Arkiv för August 2011

- Sida 1 av 4

24.

av Zandra Lundberg

I går var det min födelsedag och jag blir alltid lite deppig av sånt. Inget skit om att ”åh jag blir äldre och kommer att dö snart”. Nej, jag blir deppig av dagar då man förväntas vara glad i allmänhet.

Så min tanke var att jag skulle ligga JÄVLIGT lågt.

Men sen. När man hittar tre av sina bästa vänner utanför jobbet och de tar med en till bar och sätter ett glas bubbel i handen på en, då kan man ju omöjligt vara nedstämd.

Och sedan att man till på det har en kille som kommer över och bjuder på kräftor, ja, då kan man ju inte annat än att tacka någon högre makt för att det råkade hamna så fina människor i just mitt liv.

Så himla fin dag.

-2.jpg

Jag i någon form av furutron.

-3.jpg

Johanna var fin i sin Batmantröja.

-1.jpg

Av Mona fick jag två paket cigg och ett kaffegram. Haha.

-4.jpg

Malin pratade mest om att hitta sin ”signaturdoft”. Hon har blivit alldeles förvriden sedan började med det. Det är toppnoter hit och sandelträ och basnoter dit.

SVT:s marmeladkokare.

av Zandra Lundberg

Hej hej hallå, har tillbringat förmiddagen i SVT:s deppiga bunker på Gärdet. Det var pressdag för höstens tablå och det är väl trevligt och så. Intervjuade en av mina idoler och det blir ju aldrig bra. Kristian Luuk bara tittade på mig och skakade på huvudet och sa ”vilken flamsa du är”. Herregud. Jag bara svamlade och stammade och skjut mig i huvudet snälla någon. Vill vakna i morgon och besitta Janne Josefssons intervjuteknik tack på förhand.

Nog om det och över till SVT:s märkliga marmeladkokare. 

När vi kom ner i bunkern står det alltså en långhårig man och kokar marmelad – chokladhallonmarmelad! – i mitten av rummet. Det här är så konstigt. Vill ni fördjupa er i ämnet underliga pr-jippon kan ni göra det här.

Nu återstår bara att se vad TV4 ska bräcka dem med på deras pressdag på onsdag.

Kanske en ko som man får mjölka kaffemjölken själv ifrån?

Eventuellt någon Per Morberg-look-a-like som knäcker nacken av kaniner och kokar i lergryta framför ögonen på folk?

Kanske självaste JESUS står där och förvandlar vatten till vin?

-1.jpg

Notera även höstlöven.

Lycka kan vara en skranglig IKEA-säng.

av Zandra Lundberg

Att bo i Stockholm är som att vara ihop med något annat psycho. Ena dagen stryker han dig på kinden och lovar guld och trygghet och andra dan har han packat sina väskor och några månader senare får man ett vykort poststämplat i Kuala Lumpur. Jag har redan berättat om vilket helvete jag fick när jag först flyttade till Stockholm och hamnade i en indisk mat- och sexorgie.

Efter det lyckades jag fixa en halvmöblerad etta på Söder. Den lyckan, när jag kom in där och insåg att det var mitt om så bara för ett litet, litet tag. Gud. Det var svinkallt och lite dragigt och en arg finsk grannkvinna skällde på mig för att jag ”kom hem sent på nätterna” (jag jobbade nätter) men jag tror aldrig jag har varit mer tacksam över att ha en racklig IKEA-säng att smula knäckebröd i.

Jag bodde bara där i tre månader. Men det var en fin tid. Det var det.

-1.jpg-2.jpg

”Men SÄG att jag ser fet ut nu då”.

av Zandra Lundberg

I går stod jag i ett provrum på Åhléns med en jacka som jag prövat kanske 700 gånger men antagligen aldrig kommer att köpa. Gud va jag är på Åhléns hela tiden. Får det att låta som jag bor där.

I alla fulla fall.

Utanför, i provrumsgången härjade en lätt neurotisk kvinna med en stackars expedit.

– URSÄKTA! Jag måste bara fråga, tycker du den här är för liten på mig? För alltså jag är på väg att gå ner i vikt och ja. Då kommer den ju att sitta perfekt.

Expedit: – Jag tycker att den sitter bra. Om du tar en storlek större blir den ju för lös.

– Ja… det har du rätt i. Men titta här: den smiter åt över rumpan.

Expedit: – Nej det tycker jag inte.

– Men titta här när jag sätter mig på pallen, det veckar sig ju här framme då.

Expedit (låter som att hon önskar att hon hade tillgång till en spruta och något medel som man söver hästar med): – Vad jag kan se så sitter den bra.

(Kvinnan låter lite frånvarande, som om hon pratar till sin spegelbild) – Sen ska jag ju som sagt gå ner i vikt också så då kommer den ju att sitta bra…

Expedit: – Absolut, men som jag sagt sitter den bra redan nu.

– Tycker du verkligen det?

ALLTSÅ!?!??!?!?

Här hade man ju bara velat stega ut ur provrummet för att ta tag i den här helt sinnessjuka diskussionen.

1. Att köpa en storlek mindre ”för att man ska gå ner i vikt” är ju samtidens största blahasägning. Det kanske finns ett exempel från 1998 då det faktiskt var någon som gick ner ett par kilo och kom i sina 27:or men annars är det bara ren LÖGN för det kommer aldrig att hända.

