Min mamma utsatte mig för förskräckliga saker när jag var liten. Ibland kunde hon säga ”Sandra kom och sätt dig här” (jag hette ju med S på den tiden) och så klappade hon på en plats bredvid sig i den gräddvita skinnhörnsoffan. Hon är inte så teknisk av sig mamma, men hon lyckades fumla sig fram på fjärrkontrollen och knappa på någon VHS ”som hon fick barndomsminnen av”. Det var hemskheter hon visade. Det var någon uråldrig rödmosig man med skägg som låg och lekte med dockor i en säng i ”Beppes godnattstund” och det var den där farbrorn som skulle föreställa en uggla men bara liknade en man med bruna kläder och väldigt dåligt hygien på taket i ”Från a till ö”. Det var alltid så MÖRK tv från när mamma var liten. På kvällarna när jag skulle sova så låg jag vaken och kämpade med att förtränga de här obehagligheterna – och nästa dag kom hon dragande med något nytt. Då var det väl dags för skrot-Nisse eller Albert och Herbert och FY FAN vad jag tyckte dessa program var VIDRIGA.

Stackars mamma, hon ville ju bara väl.