, ändå, Kemba Walker. Han hade inte en stor offensiv match men han höll Butlers försvar upptaget, satte sina straffar (6 av 7) och var ändå lagets bästa poänggörare med 16.
Butler sköt 18,8 procent. Den sämsta siffran i NCAA-finalernas historia.  

1.31: UConn vinner alltså det här trots att Kemba Walker har en väldigt blygsam match. Kemba är 5 av 19.

3.39: Det blir måhända tröttsamt att prata om Butlers usla skytte hela matchen men det är ju det som är hela grejen i den här matchen. UConn har inte varit fantastiskt bra, Butler har varit fantastiskt uselt. Butler har alltså satt tre tvåpoängare på hela matchen. UConn 46, Butler 35.

6.13: 17 är Butlers skottprocent. Jag tar det igen för ingen lär ju tro mig: 17 är Butlers skottprocent. 43-30 till UConn. Det här är över. Det här måste vara över. För ett anfall sedan var Butlers procent 15,7. 15,7 med sju minuter kvar av en match. Helt otroligt. Tar udden av den fighten en smula.

9.00: Inte ens öppna, enkla avslut sitter. Jag blir trött. On the bright side: den här Jeremy Lamb är ju bra. Jag gillar också UConns försvar. Mer än jag gillar Butlers just nu. Butler vill ställa upp, svinga boll och hitta sitt öppna skott men UConn möter upp Butlers guards tidigt och låter aldrig laget komma in i sin offensiv. Och Butler är inte bra när man måste använda fantasin. Även när man lyckas få bra avslut så kan man ju inte utnyttja det.

11.50: Jag sitter och funderar på om jag någonsin har sett en sämre offensiv insats än Butlers i dag. Och jag har nog inte det. Inte medan det händer i alla fall. Intressant att se om den hyllade coachen Brad Stevens kan lösa detta. Man ser ut att ha kört fast totalt. 35-28 till UConn.

13.31: Alex Oriakhi har utvecklats till den X-faktor som UConn behöver. Sex poäng, inget missat skott, sex returer och tre blockar. Butlers X-faktor lär väl vara Chase Stigall som leder laget med nio poäng. Treor alltså. Och Jeremy Lamb fick just dunka i två poäng på ett snabbt uppspel. UConn har tagit över det här. 

15.54: Butlers skottprocent är nere på 18,9. Jag tvivlar på att man kan vinna en NCAA-final med så dåligt skytte. UConn skjuter i alla fall 31,4. Butler har förresten bara satt en enda tvåpoängare. Sex treor, en tvåa och fem straffar ger 25 poäng. Sjukt.

16.19: Kemba Walker hänger mycket på baslinjen numera och springer genom några screens, lite som Ray Allen utan Jesus-skottet. Och där stack han iväg och drog en foul på ett snabbare uppspel. Igen, Kemba är väldigt spännande att titta på tycker jag. 27-25 till UConn.

17.15: Jeremy Lamb sätter en trea efter en offensiv retur. UConn leder igen. Man har börjat den halvleken lika bera som man började den första. Men man ska ju hålla i det också. 

HALVTID
• Jag zonade ut lite men tyckte att tv-människorna sa att det här var finalen med minst poäng sedan 1947. Värt att notera är att NCAA inte började använda skottklocka för herrar förrän 1985 och fram till 1993 var den 45 sekunder.

• Jag for med osanning om returtagningen tidigare. I halvtid leder UConn returerna med 26-18. Det är dagens sanning. Ändå ligger man under. Jag skulle vilja påstå att det beror uteslutande på Butlers trepoängsskytte. Butler har satt fem stycken. Det är 15 poäng, inte så långt från hälften av poängen. UConn måste göra ett bättre jobb att stänga skyttarna. Tvinga Butler att ta bollen till korgen och se vad som händer. Precis som scouting rapporten på skrällaget VCU såg ut. 
För Butler så gäller det att få ordning på returtagningen. Den defensiva alltså. UConn kan unna sig lyxen att gå med mycket folk på offensiva returer för man vet att Butler inte kommer att bränna laget på snabba uppspel. Butler ska nog inte testa att se vad som händer om man går bort sig med tre spelare på offensiva returer. Då kommer Kemba att straffa underhunden. 

