En liten fråga bara. Finns det NÅGON som säger att de var lyckligare innan de gick ner? Jag dissar inte den här rubriken, jag undrar verkligen. Finns det någon som kämpat och bantat ner sig 20 kilo och känt att nej, fan vad mycket skönare det var när jag drack sås och nätt och jämnt fick på mig mina tjockbyxor och lyckades få till det där härliga pipflåset efter tolv trappsteg? Den människan vill jag läsa om.