Jag noterar Nyheter 24:s grej om att Kate Middeltons syster fått stor uppmärksamhet för sin rumpa på nätet.

Själva nyheten kan jag släppa rätt fort men jag kan fan inte släppa den här grejen:

EN LÄPPLÄSARE!? Varför har jag aldrig tänkt på det? Varför har inte alla tidningsredaktioner en läppläsare? Fatta vad många artiklar jag kunde ha skrivit av typen:

”Superstjärnan Whitney Houston njuter av Stockholm:

– Fan vad jag är sugen på en räksallad nu. Får bli en utan dressing, måste tänka på beachsäsongen, säger hon enligt en läppläsare.”

Eller:

”Skådespelerskan Julia Roberts promenerade över Sergels torg tillsammans med en vän.

– Kolla alla överviktiga Burger King-duvor. HAHA! De orkar ju knappt flytta sina transfettfyllda ben – påminner lite om Oprah faktiskt, säger hon enligt en läppläsare”.

Vad tar en läppläsare i timmen? Hur lär man sig sånt? Läppläsarskola? Någon som råkar vara insatt?

I går var jag med i Radio Ett som sidekick till Cissi Wallin. Programmet kan ni lyssna på i efterhand här.

Men Cissi Wallin alltså, herregud vilken fascinerande människa. Hon skulle aldrig få för sig att göra mindre än fem saker på samma gång: hon kan ringa upp någon tjomme samtidigt som hon har koll på twitter och pysslar med någon tenikpryl SAMTIDIGT som hon har en diskussion med någon och funderar på vad hon ska säga när RADIOPROGRAMMET som hon sänder LIVE FEM DAGAR i veckan börjar om 30 sekunder.

Diverse lata idioter brukar sitta vid sina äckliga sophögar till skrivbord och skrocka nöjt om att det är ett ”organiserat kaos”. Det är det inte. Det är summan av en försoffad kontorsarbetares ovilja att kasta papper och tidningar som inte används och gå fem meter till diskmaskinen med sina nersölade kaffekoppar.

Cissi Wallin däremot – hon ÄR organiserat kaos. På ett bra sätt, så klart.

Som många andra mornar ställer jag klockan en timme tidigare för att jag tänker att jag ska gå en morgonpromenad. För något år sedan promenerade jag före jobbet VARJE morgon och nu kan det ju vara så att jag har förvrängt verkligheten en aning, men som jag MINNS det så var det himla rogivande och stärkande (för att använda ett pensionärsord).

I morse då: vaknar 06.45. Tittar ut. Det snöar! Tackar Gud, Obama eller Siba-Fabian vem fan det nu är som styr och ställer.

Somnar om.

En vän råkade få i sig ett stort glas vin i går och ringde snubben hon har en snårig relation med. Snårig=de ligger men han hör av sig sporadiskt, typ när det passar honom.

Hon har smångest i dag över samtalen som aldrig besvarades och jag vette fan… jag har varit VÄRLDSBÄST på att ringa mitt i natten. Har inte ens något ”ärende” (behöver inte vara så att jag fiskar efter att träffas), vill bara höra någons röst efter krogen och sen kan jag gå hem och lägga mig. Okej, ljuger lite nu men.

Jag har hunnit med många samtal. Herrejesus vad jag har ringt. En gång var jag missnöjd och uttråkad i en relation och varje gång jag blev småfull gick jag ut för att ”röka” och ringde en annan kille jag inbillade mig att jag var småkär i. 

Och vafan, ibland svarar inte den man ringer och JA det är något tragiskt i det där missade samtalet/samtalen kring 03.23 men ÄH – telefonlinjerna är fria! Det är ju knappast så att man på äldre dagar kommer att ÅNGRA alla gånger man ringt runt nattetid, att man ligger på dödsbädden och förbannar alla pinsamma fylleringningar. Alltså nej.

Jag är absolut för att ringa – har man ringt har man i alla fall gjort NÅGOT, svarar det inte kan man rycka på axlarna, dricka en läsk, gå vidare i livet och tänka att det var värt ett försök.

Man ska ju inte bita den hand som föder en men alltså va fan – det här är väl inget hångel?

Man kan inte hångla med näsorna mot varandra. Punkt.

Ok, glömde bort att jag hade en blogg. Har ägnat helgen åt att bära ut Kristofferprylar och bära in egna prylar. Nu är hela hemmet MITT! Har typ storhetsvansinne, berusad av känslan av ägande.

I separationen har jag lyckats komma över en del bra grejer:

– En väggklocka med månadsräkning på finska.

– En radio som jag gav Kristoffer i födelsedagspresent för att jag ville ha den själv. Mkt ”gedigen” och sprakar sällan.

– En plastig men färgglad jordglob från åländsk loppis.

– Ett väggfäste till tv (har dock ingen tv).

Och ja, det var väl det. Nu bekymrar jag mig mest över väggarna. Det är så jävla tomt. Äger typ en tavla med nåt ”visdomsord” som jag fick av mamma när jag fyllde 20, har den ovanför sängen. Men vardagrummet! Kala väggar!

Sökte lite konst på Blocket i går (haha). Folk har så jävla konstig smak. Typ bilder på nakna människor som idkar samlag, alltså??? PORR på väggarna? Fattar inget av det. Och all jävla IKEA-konst som folk vill bli av med. Asså kräks på den.

Här kommer min topp-tre IKEA-konsthatlista:

Naturmotiv, typ en svartvit bild på stenar eller nån jävla strand med en brygga. Kan vara fotad i Bangladesh eller Sveg. Man vet inte riktigt.

Städer. Man ba ”åh vad världsvan du är som har en tavla för 500 spänn på nån jävla Londonbuss”. Eh.

Blommor. Alltså okej, du har nån tavla med orkidémotiv? Coolt.