När jag var 16 var jag en sväng och jobbade som barnflicka hos en familj utanför Helsingfors. Barnen ville gå på någon folkparkskonsert och jag hakade på och det var en jävla massa fulla finnar och Melanie C stod på scenen. Där satt vi på någon filt och myste när en full finsk man i läderväst kom fram och lutade sig nära, så nära att jag kände procenten på ölen han druckit (5,2).

”Du är en vackraste kvinnan jag någonsin sett i mitt liv” sa han på sluddrig finska, tryckte sin hand mot sin axel och såg på mig med simmiga starkölsögon. Sedan vinglade han i väg.

Fatta att jag fortfarande tänker på den här komplimangen ibland. Det är något så otroligt fel med det.