Efter jobbet gick Kristoffer och jag och åt den mest lama tikka masalan någonsin på ett indiskt hak på Söder. Så klart vågar jag inte klaga. Jag vågar aldrig klaga. Jag skulle kunna bli serverad något som påminner om krossade blodiglar i en hög och jag skulle ändå hålla käften och betala för mig. Vi hasplade i oss maten och gick och såg The Fighter, boxarrullen.

Överlag brukar jag inte tycka att saker är speciellt pinsamma. Var och en får skämmas över sina egna handlingar, brukar jag tänka.

Men när Kristoffer i går gick ut från biosalongen och skuggboxades – då hade jag hellre velat vara ett söndertrampat popcorn på golvet än mig själv.