På tal om hockey – jag tittade passivt under hela min uppväxt. Min pappa slukade allt från backhoppning till tennis – men störst av allt var hockeyn. Vi satt ofta i hans soffa, en chesterfieldkopia, i hans lägenhet och såg match efter match. Jag var så frågvis när jag var yngre, ville veta ALLT: vad som händer med tänderna som hockeyspelarna slår ut, hur stora skydd man måste ha för att aldrig bryta nyckelbenen, till exempel. Direkt en fråga var besvarad tjatade jag vidare om någonting annat.

Ibland blev det skarpt läge i matchen och då röt pappa ifrån:

– Vet du att nu får du faktiskt vara tyst, sa han.

Jag hade sån enorm respekt för honom. Och jag kände mig så dum när han sa åt mig. Efter varje åthutning bestämde jag mig för att vara tyst resten av livet. Oftast klarade jag inte mer än tre-fyra timmar.