Så läser jag då att det ska öppna ett surdegshotell på söder. Ett ställe dit man kan lämna in sin surdeg för att bli ompysslad när man åker på semster.

Jag väntar några sekunder och låter nyheten sjunka in men nej, ”varför kom inte jag på den här idén????”-känslan, den infinner sig inte.