Arkiv för December 2011

- Sida 1 av 4

Kajsa och kärleken.

av Zandra Lundberg

Kajsa och jag har känt varandra sedan vi var små och hade limegröna stretchjeans från postorderkatalog.

Hon går alltid på känsla. Nån annan hade troligtvis tänkt över en eller tolv gånger före man tog sitt pick och pack och flyttade till Thailand på obestämd tid till en dude som man haft en semesterromans med. Kajsa bara gör – och för det älskar jag henne.

Nu har hon träffat en ny kille. Och herregud. Ingen kan vara kär som Kajsa kan. Hon slår alla romantiska komedier man någonsin sett. Richard Gere och Julia Roberts kan fara åt helvete med sina kärleksaffärer!

Skärmavbild 2011-12-30 kl. 11.23.49.png Skärmavbild 2011-12-30 kl. 11.24.46.png Skärmavbild 2011-12-30 kl. 11.24.57.png Skärmavbild 2011-12-30 kl. 11.25.17.png Skärmavbild 2011-12-30 kl. 11.25.24.png Skärmavbild 2011-12-30 kl. 11.25.48.png Skärmavbild 2011-12-30 kl. 11.26.02.png Skärmavbild 2011-12-30 kl. 11.26.13.png Skärmavbild 2011-12-30 kl. 11.26.25.png

Pengar.

av Zandra Lundberg
531641.jpg

Min ex-kille tog sig Kungsholmen – alltså en annan stadsdel – för att köpa duschkräm. Där kunde man göra en bra deal på Palmolivetvål. När jag hävdade att han var snål menade han att han bara ”fördelade sin ekonomi”.

Resonemanget löd: om han sparade in på tråkigheter (duschtvål) kunde han lägga mer pengar på viktigheter (oxfilé).

Jag har aldrig haft jättetrubbel med pengar. Å ena sidan har jag haft månadslön sedan jag var 17, å andra sidan slutade jag till följd av min livkris/depression för något år sedan betala mina räkningar vilket innebar att kronofogden flåsade mig i nacken, men den fadäsen var rätt snabbt överstökad (man kan dock plussa på några tio tusentals tusenlappar i psykologkostnader).

HUR SOM HELST.

Om jag räknat rätt, och det vette gudarna om jag har, så går jag en tajt ekonomisk framtid till mötes.

Halva lönen går åt till hyran och träningskostnaderna äter upp sin beskärda del.

Så kommer vi till mat – här finns det ALLVARLIGA problem. Jag är så oprismedveten. Utan att skämta här nu skulle jag kunna veckohandla på Seven Eleven. En burk tonfisk för 45 spänn, det är väl rimligt?

Glatt skulle jag pröjsa 29 spänn för en liter mjölk för jag har INGEN jävla aning om vad en mjölk ska kosta. Jag vet inte vad som är skäligt pris för ett kilo kyckling. Ingen susning. 100 kronor? 1000 kronor?

Ett paket flingor? 12 kronor? 76 kronor?

Ett äpple? 2 kronor? 16 kronor?

JAG VET INTE!

Och du borde hålla käften.

av Zandra Lundberg

Ändå skönt att tonåren är över.

Kom att tänka på när man satt och pratade med någon kille. Kanske skrattade, hade ett moment, eventuellt var man lite intresserad, eventuellt var man inte det.

Då kom alltid någon fullständig taktlös idiot till ”kompis” förbi och hävde ur sig:

– Åh ni passar så bra tillsammans. Ni borde bli ihop!

Och efter den sägningen dog ju allt.

Tack mamma, en självhjälpsbok! Precis vad jag behövde.

av Zandra Lundberg
-1.jpg

Min mamma ger mig självhjälpsböcker av den här typen i julklapp med orden ”om några veckor blir det förhör”.

Min mormor är av åsikten att man helst ska hålla sig så långt ifrån män som möjligt.

Och själv går jag runt och yrar om Den Stora Kärleken.

Jag vet inte vem som är mest ute och cyklar. Förmodligen allihop.

