Efter att Christian gapat och skrikit om att House of Cards är en måsteseserie (även att han ”skulle börja jobba med politik” efter att han sett den) har jag nu börjat titta. Jag har bara sett tre avsnitt, men efter att ha blivit förstörd av sex säsonger Gossip girl, där man får en intrig i VARJE scen, känns det som att det här serien bara lunkar på.

Precis som Six feet under och Sopranos. Det bara pågår. Fem minuter kan gå åt att skildra hur någon sitter på ett fik och äter en bagel, typ.

Jag säger inte att det är dåligt, jag säger bara att jag tror att jag måste bli bättre på att ”bygga broar” mellan mitt serietittande för att inte få de här bråddjupa kontrasterna.

Nu sitter jag mest och väntar på att någon ska vara otrogen med sin bästa väns mamma.

I morse skrev jag en kortare artikel om Green day-sångaren Billie Joe Armstrong. Han hade ett piller- och spritrelaterat meltdown under en konsert i Vegas och har inte visat sig i offentligheten sedan dess.

Nu har Rolling stone bara släppt två citat från den kommande maffiga omslagsintervjun, men ett av dem svider tammefan i själen att läsa:

”Jag kunde inte förutse var jag skulle hamna under natten. Jag kunde vakna upp på en soffa i ett för mig helt okänt hus. Jag kom inte ihåg hur det gick till. Det var helt svart.”

Precis så där levde jag livet för några år sedan. Innan en festkväll kunde jag bara be till någon högre makt om att jag skulle lyckas ta mig hem till min egen säng. Oftast slutade det inte där, tyvärr. Det blev, precis som Armstrong säger, okända soffor, sängar och ibland golv. Och allt var helt svart dagen efter. Ingen aning hur jag hamnat där jag hamnat, vad jag sagt eller gjort eller hur i hela fridens namn jag hade betett mig.

Jag ville ju inte ha det så här.

Samtidigt, när jag beklagade mig, fanns det så många som hjälpte en att släta över eländet. Folk skrattar åt ens fyllebravader, någon kanske till och med försöker bräcka storyn med något ännu värre hon/han gjort när de varit packade. När man har det här självskadebeteendet är det också så lätt att dra till med folk som haft det värre. Tänka att va fan, jag hade ju bara två timmars minneslucka, tänk på vad Ozzy Osbourne/Lindsay Lohan/Charlie Sheen haft när de levt runt som värst! Flera veckors luckor! Kanske MÅNADER!

Jag blev expert på att rättfärdiga mitt beteende med otroligt idiotiska försvar. Till slut kunde det faktum att jag förstört en fest eller sårat min kille ursäktas med att jag ju ”i alla fall inte DÖDAT någon”.

Och när det gått så långt, då är man ute på jäkligt hal is.

Folk skriver om att Renee Zellweger var packad på scenen under Oscars. Och ja, hon ser ju inte helt stabil ut i det här klippet och det vrider sig i kroppen när jag ser det för EXAKT så där har jag sett ut SÅ många gånger. Man står och låtsas följa med i samtal, rör sig i slow motion och ler dumt.

Både min lillebror och Malin vittnar om att det enda jag gör när jag är full är att stå och smila upp mig med dimmig blick.

Huvudsaken är ju som vi alla vet att man är snäll.

http://youtu.be/59aJ7TUzawI

I går strosade jag glad i hågen genom varuhuset Pub här i stan när jag fastnade vid en sminkhylla. Märket var Jane Iredale och det marknadsförs som ”hudvårdande makeup” och inget drar min uppmärksamhet såsom smink som säger sig göra underverk för hyn.

Snabbt kom en kvinna i vit rock (varför HAR de läkarrockar!?) fram och ville pensla på mig både det ena och det andra. Jag låter mig givetvis dras med i det här, för är det någonting jag älskar så är det när någon okänd människa penslar på mig mirakelpulver och puder.

”Kolla dig i spegeln, ser du att det smält in i hyn?” sa hon och jag tittade och såg egentligen inte så stor skillnad från hur jag såg ut innan, men om det smält in så är det kanske så det är meningen att det ska se ut.

Dittills allt gott. Sedan kommer man ju förr eller senare alltid in på den trista delen, när hon bara:

600 kronor blir det, om du vill ha burken som du förvarar pudret i också.

Jag går därifrån med den här minen: :((((((

Det är inte bara snömannen som tycker att det är soft att sova i bil.

Här från en intervju med en åländsk bilmacksägare:

Jag ringde till Ålandsbanken i går för att höja maxgränsen för summan man får överföra per dag. Kvinnan frågade vänligt om jag hade mitt användar-id och det svarade jag att nej, det hade jag tyvärr inte tillgängligt.

”Kan det möjligen vara så att du känner någon som jobbar på banken som kan identifiera din röst?” frågade bankkvinnan.

Här tvekade jag länge, för Åland är en liten plats, men jag känner inte någon vid namn på kontoret direkt. Jag vägde fram och tillbaka, och till slut klämde jag fram:

– Jag jobbar ju som journalist och så… skriver krönikor i Ålandstidningen. Kanske finns det någon där som råkar känna till mig.

Den glada bankkvinnan säger ”ett ögonblick ska jag höra efter på kontoret”.

Här följer en smärtsam minut där jag bara kan föreställa mig hur hon står framför sina bankkollegor och hojtar:

– ZANDRA LUNDBERG!? Är det någon av er som känner till henne? Hon menar att man borde det! Hon skriver tydligen i TIDNINGEN!?

Och man tänker sig hur folk sitter där och stirrar håglöst in i sina datorer och skakar frånvarande på huvudena.

