I går, efter att ha varit hos min svindyra jättexklusiva personliga tränare på Östermalm, ringde jag Malin.

Tilläggas bör att jag väldigt sällan rör mig i andra stadsdelar än söder.

Jag: Vad gör du?

Malin: Sitter på redaktio…

(avbryter)

Jag: Fråga vad jag gör!!!

Malin: Vad gör du?

Jag (nöjd): Näman bara för att du frågar så … jag flanerar på Östermalm.

Sedan ringde Johanna och jag fortsätter flanera. Jag går och går och plötsligt har jag ingen jävla aning om var jag är. Jag har gått vilse. Jag tittar på någon skylt med texten Karlavägen. Det säger mig ingenting. Det här måste vara någonting från barndomen, men jag får lätt panik. I morgon lär Aftonbladet rapportera om hyperventilerande ålänning brutalt rånad på träningsväska. Jag ångrar att jag inte bär överfallslarm. Jag fick ett av min mamma en gång, men det var en plastmojäng i samma size som ett a4, ”tappade” den någonstans.

Det här är helt fantastiskt. Jag har bott i Stockholm i ett och ett halvt år och jag är totalt lost efter en tre minuters promenad från Östermalmstorg.