KAOSdag i går. Skulle gå på gubbkonsert i Globen med min lillebror Jannik. Kom dit 20 minuter före utsatt tid. Inser att biljetterna var till Roger Waters-konserten DAGEN INNAN. Får panikköpa en ny biljett med skymd sikt till Jannik. Själv är jag glad att slippa eländet och går i stället till en bit bort från Gullmarsplan för att träffa Johanna.

På vägen dit kommer jag på att en cola light skulle sitta fint. Snubblar in på närmsta pub och det är VERKLIGEN ett sunkigt ställe. Det är inrett med furu, luktar alkohol och säkert 27 grader varmt och en massa gubbar med nötta skinnjackor sitter och tittar på en tjock-tv som visar sport i ett hörn.

”NU FLICKAN HAR DU NOG KOMMIT FEL!” ropar någon ölgubbe och alla skrockar så gott de kan med sina nikotinstrupar. Jag beställer en överpriscola och ser mig omkring och upptäcker George Scott. Så konstigt i sammanhanget. För bara någon vecka sedan ringde jag honom flera gånger för en ”Mästarnas mästare”-intervju. Nu bara satt han där och drack öl. Han vet ju inte vem jag är, men hej sa jag i alla fall. Hej sa George Scott. Snygg är han också. Det sa jag inte.

I stället – sjuk ordväxling med ölgubbe i baren:

Ölgubbe (högljutt, minns inte riktigt vilken nivå som är samtalsnivå): E DU UTE Å TRÄNAR?

Jag (har skinnjacka och jeans på mig): Nej, inte i dag.

Ölgubbe: Nä jag ska börja jag, träna. På måndag ska jag börja. Har köpt kort på Eriksdalsbadet. Håller på och laddar upp nu (lyfter menande på ölglaset).

Jag: Jaja, lycka till då.

Ölgubben med träningsambitioner lyfter handen för att skaka hand med mig (väluppfostrad, läser väl Magdalena Ribbing?).

Jag betalar colan och blir tvungen att backa ut eftersom puben är så liten. Vinkar till George Scott. Så konstigt. Där satt han och drack öl.

Överlag en bra dag. Hej då dagboken.

George Scott.