Jag står inne på Bikbok och ska köpa någonting, NÅGONTING. Jag är verkligen inte ute efter just de där spräckliga Zanzibarinspirerade blöjbyxorna från senaste Sofis mode eller något färgglatt skynke som sitter snyggt på Elin Kling och enbart Elin Kling. Jag vill bara ha något att skyla min kropp med. Jag skiter i stil. Jag har ingen stil längre. En gång i tiden hade jag det, men det var då. Min stil nu är typ ”postorderkatalog” om ni förstår vad jag menar, random basplagg som man varierar i all oändlighet för att det är ”praktiskt”. Det mesta är svart. Eller grått.

Hur som helst. Jag får syn på en skyltdocka, den där skyltdockan har rätt snygga kläder. Knappt utan att reflektera så har jag hafsat ihop exakt samma plagg i något blixtinfall att se lite cool ut. Men i rädslan att butikstjejen ska märka det här så måste jag kasta med en sjal också. Bara för att visa att jag nog MINSANN har en egen smak. Jag kan inte ge henne den glädjen och bara säga ”OJ vad fin ni stylat skyltdockan, se här har jag plockat ihop exakt samma outfit!”.

Jag är en missunsam och rätt tragisk människa.

Den där sjalen var dessutom helsvart.