Sedan två år tillbaka har jag haft en kille. Han heter Kristoffer jag var onormalt, på gränsen till sjukligt, kär i honom. Besatt skulle man kunna säga. Det är jobbigt att vara tillsammans med någon som man är så förälskad i att det gör ONT.

 

Nåväl för att göra en lång historia kort så flyttade han med mig från Åland till Stockholm när jag fick jobb på Aftonbladet. Nu tänker han dra hem igen. Han hatar Stockholm.

 

Fan, det är jobbigt att inse att man blivit lämnad.

Men va fan, Färjan-Håkan verkar ju ha det rätt soft eller hur?