• Sir Charles: ”That was an awful half of basketball.” Han efterlyser också att Kemba Walker ska bli mer av en playmaker och att UConn ska öka tempot. Svårt att protestera mot.

FÖRSTA HALVLEK
0.00: Ooooh. Butler höll för sista skottet och hade Howard som screensättare på toppen åt Shelvin Mack. Jag tyckte att chansen var borta när Mack avlossade bössan… Boom! Butler tar med sig 22-19 i halvtid.
Ni gamblers som har underspelet på den här matchen sitter antagligen och myser. Vi går alltså mot slutresultatet 44-38, totalt 82 poäng.
UConn har en mer flytande offensiv. Butler får slita mer för sina poäng men har ett  försvar som är kanon rakt igenom.

0.16: Matt Howard dra en andra charge på kort tid. Butlers försvar är imponerande. Deras offensiv är det inte. Träig, tror jag är ordet.

1.40: UConn har ordentliga problem att få in bollen på inkast. Det ska Butler ha cred för. Hökar är vad dom är. Men förutom det… Kolla på Kemba Walker. Skön, skön lirare. Alla små, eller stora, step backs, sätter han hittar luckor som en running back. Elegant kille. 19-19 fortfarande.

3.49: Vi har pratat lite om insidespelet som UConns stora fördel så här långt. Returtagningen är alltid en av de viktigaste punkterna om man ska vinna en match. UConn leder returtagningen med 31-19. Men på poängtavlan står det 19-19. Ska vi tolka det som att Butler bara kan bli bättre eller att UConn kommer att dra ifrån snart?

5.15: Kemba Walker har varit lite tyst så här långt – men leder ändå UConn med sju poäng. Hur bra är han, undrar ni? Well, definitivt lotterival, enligt experterna. Draft Express har honom som femma i sin mockdraft. Svensken Jeff Taylor har förresten sjunkit till plats 22 i den. Innan säsongen hade samma sajt honom som tionde val. 

6.44: En lång trea av Chase Stigall ger Butler sin första ledning i matchen. 16-15.

7.43: Butler är alltså 3 av 17. Det är inte bra. UConn kontrar med 7 av 24. 

9.57: 10-0 i insidepoäng till UConn. Butler lever – och just nu: dör – med trepoängarna. Gillar inte vad vi ser offensivt av Butler så här långt. Dessutom ser man övermannat ut på defensiva returer också. Där drar Butler en foul inside i alla fall. Och redan nu lagfoul på UConn, som leder med 13-11.

03.45: Alltså, jag vet, det är obegripligt att skriva de faktiska klockslagen i en liveblogg. Men skriver jag matchklockan så känns det som man hamnar så långt på efterkälken. Man börjar skriva om en trea och när inlägget är ute så har det spelats tre anfall till. Kanske ska skita i allt vad klockor heter. Eller vad fan, jag börjar skriva matchklocka istället. Förlåt för tjafset. Men från och med nästa inlägg: matchklocka. Ingenting annat.

03.40: Butler fick ett snabbt uppspel när Howard sprang finfint. Det är ju annars UConns transitions vi väntar på men Butler har inte öppnat för det. När jag skriver detta så skrev Kemba Walker in sig i protokollet. Och han gör det igen. Två mot tre i något sorts halvsnabbt uppspel. Kemba går själv, drar foul och får bonus. Så… Vi fick se vad Kemba kan göra med lite yta. Plus för UConn så här långt.

03.37: Matt Howard, som såg ut att ha tappat touchen i lördags, sätter en trea. Viktigt för Butler som måste sätta treorna för att öppna upp UConn. Shelvin Mack kan skapa lite själv, men han är ingen Kemba Walker som riva sönder ett försvar.

03.31:  UConn ser starkt ut inside. Olander bidrar, Oriakhi bidrar. Tevemänniskorna noterade att Butler låter Kemba ta skotten utifrån om han vill. Kemba är ingen dålig skytt men man måste välja sitt gift. Bättre att låta honom ta långa skott än gå på korg, få enkla poäng, hitta lagkamrater för enkla poäng och dra fouls.

