Tänk er att det här är en serie om en tragisk 23-åring liv.

Det här är klipp nr 1:

11.00 i lördags morse vaknade jag med huvudvärk efter fredagens fylleslag och tänkte ”nu dricker jag aldrig mer”.

Dagen innan hade jag rökt typ 300 cigg och druckit 500 glas vin. OCH dessutom fyllemessat en snubbe och frågat om han är i Japan. Hur konstigt är inte det? Han ba ”eh nej?”.

Klipp nr 2:

Klockan 20.30 jag har våldfört mig på mitt ansikte med en skrubbvante för att få tillbaka någon form av lyster.

Är ändå likblek. Drar på mig en svart klänning som har börjat sitta alltför tajt. Fixar det med ett par maginsugande strumpbyxor (SÅ ledsamt). Går till en av söders deppigare barer, Malmen, och häver i mig mera vin med Malin Collin.

01.30 Hasar mig hemåt. Hatar att gå hem i högklackat. Hatar att gå hem utan kille. Alltså vill inte ha random kille utan någon jag faktiskt bryr mig om. Eller jag vet inte. Random kille går väl i värsta fall.

Klipp nr 3:

11.00 söndag. Egentligen vill jag bara kväva mig med hjälp av kudde men släpar mig motvilligt upp och tänker snart – SNART ska jag ta tag i det här nya, ensamma livet. Kan inte fortsätta vara så här tragisk.

Klipp nr 4:

17.30 Bläddrar lite i Kropp & hälsa. Orkar inte. Funderar på att äta pizza. Orkar inte gå ut. Lagar matlådor. Passar på att äta lite bulgur. Gör det med fingrarna.

20.00 Tittar på Solsidan. Glädjer mig åt att jag åtminstone inte är som Ove Sundbergs fru.

20.25 Kommer på att hon inte är på riktigt.