För två år sedan drog jag till Thailand tillsammans med mina vänner. Det var snarare en flykt än en semester.

Jag behövde komma bort från allt, jobbet, ex-pojkvänner, blekhet och ångest. Till saken hör att jag har, eller har i alla fall haft, ett rätt destruktivt alkoholbeteende. Jag dricker mig full och sedan gör jag saker mot mig själv som är helt åt helvete. Som den här kvällen i Thailand. Efter alldeles för mycket sang som och cola snubblade vi i väg på slingriga stigar till en avlägsen strandbar. Någonstans där blir jag bestulen på min väska. Min plånbok, min mobil, min kamera. Allt är borta. I stället för att ta mitt 21-åriga fyllejag tillbaka till hotellet dricker jag mer. Och mer. När morgonen gryr och några jävla tuppar gal så tvingar min bästa vän mig att lämna festen.

Med mig släpar jag en cirka 40-någonting tandlös thaiman. Just då är han tydligen kärleken i mitt liv (har jag fått återberättat). Och TYDLIGEN kände jag att det var läge att hångla upp honom utanför hotelldörren.

Så många gånger jag ältat det här i mitt huvud. Vad gjorde jag SÅ för? Varför i HELVETE gjorde jag så för?

Nåväl. I övrigt var semestern bra. Jag blev brun osv.