03.26: Där är vi igång! It’s time to settle the madness, som kommentatorn säger. Snabba 2-0 till Uconn.

03.25: Alldeles strax…

PREGAME
03.23: Här är UConns punkter, saker man måste göra för att slå Butler:
1. Hitta enkla poäng. Snabba uppspel och offensiva returer kan hjälpa.
2. Se på Shelvin Mack som andra lag ser på Kemba Walker. Offensivt så är Mack Butlers version av Walker och Jimmer Fredette. Han är den enda spelaren i Butler som alltid har grönt ljus för skott.
3. Howard och Smith måste stoppas. Butler skjuter bra, men det är insidespelarna Howard och Smith står för effektiviteten.
4. Hitta en X-faktor. Vem fan måste inte det?
5. Håll fokus sista två minuterna. Butler är välcoachat och disciplinerat. Jim Calhoun och UConn måste matcha det när matchen ska avgöras. 

03.15:  ESPN:s experter har listat fem punkter som lagen måste göra för att vinna titeln. Vi börjar med Butlers:
1. Gör det svårt för Kemba Walker (duh!). Dett ska först och främst göras genom att hindra snabba uppspel. När Walker får bollen och tittar framåt så ska han alltid, alltid se fem Butlerspelare. Inte tre, eller fyra, utan fem. En mur.
2. Dra ut UConns försvar. Tvinga laget att spela försvar över hela halva planen. Alltså, bra skytte och aggressiva attacker på korgen står på Butlers schema. Inte det eller det andra.
3. Attackera Alex Oriakhi och Charles Okwandu. Mjuka upp UConns insideförsvar.
4. Varning för UConns Jeremy Lamb. Lamb jämförs (lite) med Ray Allen och Rip Hamilton.
5. Hitta en X-faktor. Butler är som bäst när man får produktion från oväntat håll. Men vem fan är inte det? 

03.02: Matt Howard är en nyckelspelare i Butler och är lagets nummer ett i nästan varenda statistisk kategori, bland annat poäng (16,7), returer (7,8) och steals (delad etta med 1,1). Han har också mycket klokt att säga. Ta en titt på det här.

02.31: Well, jag sitter ju ändå här och ska titta på underverket så det är väl lika bra att köra någon form av liveblogg va?
Då är vi överens.
Något rejält införinlägg kommer jag inte hinna med men vi kan väl göra så att jag startar livebloggen redan nu och så puttar jag in något litet här och där innan uppkast?
Då är vi överens.
Det här är förresten det första inlägget.

/Wikdahl

I natt smäller det: UConn mot Butler, NCAA-final.
Man skulle ju kunna tro att vi har en massa att säga om det. Och det kanske vi har men tiden och livet är inte på vår sida. Jag hoppas, hoppas och hoppas att vi kan återkomma med ett matigare inlägg inför matchen senare i kväll. Tyvärr finns det absolut inga garantier.
Upplever vi att det finns ett rätt stort intresse och folk kommer att vara var vakna så kanske vi slår till och med slår till med en liveblogg.
Uppkast sker 03.23 i alla fall, där minuten 23 naturligtvis är en hyllning till den legendariske basketspelaren Tom Tolbert, som bar numret i Charlotte Hornets 1989. Du kan se matchen på ESPN America.

Med hopp om att vi syns en stund innan och kanske till och med under the national championship game i Houston, Texas.
/Wikdahl 

Förlåt min franska men det har varit en jävla resa det här.
En busslast dramatiska avslut, domarskandaler, hjälteinsatser, skrällar, stjärnor… För att vara en påstått urvattnad liga så tycker jag den här NCAA-turneringen har varit en av de intressantare på länge (det säger jag å andra sidan varje år).
Än är vi inte klara.
Ni vet vad det handlar om och vi håller det kort och sött.
Det här är nattens semifinaler i NCAA-slutspelet: 

