Kristoffer kom på besök i går, med sig hade han en ett fullt lass med mina prylar från Åland. Några lampor, tre par gummistövlar, lite prickly heat powder från Thailand och annat skit som jag hamstrat under åren. Vi plockade upp och han samlade ihop de få grejer som han fortfarande har kvar.

Sedan låg vi på soffan, pratade om livet och vår relation och GUD vad jag tycker om honom. Den här människan alltså, som jag gråtit med och älskat och berättat allt för och somnat med hundratals gånger. Nu är det bara en spillra av någonting som en gång var allt. 

När jag sitter där med honom så blir det så OTROLIGT svårt att ta in att jag någon gång ska släppa in någon på livet på samma sätt.

Fattar inte hur Agneta Sjödin orkar utsätta sig för skiten flera gånger per år.