2. TITTA DIG I SPEGELN om du nu undrar hur klänningen sitter.

3. Köp en storlek större och krymp skiten i tvätten om det nu är så bekymmersamt att den veckar sig när du sitter.

Men jag var ju tyst så klart. Lommade hem utan jacka.

Så otroligt himla fint.

av Zandra Lundberg

Först den här dialogen i kommentarsfältet här på bloggen.

Bild 1.png

Sedan får jag två burkar på posten! Så OTROLIGT vackert och snällt. Blir tårögd och lite lite av den cynism som är grundrotad i mig luckras upp. Än finns det varma underbara fina människor kvar där ute (och någon som bryr sig om mig och mina kakbehov).

-1.jpg

Tack tack tack tack.

Hjälp! Jag vill inte ha min kompis lönnmördad.

av Zandra Lundberg

En vän hör av sig och är allmänt rådvill. Varför hon vänder sig till mig vet jag inte. Med tanke på att jag på några få aktiva år i relationer lyckats få varenda en att gå käpprätt åt helvete är jag väl kanske inte den bästa guiden. Men det är en annan fråga.

Hur. som. helst.

Hon har då träffat en kille ute ett par gånger i sommar. Han verkar bra på alla sätt och vis, lite äldre, snygg, snäll och ger sken av att vara en sådan som drar ut stolen åt svärmor på söndagsmiddagarna (där han aldrig släntrar in oduschad och bakfull). Till saken hör att han bor utomlands eftersom han jobbar på ett större företag där han antagligen har många betydelsefulla papper att vända på.

Ok. Nu har han bjudit dit henne på en weekend i all enkelhet.

Min första spontana reaktion var:

– ÅK! Gud vad romantiskt!

Sedan tänkte jag efter två sekunder. Han kan vara ett psyko. Det kan ju vara så att hon åker dit med ett leende, försvinner, hennes Facebookbild blir löpsedlar över hela Europa och efter ett par månader hittas hon i 36 delar i en svart sopsäck på någon bakgata.

Jag har absolut ingen erfarenhet av sånt här.

Ska man åka eller?

Ska man börja researcha den här människan? I så fall: hur då? Man kan ju inte gärna börja ringa upp snubbens kompis och bara ”hej, hej ville bara kolla att din polare inte brukar lönnmörda folk på fritiden”?

Någon som känner att de vet någonting om sånt här kan väl komma med något smart tips kanske?

(Om inte annat för att jag ska kunna frånsäga mig ansvaret när likdelarna ska identifieras).

Kikki Danielsson.

av Zandra Lundberg

Kikki Danielssons nya show heter ”Kikki gråter ut”.

Det är det bästa jag hört sedan min 87-åriga mormor förkunnade att hon börjat med ”jymping” för något år sedan.

Gynningfrukost.

av Zandra Lundberg

Livet rullar på igen. Efter sjukdom kommer jobb, som jag brukar säga.

I morse när jag åt frukost kom jag att tänka på Carolina Gynning.

När hon träffade den här innebandyspelande smilfinken hon hänger med nu för tiden så bytte hon ju livsstil. Från att ha vrålat sig omkring, clownsminkad, på Stureplan om nätterna med ett par liter champagne och gudvetvilka kemikalier i kroppen så bestod hennes nya tillvaro av milslånga löprundor i tajts med neondetaljer och ipod kopplad till olika kroppsdelar om vartannat. Utöver skenandet innebar det nya livet ”en naturlig look” och dessutom gjorde hon en stor grej av att nu, nu för tiden äter hon minsann en stadig frukost.

Frukost har varit ett viktigt inslag i mitt liv. Jag är den första som ställer mig och i sann Gunde Svan-anda proklamerar vikten av en skål havregrynsgröt på morgonen. 

Därför kan jag bli provocerad, nästan lite stött av det som Gynning kallar en ”stadig” frukost.

Hon åt ett finncrisp och en banan. Och då kan man ju tänka att hon skämtar. Men nej. Det gör hon inte. Hennes stadiga frukost ÄR ett torrt finncrisp och en banan.

Fy fan säger jag bara.

Hon må påstå att hon har en ”naturlig look” trots att hon har tre deciliter lipgloss, TROTS att läpparna fullkomligen dryper – DROPPAR – av glans. Fine. Det bryr jag mig inte om.

Men fy fan för Carolina Gynning och hennes stadiga frukost.

Bild 2.png

Så fint.

av Zandra Lundberg

Eftersom jag har varit sjuk har jag varit rätt så bortkopplad från det mesta. Men här är det vackraste som gårdagens tidning hade att erbjuda:

Bild 1.png

Och han svarade ja!!!

Grattis Therese och Frans! Hoppas ni får ett alldeles, alldeles underbart liv ihop.

Gråtdag.

av Zandra Lundberg

I dag har jag lipat till:

1. Välkommen till helvetet, dokumentär om charmiga livsglada Alexander Ritchey som hade drömmar, som skulle bli pingisproffs men hamnade i drogträsket och inte lyckades kravla sig upp igen.

helvetet_455.jpg

 

2. Den här texten om kärlek. Överlag är det svårt att sätta ord på exakt vad man känner när man känner kärlek. Många försöker men ofta blir det rätt platt. Jag tyckte det här inlägget var väldigt lyckat.

Sida 1 av 4
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Felix Blom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB