Kuriosa angående förgående inlägg:

När vi var yngre och sommarturisterna kom från hamnen dragande på sina rullväskor och på hackig svenska med finsk brytning frågade efter sitt hotell brukade jag och mina vänner sporta med att ge fel vägbeskrivning. Åh, lyckoruset när man såg hur de glada ihågen tackade och styrde sina turistsandaler mot det åländska polishuset i stället för hotellet.

MEN! Det här är alltså inget jag sysslar med i vuxen ålder.