Jag äter lunch tillsammans med cheferna Klas Lindberg och Ulrika Sjöblom. I ett udda försök att förklara på ett ungefär vilken deppig inställning jag har till livet säger jag:

”Om jag fick ett besked om att jag ska dö om ett halvår så kommer jag att vara GLAD att det var jag och inte någon livsglad pensionär som fick den här domen”.

Klas skruvar på sig. Det här gillar han inte. Nu vill han berätta om livet och alla små glädjeämnen som finns och han börjar dra något om lyckan i en riktigt god maträtt eller bara en vanlig tv-serie, men han inser ju att det här är något som ligger djupare, han kommer inte att lyckas förändra min inställning över en microrätt nere i jobbmatsalen.

I stället pratar vi om annat, tar en kaffe och går tillbaka till redaktionen varpå han ger mig den här dvd:n:

 

Alltså jag vet inte… tack?

Ska gå hem och titta. Sedan: Omfamna livet?