Kanske hela den här historien säger mest om mig.
avMin kompis har varit på något jävla event av något slag. Hur som helst fanns det gratis öl och hon häver i sig så mycket hon orkar och får syn på någon som hon beskriver som universums snyggaste kille. På något vänster lyckas hon inleda ett samtal med honom, hon är aningen för packad och ORKAR bara inte stå där och spela något jävla spel utan frågar rakt ut om de ska gå hem tillsammans.
Han är på! De går hem och han bjuder på kalkon (så sjukt?). Sedan händer väl vad som nu händer och det blir morgon och hon ojar sig lite över gårdagens orgie i gratisöl och han bara rycker på axlarna och säger att han var nykter.
Jag (upprört): VAR HAN NYKTER????
Min kompis: Ja alltså så reagerade jag också. Först. Sedan kom jag på att det kanske ändå säger mer om mig än om honom.
Jag: Men det måste man ju SÄGA. Du har ju blivit lurad.
Kompis: Äh jag vet inte. Jag tycker det är fint att han är så trygg i sig själv att han kan gå ut utan att dricka.
Jag: Mmm… Men han kunde ju ändå HA SAGT NÅGOT.
Kompis: Men han sa ju något.
Jag (så jävla surt): Efteråt ja. Så dags då.