Jag tittade på de två första avsnitten av Glamourama i går. Jag har följt Anna Hibbs, Michaela Fornis och Petra Tungårdens bloggar i flera år och jag förstår givetvis att de ger en vinklad bild av sina personligheter i bloggtexterna. Det vore ju direkt osunt att fläka ut sig hur som helst. Men bloggarna har inte direkt andats business och skärpa, däremot har jag fått höra att ”ja, de här tjejerna är verkligen skarpa EGENTLIGEN”, de väljer bara inte att framhäva det i sina bloggar. ”Men de KAN business, de vet vad de håller på med” har det sagts.

Och så kom första säsongen av Glamourama och då börjar det bli lite misstänksamt att det inte skiner igenom ens på tv att de faktiskt har koll på läget. De vinklas som om de vore, ursäkta nu men, urkorkade. Trion flamsar, dricker vin och kör in i någon snödriva och verkar allmänt ute och svävar. Därför känns det så skönt att man nu, i säsong två, för första gången faktiskt får se att det här är arbetande, tänkande, sköna människor och inte sinnesslöa Maria Montazamis som trippar omkring planlöst på Stureplanskrogar och klirrar i vinglas. Halleluja!

Och Michaela Fornis diss mot systrarna Fahrman när hon hoppas att hon inte blir stylad som dem. Alltså: oslagbart.