”Med Coldplay i lurarna”.

av Zandra Lundberg
Agneta+Sjödin+om+uppbrottet+från+Peter+Svensson.jpg

Viktiga saker fastnar inte.

Idiotiska saker fastnar.

Historialektionerna i gymnasiet till exempel. Jag minns märket på historialärarens jeans (Lee) och träslaget på borden i klassrummet (fejkad bok) men vilka strider som utkämpades i Mesopotamien är fan som bortblåst.

I somras åkte jag till Nacka och intervjuade Agneta Sjödin. Jag minns att hon hade en enorm Anton Corbijn-poster i hallen och att hon berättade att hon alltid går morgonpromenader.

– Jag går alltid ut och går före frukost med Coldplay i lurarna.

Det där har jag tänkt på då och då. Har ingen aning om varför. Inte så att hennes morgonpromenader satt något avtryck i mitt liv på något sätt. I alla fall: när jag satt och väntade på min PT häromveckan bläddrade jag igenom Sats medlemstidning. Där var hon igen, Agneta Sjödin och hon ojade sig lite över att hon inte alltid hinner träna så många danspass i veckan som hon skulle vilja. Men där flikade hennes PT in och sa att hon går ju ändå promenader. Och så var vi där igen:

– Ja, jag går morgonpromenader med Coldplay i lurarna.

Och sedan dess har Agneta och hennes morgonpromenader tagit gigantiska proportioner i mitt vardagliga liv. VARJE morgon när jag stiger upp så tänker jag på Agneta och hur hon pluggar i sina lurar, förmodligen urban ears, tar på sig en enhetlig fritidsuniform och går ut och går.

Det här är ju SINNESSJUKT.

Det kan vara början på en lång och utdragen tid där jag slussas mellan olika psykinstanser och skriver kritiska insändare till Södermalmsnytt om ”vården”.

Nåväl.

Detta om detta.

Diskmaskinjul.

av Zandra Lundberg

Annars då? Julen. Jag låg på kökssoffan hemma hos mamma på Åland och stirrade framför mig. Tänkte att jag skulle gå ut på juldagen. Tänkte att det skulle jag absolut INTE göra. Det sista jag behöver just nu är alkohol, ångest, självdestruktivitet och ex-killars hångelsessioner med nya flickvänner hit och dit.

Stå där i någon lite för tajt klänning, blek, julbordssvullen med tolv ton smink. Vingla omkring med en gintonic. Nä nä nä.

Låg och uppskattade ljudet av ett hem i stället. Min lillebror som visslar, mina yngsta småsyskon som bråkar, mamma som stökar i köket, diskmaskinen. Om jag bara fick välja att höra ett ljud resten av livet skulle det bli diskmaskinljud.

Kärlek är för dom.

av Zandra Lundberg
teenage-love-stories-300.jpg

Det är så lätt att bli bitter.

Jag gjorde en deal med mig själv om att inte bli det. Jag vill tro på livslång kärlek och att det finns en för alla osv. Men det är inte så JÄVLA enkelt när två förhållanden gått åt helvete på ett år! TVÅ!

Jag kan hålla mig för skratt, om man säger så.

Jag har alltid tyckt att det är så himla fint med folk som hittar varandra när de är unga. Typ kring 18-20 och lever med varandra i resten av livet, växer ihop, skapar tryggheten jag aldrig fick. Ett stillsamt hem. Aldrig hårda ord. Kramar och respekt för varandra. Sovmornar och långa promenader i solskenet. Stort kök och långa diskussioner om allt och inget. Jag ville så otroligt gärna ha det. Nu blev det – uppenbarligen – inte så för mig, jag måste ta in det, det blev inte när jag var 20, men jag hinner. Bara jag inte blir bitter.

Jag får fan inte tillåta mig själv att gapa:

– Jag är så trött på män.

– Relationer? De går ju ändå åt helvete.

– Kärlek är ett luftslott.

Men det är inte det lättaste.