(8) BUTLER – (11) VCU
00.09, Houston, Texas.
Butler:
Såg hittade laget hit: Slog (9) Old Dominion, (1) Pittsburgh, (4) Wisconsin och (2) Florida.
Så säger experten: Nummer ett för Butler är returtagning. Det är absolut inte ett fysiskt överlägset lag men alla jagar returer. ”De attackerar hårt. De dödade oss på returerna,” säger Cleveland States coach Gary Waters, som förlorade tre gånger mot Butler den här säsongen. ”Jag tror Butler kan vinna titeln. De har en chans mot de lag som är kvar.” 
Håll ögonen på: Guarden Shelvin Mack snittade 15,9 poäng under grundserien. I turneringen har han höjt det till drygt 21. Mack är dock inget svart hål. Butler har generellt en bra sving i sitt anfall och Mack kräver inte chanser – men han tar dem när han får dem. Han har inte extrem speed eller explosivitet men han har en bra känsla för spelet och ett antal sätt att skapa sig ett bra avslut när försvaret ligger nära.

VCU:
Så hittade laget hit: Kvalade in i turneringen via seger mot USC, sedan slog man (6) Georgetown, (3) Purdue, (10) Florida State och (1) Kansas.
Så säger experten: Coach Bruiser Flint (kungligt namn) och hans Drexel är i smärre chock. Drexel gick 1-1 mot VCU den här säsongen och förstår inte hur laget kan vara i Final Four. ”Jag har sagt det hela turneringen; är det någon som tittar på matcherna i vår division och ser hur vi spelade försvar på VCU?” undrar Flint. Flint menar att det hela är väldigt enkelt: VCU kan och vill skjuta treor, VCU vill inte spela innanför trepoängslinjen. ”Jag kan inte fatta att de får stå still och skjuta trepoängare. De har fem killar på golvet som kan skjuta treor och du måste tvinga dem att ta layups och skjuta tvåor. De vill inte spela så. De vill attackera och passa ut bollen. Men du måste få dem att avsluta vid korgen,” säger Flint.
Håll ögonen på: Det är ju lite tråkigt det här men jag säger det redan nu: samtliga fyra spelare som nämns efter den här rubriken på är guards. I VCU heter guarden att hålla ögonen på Joey Rodriguez. Han lär inte göra ett ton poäng (i turneringen har han gjort, i tur och ordning, 17, 12, 5 och 7) men han är motorn i Final Fours kanske effektivaste anfall. Och det ser ganska likadant ut hela tiden: Rodriguez med boll, väntar på screen, får screen, går på korg, kastar ut bollen till en trepoängsskytt, swisch. Det behöver inte vara svårare än så.

(3) UCONN – (1) KENTUCKY
02.49, Houston, Texas.
UConn:
Så hittade laget hit: Slog (14) Bucknell, (6) Cincinatti, (2) San Diego State och (5) Arizona.
Så säger experten: En av UConns stora styrkor är att man kan och vill spela litet. Då höjer man tempot och får enkla poäng. ”Det är det som gör dem annorlunda,” säger Pittsburghs coach Jamie Dixon. Självklart är nyckeln till att stoppa UConn att stoppa Kemba Walker. Och det är samma plan som man har mot alla andra snabba guardsensationer: stoppa attacker mot korgen. ”Du måste få Kemba Walker att skjuta hoppskott,” säger Dixon.
Håll ögonen på: BYU:s Jimmer Fredette blev årets spelare men han spelar golf, eller kämpar mot frestelsen att spara ut en skön mustasch, i helgen. Tvåan på AP:s lista heter Kemba Walker och han är kvar i turneringen. Om två matcher kan utnämningen av Fredette att kännas väldigt konstig. Walker har varit stekhet i turneringen och är, i princip, ostoppbar. Han är bra med bollen, hittar lagkamraterna och kan göra poäng på vem han vill, hur han vill. Han snittar nästan 27 poäng per match i turneringen. Här har du de två bästa. Sjukt trevligt gjort av Kemba.

