Japanen och chokladen.
avSnabb tanke: Ponera att jag skulle gå ut i kväll. Säg att jag skulle ta på mig någon ljusbeige skir klänning och dricka några glas mousserande hemma hos mig med en kompis. Sedan skulle vi gå vidare ut på stan och plötsligt får jag för mig att köpa shots och vi dricker, vi halsar i oss. Jag klarar inte av effekten, dricker jag en är jag packad, två har jag knappt något minne dagen efter. Säg att jag dricker fyra. Det börjar bli sent och både jag och min kompis borde ha mumlat om att ”vi ska upp tidigt i morgon”. Men nu skiter vi i morgondagen. Nu ska vi vidare. Åker in till något femställe. Vid det här laget är jag så berusad att jag knappt kan prata. Någon drar med mig ut på dansgolvet, det är en japansk man som vill dansa nära. Jag vill egentligen inte vara så nära men han trycker sig emot mig ändå och jag har inget konsekvenstänk över huvud taget. När det stänger river han tag i mig och motvilligt följer jag med honom till hans hotell. Receptionspersonalen tittar på mig och skakar på huvudet. Jag har dragit med armen över ögonsminket så det är utsmetat i halva ansiktet. Dessutom har jag tappat en sko. Han drar in mig på sitt rum. På bordet har han fullt med choklad. På sängen också. I påsar på golvet. ”EAT” säger han uppmanande. Jag vill inte. ”EAT” säger han igen. Jag går fram till sängen och plockar upp en mintchoklad, men släpper ner den igen. Han tar ett hårt grepp om min nacke och sliter upp förpackningen och trycker chokladen mot min mun. Jag spottar och tuggar om vartannat och det rinner choklad ner på klänningen. Sedan släpper han ner mig och jag landar med en duns på dubbelsängen där jag somnar alldeles brunsmetig bland apelsinkrokanterna.
Bara en fundering.