Min barndomskompis My knackade på i lördagskväll. Hon hade med sig en 1/4-dels uppdrucken vintetra och ost och kex. Eftersom vi har åratal att catcha upp med varandra så tog vinet slut alldeles för snabbt och det fanns fortfarande så mycket kvar att prata om. Och jag hade varken öl vin sprit, eller saft för den delen, hemma. Bara en finchampagne. En svindyr flaska som man tänker att man ska spara till något stort tillfälle – dagen då man skrapar hem 25 000 i 25 år på lotto eller skriver 2,0 i högskolesprovet. Men den drack vi och pratade om barndomen! Så himla fin känsla! Som att ta med George Clooney på ett one night stand till sin etta på Telefonplan.