Kentucky:
Så hittade laget hit: Slog (13) Princeton, (5) West Virginia, (1) Ohio State och (2) North Carolina.
Så säger experten: Kentucky är ett l-a-g och har hot överallt, även om man saknar fjolårets superstjärnor John Wall och DeMarcus Cousins. ”De har en fantastisk kemi i laget just nu och en bra mix av spelare. De spelar riktigt bra tillsammans,” säger Georgias coach Mark Fox. ”Man hade mer fart i fjol med John Wall men nu sprider man ut sig och slår dig på flera andra ställen. Kentucky kommer att tvinga ditt försvar till hjälpsituationer.” Och då är det alltid någon som blir fri, till exempel DeAndre Liggins som gillar trepoängare från hörnen.
Håll ögonen på: Brandon Knight. Knight har det mesta, även om han inte visat det hela säsongen. Framför allt så har han kombinationen snabbhet/skott som så få guards har numera. Däremot är han inte en naturlig playmaker och slarvar med bollen – och ibland med försvarsspelet också. Han har två matchvinnande skott redan den här turneringen, mot Princeton och Ohio State.

/Wikdahl

Det är Opening Day.
För baseboll och för Derek Jeters jakt på en milstolpe.
3 000 är en jäkla massa hits.

När säsongen 2010 tog slut för New York Yankees så stod Derek Jeter på 2 926 hits. 74 enkla träffar till och Yankee Stadium kommer att explodera. Alltså på riktigt explodera. Det här går inte jämföra med när Alex Rodriguez slog homerun 600. Den milstolpen är nedsmutsad. Kaboom! Arenan kommer inte att stå kvar längre.
På Deadspin skrev supportern Barry Petschke angående A-Rod att 600 är en arbiträr siffra och det är bara för att det är runt och vi räknar i tiotal som den betyder något, ”men kom tillbaka när Jeter närmar sig 3 000 och jag kommer att visa mig vara en stor hycklare.”

När Jeter slog ett par av legenden Lou Gehrigs rekord 2008 och 2009 var han avståndstagande till hela grejen. Det är hans natur.
– Förut har jag försökt blockera ut det och inte bry mig. Men jag kommer att uppskatta den här resan och ha roligt med den, säger Jeter. 
Gehrigrekorden han slog var flest i hits i gamla Yankee Stadium och flest hits i Yankeesuniformen.
– Jag ville bara att det skulle vara över för jag ville inte att fokus skulle vara på mig, säger Jeter.

Det som talar för att den här jakten blir ganska kort är att Derek Jeter har jobbat hårt med en hitting-coach i vår. Resultatet: en slagprocent på 30 under Spring Training och färre svaga markbollar. Det är ett bra tecken efter en, för honom, svagare fjolårssäsong.
– Jag tror han kommer att göra vad han alltid ha gör. Han kommer att ha ett Derek Jeter-år, ha över 200 hits och vara väldigt produktiv, säger A-Rod.

Wall Street Journal gjorde en matematisk uträkning för att se exakt när detta Kaboom! kommer att ske. Tyvärr gjorde man det i september i fjol, innan förra säsongen var slut, och förutsättningarna förändras ju med varje hit, men deras datum var 6 juni 2011. Intressant är att han tog sin 74:e hit under fjolårets säsong… 6 juni.
En snabb titt i schemat visar att Yankees inte har match 6 juni. Däremot inleds en serie mot ärkefienden Boston Red Sox den 7 juni. Det skulle vara stort för Yankeefansen om han fick nummer 3 000 den veckan.

New Yankees-Detroit Tigers, Opening Day, sänds på ESPN America i dag. Start 19.05. Enda godtagbara ursäkten att missa det är att semifinalen mellan Skellefteå och Luleå går samma tid.
Jag skulle förresten ha varit på plats i dag och sett starten på Derek Jeters 3 000-jakt men livet kom emellan. Så jag stannar i mitt temporära hem i West Village och slår på teven istället.

/Wikdahl

Fyra delar är fler än tre elefanter.

LOS ANGELES
Den goda nyheten angående Anze Kopitars svåra skada: Kings är obesegrade sedan stjärnan bröt foten. Den dåliga nyheten? Kings har bara spelat en match sedan dess. Mot Deadmonton. Med både Kopitar och Justin Williams skadade, lär det bli svårt för Kings i slutspelet. 
Men, hey, they know how to party i Staples Center.