För tillfället får jag stoppa mig själv flera gånger varje dag.

Teenage_love_II_by_Massat.jpg

Äntligen över.

av Zandra Lundberg

ÄNTLIGEN är julen förbi.

Personligen tycker jag att julafton är ett skinkosande helvete. (Och det här är på inget sätt ett försök till att döda glädjen för alla julälskare så ge fan i att bli kränkta).

Resten av året går det att förtränga, det går att hålla för öronen och bara gå rakt fram, gå, gå. Så kommer julen. Det går inte att komma ifrån att julen är för de lyckade familjerna. Aldrig blir det så tydligt om någonting är skevt som på julafton. Det finns en helig jävla bild av julen där väluppfostrade ungar sitter uppradade och väntar spänt på tomten. Julklapparna ska staplas på varandra så att granen slår i taket, hemmet ska vara ombonat och varmt och hej tomtegubbar slå i glasen.

Om en lillebror är död, om morbror blir packad, om pappa gråter, om mamma ger ungarna stryk, om det inte finns några pengar till julklappar – INGEN annan gång på året skiner det igenom lika klart som när julen kommer innanför dörrn och flåsar ansträngt.

julafton_180528227.jpg

Inget är heligt längre.

av Zandra Lundberg

Jag får ett pressmeddelande om att man kan ladda ner Kalle Ankas jul till ipad och iphone. Tydligen kan man också välja specifikt vilka delar man vill ha, för att slippa slösa dyrbara julaftonsminuter åt Disneys skitinslag.

Det här påminner mig om en barndomsjul då någon av mina småbröder, Sonny eller Jannik, fick Kalle Ankas jul på video i julklapp och vår finska morfar morrade från sitt soffhörn att INGENTING VAR HELIGT LÄNGRE.

Haha, som att det var det som avgjorde saken – nu finns Kalle Ankas jul på vhs så man kan se det året om. Nu är INGET heligt längre.

Där gick gränsen.

DET VAR TAMMEFAN DROPPEN!

kalleanka.jpg

Bussresa och förvirrade grinchar.

av Zandra Lundberg

Min gårdagskväll var som en sitcom.

– Åkte till Coopbutiken på Mariatorget för att hämta ut ett paket från posten. Den grönklädda expediten söker på en hylla där paketet förväntas förvaras, men får direkt något bekymrat i blicken. Hon frågar vilket företag det skickats från, om det ska vara mjukt eller hårt. Hon hittar det inte. Så här i juletider ligger det sisådär 10 000 paket där bakom kassan och hon får nu systematiskt börja vända och vrida på varenda ett. Efter någon minut kallar hon på hjälp och en grönklädd yngre tjej kommer kilande och också hon börjar vända paket. Snart inser de att det behövs fler mannar, så de ringer på en plingklocka, det tjuter i hela butiken och plötsligt är varenda grönklädd jävel där och engagerar sig i sökandet efter mitt paket. Som förvirrade grinchar rotar de runt bland hyllorna. ”HÄR!” ropar en gröning plötsligt och lyfter mitt paket ovanför huvudet i en vinstgest. Man applåderar! Det är full fest bland paketen! High fives delas ut bland grincharna!

grinchen_78892867_178179238.jpg

– Eftersom jag ändå är halvvägs till Hornstull tänker jag åka dit och träna. Hoppar därför på en buss. Men bussen går inte alls till Hornstull, den går till Tantolunden. Helt jävla fel. Vid slutstationen tittar busschauffören menande på mig att jag ska kliva av. Jag förklarar att bussen inte riktigt åkte dit jag hade tänkt mig.

– Vart ska du? frågar han kort.

– Hornstull.

– Då skjutsar jag dig dit.

Så sitter jag ensam med privat busschaufför och kuskar längs Stockholms gator.

Tänkte till och med tanken att ge honom en kram som tack för besväret. Men sedan ångrade jag mig.

Någon måtta får det vara med all tacksamhet.

Sida 1 av 4
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori, Patric Hamsch
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB