Redan när jag var 16 och fick jobb på Ålandstidningen så började min mormor att klippa ut allt hon kunde nosa upp med min byline. Och när jag sedan började skriva krönikor så gick hon bananas med saxen! Hon klippte och klippte och klippte och när man kom hem till henne så drog hon ut en stor byrålåda som var fullproppad av mina alster. Om det inte varit min mormor hade det varit någonting väldigt osunt, något sinnessjukt, över den där lådan.

Fatta om någon av Sofi Fahrmans släktingar har samma vanor. Flera saxar måste vara utnötta vid det här laget! Den släktingen borde ha drabbats av saxarm! Snart måste en assistent anställas för att hinna med alla klippningar! Kanske det är nästa program efter Stylisterna – sponsrat av Fiskars.