MINNESOTA
För eller emot straffar? Bra fråga. Jag är….sjukt kluven. Å ena sidan har själva företeelsen ganska lite med spelet hockey att göra. Å andra sidan är det ju fantastiskt att se ett straffavgörande likt det när Philadelphia gick till slutspel i fjol. 
Frågar ni folket i Minnesota, vill de förmodligen skrota straffarna. Omedelbart. Anledningen? Wilds målvakter vet inte hur man räddar en straff. Bäckström och Theodore har räddat endast 53,1 procent av straffslagen. Jämför det med (de annars så usla) målvakterna i Colorado, som räddar hela 91,7 av straffarna. Weird, huh?

NASHVILLE
Det är långt ifrån något normalt beteende, men häromdagen slösurfade jag genom Nashville Predators hemsida. Det lönade sig, kan man säga. Nu vet jag att för endast 100 dollar får man SITTA I PREDATORS UTVISNINGSBÅS UNDER UPPVÄRMNINGEN! Om man inte föredrar att åka Zamboni, så klart. 
Från hemsidan:
”Zamboni rides are available with a $100 donation to the Nashville Predators Foundation. For fan interested in a Zamboni ride, please contact the Community Relations Department at 770-2331 or fill out the Zamboni Form at least one week prior to the requested game”.

PHOENIX
Phoenix är en av sju NHL-klubbar jag inte sett live i deras hemmarink. Lite synd. Har man en Black Keys-dänga som mållåt, måste det vara bra.

SAN JOSE

Jaja. Jag märker också att det här blogginlägget håller på att urarta fullständigt. Men det här är ju intressant. På riktigt (typ). En skribent på Oakland Tribune har skrivit en artikeln med vinkeln på vinklar (hey! journalisthumor!) och kommit fram till att andelen rightskyttar är mycket högre bland amerikaner, jämfört bland kanadensare och européer. 
Han har bland annat frågat en klubbtillverkare och fått fram uppgifter om att i USA är 64 procent av de sålda klubborna högerfattade. I Kanada? Endast 44 procent.
Hur det kommer sig?
”One theory is that the difference is cultural. American kids are more likely to swing a baseball bat or a golf club at an early age, then mimic the motion if they later grab a hockey stick”.
Jo, det låter väl vettigt. 
Visste ni förresten att sedan 1954 – då utmärkelsen introducerades – har bara tre rightskyttar vunnit Norris Trophy? Chris Chelios, Rob Blake och Al MacInnis. 

ST. LOUIS
TJ Oshie missade en träning nyligen och petas därför i två matcher. Någon officiell anledning till att forwarden inte tränade finns inte, men på det där internet skvallras det om en baksmälla av rejäla mått. We’ve all been there, TJ. Men självklart är det inte acceptabelt beteende. Vilket Oshies lagkamrater redan påpekat.
”The older guys will sit down with him, we’ll talk to him and we’ll be sure it doesn’t happen again. There’ll be a big, big fine coming. I’m sure he’ll be paying for our drinks at the year-end party. And that’ll be that”, säger Cam Janssen. 

VANCOUVER

Ni har redan läst det mesta om Sedinarnas framfart och Canucks makalösa säsong, så vi håller det är kort. Canucks toppar just nu statistiken för både antal gjorda mål per match i snitt och antal insläppta mål per match i snitt. 
Det låter kanske inte så sensationellt, men faktum är att senast ett lag toppade de båda kategorierna när serien summerades var 1977/78. Vilket lag? Montreal Canadiens.

/Stefan.

Del three is the magic number.

ANAHEIM
Vilket är egentligen mest imponerande? 40-årige Nicklas Lidströms 60 poäng på 76 matcher? Eller 40-årige Teemu Selännes 75 poäng på 67 matcher? Fuck nows. Låt oss bara konstatera att det är två fantastiska idrottsmän. Selänne slog till med fem poäng och ett hat trick senast. Men visste ni att Selännes straffmål mot Colorado var det första sedan debutsäsongen 1993? Nä, det visste ni inte.

CALGARY
Ni minns väl den här?