Sedan kommer hon tillbaka i luren och säger:

– Nej. Nej tyvärr, ingen vet vem du är.

Det har HÄNT något med min hårbotten. Den är torr och kliar något fruktansvärt och jag är där hela tiden och river. För någon vecka sedan berättade Christian att han sett att jag också krafsar mig i sömnen.

När jag var till frisören så uppmärksammade hon det här, att jag ser alldeles för sorglig ut där i huvet. 

Så nu har hon berättat för mig vad jag ska göra: jag ska ställa in en skål med vatten i sovrummet för att öka fuktighetshalten (eller vad det heter).

Nu tänker jag mig att det är som att jag sover i en djungel! Eller i alla fall ligger i en hängmatta i sydostasien och allt, huden, hårbotten får sig en superkur. Har bara testat en natt nu men, känner mig faktiskt redan som en bättre människa.

Hej hå, i dag lördagsjobbar jag med Melodifestivalen från redaktionen.

I går hade vi Jacksonkväll som väl spårade ur i någonting annat rätt snabbt.

Vi började i alla fall med att äta kinamat. Mikes favo.

Och sen körde vi quiz och åt mums mums och där någonstans blev det intressantare att lyssna på Lady gaga och spela kort.

Kuriosa: blomman som står på bordet har jag fått av en kvinna som jobbar i blomaffären i närheten av oss.

Jag var in en fredag och skulle köpa tulpaner och hon sneglade så nyfiket på min bok att jag bestämde mig för att gå och köpa ett ex till henne dagen efter. Hon blev väldigt överraskad och glad. Och man blir alltid lika glad när man tittar på blomman.

I dag snor jag en lista från den bästa bloggen, nio till fem!

Hur har din dag varit?

– Fantastisk! Nyss kom kollegan, webbredaktören Olle Kvarnsmyr, och sa: ”Jag fick precis erbjudande om att bli klippt som en nordkorean”. Då skrattade vi väldigt mycket här på redaktionen.

Vad skulle du ha hetat om du inte fått det namn du har nu?

– Mamma säger att jag skulle ha hetat Kim om jag blivit en dude.

Vilket är ditt största beroende?

– Cola light. Och cigaretter i samband med alkohol.

Vad gör du när ingen annan ser?

– Jättetråkiga saker. Ligger på soffan och kollar mobilen.

Finns det något helt vanligt en gör som du tycker är ovanligt roligt?

– Det är roligt när gamla farbröder sitter på t-centralen och läser Klick!

Om du skulle bli psykiskt sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?

– Om jag skulle bli? Hm. Har nog varit psykiskt sjuk så det räcker och blir över.

Vad beställer du på krogen?

– På restaurang: dry martini, vin och konjak. I bar: rödvin, torrt vitt vin, öl eller gin och tonic.

Vilken är din största skräck?

– Folk med dålig kvinnosyn.

Hur gör man för att ragga på dig?

– Ja inte tar man till nåt ”knep” i alla fall.

Vad har du funderat över på sistone?

– Positivt tänkande. Livet blir så mycket härligare med glada tankar!

Vad var det konstigaste som hände i helgen?

– I fredags: En man utanför Southside vid Zinkensdamm berättade att han var 50 och redo för kärleken och sedan frågade han om vi skulle gifta oss.

När skäms du?


– När Aftonbladet publicerar något som de enligt mitt tycke inte borde ha publicerat.

Berätta om en minnesvärd bakfylla du haft?

– Glömmer aldrig bakfyllan och ångesten i Thailand efter att min väska med ALLA mina saker försvunnit. Hemskt var det.

Vem är den mest kända människa du talat med?

– George Clooney, när han var och spelade in The American i Östersund. Eller Whitney Houston utanför Grand hotel, men hon pratade inte tillbaka 🙁

Vilket uttryck använder du lite för ofta?

– ”Så här”, ”typ”, ”deppigt” och ”fy fan”.

Har du någon gång fått en konstig komplimang som varit bra ändå?

– Jag får rätt ofta höra att jag inte är klok. Men jag tror att det menas på ett bra sätt.

Vilket är ditt vanligaste vardagsproblem?

– Att det är så förbannat jobbigt att kånka på träningsväskan.

Vad gör du när du är ledsen?

– Gnäller.

Om du bara fick ha på dig en sak för resten av ditt liv, vad skulle det då vara?

– Strumpbyxor, svart lite-ovanför-knä-lång kjol, svart linne med en transparent mörkblå/vinröd skjorta över. Bekväma men ändå fina högklackade skor.

Har du någon gång slagit någon?

– O ja, ”slogs” en del med min pojkvän i tonåren, mest knuffar och sånt. Bitchslapat kompisar, rivit dem i håret. Också i tonåren. Givit mina småbröder en rad omgångar i barndomen. Ångrar allt förstås.

Vad ser du fram emot just nu?

– Jacksonkvällen med Christian i kväll!

Jag pratade om bröllop med min frisör i går. Hon hade haft en riktig marängtillställning med ett partytält inrett på klassiskt amerikanskt vis. Vita tyger överallt, kristallkronor i taket. Ja jisses, det var så vackert så det stog en upp i halsen bara av att se bilderna.

Tanken är att vi ska gifta oss nästa sommar.

Men det finns ju typ EN MILJARD sätt att gifta sig på.

Mitt största problem är att jag vill bjuda in hela världen. Typ varje människa jag någonsin pratat med. Och det blir ju … dyrt. Och pengar växer ju inte på träd som vi alla vet.

Ungefär så långt har jag orkat tänka hittills. Sedan blir jag alldeles matt.

Jagger.

Moss.

Pamela!

Megan Fox (vigselförättaren!!)

Kennedy.

Nåt fint.