Jag har anat det förut – men det är först nu i och med Stockholm-Båstad som jag har insett vidden av min Peter Magnusson-avsky. Den timmen jag ägnade åt Stockholm-Båstad var veckans mest bortkastade, det grämer mig faktiskt. Jag kunde ha hängt tvätt, jag kunde ha skaffat mig ett fadderbarn, jag kunde ha gått med i journalistförbundet eller bara målat mina tånaglar – den där timmen av mitt liv som Peter Magnusson stal får jag aldrig tillbaka. Känslan efteråt är samma som efter en Ben Stiller/Adam Sandler-komedi. Man känner sig smutsig, men fram för allt känner man sig idiotförklarad av, i det här fallet, serieskaparen.

För när, NÄR Peter Magnusson, är det egentligen meningen att vi ska skratta?

När Ola Rapaces karaktär Danne beställer in en inventerad u-båt på restaurangen? När Ola är naken för sjuhundrade gången? När han ligger med den där emo-bruden på båten? När Peter Magnussons karaktär Pavel beställer in makaroner från barnmenyn för att han inte kan med fisk? Eller det allra värsta: när Pavels flickvän håller i en BAUTA telefon?

Å andra sidan, det här är väl bara jag. Nu pratar vi om ett tv-tittande folk som välkomnar en Göta Kanal 4….