Ja, jävlar. Jag skrattar fortfarande. Så självklart fortsätter vi traditionen med galna GIF-bilder och Olli Jokinen.

CHICAGO
Sedan han hastigt och lustigt anlände till Chicago har Marcus Krüger spelat tre matcher, snittat 11.55 i speltid, tagit två utvisningar och skjutit två skott på mål. Ingen omedelbar toksuccé, kanske, men lagkamraterna är imponerade av svensken.
”He defends well. He said he was nervous before the game so me and Bicks were trying to help him with that. Everyone’s been there. My first game, I don’t even remember half the game. It’s tough sometimes but he did really well”, säger Troy Brouwer. 

COLORADO
Avalanche kommer få välja som nummer ett, två eller tre i sommarens NHL-draft. Så, innebär det att Adam Larsson kommer att följa i Foppatofflans fotspår? Tja, kanske. Inte för att det på något sätt är avgörande, men Colorado har dock ingen lång och framgångsrik historia när det gäller att drafta svenskar. 
Här är alla svenska val sedan 1995: 

2007:
Nr 155 Jens Hellgren
Nr 195 Johan Alcén

2004:
Nr 154 Richard Demén-Willaume

2003:
Nr 204 Linus Videll

2002:
Nr 28 Jonas Johansson

1999:
Nr 112 Sanny Lindström
Nr 158 Anders Lövdahl 

1996:
Nr 176 Samuel Påhlsson

Hur många av dessa som har spelat för Colorado? NOLL. Som i nada. 

COLUMBUS
Ah, Blue Jackets. Klubben har nu funnits i tio säsonger, men bara spelat ett enda slutspel – och inte vunnit en enda Stanley Cup-match. Men har Columbus, trots ytterligare ett missat slutspel, tagit ett steg i rätt riktning? Well, om laget bara tar fyra poäng till på de sju återstående matcherna, så gör Columbus sin näst bästa säsong någonsin. Det säger i och för sig mer om hur fantastiskt usel klubben har varit tidigare, än något annat…

DALLAS
It’s timing. You look statistically, we’re not great offensively, we’re not at the top of the league defensively, we’re not at the top of the PK, we’re not at the top of the PP and yet all of those elements of our game have been very good. I think it’s scoring the timely goal, getting the timely save, scoring a timely power play goal and getting a timely penalty kill. It is much like comedy, the No. 1 rule is timing.

Det ovan är ett citat från Dallas coach Marc Crawford. Orden uttalade han i december, då Stars var ett av ligans hetaste lag. Nu går det tyngre för Dallas – som kämpar om en slutspelsplats – men citatet är ändå ett av säsongens bästa. När ett lag hittar rytmen och formen är det precis det som det handlar om. Timing. 

DETROIT
Red Wings senaste svensk är Gustav Nyquist, som nyligen debuterade för farmarlaget Grand Rapids. Om ni inte följt University of Maine de senaste åren (eller Malmö J20 mellan 2006 och 2008), så är risken stor att ni aldrig sett Nyquist spela. 
Av de här bilderna ser det ut som om 21-åringen vet hur man skjuter en handledare.

EDMONTON

Köpte ni USA-bilagan förra hösten minns ni ett lååångt dokument om Edmonton och deras young guns. Vi följde Oilers, med Hall, Pääjärvi och Eberle i spetsen, under två veckors försäsong. Det var en fantastisk upplevelse att följa ett NHL-lag så nära under en så lång period. Det märktes att hela klubben andades optimism, men samtidigt var det redan då väldigt uppenbart att Edmontons ”oil change” skulle ta tid. Och sanningen är den att varken Hall, Pääjärvi, Eberle eller Omark har levt upp till förväntningarna. 
Omark har gjort tre mål på 45 matcher. Pääjärvi har 29 poäng, vilket ändå är helt okej. Men varken Hall eller Eberle finns med i diskussionen om Calder Trophy. De fem spelarna som i stället lär göra upp om utmärkelsen är San Joses Logan Couture, Carolinas Jeff Skinner, Chicagos Corey Crawford, Islanders Michael Grabner och Philadelphias Sergei Bobrovsky. 

/Stefan.