En av nackdelarna med att vara singel måste vara att det inte finns någon second opinion. Tänker främst på när man står framför spegeln en lördagkväll, har klämt in sig i en nyköpt klänning och funderar på om det funkar eller inte. Någonstans vet man ju att den är aningen för tajt, man kanske inte har RIKTIGT så heta ben att det funkar med jävligt kort klänning och det känns ändå lite svårt att stå för de där limegröna detaljerna, men med dunkel belysning och lite fantasi tycker man ändå att man är en kurvigare version av Kenza.

HÄR blir det problem som singel. Man har ingen som kan mota en vid dörren när sanningen är att man påminner lite om någon 46-årig singelmamma från Gnesta som lagt barnbidraget på en Silja galaxy-kryssning ”med tjejerna”: billiga Din sko-klackar i lack, nätstrumpbyxor som ger effekten kasslerlår, nåt ceriserosa aningen slattrigt linne i baddräktsmaterial vars egentliga funktion är att exponera så mycket tatuerat mammabröst som möjligt och ”tuff frisyr” med geléskulpturerade kvinnopolisonger.

Jag LIDER något frukansvärt av det här: Kastar på mig något (för) kort, rusar ut för att exponera mig i folkmassor, ser någon bild på mig själv dagen efter och ba ”VAD I HELVETE?”.

Då vill man bara strypa sig själv långsamt med ful leopardhalsduk från H&M – eller: bli jävligt bra kompis med någon på Sofis mode.